Robin Olausson om Rögle: Slutspelssuccén får inte leda till övermod

• Målvaktens enorma siffror – tredje bäst genom tiderna.  
• “Ett av de mer imponerande lyften vi någonsin sett”
• “De gav inte sig själva chansen att vinna guld” 
• Där var Rögle bland SHL:s sämsta.
• Siffrorna bakom lyftet. 
• “Det är är nu som han på allvar kommer att testas”
• Slutet på Abbott-eran: “Hade stagnerat”
• Stjärnorna som försvinner – de kan ersätta. 
• “Kan vara en av säsongens allra bästa värvningar”
• Var står Rögle inför nästa säsong?: “Inget givet topplag” Desktop ad in article Mobile ad in article

LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av Malmö Redhawks. 

LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av MoDo Hockey. 

LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av Timrå IK.

LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av Örebro Hockey. 

LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av Luleå Hockey.

LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av HV71. 

LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av Färjestad BK.

LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av IK Oskarshamn.

LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av Linköping HC.

LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av Leksands IF.

LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av Växjö Lakers.

LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av Frölunda HC. 

LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av Skellefteå AIK. {{ PAYWALL LIMIT }}

Målvakterna

Himmel och helvete summerar inte bara Rögles säsong i stort som lag utan även deras målvaktsspel. Totalt i grundserien hade Rögle 89,49 räddningsprocent vilket var på den nedre halvan i SHL. Bara Timrå, MoDo, Oskarshamn och HV71 var sämre sett till räddningsprocent. Det var dock bättre än fjolåret då RBK bara hade 88,87 och var tredje sämst i ligan.

Inför säsongen värvades efter att ha varit en av de bästa målvakterna i tjeckiska ligan. Det föll dock inte väl ut. Egentligen tycker jag inte att Kvaca var speciellt dålig när han spelade där han hade 90,4 räddningsprocent och 2,45 GAA på 18 matcher. Han vann dock bara sju av matcherna där han fick spela och det stod klart ganska tidigt att Rögle inte alls hade förtroende för Kvaca i målet.

Efter nyår fick tjecken endast spela i tre av 35 matcher i grundserien och slutspelet och ironiskt nog var två av dem riktigt bra prestationer. Men Kvaca blev väldigt tydlig andramålvakt och hamnade i frysboxen efter att Roger Hansson tar över som huvudtränare. Det ledde också till att Rögle bröt med Kvaca och han fick lämna trots ett år kvar på kontraktet. 

I stället var det som klev fram och tog förstaspaden efter att Hansson tog över och det blev också en stor förändring i Rifalks spel innan och efter tränarbytet. Under Cam Abbotts ledning hade Rifalk svaga 87,27 räddningsprocent och 2,94 GAA på 13 matcher. I jämförelse så hade Petr Kvaca 89,73 räddningsprocent och 2,58 GAA på 14 matcher under samma period. Med Roger Hansson som huvudansvarig så blev dock Rifalk ett monster mellan stolparna.

Efter tränarbytet hade Rifalk nämligen 91,88 räddningsprocent och 1,91 GAA på 24 matcher. Han hade då tredje bäst räddningsprocent och näst bäst insläppta mål per match av SHL:s målvakter under den perioden. Han såg därmed till att Rögle också fick bättre utväxling på sitt spel samt stärkte sin defensiv. Sedan kom SM-slutspelet.

Det går inte att säga något annat än att Christoffer Rifalk hade ett helt enormt slutspel och han var uppe på nivåer som vi nästan aldrig ser. På 15 matcher hade Rifalk otroliga 95,45 räddningsprocent och 1,33 GAA. För att jämföra så hade Emil Larmi 93,8 räddningsprocent och 1,3 GAA förra säsongen under hans monsterslutspel där han vann Stefan Liv Memorial Trophy och årets MVP-vinnare Linus Söderström hade 94,39 räddningsprocent och 1,52 insläppta mål per match. Rifalk överträffade alltså båda dessa noteringar. Tittar man historiskt sett så är det bara Henrik Lundqvist 2005 (96,2) och Jonas Gustavsson 2009 (96,1) som har haft bättre räddningsprocent någonsin i ett SM-slutspel. Den nivån låg Rifalk på under slutspelet.

Det går därför att slå fast att Rifalk var den enskilt största anledningen till att Rögle ens hade chansen att utmana om SM-guldet. Om Rifalk bara hade varit ”normalt” bra så hade skåningarna troligtvis inte ens varit nära att på allvar slåss om guldet. Nu gick de hela vägen till final där de förlorade en tajt kamp mot Skellefteå men utan Rifalk så är det oklart om de ens hade gått vidare till finalen.

Poängkungen

För andra året i rad var det kanadensaren Adam Tambellini som vann Rögles interna poängliga – trots att detta var hans klart sämsta säsong i Ängelholm.

Inför säsongen tippade jag att Tambellini skulle vinna skytteligan och vi var flera på Hockeysveriges redaktion som lyfte fram stjärnan som en kandidat att vinna både skytteligan och poängligan. Vi rankade honom också som SHL:s sjätte bästa ytterforward. Men i verkligheten var Tambellini inte i närheten av den nivån utan gick ner sig rejält.

• 2020/21: 15 mål och 28 poäng på 37 matcher (0,76 poäng per match).
• 2021/22: 24 mål och 43 poäng på 39 matcher (1,10 poäng per match).
• 2022/23: 23 mål och 46 poäng på 49 matcher (0,94 poäng per match).
• 2023/24: 11 mål och 30 poäng på 51 matcher (0,59 poäng per match).

Trots att Tambellini alltså gjorde sin sämsta säsong så var han lagets poängkung i grundserien. Han var då också en av få spelare som faktiskt blev sämre efter tränarbytet. Innan så hade han gjort sju mål och 17 poäng på 25 matcher men efteråt gjorde han blott fem mål och 13 poäng på 26 matcher. I slutspelet blev det också bara 2+2 på tio matcher för Tambellini. Med tanke på att det började ryktas om att Tambellini skulle lämna för spel i Davos efter säsongen så går det att ställa sig frågan om han inte var hundra procent mentalt inställd på Rögle utan var lite distraherad? Han spelade ju faktiskt sämre och sämre ju längre säsongen led.

Bakom honom var dock även Linus Sandin riktigt bra. Efter att hans spel varit lite trevande när han anslöt till Rögle förra säsongen så kom Sandin in i det mycket bättre i år. Hans 16 mål var bäst i laget och 29 poäng var bara en pinne sämre än Tambellini. Sandin stod även för 5+5 på 15 slutspelsmatcher och var bäst i laget över hela säsongen med 21 mål och 39 poäng på 65 matcher i grundserie + slutspel.

Strax därefter kom Rodrigo Ābols som var näst bäst över hela säsongen. Han stod för 14 mål och 26 poäng i grundserien vilket var sämre än förväntat men lyfte sedan i slutspelet där han var Rögles poängbästa spelare med tolv poäng på 15 matcher. Totalt gjorde centerstjärnan då 19 mål och 38 poäng på 65 matcher.

Även Simon Ryfors och var med i toppen av interna poängligan med 28 poäng vardera. Kapla kom då sexa i backarnas poängliga medan Ryfors var den spelare som klev fram mest och var poängbäst i laget efter tränarbytet med 25 poäng på 38 matcher under Hanssons ledarskap.

Utropstecknet

Det går inte att komma ifrån att Rögle stod för ett av de mer imponerande lyften vi sett någonsin i SHL.

De tog alltså 70 poäng på 52 omgångar och kom nia i SHL-tabellen. Rögle blev då inte heller helt klara för slutspel förrän i SHL:s sista matchomgång då de vann mot MoDo efter förlängning. Från att precis ha haltat in i slutspelet så gick Rögle in i slutspelet och blåste förbi Timrå utan större bekymmer och sedan svepte seriesegrande Färjestad i fyra matcher. Därefter vann man också fyra raka matcher mot regerande mästarna Växjö för att ta sig till SM-finalen.

Det är en osannolik utveckling med tanke på hur spelet såg ut tidigare under säsongen. Tio raka slutspelsvinster är den näst längsta sviterna genom tiderna och slås bara av Växjö Lakers elva vinster i rad under supersäsongen 2017/18. Från att nästan ha varit indragna i kvalstriden under delar av säsongen till att plötsligt vara i final och spela om SM-guldet.

Det är ett lyft av sällan skådat slag och vi har inte sett ett lag överprestera så i slutspelet sedan HV71 slutade åtta i grundserien 1994/95 men ändå gick hela vägen och vann guld som det sista laget in i slutspelet. Nu var Rögle det näst sista laget in i slutspelet och var tre vinster från guld.

För Rögle så klickade helt enkelt allting samtidigt. De fick bättre prestationer på sina toppspelare och etablerade en riktigt stark defensiv som gjorde skåningarna oerhört svårspelade. 

Sedan var det ett stort antal spelare som klev fram och spelade sin bästa hockey för säsongen. Både och Dennis Everberg lyfte sig och var drivande spelare för offensiven efter att ha varit rent av svaga i grundserien. nådde också sitt livs form och var nästintill omutlig vilket gav Rögle chansen. Sedan klev en spelare som Lian Bichsel in och blev lagets stora gigant och kanske rent av bästa utespelare i slutspelet. Även en sådan som höjde sig till att spela sin bästa hockey för säsongen i slutet.

Här ska Roger Hansson ha en stor del av kredden med tanke på att han kom in med ett lugn som gjorde att Rögle kunde prestera på topp utan att känna någon som helst press. De tömde sig dock lite väl tidigt och hade inte riktigt energin för att hålla uppe spelet i finalspelet där de var numret för små jämfört med Skellefteå.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Besvikelsen

Något som förföljde Rögle hela säsongen var hur svaga deras ledande spelare var. Inför säsongen pratades det mycket om vilken stark forwardssida Rögle hade – den som skulle hålla toppklass i SHL. Men när det väl kom till kritan så var Rögle faktiskt ett av ligans sämsta offensiva lag och det beror framför allt på att stjärnorna som skulle driva det hela försvann.

Det var väldigt många av toppspelarna som alla gick ner sig och presterade sämre än tidigare säsonger.

• Adam Tambellini gick från 46 poäng i fjol till 30 poäng i år (–16).
• Simon Ryfors gjorde 45 poäng senast han spelade i Rögle men nu blev det 28 pinnar (–17).
• Rodrigo Ābols stod för 41 poäng i Örebro förra säsongen men gjorde nu 26 poäng (–15).
• försämrade sig från 26 poäng i fjol till blott 14 den här säsongen. (–12).
• Dennis Everberg har tidigare gjort över 30 poäng tre säsonger i Rögle men landade nu på blott 14 poäng.
• stod för 36 poäng på 52 matcher (0,69 poäng per match) senast han spelade i Rögle men gjorde nu bara elva poäng på 33 matcher (0,33 poäng per match).

Egentligen var det bara Linus Sandin, och Albin Sundsvik som presterade bättre jämfört med tidigare säsonger. I övrigt sänkte sig nästan alla andra spelare i laget.

I slutspelet var det flera spelare som höjde sig rejält och spelade bättre än vad de annars hade gjort i grundserien. Men under finalserien uppstod exakt samma problem för skåningarna.

Blott sju spelare noterades för minst en poäng och bara TRE spelare gjorde mål. gjorde två mål medan Albin Sundsvik och Lian Bichsel stod för ett mål vardera – men i övrigt saknades spetsen över huvud taget. Rodrigo Abols stod för två assist medan Dennis Everberg och Simon Ryfors noterades för varsin passningspoäng. Annars var spelare som Adam Tambellini, Daniel Zaar, Linus Sandin, , Lucas Ekeståhl Jonsson och Adam Engström helt poänglösa på de fem finalmatcherna. Det håller såklart inte.

Om man ska ha chansen att vinna SM-guld så måste de bästa spelarna också vara bäst. Men så var det inte för Rögle utan toppspelarna vek ner sig och försvann när det gällde som mest. De gav inte sig själva chansen att vinna guld. Gör man bara fyra mål på fem matcher i finalen så förtjänar man inte att få lyfta bucklan heller.

Coacherna

Rögle inledde säsongen med Cam Abbott som huvudtränare och han gjorde därmed sin sjätte säsong från start med Rögle. Men för andra säsongen i rad så fick Rögle en svag inledning på grundserien och repade sig aldrig riktigt med Abbott vid rodret.

Det fanns en känsla av att det inte riktigt klickade och att det fanns delar där Rögle helt enkelt hade kört fast och kom inte längre. Då fattades beslutet att sparka Abbott som tränare efter sex år i jobbet. Ett modigt beslut med tanke på att det inte fanns någon garanti för att spelet skulle lyfta sig under en ny ledning efter en så drastisk förändring.

Men Roger Hansson klev upp som huvudtränare och jag var initialt tveksam till om han verkligen var rätt person att leda det här laget med tanke på hans historik som coach och att han egentligen aldrig haft huvudansvaret på seniornivå förutom en säsong i tyska Düsseldorfer EG. Men Hansson visade direkt att han var den som kunde få laget att hamna på rätt köl.

56-åringen hade framför allt en viktig punkt som han tryckte på efter sitt intåg och det var defensiven. Hanssons främsta ändring var att Rögle skulle stabilisera försvaret och det lyckades han också med. Sedan han tog över så blev Rögle ett mycket jobbigare lag att möta och fick också ordning på defensiven, lite på bekostnad av offensiven. Faktum är att anfallsspelet var lite sämre under Hansson ledning jämfört med Abbott men försvarsspelet var mycket, mycket bättre. Hansson fick också bättre utveckling på Rögles special teams.

Med Cam Abbott som huvudtränare:

• 32 poäng på 25 matcher (elva i SHL).
• 1,28 poäng per match.
• 62 mål (näst sämst i ligan)
• 2,48 mål per match.
• 76 insläppta mål (tredje sämst).
• 3,04 insläppta mål per match.
• –14 i målskillnad (tredje sämst)
• 15,94 powerplay-procent (sämst i SHL).
• 81,03 boxplay-procent (fjärde bäst).

Med Roger Hansson som huvudtränare:

• 38 poäng på 27 matcher (åtta i SHL).
• 1,41 poäng per match.
• 55 mål (näst sämst i ligan)
• 2,04 mål per match.
• 57 insläppta mål (tredje bäst).
• 2,11 insläppta mål per match.
• –2 i målskillnad (sjunde bäst)
• 22,06 powerplay-procent (sjunde bäst i SHL).
• 81,54 boxplay-procent (fjärde bäst).

På det stora hela kan man säga att Roger Hansson tog sig an jobbet genom att sprida ett lugn till laget. Han skapade en trygghet inom gruppen som gjorde att de kunde spela mer avslappnat med fokus på sitt spel i stället för yttre omständigheter.

Från att vara ett frågetecken så klev i stället Hansson in och blev den självklara ledaren som Rögle kan luta sig emot. Det spekulerades hejvilt i olika kandidater som skulle kunna ta över som huvudtränare till nästa säsong. Men med Hanssons insatser i båset så har han gjort det omöjligt att bli åsidosatt utan detta är nu hans lag och han ska få möjligheten att bygga vidare på spelet framöver.

Sportchefen

När pucken släpptes för årets säsong så var Chris Abbott sportchef för Rögle och hade satt ihop sitt sjätte lagbygge. Inför säsongen skulle nog de flesta då vara överens om att detta var en av de bästa trupperna – på pappret – som Abbott hade satt ihop i Rögle. Det är väl lagen där mellan 2020 och 2022 som är lite bättre eller på samma nivå.

Men annars får man egentligen säga att han hade gjort ett hyfsat jobb med laget han satte ihop från start. Det var liksom inte spelarmaterialet som var det stora problemet i Rögle den här säsongen.

Däremot går det att säga att backsidan var för svag när säsongen startade. Där förlorade man en hel del poäng och det var också en anledning till att laget släppte in så mycket mål under starten av säsongen. Det blev sedan bättre när och Lian Bichsel anslöt till laget men om man till exempel jämför Rögles backsida med Skellefteås så är det tydligt att de inte är på samma nivå.

Samtidigt så var det ändå ett antal värvningar som man får klassa som misslyckade.

• kunde inte utmana Rifalk i kassen och fick noll förtroende andra halvan av säsongen.
• Alexander Hellnemo gjorde TVÅ matcher för Rögles J20-lag men var annars ute på fyra olika utlåningar – bland annat till Skellefteå där han höll nollan i en match och sedan var med på isen och firade Skellefteås SM-guld trots att han egentligen tillhör Rögle.
• var okej i slutet av förra säsongen men direkt svag den här säsongen och hade svårt att ta plats i laget.
• fick knappt spela och lämnade efter 14 matcher.
• hade en hel del förväntningar på sig efter sin toppsäsong i Finland, men han var en av säsongens floppar då han inte lyckades färga i SHL och fick kicken efter 28 matcher.
• värvades visserligen inför förra säsongen men fick lämna den här säsongen efter att inte ha lyckats ta en bidragande roll i Rögles offensiv.

Det är två målvakter, tre backar och en forward som kan målas upp som misslyckade värvningar/förlängningar. Det säger en del om var lagets problem under säsongen också fanns. Men Abbott åtgärdade delvis det genom att plocka in Ekeståhl Jonsson och Bichsel samt värva . Här var Bichsel väldigt lyckad medan Bowlby var ganska bra och Ekeståhl Jonsson var okej utifrån förväntningarna.

Men därefter kom Hampus Sjöström in och tog över som sportchef och helt ärligt så gjorde han inte jättemycket förutom att stabilisera läget. Det var inga panikvärvningar eller förhastade beslut utan Sjöström satt lugn i båten, bröt kontrakten med Sheen och Grégoire efter att duon inte lyckats i klubben och framför allt säkrade upp några viktiga kontraktsförlängningar.

Sjöström hade nästan exklusivt fokus på nästa säsong och framåt där han förlängde kontrakten med Ekeståhl Jonsson, samt Linus Sandin. Han har även jobbat på att komma överens med nyförvärv inför nästa säsong. Här får man säga att Sjöström gjorde ett bra jobb genom att vara relativt inaktiv. En sportchef bedöms inte bara för vad han gör utan även för vad han inte gör. Sjöström valde att inte plocka in nya spelare och röra om i grytan och det blev också ett framgångsrecept för Rögle vilket delvis ledde till deras lyft under slutet av säsongen.

Nu står det också klart att Hampus Sjöström får förtroendet som sportchef officiellt då ”tillförordnad” ströks från hans titel och han nu är permanent sportchef. Det är ett spännande val och det är nu som han på allvar kommer att testas.

Jag ser dock personligen fram emot att se vilken prägel 34-åringen kommer sätta på laget framöver.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Snackisen

2017 – 2023.

Efter sex och en halv säsong tog Abbott-eran slut i Rögle. Cam och Chris ledde klubben till sina mest framgångsrika år någonsin med SM-finalen 2021 och serieseger samt CHL-guldet 2022. Men därefter blev det en tung säsong 2022/23 och laget inledde sedan ännu sämre den här säsongen.

2022/23 fanns känslan att Rögle var mycket bättre än vad de presterade och de hade även bättre underliggande siffror än vad deras resultat visade. Den här säsongen var det dock något annat. De var inte bättre än deras tabellplacering och förtjänade att ligga där nere.

På de två senaste säsongerna har Rögle tagit 142 poäng på 104 matcher vilket är fjärde sämst av de 13 lagen som har spelat i SHL båda säsongerna. Bara Malmö (126 poäng), HV71 (121 poäng) och Oskarshamn (115 poäng) har tagit färre poäng mellan 2022 och 2024. Rögle har alltså varit ett lag för de lägre regionerna två år i rad och därför var det inte konstigt att man valde att sparka Abbott-bröderna.

Känslan var ändå lite att klubben hade stagnerat. Oavsett vad man gjorde så kom man liksom ingenstans längre och de fick inte ut lika mycket av spelet som hade fungerat så bra tidigare. Rögle behövde alltså kort och gott en förändring. Det blev ett naturligt och nödvändigt skifte som alla lag kan må bra av och behöva efter att ha haft samma ledare flera år i rad. Till slut blir det tomt i tanken och man får slut på idéer och det var lite det som hände i Ängelholm också.

Man får ju också säga att det blev ganska bra efter att Hansson och Sjöström tog över.

Nu blir det spännande att se hur Rögle ska bygga vidare på det hela. Det är en sak att komma ihop som grupp och vända på steken mitt under säsongen och en helt annan sak att vara på hugget direkt från start och kämpa i toppen en hel säsong, vilket också är Rögles ambition kommande år. Nu väntar en helt ny utmaning för det nya Rögle.

Innan slutspelet började så var min känsla att Rögle skulle bli det mest spännande laget att följa under ”silly season”. Vem skulle bli tränare? Vem satsar man på som sportchef? Hur ska man ersätta spelarna som försvinner? Hur bygger man om backsidan? Det var flera frågetecken som fanns men med tanke på det slutspel som de hade så har flera av dem rätats ut. Det är numera naturligt att fortsätta satsa på Hansson som tränare och Sjöström som sportchef då de har gett skänkt lugn, trygghet och stabilitet till föreningen efter den röriga och tuffa tiden. Samtidigt har en hel del intressanta nyheter uppdagats som gör att en hel del punkter känns mer säkra och gjutna, även om backsidan just nu fortsatt ser ut som ett litet orosmoln.

Däremot får inte Rögle drabbas av övermod efter slutspelssuccén som ledde till finalplatsen. Det är fortfarande mycket jobb som måste ske ifall Rögle på allvar ska ta sig tillbaka till toppen av SHL igen.

Det statistiska

• Rögle plockade 70 poäng på 52 omgångar vilket är deras sämsta notering sedan säsongen 2017/18 då de bara tog 61 poäng under bröderna Abbotts första säsong i klubben där de tog över mitt under säsongen.
• 117 mål framåt är också Rögles sämsta notering i SHL sedan 2016/17 då de bara gjorde 115 mål på 52 omgångar vilket ledde till att laget fick kvala sig kvar i toppligan.
• Adam Tambellini vann interna poängligan med 30 poäng och han var därmed den ”sämsta” poängkungen i SHL då inget annat lag hade en intern poängligavinnare som gjorde så få poäng.
• Kanadensaren var också ensam att nå upp till 30 poäng i Rögle och senast skåningarna bara hade en enda spelare som nådde 30 poäng var säsongen 2009/10 då Eric Beaudoin var ensam över 30-poängsstrecket med 34 poäng på 55 matcher.
• fick sparken efter 28 matcher i Rögle men hade trots det bäst plus/minus i laget med +5. Linus Sandin var näst bäst med +3.
• Rodrigo Ābols gjorde tolv poäng i SM-slutspelet och det är faktiskt bäst någonsin av en Röglespelare i slutspelets historia. Han tog då rekordet från lagkompisen Daniel Zaar som gjorde elva poäng 2021/22 – Dennis Everberg gjorde också elva poäng i årets slutspel.
• satte dock ett eget Röglerekord då hans sju mål under slutspelet är bäst i klubbens historia. Han knyckte rekordet från Adam Tambellini och Olli Palola som båda sköt sex mål vardera 2020/21.
• Rögle fick spela tredje flest powerplay under grundserien med 137 möjligheter i numerärt överläge, bara Luleå och Skellefteå fick fler powerplays. Rögle gjorde dock endast 26 mål på 137 powerplays för svaga 18,98 procent vilket var fjärde sämst i SHL.
• 1 331 skott på mål – men bara 117 puckar gick i nät. Därmed hade Rögle sämst skottprocent i SHL då de bara gjorde mål på 8,79 procent av skotten som gick på mål.
• En stark centersida gjorde att Rögle var bäst i tekningscirklarna under säsongen. Under grundserien var de visserligen ’bara’ näst bäst bakom Örebro med 53,08 procent i tekningscirkeln. I slutspelet höjde sig dock Rögle till 53,50 vilket var klart bäst av alla lag i slutspelet.
• Rodrigo Abols var då också en tekningskung där han var näst bäst under SHL:s grundserie med hela 57,69 vinstprocent i tekningscirkeln. Abols var även tvåa i slutspelet bland spelare tog sig till minst semifinal där han hade 55,80 procent.
• fick ett stort förtroende under säsongen. I grundserien snittade han 21:29 minuters istid vilket var nionde mest i ligan. I slutspelet var han dock uppe på 23:25 minuter per match vilket var näst mest av spelarna som gick till åtminstone semifinal. Endast Henrik Tömmernes i Frölunda spelade mer.
• Kapla hade också delat bäst plus/minus under SM-slutspelet med +9, en notering som bara matchades av skyttekungen Jere Innala.
• måste haft en hel del blåmärken efter slutspelets slut. Han blockerade nämligen flest skott av alla med 24 skottäckningar på 13 matcher.

Blicka framåt

Hur ska man egentligen värdera finalplatsen?

En fantastisk vändning på säsongen? En slump? Genidrag av Hansson? Var detta Rögles egentligen nivå? Eller bara ett lyft där allting klickade samtidigt och stjärnorna stod rätt?

De svaren kommer vi nog inte att få nu utan det får nästa säsong avgöra. För nu måste de bygga vidare på det här – och det blir också en helt annan utmaning. Det är inte samma sak att vara bra över en hel säsong jämfört med att lyfta sig och spela bättre i några veckor. Så framför allt borde Rögle inte ta någonting för givet bara för att man var och spelade final den här våren.

Så hur ser det ut i truppen då?

Jo, på målvaktssidan så blir kvar och vi vet att han har en otroligt hög högsta nivå och kan vara en av ligans bästa målvakter om allt klaffar. Sedan har både och Alexander Hellnemo lämnat. Så Rögle behöver plocka in en ny andrafiol bakom Rifalk. Det behövs liksom ingen toppmålvakt utan bara någon som kan utmana och täcka upp för Rifalk. Varför inte kolla i HockeyAllsvenskan och se om man kan plocka någon som , Joona Voutilainen, Marcus Hellgren Smed eller Melker Thelin? Det skulle ju säkerligen vara mycket billigare än att försöka plocka en toppmålvakt från ute i Europa.

Flyttar man upp till backsidan så är det tydligt att det kommer att bli stora förändringar. Lian Bichsel, och har redan tackats av och det har alltså bekräftats att de lämnar. Utöver det har också utgående kontrakt och i nuläget verkar det inte vara så troligt att backen blir kvar trots sitt fina slutspel. Det blir sannolikt en prisfråga.

Rögle har då fem backar kvar på kontrakt i form av , , Samuel Jonsson, och . Det finns dock frågetecken kring framför allt Jonsson och Lesunds framtider i RBK. Samuel Jonsson har spelat hela sin karriär i Rögle och har kontrakt även för nästa säsong men under det gångna året så har han varit både bänkad och petad. Finns det då verkligen någon framtid för honom i klubben ifall han inte ens har tagit plats på sju backar under delar av året? Kring Lesund så har norrmannen haft rejäla skadeproblem och det är oklart om det ens blir något fortsatt spel för backtuffingen. Det kan bli så att båda deras kontrakt bryts i förtid.

I sådana fall står Rögle bara kvar med Claesson, Ekeståhl Jonsson och Kapla som backar i truppen. Och där är det bara Ekeståhl Jonsson och Kapla som får ses som topp fyra-backar medan Claesson är mer av en breddback. Alltså måste Rögle ha in MINST tre riktigt bra backar som kan hålla hög SHL-klass om man ska ha ett försvar som håller nivån som krävs för att vara ett topplag i SHL. För även om Kapla var superb hela säsongen så svajade ändå Ekeståhl Jonssons spel en del. Kan han hitta tillbaka till sitt tidigare fina spel i Rögle? Om inte så kan klubben återigen befinna sig i en situation där man har en för svag backsida för att vara med och utmana från start.

På forwardssidan är det däremot bättre fyllt med elva spelare på kontrakt. Däremot pekar allting på att Simon Ryfors lämnar för spel i Schweiz och samtidigt har redan Adam Tambellini tackats av. Annars är det bara och som har utgående kontrakt och båda känns som kantbollar. Bowbly kom in under säsongen och gjorde det ändå hyfsat utifrån sin roll och kan säkert vara bättre om han får vara med från start nästa säsong. Men gjorde han tillräckligt för att förtjäna ett nytt kontrakt? Tveksamt. Smeds är också tveksam även om det såklart är en spännande spelare. Han gjorde det ändå okej men kanske behöver växa in i seniorhockeyn så jag skulle kunna se att man sajnar honom för att sedan lånas ut till HockeyAllsvenskan – annars kanske man får släppa talangen.

Så Rögle har alltså redan tio eller elva forwards på plats, beroende på hur man gör med Bowlby. Det är alltså inte så värst mycket som behöver göras. Ryfors och Tambellini är såklart två tunga tapp då de har potential att vara bland SHL:s bästa spelare – även om de inte har hållit den nivån under säsongen. Men Rögle har inte legat på latsidan utan uppges redan vara överens med ett antal spelare och enligt mig kan då de också ha hittat två spelare som kan ersätta Ryfors och Tambellini rakt av.

MoDos succécenter Josh Dickinson samt stjärnforwarden Leon Bristedt ryktas nämligen båda vara på väg till Rögle och skulle kunna fylla de två luckorna.

Dickinson tror jag kan vara en av säsongens allra bästa värvningar. Han var grym i MoDo direkt under sin debutsäsong i SHL och stod för 16 mål och 32 poäng – det hade exempelvis varit bra nog för att vinna Rögles interna poängliga den här säsongen. Samtidigt hade Dickinson otroliga underliggande siffror och var i topp i SHL sett till offensiva siffror som skapade chanser etc. Säg att han kliver in som andrecenter bakom Rodrigo Ābols och får en bra roll i ett powerplay och jag tror absolut att Dickinson kan vara uppe kring 40 poäng i Rögle.

Sedan har vi Bristedt och det är nästan lite ”kommentar överflödig” om varför det är en bra värvning. En väldigt skicklig ytter som kan trolla fram det mesta och egentligen alltid producerat bra i Rögle. Det är en kille som bör vara god för minst 35 poäng. Samtidigt uppges även Oliver Eklind från Örebro vara klar för en flytt till Rögle. Det är en spelare för längre ner i hierarkin som kan vara en god tvåvägsspelare. Kan nog troligtvis ses som en ersättare till Bowlby om denne inte erbjuds något nytt kontrakt.

På backsidan uppges Rögle också ha två spelare på ingång i form av Jesper Pettersson från Linköping och från Färjestad. Det är väl två lite mer ”säkra” värvningar som varken känns som flipp eller flopp. Göransson är en defensiv pjäs som kanske kan ses som en ersättare till Brandon Davidson sett till roll och spelstil. Det är en spelare som du vet vad du får av men inte mycket mer.

Pettersson är dock en spelare som har lite mer möjlighet att sticka ut. Under sina år i Djurgården och Linköping har han visat att han har en hög högstanivå men är lite för ojämn. Han kan vara en tvåvägsback av hög SHL-klass men visar den nivån lite för sällan och har svårt att hålla den nivån över tid. Om Rögle kan luckra upp det inom honom så kan det absolut vara en kanonvärvning men i nuläget är det ingen garanti för succé. Rögle skulle verkligen må bra av att få in någon rejäl ”håll käften-värvning” på backsidan. Någon som kan spela överallt och hela tiden och göra det på toppnivå. Då ger Rögle sig själva chansen.

Tittar man in i båset och på tränarstaben så räknar jag nu iskallt med att Roger Hansson och fortsätter efter den fina säsongsavslutningen. Däremot lämnar igen och där behöver naturligtvis en ersättare hämtas in. Gissningsvis någon med ungefär samma profil för att balansera upp i tränarteamet.

Så var står Rögle egentligen inför nästa säsong?

Det är inte en helt lätt fråga att svara på. Jag skulle säga att det inte finns någon garanti för att de kommer att lyfta sig överdrivet mycket. Det är liksom fortfarande mycket nytt som ska komma in och en hel del förändringar som behöver göras, framför allt defensivt samt strukturellt i spelet.

Bara för att spelet de hade fungerade under slutspelet så är det inte säkert att det fungerar över en hel grundserie. Nu red man på vågen genom både kvartsfinalen och semifinalen men puttrade sedan bara på ångorna i finalen. Men nu tror jag att man behöver fila på en ny struktur som är mer balanserad och gedigen. I starten av säsongen var man hyfsade offensivt men dåliga defensivt och under andra halvan var de i stället dåliga offensivt men bra defensivt. Den balansen behöver bli bättre.

På grund av de stora förändringarna som behöver göras så är jag inte beredd att, till skillnad från många andra, direkt räkna in Rögle som ett givet topplag i SHL nästa säsong.

Jag tror snarare att de kommer att få kämpa om en topp sex-plats. Det går nog inte att räkna med att man ska vara i den absoluta toppen och gå till en ny final direkt.

Årets säsongsavslutning var trots allt ett unikum. Desktop ad in article Mobile ad in article

TV: Will Ferrell dyker upp i AIK-tröja