- Kan han utmana om förstaspaden?
- “Går inte att komma ifrån - en klar försvagning”
- Angenäma problemet: Kan talangerna ta plats?
- “Händer det - då blir de en stekhet guldkandidat”
- Kritiken - mot matchningen.
- Tränarfrågan: “Kan bli en snackis - försök komma överens!”
- Skrällen: Han tippas vinna poängligan.
- Så kan de ställa upp.
- Tabelltipset.
Här hittar du analysen av Örebros lag.
Här hittar du analysen av Timrås lag.
Här hittar du analysen av Frölundas lag.
Här hittar du analysen av Skellefteås lag.
Erbjudande på Hockeysverige Plus! Ta del allt vårt material, däribland alla våra texter om TV-pucken samt våra laganalyser inför säsongen i SHL, HockeyAllsvenskan och SDHL, i ett helt år för bara 499 kronor (ord.pris 659kr). Ta del av erbjudandet här, med koden tv_puck25.{{ PAYWALL LIMIT }}
SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE
Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:
= Oprövad/På gränsen till SHL-klass
= Okej SHL-spelare
= Bra SHL-spelare
= Riktigt bra SHL-spelare
= En spelare på hög Europanivå
Målvakter
Snittbetyg: 4,0
Kommentar: Växjös målvaktspar har varit oförändrat sedan våren 2022, då Emil Larmi värvades in och var - på sin höjd - medelmåttig. Sedan dess har en hel del hänt och Larmi är nu en av ligans allra bästa målvakter. Dessutom har Adam Åhman gång på gång visat att Växjö Lakers kan lita även på honom. Han är helt klart en av de mer pålitliga backupmålvakterna i SHL. Sammantaget är det här målvaktsparet således ett av ligans bästa. Tittar man på de fyra senaste säsongerna så har Växjö haft bäst räddningsprocent tre gånger. Den senaste säsongen landade laget in på 91,27 i räddningsprocent vilket man också var bäst på. Men här måste man ju alltid lite pliktskyldigt lägga till att “det är tacksamt att stå i mål i Växjö”. Två år i rad har man ju släppt in minst mål i serien.
Faktum är att Adam Åhman på många områden var ännu vassare än Larmi ifjol. Dels om vi ser till de “traditionella” siffrorna som räddningsprocent, insläppta mål per match och vinstprocent. Där var Åhman bäst i ligan. Men även om jag kollar de underliggande siffrorna på sajten hockeysiffror.se överglänste Åhman Larmi i stora drag förra säsongen. I många avseenden ser Åhman ut som en absolut, absolut toppmålvakt.
Så - varför ger jag Larmi en femma och Åhman en trea? Det beror helt enkelt på att Växjö gav Larmi nästan dubbelt så mycket istid som Åhman förra säsongen. Att prestera över en lång tid är nyckeln som målvakt, och därför håller jag Larmi högre. Faktumet att Larmi sen också var Finlands etta i VM säger egentligen allt om vilken status han fått.
Men det är klart att Åhman i många andra lag hade hållit som förstemålvakt.
Men ser vi till framtiden har Emil Larmi utgående kontrakt. Tåget för att få ett nytt NHL-kontrakt har antagligen gått, men jag anar att flera klubbar i Schweiz kommer vara intresserade. Och då är ju frågan om man - om tillfälle ges - verkligen ska testa Åhman som etta delar av säsongen. För han har kontrakt ett år till, och skulle det visa sig att han håller för att stå tio matcher till jämfört med i år kanske Växjö rent av kan gå med Åhman som en prisvärd etta framöver - och plocka in ett billigare komplement än Larmi.
Backar
Snittbetyg: 3,43
Kommentar: Ordet som kan användas för att beskriva Växjös backsida är “kontinuitet”. Inför förra säsongen försvann toppbackarna och , plus pålitlige , vilket tvingade Växjö att bygga om backsidan. I år är den enda förändringen att Gabriel Carlsson lämnat för Schweiz och ersatts av Petter Granberg. Även om Granberg är en ytterst pålitlig SHL-back - och har varit det under många år - går det inte att komma ifrån att det är en klar försvagning. Medan Carlsson bidrog med sina egenskaper över hela isen är Granberg endast en back som bidrar i det defensiva spelet. Där är han förvisso bland de bättre i ligan, men han är inte alls samma allround-typ som Carlsson är.
Med det sagt är det här kanske ändå den jämnaste topp-sexan i ligan. Elias Rosén är en klar sjundeback, men samtliga övriga backar i den här backuppställningen har åtminstone en trea i betyg. Och egentligen alla var uppe och nosade på en fyra också. Hade jag delat ut “halvor” i betyg hade samtliga fått 3,5 i betyg. Men även utan “halvorna” i betyg är det här en av ligans allra bästa baksidor.
Man har också två riktiga, riktiga toppbackar i Brian Cooper och Joel Persson. Den sistnämnde vann Guldhjälmen ifjol och är helt klart en topp tre-back i ligan. Oavsett om man spelar de två ihop eller särar på dem kan man alltid känna sig trygg när de är på isen. Båda är så otroligt bra på att flytta upp pucken i offensiv zon. Persson var dessutom den back i ligan som är inne på minst baklängesmål per spelad minut, av de som spelade 500 minuter eller fler. Där var för övrigt Gabriel Carlsson femma - och hans ersättare Petter Granberg tolva. Ingen jätteskillnad, med andra ord.
Jag skulle tro att Växjö kommer värva någon back under säsongen, om inte Elias Rosén tar stora kliv och verkligen utmanar de sex övriga backarna. Man är lite, lite tunna och känsliga för skador just nu. De har också Alfons Freij och Leo Sahlin Wallenius på lån i Björklöven respektive Nybro, men jag tror man gör bäst i att låta dem vara där konstant och inte plocka dem fram och tillbaka.
Överlag är det här en backsida med en bra balans sett till både spelaryper och klubbfattning.
Forwards
Snittbetyg: 3,00
Kommentar: Målvaktssidan är topp-tre i ligan och backsidan är topp-tre i ligan. Forwardssidan, då? Den är definitivt bland de bredaste i ligan - här finns åtminstone 14 forwards som hade varit mer eller mindre givna på tolv forwards i de flesta andra lagen - men det är möjligt att man saknar viss spets. Topp-tre från förra säsongens interna poängliga är nämligen borta. De som var de stora nycklarna till varför Växjö förra säsongen gjorde fler mål än de gjort sedan de hade sin supersäsong 2017/2018.
De har ersatt Marcus Sylvegård, Robert Rosén, Noah Östlund, och Kalle Kossila med Felix Robert, Otto Koivula, Dennis Rasmussen, Sebastian Strandberg och Karl Henriksson. På pappret är man sämre - främst utifrån att spelarna man tagit in (förutom Strandberg) är spelare som antingen aldrig spelat i SHL eller inte gjort det på ett bra tag.
Senast Rasmussen spelade en hel säsong i SHL var 2013/2014. Då var han förvisso grymt bra - men det har hänt en hel del med ligan sedan dess. Karl Henriksson spelade förvisso i SHL så sent som för tre år sedan, men då var han förstaårssenior och inte mer än en breddspelare i Frölunda. Koivula och Robert är spelare jag hört mycket gott om från åren i AHL, men det är naturligtvis inte helt givet att de bara kan traska in i SHL och sätta avtryck på en gång. Även om potentialen finns där, och även om Henrik Evertsson brukar pricka rätt på sina kära AHL-värvningar. Skulle AHL-duon bli toppspelare i ligan, det vill säga nosa på femmor i betyg när allt kommer omkring, är Växjö helt klart en stekhet guldkandidat. Skulle de däremot misslyckas ser spetsen väldigt mycket svagare ut än hos konkurrenterna.
Det hade förresten varit kul om Koivula och Robert spelade ihop, eftersom den ena är en bjässe på drygt 100 kilo och nästan två meter medan den andra ligger på 173 centimeter och drygt 70 kilo… Koivula blir därmed viktig i Växjös ambitioner att ta sig mer på insidan av sina motståndare, för just när det gäller avslut i skottsektorn var man faktiskt ett av de sämre lagen förra säsongen.
När allt kommer omkring kan Växjö ha en topp tre-forwardssida också, men jag tror det kan dröja ett tag innan man får full utväxling på sina nya spelare. Där kan man också lägga in Filip Eriksson, som gjorde braksuccé som utlånad till Nybro förra säsongen och helt plötsligt ser ut som en potentiell genombrottsman även i Växjö. Men efter värvningarna av Robert och Koivula är jag tveksam till om han ens går in på tolv forwards. Jag hoppas, hoppas verkligen de ger honom chansen från start och att han snarare får spela sig ur laget än in i detsamma men jag ser ingen given roll för honom. Även Joel Svensson gjorde det bra som utlånad till Kristianstad förra säsongen, men han går in som en ganska klar 15:e-forwards.
En annan som kan få svårt att slå sig in som ordinarie från start är faktiskt Hugo Gustafsson, som gjort två ganska bra säsonger i Växjö men nu kommer behöva jobba hårt för att ta plats. Gustafsson är grymt tacksam att ha i laget eftersom han kan spela allt från vinge i förstakedjan till center i fjärdekedjan, så han kommer få sin speltid, men inte heller när det gäller honom ser jag en riktigt gjuten roll. De han behöver kämpa för att slå ut är Stjernborg, Ågren, Eriksson eller Henriksson… Det säger en del om konkurrensen.
Nyckeln i år är ju att spetsspelarna levererar också i slutspelet. Den enda av lagets toppspelare som gjorde fler än ett mål i slutspelet var Robert Rosén som gjorde tre. Det håller ju såklart inte. Nu måste också Joachim Blichfeld på allvar kliva fram som en toppforward i SHL. Han är en av få - kanske den enda - med potential att göra 20 mål och 40 poäng. Dansken behöver framför allt börja leverera i fem mot fem. Förra säsongen kom en majoritet av hans mål i powerplay.
En sista grej jag vill lyfta fram med Växjös forwardssida är att de har extremt många spelare som kan spela center. Åtminstone åtta forwards kan kliva in centralt och göra ett bra jobb. Det innebär att man står bättre rustade där än många andra lag - men också att det inte är speciellt enkelt att få förhand lista ut hur de kommer spela. Det blir spännande att se hur de matchar laget när alla spelare är inne i spel här under försäsongen.
Totalt snittbetyg: 10,43 (Andra plats)
Fem snabba om Växjö
Tummen upp En enorm jämnhet
När min kollega Robin Olausson analyserade Växjös säsong 23/24 plockade han fram några minst sagt intressanta siffror från Jörgen Jönssons två säsonger som huvudansvarig.
2022/23:
- 102 poäng (1:a)
- 153 mål (5:a)
- 111 insläppta (1:a)
- +42 (2:a)
- 23,81 powerplayprocent (5:a)
- 81,30 boxplayprocent (1:a)
- 55,49 corsiprocent (1:a)
- 101,12 PDO (4:a)
2023/24:
- 99 poäng (2:a)
- 162 mål (2:a)
- 110 insläppta (1:a)
- +52 (2:a)
- 30,58 powerplayprocent (2:a)
- 74,56 boxplayprocent (6:a)
- 53,83 corsiprocent (3:a)
- 102,24 PDO (3:a)
Kolla bara in det här!
Var man än kollar (förutom boxplayprocenten ifjol) är man ett topp fem-lag. Det är därför jag inte är orolig för Växjö trots den stora ombyggnationen på forwardssidan. De har ett så stabilt och bra grundspel som kommer fungera ändå.
Rubrikerna blir såklart annorlunda när man ryker med 4-0 i en semifinal kontra om man vinner SM-guld - men ska man bedöma ett lags styrka och välmående är det alltid bättre att göra det september till april - snarare än april till maj. Även om det är det som händer april till maj som hamnar i historieböckerna och är det räknas i slutändan.
Tummen ned Matchningen av backarna
Jag har varit inne på lagets två stjärnbackar Brian Cooper och Joel Persson, som definitivt tillhör toppen av ligan. Men jag ser ett litet problem kopplat till framför allt Persson.
Jag hade gärna sett att man matchade honom hårdare. Förra säsongen spelade han mindre än både Cooper och Gabriel Carlsson, och snittade 31:a mest av ligans backar om vi ser till istid per match. Han spelade 19:39 per match. I lika styrka spelade han 41:a mest - 16:53 per match. Jämför vi det med några av de andra toppbackarna i ligan ligger han långt under de flesta. Och ja, jag förstår att en del i det har att göra just med att Växjö haft så bra backsidor de senaste åren att man helt enkelt varit tvungna att fördela backsidan väldigt jämnt.
Men samtidigt spelar han ungefär 1:40 mindre per match i lika styrka än Brian Cooper - så uppenbarligen går det ju att matcha honom hårdare i den spelformen åtminstone. Nu spelar han lika mycket som Eric Martinsson i lika styrka, och det känns lite bortkastat. Inget ont om Martinsson, men Persson ligger ett par nivåer över honom.
Vågar jag önska en lite mer aggressiv matchning av backarna kommande säsong?
Han blir poängkung: Dylan McLaughlin
Det är ju på många vis ett nytt Växjö Lakers vi kommer få se den här säsongen, när det gäller forwardssidan. Jag nämnde tidigare att topp-tre i den interna poängligan från ifjol är borta, och kollar vi endast poäng i lika styrka är bara Joel Persson kvar från fjolårets topp-fem.
En som däremot är kvar från ifjol är Dylan McLaughlin, som alltjämt är något av en doldis i SHL men som i mitt tycke förtjänar mer uppmärksamhet. Jag blir inte förvånad om han blir årets raket i SHL. Han har fått ett inkörningsår i ligan, där han gjorde 29 poäng på 45 matcher, och borde kunna göra en bit över 30 poäng den här säsongen.
I ett Växjö som sannolikt kommer sprida ut sin speltid extremt mycket, och sannolikt sprida ut sina bästa spelare över åtminstone tre kedjor, kan det räcka med några poäng över 30 för att bli intern poängkung,
Ledarna: Jörgen Jönsson och Henrik Evertsson
Jörgen Jönsson går in på sitt tredje och sista år på det kontrakt han skrev på när han återvände till Växjö. Växjö är en av många klubbar med en osäker coachsituation till nästa säsong, eftersom även Färjestad, Frölunda, Skellefteå och Brynäs kan komma att byta coach. Eller ja, Frölunda vet vi kommer byta och Skellefteå “vet” vi kommer byta.
Det finns de som har lagt pusslet och kommit fram till att Jörgen Jönsson ska ta över Färjestad kommande säsong. Och så kan det absolut bli. Men jag hoppas för Växjös skull att de behåller Jönsson och att de kan gå ut med det så snart som möjligt. För precis som jag skrev i min Skellefteåtext i tisdags riskerar det att bli en snackis under säsongen (oavsett om det går bra eller dåligt) fram tills dess att vi får reda på om Jönsson blir kvar eller inte.
Det kan bli en distraktion.
Sett till att flera klubbar som sagt kan komma att jaga en tränare till kommande säsong skulle jag försöka komma överens med Jönsson så snart som möjligt. För konkurrensen om andra tränare till kommande säsong kommer bli hård.
Det blir förresten en förändring på tränarbänken redan nu, eftersom Emil Rasmussen ersätter Nicklas Rahm som assisterande tränare. Det blir spännande att följa Dennis Rasmussens lillebror (!) på hans tränarresa. Det kan inte ha hänt så ofta i hockeyhistorien att en spelare på elitnivå har sin lillebror som coach.
Henrik Evertsson är alltjämt Växjös starka man och även i år har han byggt ett kanonbra lag. Det är lätt att glömma nu, eftersom man åkte ut med dunder och brak mot Rögle, men Växjö tog faktiskt 99 poäng ifjol trots tappen på backsidan. Nu har de tappat motsvarande tuffa namn på forwardssidan, men just förra årets extremt starka grundserie gör att jag inte är alls orolig för det lag som Evertsson byggt tillsammans med parhästen Patrik Hall.
Så kan de ställa upp:
Målvakter:
Larmi (Åhman)
Backpar:
Martinsson - Persson
Cooper - Granberg
Giuttari - Lowe
(Rosén)
Kedjor:
Blichfeld - Rasmussen - Koivula
Robert - McLaughlin - Ågren
Henriksson - Strandberg - Stjernborg
Sylvegård - Lundberg - Nilsson
(Eriksson, Svensson, Gustafsson)
Tabelltipset:
1. Skellefteå, 10,50 i snittbetyg
2. Växjö, 10,43 i snittbetyg
3. Frölunda, 10,25 i snittbetyg
4.
5.
6.
-------------------------------------------
7.
8.
9. Timrå, 8,46 i snittbetyg
10.
-------------------------------------------
11.
12.
-------------------------------------------
13.
14. Örebro, 8,01 i snittbetyg
Fotnot: Samtliga bilder kommer från Bildbyrån.
