- “De gjorde det de gör bäst – och de gjorde det fantastiskt bra”
- “Han här är Sveriges offensiva dynamo”
- “Som upplagt för att en sådan här kille ska dominera”
- Erikssons intåg i laget: “Sveriges kapten – och det är lätt att förstå varför”
{{ PAYWALL LIMIT }}
VANDA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Jag måste börja med att jag är ruskigt imponerad av hur Kanada kommer in i den här turneringen. Mina fördomar från förra årets U18-VM hängde i där de var inspiriationslösa och rent ut sagt dåliga.
Då blev det också 8-0 till Sverige i premiären.
Den här gången blev det betydligt tuffare. För jag har nog faktiskt (granted att jag inte har varit i gamet speciellt många år jämfört med många andra) sett ett grisigare Kanada.
De gjorde det de gör bäst, och de gjorde det fantastiskt bra. Något som också gav oss en otroligt underhållande match.
Det var två forwards som stack varenda gång. Där båda hade ett och samma mål: Att smälla på de svenska backarna så hårt som det bara går. Efter varje avblåsning var det också en slashing i hasorna på svenskarna och ett par väl valda ord rakt upp i ansiktet.
För att inte tala om att starta ett “bråk” för att sedan slänga sig raklångt bakåt när man får en liten smäll tillbaka…
Det kulminerade någonstans också i Malcolm Spence rätt respektlösa firande riktat rakt mot det svenska båset när han satte 2-0.
Det fungerade väldigt bra, i alla fall i period ett. Där siffrorna skrevs 4-1 till fördel för lönnlöven.
Period två var det ett helt annat Sverige, som var betydligt skarpare i allt de gjorde.
Kanada fortsatte att grisa, men nu var Småkronorna mer redo för det. Backarna var betydligt mer alerta i forechecken och kanadensarna såg inte ut att komma under skinnet på samma sätt.
När Sverige då började krypa närmare märktes det tydligt. Det blev än mer fulspel från Kanada som också drog på sig ett matchstraff efter en knätackling på Alexander Zetterberg.
Det här gav också utdelning, och även om det bara blev 2-1 i perioden hade man faktiskt kunnat göra fler mål och komma än närmre. Det enda man hade önskat är mer utdelning i powerplay, som blev bättre ju längre matchen gick.
I den tredje perioden fick man ett par chanser att reducera, men den svaga förstaperioden blev avgörande. Det finns dock ett gäng lovande saker att ta med sig från matchminut 20 och framåt.
Tre spelare från matchen
Det här är Sveriges offensiva dynamo. Det står klart efter den första matchen. Han var inblandad i Småkronornas tre första mål och hade 2+1 efter två perioder. Ska Sveriges PP fungera kommer han vara en nyckel.
Har ett riktigt bra direktskott och en förmåga att sniffa fram lägen till sig själv som jag tycker är unik i det här svenska laget.
I den första perioden hade han, precis som hela det svenska laget, svårt att hantera det fysiska spelet som Kanada kom med. Men när Sverige är spelförande och får mycket tid i anfallszonen är det här en av de viktigaste spelarna.
Vilken artist.
Han målas ut som nästa stora talang från Kanada efter Macklin Celebrini och Connor Bedard. Han har dominerat totalt i WHL den här säsongen och det är inte speciellt svårt att förstå varför.
Hans sätt att kontrollera spelet i anfallszonen med pauseringar, kroppsrörelser och klubbteknik var bland det bästa att skåda den här matchen. Det finns uppenbara brister i spelet över hela banan, men i en match med tio+ mål är det som upplagt för att en sådan här kille ska dominera.
Här har Sverige en lektion att lära inför ett eventuellt returmöte: Gavin McKenna vill man jättegärna möta i defensiv zon men inte i offensiv zon.
Det här är Sveriges kapten – och det är lätt att förstå varför.
Johan Rosén var tydlig med att Linus ska spela U18-VM, och jag är tämligen säker på att det var rätt inställning. För om Zetterberg är nyckeln i offensiven, är Eriksson det i spelet över hela isen.
Som han leder det här laget med sitt kloka centerspel och sin utomordentliga spelförståelse. Låg nästan alltid rätt i banan, vann jag vet inte hur många puckar och tekade även väldigt bra.
Om någon var orolig hur han skulle hantera att gå från en hockeyallsvensk final till att leda Sverige i U18-VM kan jag meddela att han hanterade det galant.
Jag är faktiskt lite konfunderad över hur lågt han rankas inför draften. Visst att hans offensiva siffror inte riktigt är där men för mig är det här en ruggigt spännande spelare.
TV: Victor Hedman om Nikita Kutjerov
