- Nya målvaktsparet - detaljerna som talar för ett lyft.
- Kontinuitet på backsidan - jättebyten på forwardssidan.
- Stor analys av lagbygget - betyg på alla spelare.
- En spelare får högsta betyg.
- Värvningen hyllas: "En av de bästa"
- Styrkorna och svagheterna.
- Oron för tränarvalet.
- Så kan de ställa upp - kedjor och backpar.
- Där hamnar Växjö i snitt-tabellen.
Läs mer: Här hittar du analysen av Djurgården.
SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE
Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:
= Oprövad/På gränsen till SHL-klass
= Okej SHL-spelare
= Bra SHL-spelare
= Riktigt bra SHL-spelare
= En spelare på hög Europanivå
{{ PAYWALL LIMIT }}
Målvakter:
Adam Åhman 
Snittbetyg: 3,5
Kommentar: SHL:s bästa målvaktsspel har inte sällan funnits i Växjö. Med storstjärnor som Viktor Fasth och Emil Larmi mellan stolparna har man alltid kunnat känna sig trygga med sin sista utpost. Dessutom har Adam Åhman, som oftast fått finna sig i att vara backup, vid ett tillfälle faktiskt haft hela SHL:s bästa räddningsprocent.
Tittar man på de fyra säsongerna närmast inför förra säsongen så hade Växjö bäst räddningsprocent tre av de åren. Men förra året blev betydligt tuffare för Lakers burväktare. De 132 mål de släppte in var närmare ett halvt mål mer per match jämför med säsongen 23/24. Man gick från bäst till att bara vara femte bäst. Räddningsprocenten gick från drygt 91 och bäst, till drygt 89 och femte sämst. Och ser vi till insläppta mål i relation till förväntat insläppta mål var bara SHL:s stora målvaktssorgebarn Färjestad sämre. Både Åhman och Larmi hade svagare säsonger än förväntat och kunde inte matcha den defensiva prestation som Växjö hade i övrigt. För där höll man som alltid toppklass.
Nu är Emil Larmi utbytt mot Ludvig Persson. Persson kom in i förra säsongen som SHL:s mest oprövade målvakt men visade per omgående att han höll mycket, mycket hög klass. Ser vi till den underliggande statistiken under grundserien var fyra målvakter i mer eller mindre särklass: Tim Juel, Matteus Ward, Arvid Holm - och Ludvig Persson. Hade det inte varit för den olyckliga skadan han ådrog sig i slutspelet, som höll honom borta från spel fram till det absoluta slutskedet av finalserien, hade kanske Brynäs rent av varit svenska mästare just nu.
Jag ger Persson en fyra i betyg och tror att han kommer vara den bättre av Växjös två målvakter. Samtidigt kommer Åhman sannolikt vara bättre än ifjol och han har absolut potential att spela som en fyra även han. Även om jag tror Persson kommer vara bättre är kampen om förstaspaden i Växjö helt öppen och jag blir inte förvånad om de spelar i princip lika mycket i grundserien. Förra säsongen spelade Larmi runt 1900 minuter i SHL och Åhman stannade på runt 1100, men jag känner mig ganska säker på att fördelningen kommer vara jämnare i år.
Och ska jag vara ärlig är det här ett av de målvaktspar jag ser mest fram emot att följa. Det är två relativt unga målvakter som inte varit uttalad förstemålvakt i SHL ännu, men som i sina bästa stunder redan hållit toppklass i ligan. Dessutom gissar jag att det här är ett av de målvaktspar som är allra mest prisvärda. Når deras löner tillsammans upp till Magnus Hellbergs lön i Djurgården, exempelvis? Troligtvis inte.
Även om Växjö inte har någon stjärnmålvakt som de normalt sett haft i SHL finns det enligt mig ingen anledning till oro här.
Foto: [Bildbyrån]
Backar:
Brian Cooper
Zach Giuttari
Petter Granberg
Kevin Israelsson
Keegan Lowe
Elias Rosén
Snittbetyg: 3,13
Kommentar: Eric Martinsson har lämnat och det går väl att påstå att hans ersättare är Leo Sahlin Wallenius. Sahlin Wallenius gjorde bara 16 matcher för Växjö ifjol och tillbringade större delen av säsongen på lån i HockeyAllsvenskan. Nu kan han mycket väl slå sig in som ordinarie i Växjö. Konkurrensen är hård, men han är en otroligt spelskicklig och spännande back som jag tror är redo att växa in i SHL-kostymen. Han gjorde det trots allt bra redan under de framträdanden han gjorde i Lakers tröja redan under förra säsongen. Han kommer också få en viktig roll för Juniorkronorna under JVM.
Faktum är att Växjö inte värvat någon ny back till den här säsongen. Kontinuitet är ledordet på den här positionen. Här har Växjö en beprövad kärna som man vet exakt vad man kommer få av. Faktum är nämligen att man inför förra säsongen också bara gjorde en förändring, och den var att Gabriel Carlsson byttes ut mot Petter Granberg. Och det är klart att den förändringen märktes. Petter Granberg är alltjämt en av SHL:s bästa defensiva backar i mitt tycke, men Gabriel Carlsson är ju kanske SHL:s bästa allroundback. Det blir orättvis att jämföra dem mot varandra.
Växjö hade, som jag var inne på i målvaktssegmentet, underliggande siffror som gjorde dem till ett topplag i defensiven, och även om det inte endast ligger på backsidan är det klart att det här var en välkomponerad lagdel. Lakers behövde knappast känna sig oroliga vem de än hade inne på isen. Något som också kan bevisas av att man, i vanlig ordning, fördelade istiden ganska så jämnt mellan sju backar. Joel Persson spelade runt 20 minuter, medan back 2-7 låg mellan 16:30 och 19 minuter. Jag är generellt lite allergisk mot att man fördelar istiden så jämnt mellan sju backar - och inte ser till att ha sina allra bästa spelare inne på isen så mycket det bara går - så där hoppas jag Björn Hellkvist vågar vara lite mer aggressiv än vad Jörgen Jönsson var.
Joel Persson är alltjämt lagets klart bäste back, men han behöver nog producera lite fler poäng än förra säsongen. 2024 års Guldhjälmen-vinnare missade för första gången i SHL-karriären 30-strecket vad gäller poäng. Han landade på, för honom, blygsamma tre mål och totalt 23 poäng. Det ska sägas att han också missade nio matcher, men han hade knappast nått 30 poäng ändå. Till Perssons försvar var det knappast hans fel att poängen inte kom i samma takt som tidigare, utan det berodde till stor del på iskalla forwards. Han kommer få en del "gratispoäng" bara av att han kommer få spela med skickligare offensiva pjäser än vad fallet var ifjol då han i ganska stor utsträckning var ansvarig för att driva lagets offensiv. Det som däremot stack ut, negativt, var att det första målet inte kom förrän under andra halvan av december. Och han lämnade isen mållös vid 41 av 43 grundseriematcher. För min del var det dock inte ens en fråga om huruvida han skulle få en femma i betyg eller inte. Den femman är tok-given, även om produktionstakten gick ner en smula under förra säsongen.
Elias Rosén var lagets stora utropstecken. Han gick in i säsongen som förväntad sjundeback och även om han rent istidsmässigt också matchades sjunde mest av backarna (dock närmare 15 minuter per match i lika styrka) fick han ju ett jättelyft och visade med all önskvärd tydlighet att han hör hemma i SHL. De 16 poäng han gjorde i lika styrka var bäst av alla lagets backar, och bara 14 backar i hela serien var bättre. Jag tror han har ytterligare ett litet lyft i sig den här säsongen. Det är häftigt att se en sådan spelare gå från att vara närmast helt okänd, och en given sjundeback, till att vara lagets poängbästa back i lika styrka. Rosén är en av de spelare jag kommer följa allra närmast i Växjö den här säsongen.
Växjö har - som vanligt - en av seriens bästa och bredaste backsidor. Det är en backsida som är skicklig defensivt men också håller hög klass i spelet med puck. Det finns också backar med enskilda spetsegenskaper. Jag förstår varför Henrik Evertsson försökt hålla ihop den här backsidan så mycket det bara går även till den här säsongen.
Foto: [Bildbyrån]
Forwards:
Reid Gardiner
Hugo Gustafsson
Karl Henriksson
Otto Koivula
Kalle Kratz
Dylan McLaughlin
Ludvig Nilsson
Dennis Rasmussen
Felix Robert
Sebastian Strandberg
Eemeli Suomi
Ville Svensson
Manuel Ågren
Snittbetyg: 3,0
Kommentar: Om det var kontinuitet på målvakts- och backsidan var det desto mer rörelse på Växjös forwardssida inför förra säsongen. De tappade Marcus Sylvegård, Robert Rosén, Noah Östlund, Tobias Rieder och Kalle Kossila och tog in Felix Robert, Otto Koivula, Dennis Rasmussen, Sebastian Strandberg och Karl Henriksson. De tapp man hade var brutala, och spelarna man tog in var helt enkelt sämre. Otto Koivula var en av SHL:s största floppar förra säsongen, och med tanke på att han tycks vara skadad även nu på försäsongen har jag inga jätteförväntningar på att han ska bli någon succé den här säsongen heller.
Läget för Växjös offensiv var så kritiskt att man till och med plockade tillbaka Marcus Sylvegård under säsongen - och övertygade Robert Rosén om att det var läge att avbryta tillvaron som hockeypensionär och snöra på sig skridskorna igen. De tog också in Emil Larsson, som var Växjös första "mitt i säsongen"-värvning på tre år, samtidigt som Joachim Blichfeld släpptes till Rögle. Det var med andra ord inte alls någon harmoni på forwardssidan. Man fick det aldrig att stämma.
Till i år har det därför tillkommit ytterligare förändringar. Sylvegård och Rosén har lämnat (igen), Emil Larsson blev bara en korttidslösning, Filip Eriksson försvann till Luleå, och Victor Stjernborg jagar SHL-genombrottet i Skellefteå istället. Emil Sylvegård flyttar till Finland. För att väga upp för de misslyckade forwardsvärvningarna inför förra säsongen har Henrik Evertsson värvat in en helt ny spets med tre potentielal toppforwards i form av Reid Gardiner, Lucas Elvenes och Eemeli Suomi. Dessutom har spännande Kalle Kratz anslutit från Mora.
Och helt plötsligt ser Lakers forwardssida klart bättre ut. För jag har svårt att se att Gardiner, Elvenes och Suomi blir floppar. De kommer bli bra. Och om man dessutom kan få ett lyft på Felix Robért, som trots allt var helt okej förra säsongen, har Växjö helt plötsligt en ganska bred spets. Jag tror dessutom stenhårt på Karl Henriksson och tror verkligen han kan få ett offensivt lyft. De underliggande siffrorna vittnade redan ifjol om att han gjorde det väldigt bra, så jag tror han kan bli årets komet i SHL. Landslagsdebut att vänta? Det tror jag. Och Dennis Rasmussen tycker jag blev successivt bättre och bättre redan förra säsongen. Han kan smälta in ganska fint som "en i mängden" i årets forwardssida och behöver knappast ta ett lika stort ansvar som ifjol.
Lucas Elvenes är en av de bästa värvningarna som gjorts till den här säsongen. Jag fingrade till och med på att ge honom en femma i betyg - så bra är han. Jag kommer återkomma till honom lite längre ned i den här analystexten. Men jag blir i alla fall inte förvånad om det i efterhand visar sig att han till och med förtjänade en femma i betyg även om jag nu "snålar" och ger honom en fyra.
Henrik Evertsson har gjort läxan efter några misslyckade satsningar inför förra säsongen. Nu har han byggt en forwardssida som kan göra de övriga två lagdelarna rättvisa.
Foto: [Bildbyrån]
Totalt betyg: 9,63 (Sjätte plats)
Fem snabba om Växjö
Tummen upp: Täppt till hålen
Växjö släppte in 22 mål fler än ifjol. De gjorde 35 mål färre. 57 mål försvann alltså, på 52 matcher. De gick också back 23 poäng eftersom de tappade från 99 till 76. Alltså närmare en halv poäng per match. Växjös ras jämfört med förra säsongen var det värsta i hela SHL. Men Henrik Evertsson har gjort det han kunnat för att råda bot på det han kan råda bot på.
För så här är det: Kollar vi i lika styrka förväntades Lakers släppa in klart minst mål av samtliga lag. De förväntades också, enligt siffror från hockeysiffror.se, göra över 55 procent av alla mål i lika styrka vilket man också var bäst på i SHL. Således kan mycket av problemen tillskrivas målvaktssidan och alldeles för trubbig forwardssida. Två positioner jag redan berört tidigare och verkligen ser som två potentiella lyft jämfört med ifjol. Ja - trots att Emil Larmi lämnat tror jag Växjö kommer få bättre målvaktsspel än man hade förra säsongen.
Med Lucas Elvenes får man också in en grymt bra chansskapande forward, och både Gardiner och Suomi bör också bidra med poäng. Därför tycker jag Växjö gjort det man kunnat begära när det gäller att täppa till de hål som fanns förra säsongen.
Foto: [Bildbyrån]
Tummen ned: Ingen förstecenter
Längre ned i texten kan ni se hur jag ställer upp Växjös lag om alla är friska och krya. Då är Dennis Rasmussen center mellan Lucas Elvenes och Reid Gardiner i förstakedjan. En på pappret mycket intressant enhet. Men Dennis Rasmussen är, i mitt tycke, inte en förstacenter i ett SM-guldvinnande lag år 2026.
I övrigt har jag Karl Henriksson, Dylan McLaughlin och Hugo Gustafsson som mina centrar. Även Sebastian Strandberg kan förstås spela center. Det är en bred centersida och potentialen är hög, men jag är tveksam till om den positionen är stark nog för att de ska utmana om guldet. Då vill det till att Karl Henriksson tar ett par offensiva kliv, att Dylan McLaughlin utnyttjar sin fina puckbehandling till att faktiskt göra lite fler poäng, eller att Hugo Gustafsson också omsätter sina fina underliggande siffror till lite fler poäng.
Potentialen finns i de tre centrarna, men hittills har ingen av dem varit nära att hålla toppklass i SHL. Och även om Dennis Rasmussen var bra förra säsongen finns det många andra förstacentrar jag håller högre.
Jag får gräva ganska djupt för att hitta en svaghet i det här Växjölaget, men centersidan är en sådan. Jag blir inte förvånad om Henrik Evertsson värvar en ny förstacenter under säsongen. Men den här gången heter nog lösningen inte Robert Rosén.
Foto: [Bildbyrån]
Han blir poängkung: Lucas Elvenes
Jag var ju inne på att Elvenes är en av de bästa värvningarna som gjorts till den här säsongen. Han är verkligen precis det som Växjö saknade ifjol. Elvenes speluppläggarkvalitéer är kanske bäst i hela serien, och om han bara håller en jämn nivå över 52 omgångar kommer han absolut kunna göra en bit över 40 poäng. Men det är väl kanske just jämnheten han behöver jobba på.
Lucas Elvenes är inte en typisk Växjöspelare i sitt sätt att vara, och hade det fortfarande varit Jörgen Jönsson som stod i båset hade jag kanske inte tippat att han skulle göra de där 40 poängen. Men under Björn Hellkvists ledning har han tidigare spelat sin kanske bästa hockey i karriären, och det är en faktor jag väger in när jag tror på succé även i Växjö Lakers tröja.
I lika styrka kommer Elvenes vara den viktigaste utespelaren i Växjö, om vi bortser från Joel Persson.
Foto: [Bildbyrån]
Ledarna: Björn Hellkvist och Henrik Evertsson
Jörgen Jönsson kom till Växjö med det närmast omöjliga uppdraget att ersätta Sam Hallam - men man får säga att han gjorde det med den äran. Ett SM-guld år ett följdes upp av en andraplats i serien och semifinaluttåg år två, innan det blev en svag åttondeplats och ett kvartsfinaluttåg år tre. Förra säsongen var en av de sämsta Växjö haft sedan man gick upp, om vi tittar på de rena resultaten, men spelmässigt var de bättre än resultaten visade. Truppen var dock för dålig, kort och gott.
Jönsson förfinade ganska mycket av det som Sam Hallam redan gjort bra. Spelmässigt var man kanske rent av bättre under Jönssons ledning. Därför blev jag mycket förvånad när det kom fram att Växjö gjort en helomvändning och bestämt sig för Björn Hellkvist som Jönssons efterträdare. Hellkvist är en helt annan typ av ledare än sina föregångare och bedriver dessutom en helt annan hockey. Som om inte det vore nog har det ju - faktiskt - gått ganska tungt för honom de senaste åren. Och då tänker jag bara på det hockeymässiga. När det gäller hälsan och hans sjukdomsproblematik utgår jag ifrån att han mår så pass bra att han kan genomföra sitt jobb till hundra procent.
Växjö Lakers är en klubb som gärna verkar i det tysta och inte vill skapa rubriker för något annat än att man vinner matcher och titlar. Björn Hellkvist är en person som skapar rubriker betydligt oftare än många andra personer gör i SHL.
Det känns på förhand som att Växjö och Björn Hellkvist är ganska olika varandra. Kanske blir det till en perfekt mix som är precis det Växjö behöver? Kanske skär det sig helt, och Hellkvist är borta igen om ett år? För det är ju så att det i slutändan är Henrik Evertsson som äger spelidén. Nog behöver Hellkvist vara den som anpassar sig i det här fallet?
Jag är på förhand ganska skeptisk till den här lösningen. Samtidigt är det en lösning som gör att jag kommer få anledning att följa Växjö lite mer intensivt än man normalt följer dem. För låt oss vara ärliga: Är man inte Växjösupporter finns det sällan någon anledning. Jag är mycket nyfiken på hur det här faktiskt ska gå.
Slutligen vill jag också föra till protokollet att jag gillar att Joakim Fagervall tagits in som assisterande tränare. Även han och Hellkvist är ganska olika varandra, men i det fallet tror jag det kan bli väldigt bra.
Jag har Växjö som sexa i min snitt-tabell. Jag ser dem som ett lag som ska komma platserna 4-7 någonstans. Sämre än så vore inte okej med den här truppen. De måste bli bättre än den åttondeplats de tog ifjol.
Foto: [Bildbyrån]
Så kan de ställa upp:
Målvakter:
Persson (Åhman)
Backpar:
Persson - Lowe
Rosén - Granberg
Giuttari - Cooper
Sahlin Wallenius
(Israelsson)
Kedjor:
Elvenes - Rasmussen - Gardiner
Suomi - McLaughlin - Koivula
Robért - Henriksson - Ågren
Strandberg - Gustafsson - Nilsson
(Kratz, Svensson)
Tabelltipset:
- Växjö, 9,63 i snittbetyg
- Djurgården, 9,18 i snittbetyg
