GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)
När vi fick se hur kvartsfinalerna skulle se ut förstår jag om den neutrala åskådaren kände absolut minst nerv runt serien mellan Växjö och Brynäs. Två lag utan en naturlig rivalitet, två lag som spelar en ganska vuxen och känslokall ishockey och två lag som knappast skulle bjuda upp till speciellt mycket slutspelsdans.
Men de två första matcherna fick vi se något helt annat. Brynäs spelade plötsligt ett försvarsspel i samma klass som man gjorde i september och oktober där det räckte att motståndarna ens hade pucken relativt nära Brynäskassen för att det skulle lukta mål. Växjö vann varenda duell från kassen och gjorde väl i genomsnitt mål från två decimeter, ungefär. Och Erik Källgren överarbetade situationer och var inte sällan utanför mål. Och långt ifrån pucken.
Nu kände jag igen Växjö och Brynäs
Men efter två matcher där Växjö gjort sex mål per match - och framför allt haft lekstuga med Brynäs förstakedja - fick vi idag se en match som mer liknade vad jag hade räknat med att få se. Det var ett Brynäs som var ganska tydligt spelförande, ett Växjö som var bekvämt med det läget, och målchanserna var tämligen lätträknade under de två första perioderna. Då stod det också 0-0, trots ett stort skottövertag för hemmalaget. Och de där känslorna som följde med från förra matchen, inte minst efter situationen mellan Oskar Lindblom och Brian Cooper, lade sig ganska snabbt. Cooper buades ut varje gång han hade pucken efter att i förra matchen först delat ut en crosschecking mot ansiktet på Lindblom och sen själv blivit nerdragen av en Lindblomsk slewfoot vilket ledde till en avstängning på Brynäsforwarden. Och i första perioden började det byggas upp något som kunde tala för att vi skulle få en oväntat het serie.
Men det såg vi inte mycket av i period två och tre. Då såg vi bara de här två vuxna lagen som försökte bjuda på så lite som möjligt för att undvika de här målkanonaderna vi sett de två inledande matcherna. Nu kände jag plötsligt igen Växjö och Brynäs igen.
Nu fick vi se den typ av hockey jag trodde vi skulle se. Låt oss vara ärliga: Det var detta vi hade räknat med.
Brynäs ledde med både 1-0 och 2-1 i den här måstematchen, men Växjö kom tillbaka två gånger om. Reid Gardiners kvittering med fyra sekunder kvar dödade den annars utmärkta stämningen från läktarplats.
Förlängningen
Väl i förlängningen kom Växjö för första gången ut i en period som det bättre laget, men en katastrofal utvisning för att ha haft för många spelare på isen gjorde att Brynäs tog över helt. PP-spelet i sig var inget vidare, men man behöll trycket även efter att Växjö blivit fulltaligt och till sist kom avgörandet i efterdyningarna av det numerära överläget.
Och såklart var det Jakob Silfverberg som gjorde det. Som så många gånger förr var det nummer #33 som klev fram i det avgörandet läget och fick hela arenan att dåna "Oh, ah, Silfverberg" efter matchens slut.
Nu lever i alla fall den här matchserien. Men jag har inga större förhoppningar om att vi får se en mer sprakande ishockey framöver.
