- Betygsätter alla spelare - två får högsta betyg.
- Målvaktstrenden - fortsätter den i år?
- Därför borde backsidan bli bättre - hade behövt stjärnan.
- Oron för kärnspelarna - är de bra nog?
- Stjärnvärvningen hyllas.
- Tangnes betydelse.
- Så kan de ställa upp - kedjor och backpar.
- Där hamnar de i tabellen.
Läs mer: Här hittar du analysen av Djurgården.
Läs mer: Här hittar du analysen av Växjö.
Läs mer: Här hittar du analysen av HV71.
Läs mer: Här hittar du analysen av Färjestad.
Läs mer: Här hittar du analysen av Leksand.
Läs mer: Här hittar du analysen av Örebro.
Läs mer: Här hittar du analysen av Linköping.
SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE
Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:
= Oprövad/På gränsen till SHL-klass
= Okej SHL-spelare
= Bra SHL-spelare
= Riktigt bra SHL-spelare
= En spelare på hög Europanivå{{ PAYWALL LIMIT }}
Målvakter
Christoffer Rifalk 
Snittbetyg: 4,0
Kommentar: Säsongen 23/24 hade Rögle ett målvaktsspel som var direkt svagt. Bara Timrå, MoDo, Oskarshamn och HV71 var sämre sett till räddningsprocent. Men både Rifalk och Petr Kvaca hade ganska tunga säsonger överlag. Målvaktsspelet var generellt en anledning till varför Rögle hamnade där man hamnade i tabellen ifjol. Och sen storspelade Rifalk - som vana trogen - i slutspelet och tog Rögle till final.
Men man kan förstå varför de valde att plocka in Arvid Holm till förra säsongen. Jag gillade Holm när han var i Färjestad för några år sedan, men han kom trots allt från en ganska tung tid i Nordamerika och var under stundom fjärdemålvakt i AHL. Därför gav jag bara honom en trea i betyg. Det visade sig ju vara på tok för lågt. Holm var, tillsammans med Tim Juel, SHL:s bästa målvakt förra säsongen och den femma han får i betyg i år är så given som den bara kan vara. Han låg alltså ett par procentenheter över den förväntade räddningsprocenten förra säsongen. Det är enormt.
Det var framför allt från november och framåt som Holm fick börja spela mer - och han blev också successivt bättre och bättre. I september, oktober och november hade Holm en räddningsprocent på 92,0 och ett GAA på 2,15. Bara det är ju riktigt fina siffror i ett lag som kämpade ganska ordentligt med spelet. Men i december, januari, februari och mars var Holm ännu bättre. Han var bäst i serien sett till GAA (1,69) och med 92,96 i räddningsprocent var han näst bäst. Under den perioden ska det också sägas att Holm spelade näst bäst av alla målvakter, så han visade med eftertryck att han klarar av att prestera som förstemålvakt i SHL över en längre period. Och även om vi ser till de underliggande siffrorna höll målvaktsjätten absolut toppklass. Han räddade betydligt mer än han förväntades göra sett över hela säsongen och vann ju dessutom Honken Trophy.
Rifalk låg däremot en bit under det han förväntades ligga på, enligt siffror från hockeysiffror.se. Därför är det inget snack om saken att Holm går in som den givna ettan den här säsongen. Att man fick behålla honom, trots rykten om att han var klar för spel i Nordamerika, var naturligtvis det bästa besked man hade kunnat få. Bättre än alla nyförvärv man gjort.
Det är fascinerande att Rögle två år i rad undvikit den absoluta bottenstriden och istället klättrat i tabellen tack vare formtoppade målvakter. Säsongen 23/24 stod Rifalk 32 av de 35 sista grundseriematcherna. Förra säsongen stod Holm 21 av de sista 28. Att välja en tydlig etta har varit vägen framåt för bandyklubben. Därför kan jag inte se något annat scenario än att Holm får stå 35-40 matcher den här säsongen, medan Rifalks sista (?) säsong i Rögle BK i första hand kommer följas från avbytarbåset.
Foto: [Bildbyrån]
Backar
Gregor Biber
Lucas Ekeståhl Jonsson
Mark Friedman
Mattias Göransson
Filip Johansson
Paul LaDue
Calle Själin
Snittbetyg: 3,14
Kommentar: "Bred, svensk, dyr, spelskicklig - men inte särskilt spetsig. Så skulle jag summera Rögles backsida".
Så summerade jag Rögles backsida i min analys för ett år sedan. Och ja, plockar man bort "svensk" så stämmer det väl in ganska bra även den här säsongen. Till år har nämligen antalet importer ökat Paul LaDue och Mark Friedman hämtats in medan Michael Kapla lämnat. Det har också Jesper Pettersson och Ludvig Claesson gjort, medan Eric Bürger lånats ut till Almtuna.
Och trots att Michael Kapla lämnat laget tycker jag Rögles backsida ser vassare ut än den var ifjol. Jesper Pettersson funkade inte alls i Rögletröjan, Ludvig Claesson är högst ersättling och dessutom gjorde Michael Kapla en svagare säsong än vi vant oss vid. Jag tror också att både Calle Själin och Filip Johansson kommer vara bättre den här säsongen. Jag tycker de tog steg redan under förra säsongen och räknar med att de kommer höja sig ytterligare när de fått ett inkörs-år i Rögle. Jag ger exempelvis bara Calle Själin en trea i betyg men tror att han kan vara en fyra när allt kommer omkring.
Paul LaDue var bra i MoDo, ett lag som generellt var dåligt. När han nu kommer till ett lag med en tydligare defensiv struktur, och där han kan vara en i mängden snarare än en back som ska leda defensiven, tror jag att även han kommer vara bättre än i fjol. Det är möjligt att även hans betyg kommer höjas från en trea till en fyra när allt kommer omkring. Han låg lite på gränsen mellan de båda betygen.
Nyförvärvet jag är mest spänd på att få se är dock Mark Friedman. Han har relativt mycket NHL-erfarenhet och har dessutom hållit hög klass i AHL när han väl spelat i farmarligan. Med reservation för att det kan ta lite tid att anpassa sig till en europeiska rinken tror jag ändå han kommer visa sig vara en nyttig spelare för Rögle. Och det vill nog till att han blir ett lyckat nyförvärv. Skulle han inte funka i SHL-miljon ser faktiskt Bandyklubbens backsida ganska tunn och ihålig ut jämfört med många av konkurrenterna. I alla fall om Rögle har ambitioner att bli ett topp sex-lag efter att ha misslyckats med det under de tre senaste åren. Rögle står inte och faller med någon enskild back, och det kan såklart ses som något positivt, men man har heller inte råd med att någon faller ur ramen helt och hållet.
En som höjde sig förra säsongen var Lucas Ekeståhl Jonsson, som slutade så bra som tvåa i den interna poängligan och som länge var med i den absoluta toppen av backarnas poängliga. Han gör det även bra om vi ser till de underliggande siffrorna. Han är den back som ändå bidrar med den där spetsen jag dissade lite i det första stycket av det här segmentet.
Överlag är det här en bra backsida - inget snack om saken. Det finns en bra mix mellan offensiva och defensiva backar och man får ihop tre bra backpar hur man än väljer att ställa upp. Det finns också gott om rutin, och många av spelarna har gjort det bra i SHL tidigare. Friedman är den enda som inte lirat i ligan förut - och det är alltid en fördel. Men om Rögle ska bli en guldkonkurrent tror jag det kan behövas ytterligare en riktigt bra back - om inte den mycket spännande Gregor Biber tar ett jättekliv och får en stor roll. Men det får ses som en bonus, snarare än något annat, om så blir fallet. Jag kan förstå varför man gick så hårt på Gabriel Carlsson. Med honom i laget hade Rögle varit en absolut, absolut toppkandidat.
Foto: [Bildbyrån]
Forwards
Josh Dickinson
Lubos Horky
Karson Kuhlman
Linus Sjödin
Isac Solberg
Daniel Zaar
Snittbetyg: 3,07
Kommentar: Rögle kommer till spel med en forwardssida som på pappret är bredare än många andra. När jag satte ihop min potentiella laguppställning, som finns längst ner i den här texten, fanns det åtminstone tio forwards jag kände att jag ville ha in i topp sex-roller. Det kommer bli en utmaning för Dan Tangnes att hitta roller till alla, roller som gör alla nöjda och glada. Men precis som jag skrev i min Linköpinganalys är ju motsatsen betydligt värre. Det här är trots allt ett ganska angenämt problem.
Jämfört med förra säsongen är Felix Nilsson och Lubos Horky med från start, precis som Simon Zether. Utöver det har Karson Kuhlman anslutit, precis som nye stjärncentern Fredrik Olofsson. Daniel Zaar är förstås allt annat än ett nyförvärv, men han missade hela förra säsongen och är i alla fall ny jämfört med då. Och en skadefri Zaar kommer naturligtvis betyda väldigt mycket för Rögle.
Ifjol gick man all-in på Jacob Peterson som sin tilltänkta centerspjutspets och det var en värvning som på förhand var helt klockren - en av de bästa i serien - men som i realiteten blev en rejäl plump i Hampus Sjöströms värvningsprotokoll. Jag tror ingen kunde se framför sig att Peterson till slut skulle bli en ytterforward i fjärdekedjan, som till sist skulle lämna efter att ha gjort åtta poäng på 32 matcher. Och med tanke på att Rögle dessutom hade tappat Rodrigo Abols, Simon Ryfors och de tre senaste årens poängkung Adam Tambellini var det inte så konstigt att centersidan helt enkelt inte höll måttet. Trots att Josh Dickinson blev en succé. När nu även underliggande statistik-älsklingen Brady Ferguson försvunnit är det klart att det återigen finns hål att fylla på centersidan, och de hålen ska täppas igen av Fredrik Olofsson och Simon Zether, som det ser ut. I den uppställning jag ställt upp har jag Olofsson, Dickinson, Bengtsson och Zether som mina centrar. Men det är klart att såväl Albin Sundsvik som Felix Nilsson och Linus Sjödin kan gå in och ta en centerroll om det skulle visa sig att Simon Zether inte är fullt redo för att växa in i SHL-kostymen den här säsongen.
Apropå Felix Nilsson är han en av SHL:s mest spännande spelare. 05:an var en av Rögles bästa spelare förra säsongen, och han gjorde 22 poäng på 40 matcher. Det är enorma siffror för en spelare som egentligen skulle vara utlånad till Oskarshamn. Jag både hoppas och tror att Nilsson är bra nog för att vara en riktig förstakedjespelare redan den här säsongen. Han skulle kunna bli en av hela SHL:s verkliga kometer. Förra säsongen vann Josh Dickinson Rögles interna poängliga på 30 poäng - och det är en poängsumma jag definitivt kan se framför mig att Nilsson slår den här säsongen.
Jag nämnde tidigare att Daniel Zaar missade hela säsongen. Dessutom missar ju Dennis Everberg alltid några matcher. Carter Ashton fick kasta in handduken efter 22 matcher. Leon Bristedt missade nästan halva grundserien. Med lite mer flyt när det gäller skadorna är mycket vunnet redan där för Rögles del. Å andra sidan är det ju inte bara en slump heller - man har ganska många skadebenägna spelare i truppen.
Lyckligtvis har man en så pass bred - och mångsidig - forwardssida att man intes tår och faller på någon enskild spelare. De har råd med en skada här och där. Det som snarare oroar är att spelarna jag nämner ovan nog har passerat sitt bäst före-datum när det gäller producerade poäng. Anton Bengtsson kommer aldrig nosa på 40 poäng igen. Daniel Zaar kommer aldrig sluta tvåa i SHL:s poängliga igen. Jag tror inte Leon Bristedt kommer sluta topp-tio i SHL:s poängliga igen. Linus Sandin kommer aldrig sluta topp-tre i SHL:s skytteliga igen. Och jag tror heller inte Dennis Everberg kommer nå topp-tio i skytteligan igen heller. Även om ingen av de där direkt fallit ur ramen (vi får väl se vilken form Zaar kommer tillbaka ) - Anton Bengtsson var trots allt en VM-spelare i våras - känner jag en viss oro för just produktionen. Vem ska göra målen? Utan att ta något ifrån Albin Sundsvik, som fått ett jättelyft sedan han flyttade till Rögle, så håller det inte att han slutar tvåa i den interna skytteligan om man ska vara ett topplag.
Karson Kuhlman var en NHL-spelare så sent som för ett par år sedan, så jag blev lite förvånad när värvningen offentliggjordes och jag såg att han spelade i finska ligan förra säsongen. Det gör att jag tror att han för all del kommer vara en bra spelare - men kanske inte vara den som leder Rögles offensiv och gör 30 poäng. Just den rollen vill det till att några andra spelare tar.
Rögles forwardssida är bra och har många spännande element - men det finns andra målvaktssidor jag håller högre.
Foto: [Bildbyrån]
Totalt snittbetyg: 10,21 (Fjärde plats)
Fem snabba om Rögle
Tummen upp: De ledande spelarna är kvar
Inför förra säsongen tappade Rögle fyra av de sex bästa i den interna poängligan. Till den här säsongen har man fått behålla de åtta första i den interna poängligan. De poängbästa spelarna som försvunnit är Brady Ferguson och Michael Kapla. Dessutom har man ju fått behålla en av ligans två bästa målvakter från förra säsongen. Och så kan man alltså addera Fredrik Olofsson till mixen.
Att Rögle får behålla så många av sina bästa spelare är såklart otroligt positivt, men det säger kanske också en del om hur oattraktiva de faktiskt var på marknaden. Ingen av dem var speciellt nära att spela sig till ett kontrakt i Schweiz, om man säger så.
Ingen annan klubb i SHL har fått behålla sina åtta bästa från förra säsongens poängliga. Där har Rögle en riktig fördel jämfört med konkurrenterna - även om flera av toppspelarna har en del att bevisa.
Foto: [Bildbyrån]
Tummen ner: Guldtåget har lämnat perrongen
Rögle var i SM-final så sent som för ett och ett halvt år sedan så det kan kännas magstarkt att påstå att guldtåget har gått. Men det var ett slutspel som vi aldrig lär få se igen. Det är inget vi kan ta för givet kommer hända igen inom en snar framtid, i alla fall. Det var egentligen en säsong där Rögle var riktigt dåliga, men hade en bra månad och tog sig nästan hela vägen till sitt historiska guld.
Trenden är dock tydlig. Efter att ha slutat topp-tre under tre raka säsonger har Rögle de tre senaste säsongerna slutat nia, nia och sjua. En kvartsfinal, en final och ett åttondelsfinalsuttåg är facit i slutspelen. För två år sedan hyllades Roger Hansson och fick ett nytt kontrakt efter att han tagit cirka 1,4 poäng per match - vilket var åttonde bäst. Förra säsongen tog Rögle 1,56 poäng per match men då var Hansson knappt vatten värd. Fast det är den nivån - om vi ska vara ärliga - Rögle legat på under senare år. Och då ska vi komma ihåg att Rögle som sagt hade ett magiskt målvaktsspel också.
Men hur kan jag vara så negativ mot ett lag som slutar fyra i min snitt-tabell? Ja, till att börja med är jag egentligen inte negativ mot Rögles lag. Det är ett bra lag. Men man kommer inte vinna guld med den här kärnan. Jag gick igenom anledningarna ovan. Många av de bästa spelarna är på väg neråt.
Sen är det ju så att man är lite "dopade" av att få en hög målvaktspoäng. Ser vi enbart till utespelarsiffrorna är Rögle ett mittenlag, som snarare ska slåss om topp-sex än topp-fyra.
Därför ser jag inte Rögle som en guldkandidat - även om det är ett lag som säkert kommer vara bättre än man varit de tre senaste grundserierna. Och jag tror rent av det var positivt att man inte sminkade över den svaga säsongen med ännu ett succéslutspel. Nu fick man en nödvändig käftsmäll och ett uttåg mot Malmö i åttondelen istället.
Foto: [Bildbyrån]
Poängkung: Fredrik Olofsson
Fyra säsonger efter att han faktiskt skrev på för Rögle ska Fredrik Olofsson nu äntligen spela för klubben. Då kom ett NHL-kontrakt i vägen - och efter två klart godkända år i Nordamerika och ett år i Schweiz är det nu alltså dags att dra på sig den grönvita tröjan.
Hade Olofsson spelat för Rögle säsongen 22/23 är jag övertygad om att han hade ansetts vara en av seriens bästa värvningar och helt klart en av ligans bästa centrar. Så bra var han i Oskarshamn. Nu finns det såklart en liten ovisshet inblandad, eftersom han inte varit i Sverige de tre senaste säsongerna.
Men jag tror folk glömt bort hur vansinnigt bra han faktiskt var i Oskarshamn. Han var en grym tvåvägscenter som dessutom gjorde över 40 poäng under sin andra säsong i ligan. Därför håller jag honom som favorit till att vinna en interna poängligan. Jag tror han gör runt 35 poäng och att det räcker. Olofsson är dock en centertyp som inte behöver göra en massa poäng för att vara nyttig heller. Är det något vi sett i både MoDo och Oskarshamn är det att han gör sin omgivning bättre. Det kommer han göra i Rögle också.
Foto: [Bildbyrån]
Ledarna: Dan Tangnes och Hampus Sjöström
Dan Tangnes återkomst är såklart den stora grejen med Rögle den här säsongen. Men jag vill börja med att rikta lite fokus mot Hampus Sjöström.
Förra säsongen var första hela säsongen under hans ledning, och hans första hela "transferfönster". Arvid Holm får beskrivas som en succé. Filip Johansson och Calle Själin var okej - kanske rent av bra. Mattias Göransson och Jesper Pettersson var besvikelser. Jacob Petersson blev en flopp. Oliver Eklind blev en flopp. Josh Dickinson och Leon Bristedt blev mycket bra förstärkningar. Hälften av värvningarna blev alltså direkt misslyckade. Det är lite för många. Det är såklart inte bara Hampus Sjöströms fel, men han behöver få upp träffprocenten en del till kommande säsong för att övertyga folk om att han faktiskt är rätt person att leda Rögle framåt. Det är elakt - direkt korkat - att döma ut en sportchef på ett enda lagbygge men han har en del att bevisa i alla fall. Årets lag ser en aning bättre ut på pappret, men även i år finns det några värvningar jag inte är helt såld på.
Det ska dock också sägas att de värvningar han gjorde mitt i säsongen, Lubos Horky och inte minst Joachim Blichfeld, gjorde Rögle bättre. Och jag gillar sportchefer som sväljer prestigen och skeppar iväg värvningar som helt enkelt inte funkar, som man gjorde med Jacob Peterson och Oliver Eklind under förra säsongen och Jesper Pettersson efter densamma.
Anställningen av Dan Tangnes gör att Hampus Sjöström köper sig en del tid, och jag tycker han gjorde helt rätt som tog chansen att norpa Tangnes när han dök upp. Men skulle inte Tangnes heller få Rögle att lyfta (framför allt spelmässigt - tabelltoppen är så tuff att man inte kan leverera en topp sex-placering på beställning) så kommer blickarna börja riktas mot Hampus Sjöström. Det kommer inte direkt vara Frälsaren med ett stort F, Tangnes, som ryker om Rögle återigen skulle hamna på efterkälken i början. För just det har varit ett problem de tre senaste åren. Rögle har inlett säsongerna dåligt och sen aldrig riktigt hämtat upp det (även om man ju aldrig på riktigt riskerat kvalspel).
Dan Tangnes lämnade Rögle för elva år sedan och var då en spännande "coming man" i den svenska tränarsvängen, men hade inte bevisat sig speciellt mycket. Han gjorde det sen godkänt i Linköping men fick dem aldrig att ta det sista klivet. Sen följde sju succéår med Zug i Schweiz, som han ledde till två mästerskapsguld och en cuptitel. Man slutade topp-fyra i serien alla år utom ett. Det är klart att det är starka papper, och meriter som gör att den där spännande 35-åringen nu blivit en otroligt meriterad 46-åring som går in i SHL som den kanske klarast lysande stjärntränaren. Men med det kommer också kraven. Han måste kort och gott få ordning på Rögle.
Fördelen med Tangnes är att man som klubb vet att man kommer få lugn och ro i ett par år, i alla fall på tränarpositionen. För även om man skulle sladda lite i tabellen och inte vara där man vill vara är det ingen som kommer prata om att Tangnes är problemet. Han kommer få åtminstone två år på sig att få ordning på det här laget. Och jag ser inget scenario där det kommer gå så dåligt att Rögle blir ett bottenlag. Jag tror att man kommer vara bättre än i fjol. I alla fall spelmässigt, som sagt. Tabellmässigt är SHL så jämn att det inte går att garantera någonting.
Rögle har fått in sin drömtränare. Och i den bästa av världar kan han vända runt klubben på samma sätt som Cam Abbott gjorde en gång i tiden.
Foto: [Bildbyrån]
Så kan de ställa upp
Målvakter:
Holm (Rifalk)
Backpar:
Själin - LaDue
Biber - Johansson
Ekeståhl Jonsson - Friedman
(Göransson)
Kedjor:
Sandin - Olofsson - Nilsson
Kuhlman - Dickinson - Bristedt
Zaar - Bengtsson - Sundsvik
Horky - Zether - Everberg
(Solberg, Sjödin)
