- Spelarna som stärkte sina JVM-aktier.
- Gyllene guldchansen det här året.
- Det är så uselt hanterat av Luleå. {{ PAYWALL LIMIT }}
De stärkte sina JVM-aktier
Det väntar en spännande sommar där Magnus Hävelid ska ta ut sin trupp till World Junior Summer Showcase. Med bara tre tillgängliga spelare från förra årets lag är det också ovisst vilka spelare som kommer med. Jag tycker att det finns en hel del 06:or som har tagit stora kliv på senare och som förtjänar att komma med.
Men samtidigt kommer vi så klart få se ett gäng spelare från det här laget få chansen.
Om vi börjar med målvakterna tror jag att både Love Härenstam och Måns Goos kommer att få vara med. Med facit i hand tycker jag att att målvaktssidan var den starkaste lagdelen för Sverige rakt igenom turneringen, åtminstone den jämnaste. Båda två spelade bra under de matcher de fick, samtidigt som Härenstam klev fram stort i inte minst kvart och semi.
Samtidigt om vi kollar på backsidan tycker jag det blir svårt. Sverige hade genomgående under turneringen problem med spelet i egen zon och uppspelen. Hur mycket det handlade om backarnas individuella prestationer låter jag vara osagt. Men samtidigt som en sådan som Sascha Boumedienne skördade stora framgångar i det offensiva spelet fanns det uppenbara defensiva brister också.
Jag ser faktiskt inte en back i det här laget som, just nu, är given en plats i varken en sommartrupp med Juniorkronorna eller till ett JVM.
På forwardssidan var Filip Ekberg så klart det stora utropstecknet. Jag tror nästan ingen på förhand hade kunnat förutspå att han skulle leda den svenska offensiven på det här sättet. Han har verkligen visat den här turneringen att han kommer vara med och slåss om en plats även i Juniorkronorna. Samtidigt visade även Ivar Stenberg och Viggo Björck att de kan kliva fram även på den högsta internationella scenen.
07-kullens gyllene chans
Bättre läge än så här att vinna U18-VM tror jag inte Sverige får på ett par år. 05:orna var rejält nära för två år sedan och nu tog sig det svenska laget hela vägen till en final. Men den här natten var det tyvärr klasskillnad. Kanada hade en helt annan energi och var det klart bästa laget.
Sveriges problem i den egna zonen blev smärtsamt exponerade samtidigt som offensiven kvävdes.
Kanada är så klart värdiga världsmästare efter den här turneringen. Jag kan däremot inte hjälpa att känna att det här var den bästa guldchansen på många, många år. Finland hade ett svagt lag, USA kom med sin sämsta upplaga på flera år, Tjeckien fick inte alls till det och Schweiz och Tyskland var under all kritik.
Samtidigt kom Kanada med långtifrån det bästa laget de kunde mönstra.
Det här är också ett lag och en kull i Sverige det har pratats mycket om. Men i slutändan blev det däremot ett för offensivt riktat och obalanserat lag i den här turneringen.
Det är så uselt hanterat av Luleå
William Håkansson fick inte åka på U18-VM för Luleå för att *kollar anteckningar* vara ombytt i en match och spela noll minuter. Jag tycker verkligen att det är så uruselt hanterat av norrbottningarna. Jag förstår att ett SM-guld slår högre än allt och att de var beredda att offra i princip vad som helt för att uppnå det.
Men i det här fallet snackar vi om en 17-åring som gjort en otrolig säsongsavslutning och spelat till sig en plats i ett världsmästerskap. Det största han hade fått uppleva i sin karriär. Att då få stanna hemma för att sitta som reserv och "ifall att" tycker jag bara är för dåligt.
Det finns även perspektivet om hans utveckling.
Att få sju matcher mot de bästa i världen i samma ålder hade gynnat både honom och Luleå i längden. När de tog det här beslutet blev det bara förlorare.
Det är också en spelartyp som jag tycker har saknats i det svenska laget. En rejäl och tuff backjätte som prioriterar det enkla spelet.







