- Betygsätter alla spelare - två får högsta betyg.
- Juels monstersiffror.
- Backen sticker ut - bland de bästa i SHL.
- Spår genombrott för ungtupparna.
- Stjärnorna har inte ersatts.
- "De borde vara tacksamma för Nubben"
- Därför kommer inte Jokinen saknas lika mycket som befarat.
- Där är Dahlén bäst - av alla.
- Så kan de ställa upp - kedjor och backpar.
- Tabellplaceringen - där hamnar Timrå snittabellen.
Läs mer: Här hittar du analysen av Djurgården.
Läs mer: Här hittar du analysen av Växjö.
Läs mer: Här hittar du analysen av HV71.
Läs mer: Här hittar du analysen av Färjestad.
Läs mer: Här hittar du analysen av Leksand.
Läs mer: Här hittar du analysen av Örebro.
Läs mer: Här hittar du analysen av Linköping.
Läs mer: Här hittar du analysen av Rögle.
SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE
Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:
= Oprövad/På gränsen till SHL-klass
= Okej SHL-spelare
= Bra SHL-spelare
= Riktigt bra SHL-spelare
= En spelare på hög Europanivå{{ PAYWALL LIMIT }}
Målvakter
Snittbetyg: 4,0
Kommentar: När jag gjorde samma genomgång för nästan exakt på dagen två år sedan (den 25:e augusti 2023) hade jag fyror i betyg på både Jacob Johansson och Tim Juel. När jag gjorde samma genomgång för ett år sedan hade båda treor i betyg, eftersom båda var oväntat svaga säsongen 23/24.
Nu är Jacob Johansson kvar på en trea - men Tim Juel är utan tvekan en av de mest givna femmorna av alla. Hade han spelat i ett topplag eller varit en mer etablerad stjärna hade det rådit konsensus om att han var en av seriens allra bästa spelare. Nu är det som att han hamnar lite i bakvattnet av mer etablerade toppmålvakter som Lars Johansson, Emil Larmi och Linus Söderström.
Ska man vara riktigt krass ska en ganska stor del av det beröm som Olli Jokinen fick under förra säsongen i själva verket gå i riktning Tim Juel. En bra bit in på förra säsongen låg ju faktiskt Timrå topp-tre, trots att de defensiva underliggande siffrorna faktiskt såg riktigt svaga ut.
Jag har tagit upp det i flera sammanhang tidigare, men Juel låg alltså runt tre procentenheter över den förväntade räddningsprocenten förra säsongen. Det är helt sanslösa siffror - som nog inte kommer gå att upprepa den här säsongen. De bästa målvakterna över tid ligger nämligen någonstans mellan 0,5-1 procentenhet över förväntad räddningsprocent. Jag upprepar: Juel låg alltså runt tre procentenher över den förväntade. Och det är inte första gången han har en riktig monstersäsong. Även under hans sista år i Oskarshamn höll han absolut, absolut toppklass. Inte minst under andra halvan av den säsongen, då han verkligen fick sitt stora genombrott på SHL-nivå.
Jacob Johansson låg för övrigt på minus 1,1 procent i räddningsprocent kontra förväntad räddningsprocent. Bara för att ytterligare understyrka skillnaderna mellan de båda.
Däremot hade Johansson en högre vinstprocent än Juel. Johansson vann 13 av 24 matcher, medan Juel vann 14 av 28. Men i all annan statistik var Juel tämligen överlägsen. Man kan med andra ord inte beskylla honom för att Timrå inte vann fler matcher - utan det berodde på att man spelmässigt faktiskt var klart sämre än den poängutdelning man fick.
Överlag är det här ett mycket bra målvaktspar. Jag utesluter inte att Johansson spelar klart bättre än den trea han fått i betyg. Även han skulle kunna gå in som förstemålvakt i SHL - det har han ju visat många gånger genom åren. Men till en början håller jag Juel som klar etta. Han behöver spela sig bort från förstaspaden, snarare än något annat.
Foto: [Bildbyrån]
Backar
Tim Erixon 
Marcus Hardegård
Ilari Kapanen
Linus Nässén
Lukas Pilö
Emil Stadin
Didrik Strömberg
Per Svensson
Snittbetyg: 2,45
Kommentar: Timrå har ända sedan de gick upp i SHL fått finna sig i att ha en av ligans sämre backsidor på pappret. Det har alltid lyfts fram som deras svaghet. Inför förra säsongen tappade man sina två bästa backar, Axel Rindell och Joonas Lyytinen, som drog till Leksand. Som ersättare plockade Timrå in Linus Nässén och Lukas Pilö. På pappret innebar dessa förändringar förstås en ganska tydlig försvagning. Med med tanke på Rindells och Lyytinens svaga prestationer i Leksand kanske det inte var så stora tapp som man först var rädd för.
Under förra säsongen tog de också in Viggo Gustafsson på lån och värvade såväl Kristian Näkyvä som Miika Koivisto. Värvningarna av de båda finländarna gjorde att backsidan såg helt okej ut, trots allt. Och ja, Viggo Gustafsson presterade över förväntan och Koivisto levererade väl ungefär som förväntat. Däremot var Kristian Näkyvä långt ifrån att hålla den nivå han tidigare presterat på i SHL. Han var en flopp – som trots det fick spela typ mest av alla Timrås backar efter att han anslöt. Hans underliggande siffror såg inte bra ut. Och det blev förstås ingen fortsättning till den här säsongen. Det blev det heller inte för Koivisto. Även Elmeri Eronen har lämnat.
Timrå har nu en helt ny profil på sin backsida. Den är dels helsvensk, sånär som på 07:an Ilari Kapanen som inte lär få så många minuter i SHL kommande säsong. Den är också betydligt yngre än den varit de senaste åren. Och man har alltså elva (!) backar kontrakterade. Förutom Kapanen lär dock också Emil Stadin få svårt att ta plats. Då är man nere på nio backar. Dessutom är Tim Erixon allt som oftast skadad, Didrik Strömberg åker alltid på någon skada under en säsong och Per Svensson är skadad just nu. Där hoppas man dock på spel i premiären i bästa fall. Med alla dessa spelare som räknats upp är man nere på sex backar. Och bland dessa finns Alfons Freij och Albin Sundin som ännu inte är etablerade i SHL, även om Sundin har helt okej med SHL-erfarenhet.
Med allt det i åtanke förstår man plötsligt lite mer varför Timrå gått så hårt på att ha en stor numerär på backsidan.
Men även om backsidan även i år är den svagaste på pappret är den även i år väldigt spännande. Marcus Hardegård har kommit hem och kommer såklart få en stor roll. Hardegård är en bra SHL-back - men risken är att han blir förstaback och jag vet inte om han är bra nog för att vara det. Jag tror Hardegård är en perfekt back i ett välfungerande system där han kan vara en i mängden. Men det är klart han kommer göra Timrås backsida bättre. Jag är också väldigt förtjust i Simon Forsmark, som alltså får en fyra i betyg. Bara 16 backar i SHL gjorde fler poäng än Forsmark förra säsongen. Det som framför allt stack ut var hans 19 poäng i lika styrka - bara åtta backar i hela SHL gjorde fler. Man får lugnt säga att Timrå fått en extremt bra utdelning på att man valde att satsa på Forsmark när han inte platsade i Örebro för ett par år sedan. Blev han rent av Kapanens bästa värvning under åren som sportchef?
Jag tror man har Forsmark som målbild när man nu värvat in flera andra unga och talangfulla backar. Tänk om Sundin och Freij kan ta samma steg?
Per Svensson får också en fyra i betyg. Han gjorde sitt livs säsong. Han blev framför allt bara bättre och bättre och bättre, och när det behövdes en härförare under slutdelen av säsongen var det han som utmärkte sig mest. Som 36-åring är han bättre än någonsin - och han är en av SHL:s allra bästa defensiva backar.
Med allt det sagt har Timrå ingen riktig, riktig toppback. Jag tycker dock de får ihop tre bra backpar - och har ändå ett par spännande backpar utanför topp-sex när alla är skadefria. I mina backpar som jag satt ihop (hela laguppställningen finns längst ner i texten) har jag Strömberg-Forsmark som ett backpar, Hardegård-Sundin som ett backpar och Nässén-Svensson som ett par. Då finns exempelvis både Lukas Pilö och Alfons Freij att tillgå utöver det. Timrå är ett av få lag som kan ställa upp med fyra jämbördiga backpar. Tyvärr för dem är det inget av de backparen direkt något som utmanar om att vara SHL:s bästa. Ingen av Timrås backar förra säsongen hade exempelvis över 50 procent i corsi. Det beror såklart dels på spelsättet, och man har ju en ny tränare i år, men det kanske också säger något om att man inte hade tillräckligt bra spelare.
Foto: [Bildbyrån]
Forwards
Jeremy Boyce
Sebastian Hartmann
Anton Heikkinen
Ludvig Levinsson
David Lilja
Erik Walli Walterholm
Anton Wedin
Marcus Westfält
Snittbetyg: 3,07
Kommentar: Man kan lugnt säga att det hänt grejer här jämfört med förra säsongen. Två av lagets - rent av ligans - absolut bästa spelare har lämnat. Och tyvärr är det ju där man måste börja. Oliver Kapanen hade fjärde bäst poängsnitt av alla spelare som spelade 20 matcher eller fler - och ändå var han bara tredje bäst i Timrå. Det säger väl egentligen allt om vilken otrolig spets de hade. På andra plats, endast bakom David Tomásek, återfanns nämligen Filip Hållander. Och trea var Jonathan Dahlén. Hållander slutade också tvåa i hela SHL:s poängliga, bakom just Tomásek, och var nog ligans bästa spelare i mitt tycke. Framför allt i fem mot fem. Där har han sammantaget varit bäst i SHL sedan han kom hem från Pittsburgh. I lika styrka har han gjort näst flest samt flest poäng under de två säsongerna.
Det är en spelare som det inte går att ersätta.
Och därför har Timrå inte ens försökt göra det. Istället för att plocka in etablerade spetsar som ska ta över efter Kapanen och Hållander har man, precis som på backsidan, värvat ungt, svenskt och ganska oetablerat även på forwardssidan. Det enda nyförvärvet som verkligen bevisat att han kan vara en faktor i SHL är Anton Heikkinen, som trots allt gjorde 16 mål i SHL förra säsongen. Frågan där är väl hur mycket hans produktion drevs av att han fick spela mycket med Oscar Lindberg. Å andra sidan finns det ju spelare av Oscar Lindberg-snitt även i Timrå - så därför har jag i mitt föreslagna lag satt upp honom i en förstakedja med Jonathan Dahlén och Emil Pettersson. I den omgivningen skulle Heikkinen absolut kunna upprepa förra säsongens produktion.
Marcus Westfält och David Lilja har väl "halv-bevisat" sig. De har visat att de håller måttet i SHL, och Lilja var ju minst sagt en faktor för guldvinnande Luleå under slutspelet. Samtidigt är det en spelare som gjort fem respektive åtta mål i SHL under sina två säsonger. Han var trots allt utlånad till BIK Karlskoga en kort sväng förra säsongen. Låt oss hålla nere förväntningarna där.
Och sen finns det, precis som på backsidan, några spelare som inte alls bevisat sig i SHL. Ludvig Levinsson har haft otroligt fina underliggande siffror i HockeyAllsvenskan men som inte producerat sådär våldsamt bra. Det är dock en smart värvning, och man får lite "Anton Lundmark"-vibbar på honom utifrån att han kan bli en positiv överraskning som får en större roll än det var tänkt. Linus Eriksson får räknas som ett nyförvärv även om han kom redan förra säsongen. Han är otroligt spännande och trots allt fortfarande junior, men han är en spelare som faktiskt måste vara bättre än han var ifjol. Timrå måste få ett centerspel av SHL-klass från hans sida.
Den nya spelare jag är allra mest spänd på att få se är dock Eddie Genborg. Jag tycker han har så otroligt många spännande kvalitéer, med sin storlek och sin rivighet. Han är en talang som kommer kunna bli riktigt bra. Och han är också något så ovanligt som en talang som kommer upp i seniorhockeyn som inte måste göra poäng för att vara nyttig. Jag tror Eddie Genborg kan bli en faktor i Timrå den här säsongen. Jag ser gärna att han får en roll ganska högt upp i laget till en början, och snarare behöver "spela sig ur" laget, snarare än "spela sig in", i laget. Jag har faktiskt satt honom i en kedja med Anton Wedin och Anton Lander. På så sätt kan Timrå få tre producerande kedjor. Jag ser hellre en sådan lösning än att han ska vara tolfte, trettondeforward och få knapert med speltid.
Med all den osäkerhet som finns kring många av nyförvärven, och med tanke på spelarna som ska försöka ersättas, är det en lyx att Timrå trots allt har en så bra kärna som man ändå har. Jonathan Dahlén kommer fortsatt vara en av SHL:s bästa forwards, och som vanligt kommer också Anton Wedin en stor säsong i det tysta. För två år sedan var han bäst i ligan enligt game score och en av de bästa även om vi ser till poäng per spelad minut. Förra säsongen var han femte bäst i både game score (Hållander förstås bäst) och i poäng per spelad minut. Det är minst sagt imponerande att han hittat den nivån efter alla sina skadeproblem. Dessutom skänker Emil Pettersson och Anton Lander trygghet på centersidan. Timrå vet att de har sina två toppcentrar där, även om de i den bästa av världar skulle producera lite fler poäng. Man vet också alltid vad man får av Sebastian Hartmann, Magnus Pääjärvi och Emil Walli Walterholm.
Även om forwardssidan är långt ifrån så sexig som den varit de senaste åren hade det kunnat vara så mycket värre.
Foto: [Bildbyrån]
Totalt snittbetyg: 9,52 (Åttonde plats)
Fem snabba om Timrå
Tummen upp: Här finns skrällpotentialen
Femma, åtta, sexa. Det är Timrås placeringar de tre senaste säsongerna. Ändå tippas de av många kunna vara ett lag som får det riktigt jobbigt i år. Och ja, även om de slutar åtta i min snitt-tabell tror väl även jag att det här är ett lag som kommer få kämpa riktigt hårt för att slå sig in topp-tio. Man är lite "dopade" av ett starkt målvaktspar som höjer snittbetyget. Ser vi bara till utespelarbetygen är Timrå ett bottenlag.
Och just med tanke på att förväntningarna skruvats ner ganska mycket på grund av en rörig sommar med både sportchefs- och tränarbyte samt rapporter om ekonomiska problem plus det faktum att man tappat sina två bästa utespelare måste jag säga att det ändå finns en viss skrällpotential här.
Dels med tanke på att de fortfarande har kvar en stark kärna av toppspelare, med ett grymt målvaktspar och klasspelare som Dahlén, Wedin med flera, och dels med tanke på att det finns så många unga spelare som i den bästa av världar slår igenom. Jag tror heller inte vi ska underskatta "svenskfaktorn". Att det bara är svenskspråkiga spelare i truppen kan vara den där sista pusselbiten som ger den där sista procenten och gör att Timrå går från ett bottenlag till ett mittenlag.
Foto: [Bildbyrån]
Tummen ner: Var är alla rajtare?
Jag har redan belyst flera av de orosmoln som finns runt Timrå. Men ett bekymmer jag inte tagit upp är bristen på högerskyttar. På backsidan är Lukas Pilö och Albin Sundin de enda rajtarna, och på forwardssidan är det bara Sebastian Hartmann och Erik Walli Walterholm som spelar med den klubbfattningen.
I fem mot fem-spelet behöver det inte vara ett bekymmer, men i powerplay är jag övertygad om att en sådan sak påverkar. Det hade inte direkt skadat om åtminstone en tilltänkt bärande back och åtminstone två forwards till hade varit högerskjutande.
Foto: [Bildbyrån]
Poängkung: Jonathan Dahlén
Eftersom så mycket av fokuset runt Timrås offensiv riktades mot Filip Hållander hamnade Jonathan Dahléns jättesäsong faktiskt lite i skymundan. Han hade som sagt tredje högst poängsnitt av alla spelare i SHL och studsade verkligen tillbaka efter en, med hans mått mätt, lite svagare 29-poängssäsong. Han har gjort över 40 poäng två av de tre senaste säsongerna, och sedan han gjorde sin SHL-debut hösten 2022 är det faktiskt bara Ty Rattie (118 poäng) och Patrik Karlkvist (132 poäng) som producerat bättre än Dahlén (117 poäng). Och när det gäller gjorda mål under samma period är Dahlén bäst av alla i hela SHL med sina 54 strutar på 150 matcher.
Inte illa.
Därför är han den givna poängkungen i laget nu när Hållander och Kapanen saknas. Den enda jag kan se som en realistisk utmanare är Anton Wedin, som också lite i skymundan producerade väldigt bra förra säsongen. Han nådde faktiskt 40 poäng för första gången i SHL-karriären. Det var också första gången han var någorlunda skadefri.
Men Dahlén har ett klart högre tak än Wedin och skulle kunna göra 50 poäng för första gången.
Foto: [Bildbyrån]
Ledarna: Tommy Samuelsson och Kent Norberg
Olli Jokinen och Kimmo Kapanen har blivit Tommy Samuelsson och Kent Norberg. Kontrasterna kunde knappast bli större. Efter två "wild cards" i SHL har man nu gått tillbaka till de två mest rutinerade SHL-personerna som finns på respektive position. Tommy Samuelsson har gjort nästan 20 säsonger som tränare i SHL, om vi räknar både huvudtränaruppdrag och assisterande tränaruppdrag, och "Nubben" har ju varit sportchef lika länge som sportchefsyrket funnits. Och han är den kanske enskilt mest betydelsefulla personen i Timrå IK:s historia.
Det är lätt att kasta skit på "Nubben" och avfärda honom som en clown som inte borde få vistas i SHL-miljön, efter hans fiasko i HV71. Samtidigt måste det ju vara en sån otrolig lyx för Timrå att kunna låta honom ta över när det blev ett sånt kaos som det blev i somras, när Kapanen lämnade från en dag till en annan. Tänk om Timrå hade behövt ge sig ut på sportchefsjakt i maj. Det hade varit en mardröm. Nu kunde de bara enkelt byta titel på "Nubben" och låta honom ta över den klubb som han redan kan bättre än någon annan. Han är knappast en långsiktig lösning som kommer bygga framtidens Timrå, men här och nu ska man vara tacksamma för att man har Kent Norberg. Dessutom har han ju haft en förmåga att få saker att funka i Timrå.
Tommy Samuelsson är inte direkt heller framtidens tränare och det är klart att det måste svida för flera av de unga spelarna som valde Timrå för att få ha Olli Jokinen som coach. Å andra sidan är Samuelsson ett tryggt val. Och på kort sikt kan han nog också vara ett okej val. Men det är klart han måste anpassa sig och sitt ledarskap till den trupp han nu har till sitt förfogande. Det är inte direkt ett klassiskt "Tommy Samuelsson"-lag. Men men - han har en förmåga att lyckas i de lag han tränar så han är antagligen smart nog för att just anpassa sig efter den trupp han har att tillgå.
Timrå tvingas ta ett ofrivilligt omtag och jag förstår att det finns en skepticism mot att dessa båda herrar ska leda den här klubben nu. Men med tanke på det kaos som hade kunnat uppstå efter lågsäsongens två chockbesked hade det kunnat vara så mycket värre.
Och med tanke på att Timrås siffror faktiskt inte var så bra förra säsongen tror jag inte man kommer sakna Olli Jokinen så mycket som befarat. Faktum är att Timrå, med den otroliga spets framåt och det otroliga målvaktsspel man hade, snarare borde fått ut mer än en sjätteplats och ett kvartsfinaluttåg.
Foto: [Bildbyrån]
Så kan de ställa upp
Målvakter:
Juel (Johansson)
Backpar:
Strömberg - Forsmark
Hardegård - Sundin
Nässén - Svensson
(Pilö, Freij, Kapanen, Erixon)
Kedjor:
Dahlén - Pettersson - Heikkinen
Wedin - Lander - Genborg
Lilja - Eriksson - Hartmann
Pääjärvi - Westfält - Walli Walterholm
(Levinsson, Boyce)
