- “En fingervisning på hans storhet”
- SHL slopar fallskärmen
- "Har förmågan att kunna bli en toppback i SHL"
- Schweiziskt intresse för Lias Andersson
Sommarerbjudande på Hockeysverige Plus! Prova på att vara plusmedlem i en månad för en krona. Ta del av allt exklusivt material på sajten.{{ PAYWALL LIMIT }}
Det var lite härligt osvenskt över det hela, när Frölunda förra veckan gick ut med nyheten att huvudtränaren, tillika klubblegendaren, Roger Rönnberg skulle lämna klubben efter säsongen. Inte efter säsongen 2023/24, alltså, utan först våren 2025. I Schweiz hör det inte till ovanligheterna att spelarvärvningar som görs klart under vintern och som gäller inför nästkommande säsong basuneras ut mitt under pågående säsong, till skillnad från Sverige där spelarna gör klart med nya klubbadresser lika tidigt som i Schweiz, men där klubbarna väntar till efter säsongen att gå ut med värvningarna.
Nåväl, det var inte Frölundas intressanta kommunikationsstrategi detta skulle handla om.
Att Roger Rönnberg kommer att lämna Frölunda våren 2025 är en big deal. Rönnberg har blivit synonym med Frölunda ju längre den karismatiske norrbottningen vankat av och an på Göteborgslagets tränarbänk. Han har rätt och slätt blivit Roger med hela hockey-Sverige och förutom hans profilstarka närvaro i tv och andra mediekanaler har Frölundatränaren skördat stora framgångar.
En fingervisning på hans storhet
Två SM-guld och fyra CHL-titlar har det blivit för Roger under sin tid i Frölunda. När han ersatte ”Lill-Kenta” Johansson inför säsongen 2013/14 tog han över ett lag som slutat sexa i grundserien och fått respass i kvartsfinalen mot Luleå. Under Rönnbergs styre dröjde det sju säsonger innan han hamnade lägre än topp tre i grundserien. 2016 och 2019 vann han SM-guld, båda åren vann han också CHL med Frölunda. Rönnberg förvandlade Frölunda till det topplag klubben ska vara inom svensk hockey.
Samtidigt har ju Nelly Furtado onekligen rätt: All good things must come to an end. Elva, snart tolv, säsonger som huvudtränare i en och samma klubb är väldigt lång tid i hockeyvärlden i dag, i det närmaste unikt. Bara prestigelösa tränare som kan acceptera en hockeyvärld i förändring, nya råd och rön och en öppenhet till nya idéer och strategier kan överleva så länge på en och samma position. Att Roger Rönnberg överhuvudtaget lyckats göra det är en fingervisning på hans storhet. Än mer med tanke på den kravbild som finns i och runt Frölunda.
Om någon ska axla ansvaret är det han
Först ska 2024/25 avklaras innan ett nytt ledarskap tar vid på Frölundabänken. Eller, nytt och nytt… Nygammalt, ska man kanske säga. Det är som bekant mer eller mindre redan klart att Skellefteås guldtränare Robert Ohlsson kommer att ta över Rönnbergs jobb i Frölunda, vilket innebär att Ohlsson återvänder till den klubb där han var assisterande tränare till Rönnberg under tre säsonger mellan 2013 och 2016.
Att fylla tomrummet efter Roger Rönnberg är svårt, men är det någon som ska axla ansvaret är det Robert Ohlsson. Stockholmaren formades säkert en del under Rönnbergs ledning, men att säga att de är stöpta i samma form känns inte helt rättvist. Ohlsson är en mer offensivt viktad tränare som främjar mer anfallsspel och offensiv lusta än Rönnberg, i mina ögon.
Det kommer passa Frölunda bra.
Robert Ohlssons spetsegenskap
Framför allt har Ohlsson en spetsegenskap när det kommer till spel i numerärt överläge. Under vinterhalvåret, när jag utöver mitt jobb på Hockeysverige även bevakar Skellefteå AIK på nära håll för Folkbladet och Västerbottens-Kurirens räkning, har jag på nära håll sett vilket arbete som Ohlsson lägger på sitt powerplay-spel. Före i princip varje ispass har Ohlsson nött detaljer i powerplayspelet med lagets PP-spelare och få är gångerna när laget inte haft något special teams-moment under själva träningspasset. Det är inte alltid som huvudtränaren har ansvaret för powerplay-spelet, det brukar ofta falla i knäet på någon av de assisterande tränarna, men i Skellefteå är det Ohlsson som skött den biten.
Och det med ett minst sagt gott resultat. Sedan Ohlsson tog över ansvaret i Skellefteå hösten 2021 har laget haft en powerplay-procent på 27,8 procent, vilket är den näst bäst noteringen i ligan. Den gångna säsongen tog Ohlsson powerplay-spelet i norra Västerbotten till en helt ny nivå, där han låg bakom det powerplay-monster som var Skellefteå som var 34-procentigt i numerärt överläge under grundserien – siffror inget annat lag varit i närheten av i modern tid.
Jag räknar inte med att Ohlsson kommer att försöka återuppfinna hjulet nere i Göteborg. Grundstenarna finns på plats och uppdraget blir liknande som det han hade när han kom till Skellefteå för tre år sedan, det vill säga att sätta sin offensiva prägel på det hela men bibehålla stora delar av grundspelet som hade gjort Skellefteå så framgångsrika.
Det har han lyckats rätt bra med så här långt, får man säga.
Veckans snackisar i korthet
SHL slopar fallskärmen
Efter säsongen 2024/25 kommer SHL att slopa fallskärmsbetalningen som delats ut till den SHL-klubb som degraderats från ligan, kunde Expressen avslöja den gångna veckan. Oskarshamn blir därmed den sista klubb som påverkas av den fallskärmsmodell som funnits implementerad för att lindra fallet från SHL, samtidigt som Brynäs blir den sista klubb som inte får maximal ersättning för sitt SHL-deltagande.
Fallskärmen har inneburit att det lag som ramlat ned från SHL till Hockeyallsvenskan har fått drygt sex miljoner kronor för att klara av omställningen från den stora SHL-kostymen till den betydligt snävare allsvenska kostymen. Dessa pengar har i sin tur tagits från den uppflyttade klubben, i årets fall Brynäs, som därmed fått mindre centrala pengar att röra sig med kontra sina nya SHL-konkurrenter.
Detta blir så klart ett tufft slag för den SHL-klubb som kommer att ramla ur SHL våren 2025, men det jämnar åtminstone ut det ekonomiska landskap i Hockeyallsvenskan, då en klubb inte får en stor del av de andra klubbarnas spelarbudgetar i en fallskärmsutbetalning. Rimligt, kan jag tycka.
Samtidigt får den klubb som tagit sig genom nålsögat och avancerat till SHL också ta del av hela den kaka man gjort sig förtjänt av i och med sitt avancemang.
Även det får anses vara rimligt.
Christian Djoos vänder hem till Brynäs
Efter nio säsonger utomlands är hemma i Brynäs igen. Under fredagen meddelade SHL-nykomlingen att Djoos var nästa hemvändare att ansluta till klubben efter avancemanget från Hockeyallsvenskan. Djoos och Lausanne gick skilda vägar efter en säsong och kort därefter meddelade Brynäs att Djoos tecknat ett femårskontrakt med klubben.
Djoos har förmågan att kunna bli en toppback i SHL den kommande säsongen. Poängmässigt var 29-åringen på en högre nivå än både och förra säsongen och hans 28 poäng på 49 matcher var bara en “pinne” efter VM-backarna och . Det är alltså en back på ungefär den kalibern som Brynäs nu har fått in, vilket inte är fy skam för en SHL-nykomling.
Djoos är en välkommen förstärkning på Brynäs blålinje som har en del beprövade SHL-namn i form av Simon Bertilsson och Johannes Kinnvall samt en spännande förstärkning i form av Asterix och Obelix-figuren . Backsidan imponerar inte jättemycket på papperet, måste jag säga, men förstärkningen av Djoos gör det. Jag tror att han kan bli ett stort utropstecken i SHL den kommande vintern.
Schweiziskt intresse för Lias Andersson
Lias Andersson har två produktiva säsonger i farmarligan bakom sig, men trots det har NHL-chanserna uteblivit för den forne stortalangen. Till hösten kan Andersson hamna i Europa, där både HV71 och Frölunda lär ha ett stort intresse av att locka till sig sin tidigare spelare.
De svenska klubbarna kommer dock inte att vara utan konkurrens. Under den gångna veckan rapporterade schweiziska Blick att NL-klubben Biel-Bienne ska vara intresserade av Andersson, något som sportchefen Martin Steinegger bekräftade. Enligt vissa uppgiftslämnare till tidningen ska Andersson till och med ha bestämt sig för spel i klubben, men dessa uppgifter sköt Steinegger ned.
Personligen hade jag gärna sett Lias Andersson i SHL nästa säsong, där han skulle kunna fylla en topproll i både Frölunda och HV71. Jag tycker alltid att det är tråkigt när hemvändare, och förmodade toppspelare, väljer spel i Schweiz före Sverige, samtidigt som jag har full förståelse till varför de gör det.
John Dahlström talar ut om utfrysningen i Oskarshamn
John Dahlström gick från att spela samtliga matcher för Oskarshamn under klubbens fyra inledande SHL-säsonger till att den gångna säsongen stå helt utanför laget.
Dahlström stod inte bara utanför laget, han blev utfryst. En ovärdig historia från start till mål för en spelare som ändå gjort så pass mycket för klubben.
Under hösten fick Dahlström varken träna eller spela med laget trots gällande kontrakt och det dröjde fram till mellandagarna innan han gjorde sin första match för säsongen – på lån i topplaget Växjö. I slutet av januari gick Dahlström och Oskarshamn till slut skilda vägar, då Dahlström anslöt till Djurgården och för Barometern berättade han förra veckan om sin syn på utfrysningen i Oskarshamn.
– När jag var på hallen dagen efter de hade sagt nej till Malmö kunde folk inom klubben inte ens kolla mig i ögonen och säga hej. Det var nog sista droppen. De kunde inte ens kolla mig i ögonen och hälsa, berättar han för tidningen.
Oskarshamn valde att nobba ett bud från SHL-konkurrenten Malmö, då lagen riskerade att mötas i ett eventuellt SHL-kval under våren. Än i dag vet han inte vem som fattade beslutet.
– De jag frågade sa att de inte hade tagit beslutet – och då har jag frågat alla som kan tänkas ta ett sådant beslut. Hur kan man inte vara rak och ärlig? Vad är problemet?
Synnerligen bra frågor.
Det kan bli nya NHL-lagets namn
Drygt fyra månader återstår innan den nya NHL-klubben i Utah kommer att spela sin första match efter Coyotes flytt från Arizona. Innan dess förväntas klubben ha bestämt sig för ett nytt lagnamn och nya lagfärger, även om dessa inte kommer att tas i bruk förrän säsongen 2024/25.
Nu ska fyra toppkandidater ha utkristalliserat sig när det kommer till det nya lagnamnet. I en intervju i The Pat McAfee Show förra veckan avslöjade Utah-ägaren Ryan Smith att namnförslagen “Mammoth” och “Yeti”, tillsammans med två icke namngivna förslag, är toppkandidater just nu.
För drygt fyra veckor sedan drog NHL-klubben i gång en omröstning där supportrarna får första bland 20 namnförslag som tagits fram för den nya klubben. Bland förslagen återfinns även lagnamn som “Blizzard”, “Outlaws” och “Ice”. Ett annat namnförslag är rätt och slätt “HC”, som i Hockey Club. Det hade ju piggat upp en aning i en miljö där klubbarna annars tävlar i att försöka att ha så flashiga lagnamn som möjligt.
