U18-VM 2026: Spelschema och resultat | Nyheter om U18-VM | TV-tider | Allt om Småkronorna|
Vi är väldigt bra på att kritisera varandra i svensk hockey. Inte minst sätts det stämplar på kullar och lag allt för tidigt. Jag tycker någonstans att årets U18-VM får vara en påminnelse om att hockey är hockey. Ett mycket kompetent svenskt lag toppade formen när det behövdes som mest - och nu står de där som mästare.
Direkt efter matchen mot USA började det pratas om ansvarstagande, den negativa spiralen och hur svensk hockey är på väg att självdö.
Samma sak har det varit under vissa tveksamma prestationer i junior-VM. Någonstans tror jag alla hade mått bra av att backa och vänta lite. Hade vi åkt ut med huvudet före mot Kanada - ja, då hade det varit ett jättefiasko.
Men när man sedan gör sina tre bästa matcher i kvartsfinal, semifinal och final. Då är det nog många, inklusive mig själv, som får sträcka upp armarna i luften. {{ PAYWALL LIMIT }}
För jag tycker inte att det är hela världen att förlora en match jättestort i ett gruppspel. Eller att missa en medalj i ett junior-VM ett enskilt år. Särskilt inte när vi, som här, visar att vi kan dominera juniorhockeyn över en hel säsong - på flera nivåer.
Det är så pass små marginaler och detaljer som avgör såna här turneringar. Något inte minst den här galna turneringen har visat.
En galen hockeyvår
För första gången i historien har Sverige vunnit U18-VM och junior-VM under samma säsong. Det är smått fantastiskt när man tänker på vilken prestation våra juniorlandslag har stått för i år. Vi har också en handfull spelare som tippas gå i första rundan av NHL-draften, juniorerna gör succé i Tre Kronor och vi har vunnit de två stora turneringarna.
Går det att säga att svensk juniorhockey aldrig har mått bättre?
Sen börjar jag ändå tänka att, med samma resonemang som jag var inne på i början, kanske man ska andas lite.
Vi ska njuta av gulden - men inte övervärdera dem.
Vi ska vara förbannade efter tunga förluster - men inte måla upp dem som svensk hockeys undergång.
Det där är svåra balansgångar som jag tycker vi kan fundera mer kring. Oavsett har det varit helt underbart att få följa både Juniorkronorna och Småkronorna på nära håll den här våren.
Sen tror jag att vi kommer nog också ha bra juniorlandslag framöver. Men samtidigt kanske vi om ett står inför ett faktum där vi har åkt ut i kvartsfinal ur båda turneringarna.
Och då börjar det hela om igen.
Jag och alla andra i media är i allra högsta grad drivande i den här karusellen och säkert finns det saker vi är bäst på och saker vi är mindre bra på. Jag landar någonstans i detta: Vi är verkligen inte världens bästa ishockeynation - men vi är väldigt, väldigt långtifrån att vara så dåliga som vi själva vill få oss till ibland.
Det är dags för en tur till Vetlanda
Ni som jobbar med teknisk utveckling på svenska ishockeyförbundet; jag har en uppmaning till er. Ta en tur till Vetlanda och se hur de jobbar med skridskoåkningen. För det är helt brutalt hur Wiggo Sörensson åker skridskor.
Jag sitter och funderar på om jag sett så många bättre skridskoåkare i Sverige i den här åldern.
Nu kanske jag tar i så att jag spricker men för mig är han det närmsta vi kommer en Lane Hutson-nivå av skridskoåkning i Sverige. Det är ruggigt underhållande och han fick välförtjänt pris som en av Sveriges tre bästa spelare det här mästerskapet.
Arbetsinsatsen, offensiven och initiativtagandet gör att han för mig är den bästa svenska forward detta U18-VM. Jag håller det som långtifrån osannolikt att han slår sig in i junior-VM redan nästa säsong.
Sen är ju inte direkt Olle Karlsson, även han med Boro-Vetlanda som moderklubb, en dålig skridskoåkare...!
Tack för showen, 08:orna
Ända sedan deras TV-puck i Gävle har det här varit en kul kull att följa. De har under alla år varit utan sin bästa spelare i Viggo Björck men ändå lyckats vara konkurrenskraftiga. Det finns en bredd, en arbetsmoral som är kopplat till en hög skicklighet.
Inte minst Elton Hermansson och Marcus Nordmark har en väldigt hög skillsnivå.
De och Axel Elofsson kan dyrka upp vilket försvar som helst. Det jag dock tycker sticker ut mest i det här laget är de på förhand breddspelarna. Arbetsinsatsen hos bottensexspelarna har varit fenomenal. Jag har hyllat Olle Karlsson och Adam Andersson tidigare men även Mikael Kim och Hampus Zirath har varit grymma den här turneringen. Precis som Måns Gudmundsson som för mig är turneringens back.
Inte minst i finalen är det secondary scoring som vinner guldet för Sverige. Samma sak var det mot Kanada.
Det är lite samma tendens som det var i junior-VM där vi i båda fallen verkligen har lyckats bygga två lag. Rollspelarna har varit nycklar i båda fallen och jag hoppas och tror att det är så man kommer bygga även kommande lag till mästerskapen.
Nu är det här lagets tid tillsammans till sin ända. Några av dem kommer att spela tillsammans i ett junior-VM eller i andra landskamper. Några kanske har gjort sina sista framträdanden i den blågula dressen.
Oavsett ska ni alla stå stolta.
Jag tackar för de här åren och för ett alltid bra bemötande utanför isen och ett underhållande spel på densamma.
Småkronornas guldlag
Source: Sweden U18 @ Elite Prospects
