Idag: mästarna Skellefteå.
- Känslan: Det är sista året med stjärnan.
- “Att de får behålla honom är en grym lyx”
- Riv av plåstret - gå ut med att Ohlsson lämnar - och vem tar över?
- Kan de bli ännu bättre i powerplay?!
- “I den sämsta av världar faller ingen väl ut”
- Han vinner poängligan.
- Så kan de ställa upp.
- Tabelltipset!
Här hittar du analysen av Örebros lag.
Här hittar du analysen av Timrås lag.
Här hittar du analysen av Frölundas lag.
Erbjudande på Hockeysverige Plus! Ta del allt vårt material, däribland alla våra texter om TV-pucken samt våra laganalyser inför säsongen i SHL, HockeyAllsvenskan och SDHL, i ett helt år för bara 499 kronor (ord.pris 659kr). Ta del av erbjudandet här, med koden tv_puck25. Desktop ad in article Mobile ad in article {{ PAYWALL LIMIT }}
SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE
Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:
= Oprövad/På gränsen till SHL-klass
= Okej SHL-spelare
= Bra SHL-spelare
= Riktigt bra SHL-spelare
= En spelare på hög Europanivå
Målvakter
Snittbetyg: 4,0
Kommentar: I min senaste text utnämnde jag Frölundas målvaktspar till ligans bästa - men det är nästan så att jag vill ångra mig redan nu. Och sen har vi ju Växjös också…
Oavsett vilket målvaktspar man håller högst av dem - det går ju att tycka olika där - törs jag i alla fall slå fast att Skellefteå har ett av de bästa målvaktsparen. Och sannolikt också det dyraste. När Gustaf Lindvall år 2022 skrev på sitt nya fyraårskontrakt var han SHL:s kanske bästa målvakt - och har givetvis betalt som om han vore en förstemålvakt. Linus Söderström värvades då in som en relativt billig backup - men visade sig vara en absolut toppmålvakt. Nu har han skrivit på sin andra kontraktsförlängning med Skellefteå och efter att han varit SHL:s kanske bäste målvakt de två senaste åren sammantaget är det klart att även han har en topplön i ligan. Söderström skrev dock - återigen - bara på ett ettårskontrakt medan Lindvall har avtal ytterligare ett år.
Det är inte bara namnmässigt Skellefteå har ett topp-par. Även om vi ser till den faktiska statistiken finns de med i toppen.
Ifjol hade laget en räddningsprocent på 90,7 procent (tredje bäst i ligan) i grundserien, en notering som höjdes till 93,4 procent i SM-slutspelet. I finalserien loggade Söderström sedan en räddningsprocent på närmast osannolika 97,1 procent. Söderström hade för övrigt överlag en av de högsta räddningsprocenterna någonsin i ett SM-slutspel, med sina 94,4.
Överlag har det genom åren ofta varit lite halvproblematiskt när två förstemålvakter återfinns i samma lag, det är inte alltid det blir toppenbra, men i Skellefteås fall verkar det fungera. Kanske beroende på att någon av dem ofta varit frånvarande. Det är väl också det enda lilla orosmolnet. Man vet aldrig riktigt vem som kommer till spel, vilket gjort att Skellefteå behövt “säkra upp” med såväl David Rautio som Frans Tuohimaa och Alexander Hellnemo de senaste åren.
Nu är väl känslan också att det här är sista året med Linus Söderström i kassen. Jag skulle bli förvånad om man lyckas behålla honom ytterligare ett år. Men det är ett senare problem. Här och nu är han en av ligans allra vassaste burväktare, och Lindvall är fortfarande en riktigt vass backup också.
Backar
Snittbetyg: 3,43
Kommentar: Det är kanske en något tunn backsida utifrån att de bara har sju A-lagsbackar här och nu. En av dem, Axel Sandin-Pellikka, kommer ju dessutom försvinna iväg på JVM i några veckor. Skellefteå har ju också varit tydliga med att de ska plocka in en back till, men det är också tydligt att de inte känner någon panik runt det. Vilket är lätt att förstå när man ändå ser vilka sju backar de kan ställa på isen. kan finnas med i periferin som en potentiell åttondeback.
Jämfört med ifjol har tre spelare lämnat i form av Anton Olsson, Elias Salomonsson och Petter Granberg. De tre har ersatts av Pontus Johansson. Jag har gillat Pontus Johansson i flera år och tror att han absolut inte fått ut sin fulla potential ännu. Känslan är att han stått och stampat i ett par år. Kanske kan ett miljöombyte vara precis det han behöver? Det är ju en spelare Robert Ohlsson såklart har koll på, eftersom båda har en bakgrund i Djurgården. Johansson bör dock inte ses som en ersättare till Petter Granberg, utan kanske snarare till Elias Salomonsson, så backsidan har en annan profil jämfört med förra säsongen i nuläget. Man har inte plockat in någon ny defensiv kugge. Sett till hur Skellefteå spelar undrar jag dock om det behövs? Skellefteå är ett lag som vinner extremt mycket på att ha spelskickliga backar, så jag skulle snarare sikta på att maximera det.
I vanlig ordning har Skellefteå också en bra balans mellan rutinerade spelare som varit med länge (och i klubben länge) och unga spelare på uppgång. Medan Jonathan Pudas och Arvid Lundberg alltjämt är bland de bästa i ligan på det de gör har man också grymt utvecklingsbara spelare i Axel Sandin-Pellikka, Frans Haara och Måns Forsfjäll. Spelare vi ännu inte sett det bästa av. De har dessutom en samspelt backsida, där alla utom Johansson kan klubben och spelsättet utan och innan. Det är också en grym styrka och det ger dem en rejäl fördel jämfört med många av toppkonkurrenterna.
Att Skellefteå dessutom får behålla Sandin-Pellikka hela säsongen - inklusive försäsongen - är en grym lyx. Normalt sett brukar det påverka spelare negativt när de hattar fram och tillbaka mellan Nordamerika och Sverige under sommaren och hösten. Det blir sällan - för att inte säga aldrig - bra. Tyvärr kommer Michael Brandsegg-Nygård åka över för Detroits träningsläger, men Sandin-Pellikka stannar kvar i Sverige. Det kommer göra honom gott. Speciellt eftersom han ändå måste åka över till Nordamerika om några månader för att spela JVM.
Att Sandin-Pellikka vann Salming Trophy förra säsongen var…magstarkt. Men vi ska ändå inte glömma bort vilken sanslöst imponerande säsong han gjorde, sett till att han inte ens var sistaårsjunior. Innan grundserien var slut hade Sandin Pellikka skjutit tio mål och gjort 18 poäng för Skellefteå i SHL och han mycket väl hade kunnat slå Nils Lundkvist och s målrekord för en juniorback (elva) om det inte hade varit för den skada han ådrog sig under JVM i Göteborg och som gjorde att han missade en månads SHL-hockey. Han får en ny chans i år.
Det behövs en kropp till i Skellefteås backsida - och jag skulle tro att man där går efter någon som ändå kan ersätta Granbergs fysik - men även utan den åttonde backen är det här en backsida som många andra lag sannolikt tittar avundsjukt på.
Forwards:
Snittbetyg: 3,07
Kommentar: Precis som på backsidan har Skellefteå en perfekt mix mellan redan etablerade storstjärnor på SHL-nivå, och spelare som är på väg att bli det. Man har “bara” två spelare som får högsta betyg, men också fyra spelare som får fyror i betyg - och de flesta av dem låg faktiskt på gränsen till en femma. Ta bara en sån som Max Lindholm. I vilket annat lag som helst i den här serien hade han setts som en absolut, absolut toppspelare. I Skellefteå skulle jag tro att de flesta pekar ut bröderna Johnson, Oscar Lindberg, Pär Lindholm och Rickard Hugg före honom. Något som - i min värld - är lite orättvist. Jag tycker snarare att Lindholm är en av ligans absolut, absolut mest underskattade spelare fortfarande. Han är på god väg att bli en toppspelare i den här serien - om han inte redan är det. Han är på god väg att bli den nye Jesper Frödén eller Linus Karlsson. Och om han försvinner till en större liga efter säsongen, ja då finns väl Anton Heikkinen redan där som en möjlig ersättare. Blir det här säsongen Heikkinen slår igenom på riktigt allvar?
Det som framför allt sticker ut med Skellefteå är att de både har en jättefin spets och en jättefin bredd. De har några av ligans bästa på sin position, men det skiljer heller inte så mycket i kvalité mellan forward sex, sju och forward tolv. Det gör att man blir väldigt flexibla och inte speciellt beroende av någon enstaka spelare. De kan ställa upp med två superstarka kedjor, eller fyra jämnbra kedjor. Jag tycker Linus Lindström symboliserar det här laget ganska bra. Han skulle kunna spela allt ifrån i en förstakedja som center mellan två andra starka forwards, som i en forwardsroll i en tredje-/fjärdekedja.
Skellefteå hade nio forwards som gjorde 20 poäng eller fler förra säsongen, och då nådde Andreas Johnsson ändå “bara” 16 på sina 30 matcher. Nu har man tappat/släppt Filip Sandberg och Dylan Sikura, som gjorde 24 respektive 26 poäng, men har ersatt de båda med Brandsegg-Nygård och Marcus Eriksson. Det är två spelare som det absolut inte är givet att de når 20-poängsplatån, men potentialen i Brandsegg-Nygård och Eriksson är ju betydligt högre. Inte minst den förstnämnda ser ut att ha tagit jättekliv jämfört med förra säsongen, och jag får starka Jonathan Lekkerimäki-vibbar på norrmannen. Jag säger inte att han kommer nosa på 20 mål och göra 30 poäng - men han är helt klart en av de nya spelare jag är mest spänd på att få se i SHL. Detsamma gäller Marcus Eriksson, men där har jag lite mer modesta förväntningar. Faktum är att jag ger Brandsegg-Nygård högre betyg än Eriksson, trots att den sistnämnde var överlägset bättre i allsvenskan förra säsongen. Detta baserar jag på försäsongen, och visst kan det vara så att jag drar för stora växlar av den… Men men, jag känner som sagt också en liten oro över faktumet att han ska iväg på Detroits träningsläger.
Det som är kul med Eriksson är ju att han sannolikt kommer vara extremt vass i powerplay även på SHL-nivå - och då kommer han till ett lag som hade SHL:s överlägset bästa PP även förra säsongen. Då landade de på otroliga 34 procent (de hade också ett vansinnigt bra boxplay och var bäst även där, ska sägas). När jag kollar på vilka namn de kan ställa upp med i powerplay på både back- och forwardssidan har jag ju svårt att tänka mig att PP-procenten ska åka ned speciellt många hack…
På tal om boxplay var ju Martins Dzierkals sannolikt ligans främste spelare i spelformen, då han matchades extremt flitigt men ändå inte var inne på ett enda baklängesmål förra säsongen. Lyckas han dessutom förbättra sin offensiv lite (han gjorde ju bara tre poäng förra grundserien - plus tre i slutspelet) kommer han vara värd en trea i betyg till nästa säsong. Jag blev förvånad över att Skellefteå först bestämde sig för att gå skilda vägar från den nyttige lettländaren. Han är en klockren rollspelare i det här stjärntäta laget. Till sist ångrade de sig och bestämde sig för att behålla honom. Klokt!
Centersidan håller också toppklass. I mitt förslag på uppställning nedan har jag Lindberg, Johnson, Lindholm och Forsfjäll som de fyra centrarna (i den ordningen). Det är svårslaget.
De har också mängder med ungtuppar som står på gränsen till SHL. Just nu tycks Oskar Vuollet och Lukas Vesterlund ligga närmast en plats på tolv forwards i premiären, och det är klart att de båda är oprövade och att de ännu inte riktigt visat att de håller i SHL även om de gjort succé på juniorsidan. Men Skellefteå tycks ju alltid lyckas med att fostra in sina unga spelare i SHL-miljön på ett lyckat sätt. Ifjol hade ju laget ofta mängder av skador men bara fyllde på och fyllde på och fortsatte prestera ändå. Men visst - man har en del forwards som inte har speciellt mycket rutin från SHL uppe i A-truppen just nu. Det är ett faktum som ändå behöver tas upp. Kanske var det därför plockades in på ett korttidskontrakt? Jag har inte betygsatt Davidsson eftersom han bara har avtal i en månad - men blir inte förvånad om han kommer in på permanent basis.
Överlag känns det ändå svårt att bygga en så mycket bättre forwardssida än den Erik Forssell har byggt till den här säsongen. Det enda minuset är väl att det kanske hade behövts ytterligare något mer “säkert kort”.
Totalbetyg: 10,50 (Etta i tabellen)
Fem snabba om Skellefteå
Tummen upp Fått behålla sin guldtrupp
Jag har varit inne lite på det redan - men det kan inte understrykas hur stora delar av guldtruppen Skellefteå fått behålla. Och flera av spelarna som försvunnit har dessutom lämnat på Skellefteås initiativ. Det är inte speciellt ofta ett guldlag får behålla en så här stor del av sitt lagbygge.
Av topp-14 i den interna poängligan är tolv kvar. Däribland samtliga i topp-fem. Dessutom har de fått behålla en av ligans allra bästa målvakter.
En stor majoritet av de som låg bakom att Skellefteå dessutom blev första lag på elva år att vinna både BP- och PP-ligan är också kvar. Den enda som försvunnit som spelade en stor roll i båda de spelformerna är Filip Sandberg - och ser vi till ren spelstil har han inte ersatts. Men man ser antagligen att det finns en potentiell ersättare i boxplay i exempelvis Zeb Forsfjäll (eller så får Oscar Lindberg en större roll där), och till PP-spelet har ju både Brandsegg-Nygård och Marcus Eriksson hämtats in.
Det är sällan en klubb som vinner guld kan ställa upp med ett bättre lag säsongen därpå - men så är det här. Enligt mitt betygssystem landade Skellefteå på cirka 10,3 förra året - och nu hamnar de på cirka 10,5. Ett steg snett uppåt, alltså. Det säger en del om vilket lag de har.
Tummen ned Ingen SHL-etablerad värvning
Jag fick gräva djupt för att hitta någon tumme ned - men ska jag hitta någon är det väl att värvningarna är ganska oprövade. Ja, Marcus Eriksson är 39 år - men har gjort noll matcher i SHL. Ja, Michael Brandsegg-Nygårg är en av världens bästa spelare i sin åldersgrupp - men har gjort noll matcher i SHL. Brandsegg är dessutom den enda högerfattade i forwarden i truppen (jag räknar inte med Oscar Möller), vilket bara understryker hur viktigt det är att han levererar. Men fortsätter han se ut som han gjort under försäsongen finns det ingen anledning till oro.
Det mest SHL-meriterade värvningen är Pontus Johansson, som gjort 91 matcher fördelat på tre år. Han har varit lite in och ut ur lagen, och förra säsongen blev det tydligt att han inte riktigt hade det som krävdes för att slå sig in i Frölunda. Däremot var han ohyggligt bra för Djurgården i HockeyAllsvenskan.
Potentialen är hög och hösten 2022, hans första tid i Frölunda, tyckte jag han såg ut som en blivande stjärnback. Kan han hitta tillbaka dit igen?
I den sämsta av världar faller inget av Skellefteås nyförvärv väl ut kommande säsong. Inget av dem får beskrivas som säkra kort. Men om det visar sig att Erik Forssell prickat rätt…då kan det bli riktigt bra.
Han blir poängkung: Andreas Johnsson
Förra säsongen blev Oscar Lindberg - kanske något överraskande - ligans poängkung efter en sanslös säsong där han var så bra att han faktiskt förtjänade ännu mer uppmärksamhet och beröm än han fick. Trots det väljer jag inte att peka ut honom som min favorit till att ens vinna den interna poängligan den här säsongen.
Jag väljer i stället Andreas Johnsson.
Johnsson var inte den där stora poängmaskinen jag förväntade mig förra säsongen (han snittade runt en halv poäng per match) men när han nu fått 30+11 matcher att spela in sig i SHL igen tror jag han kommer vara sylvass. I mitt tycke är Johnsson den spelaren med högst offensiv potential i ligan här och nu, och jag tror att han mycket väl kan bli SHL:s skyttekung och poängkung den här säsongen. Jag blir inte förvånad om han nosar på 20 mål och 50 poäng.
Han matchades dessutom ganska försiktigt förra säsongen, men petar man upp hans speltid en aning kommer han få en hel del extrapoäng bara där.
Ledarna: Robert Ohlsson och Erik Forssell
Det kanske största frågetecknet runt Skellefteå handlar inte om lagbygget eller några spelar i det - utan om Robert Ohlsson. Sveriges kanske bästa hockeytränare har utgående kontrakt - och det är Sveriges sämsta hockeyhemlighet att han om ett år vid den här tidpunkten förbereder sig för sitt första år som huvudansvarig i Frölunda. Frölunda har redan gått ut med att Roger Rönnberg lämnar, men Skellefteå har inte gått ut med att Ohlsson lämnar.
Jag är av den uppfattningen att det bara är att riva av plåstret och bekräfta det så snart som möjligt. Det kommer bli en större snackis, en möjlig distraktion, om man inte går ut med det. Går man ut med det avdramatiseras precis allting, och det tror jag vore att föredra. Det är ju inte direkt så att Robert Ohlsson kommer jobba mindre för ett SM-guld med Skellefteå bara för att han ska ta över Frölunda. Och jag utgår ifrån att han redan nu kört med öppna kort gentemot Skellefteå AIK också. Erik Forssell lär redan leta efter Ohlssons ersättare. Kliver Andreas Falk upp och tar över? Kan man köpa loss Stefan Hedlund, som gjort succé i Schweiz? Kan Johan Hedberg bli aktuell, om han inte tar över Färjestad? Det blir spännande att följa den jakten, i alla fall.
Erik Forssell lär sitta stensäkert. Han har gjort ett vasst jobb som sportchef, där hans enda riktigt stora misstag rent sportsligt har varit att han gått in i säsongen med lite för tunna trupper. Den tendensen finns i viss mån även i år, framför allt på backsidan, men annars fortsätter han imponera. Han prickade också helt rätt i rekryteringen av Robert Ohlsson, men den här gången finns inte en lika given ersättare på marknaden. De flesta stora svenska tränarnamnen utomlands har avtal till 2026, och även om många SHL-tränares kontrakt löper ut 2025 känns det inte som att det finns någon som givet skulle passa in i Skellefteå.
Men det blir ju en senare fråga.
Här och nu tror jag nog att han i första hand jagar en back.
Så kan de ställa upp:
Målvakter:
Söderström (Lindvall)
Backpar:
Forsfjäll - Pudas
Sandin-Pellika - Lundberg
Haara - Johansson
(Nilsson)
Kedjor:
Hugg - Lindberg - Heikkinen
Brandsegg-Nygård - J. Johnson - A.Johnson
M. Lindholm - P. Lindholm - Eriksson
Dzierkals - Forsfjäll - Lindström
(Vuollet, Vesterlund)
Tabelltipset:
1. Skellefteå, 10,50 i snittbetyg
2.
3. Frölunda, 10,25 i snittbetyg
4.
5.
6.
-------------------------------------------
7.
8.
9. Timrå, 8,46 i snittbetyg
10.
-------------------------------------------
11.
12.
-------------------------------------------
13.
14. Örebro, 8,01 i snittbetyg
Fotnot: Samtliga bilder kommer från Bildbyrån.
