Idag: Timrå.
- “De har något att bevisa - får lägre betyg”
- Siffrorna visar: Var SHL:s bästa forward.
- “Det är klart det är en rejäl försvagning”
- “Det är verkligen en lyx”
- Förändringen på tränarsidan.
- Så kan de ställa upp.
- Tabellplaceringen.
Läs också: Måns Karlssons analys av Örebro. {{ PAYWALL LIMIT }}
SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE
Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:
= Oprövad/På gränsen till SHL-klass
= Okej SHL-spelare
= Bra SHL-spelare
= Riktigt bra SHL-spelare
= En spelare på hög Europanivå
Målvakter:
Snittbetyg: 3,0
Kommentar: När jag gjorde samma genomgång för nästan exakt på dagen ett år sedan (den 25:e augusti 2023) hade jag fyror i betyg på både Jacob Johansson och Tim Juel. Båda kom från sitt livs säsong, och från nyår och framåt var dessa målvakter de två som spelade mest i hela SHL. Det säger en del om deras kvalité. Därför förväntade jag mig att Timrå skulle ha SHL:s kanske bästa målvaktsspel förra säsongen.
Men så blev det inte.
Båda gick bakåt ganska rejält.
När det kommer till räddningsprocent var det 20 målvakter som var bättre än de båda Timråmålvakterna. Tim Juels Game Score (med data från Puckad Data) föll från toppnoteringen 1,03 (bäst i ligan) till 0,54. Jacob Johansson backade också en hel del i de flesta kategorierna. Kollar vi på förväntad räddningsprocent kontra faktisk räddningsprocent, via Hockeysiffror.se, var det inga katastrofala siffror - men man var på undre halvan båda två. Och när vi slog ihop Timrås målvaktsspel var bara MoDo samt kvallagen Oskarshamn och HV71 sämre.
Trots att de hade ganska jämna siffror i många avseenden (även om Johansson sammantaget nog var den lite bättre av dem) var det solklart att Timrå gick med Jacob Johansson som etta. Han stod ungefär dubbelt så många minuter i kassen, och det är sannolikt en följd av den höga status som han byggt upp i klubben. Om det var rätt eller fel går det väl att diskutera, men det går i alla fall att argumentera för att arbetsbördan borde varit något mer jämnt fördelad.
Det här blir en nyckelsäsong för Timrås båda målvakter. Det är nämligen så att Juel har kontrakt till 2026 och Johansson till 2027, så det här är bara säsong två av tre (minst) med det här målvaktsparet. Skulle det inte funka bättre den här säsongen heller kan jag tänka mig att Timrå kommer vilja göra en förändring, och då lär det bli Juel som ryker eftersom han bara har ett år kvar på sitt avtal. Det är spekulationer, javisst, men ett scenario som inte är osannolikt om man inte höjer sitt spel den här säsongen.
Nu får båda alltså treor i betyg. Det betyder att det är två bra målvakter. Och det är det ju. Men båda har något att bevisa för att man återigen ska landa på den fyra de hade för ett år sedan.
Överlag är jag emellertid inte speciellt orolig för Timrås målvaktssida. Den borde duga.
Backar:
Snittbetyg: 2,25
Kommentar: En av hela SHL:s mest omtalade lagdelar till kommande säsong har varit Timrås backsida. Lagets två bästa backar, Axel Rindell och Joonas Lyytinen, har tagit sitt pick och pack och dragit till Leksand. Som ersättare har Timrå plockat in Linus Nässén och Lukas Pilö. Det är klart att det är en rejäl försvagning, även om framför allt Nässén kommer vara en spelare som får en tung roll och säkert kommer kunna göra det ganska bra.
Kimmo Kapanen tog över en backsida som var en av de sämsta i ligan, men byggde successivt upp den till att bli helt okej. Nu är den återigen klart försvagad - om det inte skulle visa sig att Linus Nässén under åren i Finland utvecklats till att bli en absolut, absolut toppback. Uppenbarligen har han i alla fall gjort det väldigt bra där, eftersom den nye tränaren Olli Jokinen ville plocka med honom från Jukurit, men det går samtidigt inte att sätta mer än en trea i betyg på honom på förhand.
Under “Ante” Karlssons ledning matchade Timrå sina backar väldigt jämnt, och det ska bli spännande att se om Jokinen gör på samma sätt. Med tanke på att Timrå saknar den där riktigt givna härföraren på backplats så skulle jag inte bli förvånad om så blev fallet.
“Simon Forsmark såg ut som en potentiell genombrottsback förra säsongen efter att ha gjort det bra redan förrförra säsongen, men tappade sin plats i Örebro och slog sig heller inte in i Timrås backsida. Jag sätter en etta i betyg på honom, med vetskapen att han mycket väl kan få det där stora genombrottet som jag trodde han skulle få redan förra säsongen”.
Så skrev jag om Simon Forsmark för ett år sedan, och det är bara att konstatera att han ju fick det där genombrottet. Den etta jag satte på honom i betyg förra året ser inte alls bra ut, så här i efterhand. Nu är han en given trea, med potential att till och med bli en fyra under säsongen. Han lär få en nyckelroll i Timrås, på pappret, mycket vassa powerplay och de där 19 poängen han gjorde redan förra säsongen borde bli fler nu. Forsmark har, sett till förväntningarna, kanske till och med varit Kimmo Kapanens allra bästa värvning under hans tid som sportchef.
Det positiva med Timrås backsida är att den till stor del är byggd på klassiska “du vet vad du får”-spelare. Det negativa är att det man får inte direkt är spelare i toppklass. De har ganska många backar som på sin höjd hade varit back fem till sju i andra SHL-lag.
På förhand finns det all anledning att vara orolig.
Forwards:
Snittbetyg: 3,21
Kommentar: Hahaha, jamen var ska man börja? Allt det som Timrå inte har på backsidan - det har man här. Medan man på backsidan inte har någon spelare som får mer än en trea i betyg har Timrå på forwardssidan fyra spelare med femmor i betyg och ytterligare två med fyror. Här finns det så otroligt mycket spets - och så otroligt många valmöjligheter för Olli Jokinen. Han kan välja om han vill lasta in alla sex stjärnforwards i två kedjor, eller om han vill sprida ut dem över tre eller till och med fyra formationer beroende på hur han vill matcha laget.
En riktig lyx.
Jonathan Dahlén hade en poängmässigt svag säsong (29 poäng), men gjorde trots allt 17 mål vilket ändå imponerar. Anton Lander var också svagare än väntat (25 poäng) och det räckte faktiskt med 36 poäng för att vinna den interna poängligan i detta stjärntäta lag. Filip Hållander gjorde de där 36 poängen, och sen följde Robin Hanzl på 33 och Emil Pettersson på 30 innan vi hade Dahlén, Wedin, Rindell och Lander. Jag hade inte lagt ut topp-sju i den interna poängligan i den ordningen inför säsongen.
Den avslutande delen av säsongen var kejdan med Wedin-Lander-Hållander ligans bästa, och även om de inte spelat ihop under den hittills korta försäsongen gissar jag att man kommer använda sig av den trion som sin toppkedja när säsongen kommer igång. Anton Wedin hade en sensationell produktion förra säsongen. Dels var han ligans bästa forward i Game Score enligt hockeysiffror.se - och han var också en av de allra mest effektiva spelarna vad gäller poäng per spelad minut i lika styrka. Det såg inte jag komma efter alla dessa skador han haft på senare år. Jag trodde hans tid som toppforward i SHL var över - men helt plötsligt fick Timrå en till spelare med fem i betyg.
Mycket kommer dock hänga på om Oliver Kapanen kommer spela för Timrå eller inte. Kapanen har skrivit NHL-kontrakt och kommer inleda säsongen på Montréal Canadiens träningsläger. Kommer inte han tillbaka lär Timrå behöva jaga en ersättare, för då har man bara 13 forwards i truppen. Där inkluderas den alltjämt ganska oprövade Dennis Värmhed och den minst sagt svårbedömda duon Maximilian Eisenmenger och Anton Lundmark, som nog ingen hade som tänkbara SHL-spelare för ett år sedan. Med Kapanen i laget har Timrå troligtvis en topp-tre forwardssida i SHL. Utan honom är den fortfarande ruskigt bra, men kanske något ytterligare hack ned på den stegen.
Just med tanke på att man har en del oprövade kort en bit ned i laget skulle jag sprida ut de sex stjärnorna över tre kedjor. På så sätt kan man ha Emil Pettersson som en urstark “tredjecenter” bakom Lander och Kapanen.
Nåja. Överlag är det här såklart en grymt bra forwardssida, och jag skulle bli ytterst förvånad om 36 poäng räcker för att vinna den interna poängligan den här gången. Någon av Hållander, Dahlén och Wedin bör nosa på 40. Framför allt eftersom Hållander gjorde nästan alla sina poäng i lika styrka. Med en normal utdelning i PP hade han varit en bit över 40.
Totalbetyg: 8,46 (Nionde plats)
Fem snabba om Timrå
Tummen upp: “Lagom mycket kontinuitet”
När det nu sker en så stor förändring vid sidan av isen måste det ändå kännas skönt att Timrå har en så stark kärna, som varit med klubben under en lång tid. Samtidigt har man inte bara sådana spelare, utan de har också gått vidare från några som varit i klubben i ett par år. I vissa fall frivilligt, i andra fall inte.
Det är ändå en lyx för Timrå, framför allt sett till att man inte har den starkaste ekonomiska situationen, att man vet att man har några riktigt toppspelare som inte vill spela någon annanstans. De har också spelare i såväl mellanskikt som “bottenskikt” i laget som brinner för just Timrå IK.
Spelarna i Timrås trupp har gjort 3728 matcher för klubben. Det är bara Leksand som har en trupp där spelarna gjort fler matcher för just det laget. De ligger på 3794.
Ska man se glaset som halvtomt är väl just Timrå och Leksand de två lagen som kanske tippas mest i “mittskiktet” av tabellen (ett tecken på att kärnan inte är bra nog), men jag väljer att se det som halvfullt och tycker Timrå varit skickliga på att behålla de trotjänare som verkligen håller måttet. Med något enstaka undantag, kanske.
Det betyder naturligtvis en hel del.
Tummen ned: Har Timrå redan nått sin topp?
Våren 2023 var Timrå snubblande nära att gå till semifinal, men föll i en dramatisk kvartsfinalserie mot Örebro. Detta efter att ha slutat femma i serien, vilket gjorde det till klubbens bästa säsong i högstaligan på 15 år. Förra säsongen blev det en åttondeplats, och uttåg mot ett formtoppat Rögle i åttondelsfinal. SHL är så pass jämn att ett lag som tippas gå till åttondel lika gärna kan bli topp-fyra - men faktum är att det känns som att distansen mellan Timrå och de åtta lag jag har framför dem i tabellen blivit allt längre.
Jag skulle säga att Timrå är SHL:s sämsta lag (på pappret) som inte riskerar att åka ur - men också det bästa laget (på pappret) som verkligen inte har någon riktig guldchans. Jag skulle nog bli förvånad om man blir topp-sex och återigen är nära att gå till semifinal.
Därför måste jag ändå ställa frågan om Timrå nått sin topp? Eller kan Olli Jokinen lyfta laget de där procenten man tappade ifjol?
Han blir poängkung: Filip Hållander
Han hade en ganska tung start på säsongen - men under andra halvan var Filip Hållander en av SHL:s bästa spelare. På de 26 avslutande matcherna stod han för 26 poäng, en notering som bara poängkungen Oscar Lindberg kunde slå. Bryter man ned det ännu mer, till de 13 sista matcherna, var Hållander faktiskt bäst i hela ligan med 18 poäng.
I slutändan stod Hållander för 36 poäng på 51 matcher och vad som verkligen sticker ut där är hur många av dessa poäng som kom i lika styrka. Hållander var nämligen näst mest produktiv i SHL i spelformen, då hela 34 av 36 poäng kom i lika styrka. En ruskigt imponerande siffra.
Det är med anledning av detta jag tycker det vore konstigt om Hållander inte fick spela med Lander och Wedin den här säsongen också.
Ledarna: Olli Jokinen (tränare) & Kimmo Kapanen (sportchef)
Jag har i flera texter varit inne på att sportchef Kimmo Kapanen spelat ett högt spel genom att plocka in Olli Jokinen. Dels för att “Ante” Karlsson trots allt gjort ett bra jobb, men framför allt för att det är lätt att slänga fram “han plockar bara in finnar”-kortet. Kapanen har ju plockat in en drös finska spelare under sina år som sportchef, och när han nu också plockar in en av de senaste decenniernas mest ikoniska finska profiler är det klart att det snacket ganska snabbt kommer komma igång om resultaten uteblir.
Men med tanke på att känslan är att Timrå kanske “stagnerade” lite förra säsongen var det sannolikt ett korrekt beslut att byta tränare - även om just Olli Jokinen inte är något säkert kort. Jag tror också det kan vara skönt att komma ifrån det här med att pappa är tränare medan sonen är lagkapten, som fallet varit tidigare (även om ju Kimmo Kapanen nu plockat in sin egen son i stället).
Som spelare är Olli Jokinen legendarisk, men som tränare och ledare vet vi väldigt lite om honom. Att se hur hans hockey och hur hans ledarskap funkar i SHL är en av de saker jag är mest nyfiken på att följa i ligan den här säsongen. Det snackas såklart om “hårdare nypor”, “mer disciplin” och “högre krav” (som det alltid gör när en tränare kommer in) och det kan nog vara det Timrå behöver, om lagets stjärnor köper in sig på idén och är med från start. Just att vara med från start tror jag blir den stora nyckeln. Inte nödvändigtvis med resultaten i sig, men att man känner att spelet sitter någorlunda. För att konkretisera: Djurgården inledde uruselt under Robert Ohlssons ledning för en massa åren, men köpte in sig på idén och fick sen ut grymma resultat. Peter Andersson kom däremot in som ett aktat namn i Brynäs - men där blev det fel direkt och redan under hösten började det knorras i spelargruppen. Både vad gäller ishockeyn och ledarskapet. Hamnar Jokinen i fack två kommer det kunna gå väldigt snabbt utför, men skapar han något som spelarna tror på kan det säkert bli kanon att få in en stenhård Jokinen, som kommer utifrån, i en annars ganska familjär klubb.
Det blir åtminstone grymt spännande att följa.
Så kan de ställa upp:
Målvakter:
Johansson (Juel)
Backpar:
Eronen - Nässén
Erixon - Forsmark
Strömberg - Pilö
(Svensson, Melander)
Kedjor:
Hållander - Lander - Wedin
Dahlén - Kapanen - Walli Walterholm
Pääjärvi - Pettersson - Hartmann
Johansson - Eisenmenger - Boyce
(Värmhed, Lundmark)
Tabelltipset:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
-------------------------------------------
7.
8.
9. Timrå, 8,46 i snittbetyg
10.
-------------------------------------------
11.
12.
-------------------------------------------
13.
14. Örebro, 8,01 i snittbetyg
Fotnot: Samtliga bilder kommer från Bildbyrån.
