- Brynäs jakt: “Skulle kunna axla en roll bakom Källgren”
- Ett storlöfte ut, ett annat in
- Uppges ha klart med hemvändare: "Frågan är vilken nivå han håller i dag?"
- "Då kan han vara en av SHL:s allra främsta målvakter"
{{ PAYWALL LIMIT }}
Brynäs IF
NY!
Vakant
Brynäs väljer, eller tvingas, göra om sin målvaktssida inför återkomsten till SHL. Klubben hade med all säkerhet gärna velat behålla succélånet Damian Clara även över den kommande säsongen, men i och med att Färjestad tappade Carl Lindbom så var det lika självklart för värmlänningarna att plocka tillbaka italienaren som att Brynäs ville behålla honom.
För att ersätta Clara har Brynäs hämtat in AHL-målvakten Erik Källgren. Burväktaren storspelade under sin senaste sejour i Sverige, som han kryddade med ett SM-guld med Växjö innan han skrev NHL-kontrakt med Toronto. Källgren har stundtals visat framfötterna även i Nordamerika, där han i stunder fått en del förtroende i NHL med Maple Leafs, men flytten till New Jerseys organisation innebar idel spel i farmarligan där mästarmålvakten inte levererade direkt imponerande siffror.
Brynäs lär gå stenhårt på Källgren i vinter – frågan är bara vem som ska agera reservmålvakt i Gävlelaget denna vinter? Om man ser till kontraktslösa svenska målvakter är marknaden tämligen tunn, men där återfinns en sådan David Rautio. Rautio var namngiven tredjemålvakt i klubben under slutskedet av säsongen och siktar på att spela en till säsong, så varför inte i en andramålvaktsroll i Brynäs om de vill ha rutin bakom Källgren?
Vill de i stället gå med en mer oprövad, men kanske en målvakt med större uppsida, borde blickarna vändas mot Hockeyallsvenskan. Som bekant har SHL-klubbarna fram till slutet av juni att värva kontrakterade spelare från ligan (ett upplägg man får tycka vad man vill om). Det möjliggör en värvning av exempelvis Carl Lidö, som under våren skrivit på för Mora men som i mina ögon skulle kunna axla en roll bakom Källgren och spela ett dussintal SHL-matcher i vinter.
Ett annat mer rutinerat alternativ skulle kunna vara SSK:s SHL-värvning . Finländaren har haft en utstakad andremålvaktsroll i både Skellefteå och Frölunda de senaste åren och skulle kunna fylla den funktionen fint även i Brynäs.
Vem det än blir som ska fylla den vakanta målvaktsplatsen i Brynäs så är känslan att det är en målvakt som blir en tämligen uttalad andremålvakt.
.jpg)
Frölunda HC
Lars Johansson
Tobias NormannNY!
Frölunda valde att göra förändringar på sin målvaktssida redan under den gångna säsongen, då reservmålvakten Frederik Dichow lämnade klubben för spel i HV71 samtidigt som klubben täckte upp genom att hämta in rutinerade .
Nu har “Frasse” lämnat Göteborg och Frölunda väljer på nytt att matcha en ung och lovande burväktare bakom etablerade ettan Lars Johansson. Från AIK har norrmannen Tobias Normann hämtats in för att sparra med Johansson och avlasta veteranen vid behov.
På förhand råder det inga tvivel om att Johansson är den givna ettan i detta målvaktspar och jag blir inte förvånad om den snart 37-årige burväktaren spelar 40 grundseriematcher eller fler för tredje säsongen i rad.
Normanns roll är således både otacksam och tacksam. Otacksam i den utsträckning att hans speltid kommer att bli knapp, men tacksam på det vis att han kommer att få chansen att verkligen växa in i SHL-kostymen i sin takt samtidigt som han har en av ligans absolut främsta målvakter att lära av på daglig basis. Av det lilla jag har sett av Normann under säsongen i AIK så känns han definitivt som ett spännande komplement till Johansson den här vintern.
Färjestad BK
Ett storlöfte ut, ett annat in.
Färjestad var fullt medvetna om risken att tappa Carl Lindbom efter bara en säsong och förberedde således Damian Clara för att kunna kliva in och fylla åtminstone en del av det tomrum som Lindbom nu lämnar efter sig i Karlstad.
Utlåningen till Brynäs blev precis så bra som Clara, Brynäs och Färjestad hade kunnat önska. Clara fick ovärderlig seniorrutin i Hockeyallsvenskans bästa lag och växte under säsongen ut till en jätte mellan Gävlelagets stolpar. Med Guldgallret-utmärkelsen i bagaget är nästa naturliga steg för Clara spel i SHL, där han kommer att få konkurrera med Max Lagace om istiden.
Lagacé kom in som en slags nödlösning förra sommaren efter att Jonas Johansson hastigt och mindre lustigt försvunnit från klubben. 31-åringen hade en tämligen skadedrabbad debutsäsong i Färjestad, det blev bara 18 matcher i grundserien, men när han väl spelade gjorde han det, i mina ögon, väldigt bra.
Faktum är att 31-åringen faktiskt hade bättre Game Score (0,79) än Lindbom (0,70) hade förra säsongen, enligt Puckad Data. Får Lagace hålla sig skadefri så har han definitivt kapaciteten att axla en roll som etta i Färjestad, samtidigt som han kommer att pushas på ett nyttigt sätt av unge och hungrige Clara. Jag har inte lika höga förväntningar på Clara som jag hade på Lindbom inför den här säsongen, men under s ledning i Färjestad har italienaren alla möjligheter att växa ut till en högklassig målvakt redan den kommande säsongen.
HV71
Frederik Dichow
Vakant
Frederik Dichow avslutade säsongen som förstemålvakt i HV71 och här och nu råder det inga direkta tvivel om att den unge dansken går in till hösten med förstaspaden i ett kraftfullt grepp. Det kan emellertid komma att ändras under sommaren.
HV71 har säkrat upp den unge och lovande burväktaren Olof Glifford på ett seniorkontrakt, men tanken är nog inte att Glifford ska spela speciellt mycket SHL-hockey i vinter. I stället ska HV71 plocka in ytterligare en seniormålvakt i truppen för att konkurrera med Dichow – och mest troligt blir det en tidigare HV-bekantskap som gör dansken sällskap i Jönköping.
Enligt Expressen ska HV71 vara överens med den tidigare JVM-målvakten Hugo Alnefelt om ett kontrakt inför nästa säsong. 22-årige Alnefelt spelade i HV71 mellan 2017 och 2021, varav de två sista åren som en del av SHL-laget, och har sedan 2021 spelat i Tampa Bay Lightnings organisation. De senaste två säsongerna har det blivit uteslutande farmarlagsspel för Alnefelt, som under våren fått finna sig i att vara reservmålvakt i AHL-klubben Syracuse Crunch.
Alnefelt är i en bra ålder och har fortfarande många kliv att ta som målvakt, men frågan är vilken nivå han håller i dag? Hockeylabbets expert Simon Brändström presenterade häromveckan inte allt för smickrande siffror kring Alnefelt, där det bland annat stod klart att Alnefelt hade 1,35 procent lägre räddningsprocent än vad som förväntats. Med den noteringen var han femte sämst av samtliga målvakter i AHL som fått över 500 skott på sig.
Frågetecken finns således kring Alnefelts status, men kanske är därför en flytt tillbaka till HV71 och Jönköping precis vad den unge målvakten behöver just nu? Vi har sett tidigare hur lite kantstötta burväktare vänt hem till Sverige, Filip Larsson och Linus Söderström är bra exempel på det, och fått ordentlig fart på karriären igen.
HV71 får hoppas att så även blir fallet med Alnefelt, för målvaktsspelet lämnade mycket att önska i HV71 under säsongen som gick.
Leksands IF
Mantas Armalis
Vakant
Inför förra säsongen såg jag Mantas Armalis som en tämligen tydlig etta i Leksand före Filip Larsson, som jag trodde på sin höjd skulle få uppåt 15 matcher i SHL. Ack, så fel jag hade.
Filip Larsson ryckte förstaspaden ur händerna på Armalis och blev den målvakt som Leksand lutade sig emot när det vankades SM-slutspel. Under säsongens gång fick han även landslagsdebutera. Tyvärr, för Leksands del, var Larsson lite för bra. Under våren stod det klart att han tecknat ett tvåårskontrakt med Pittsburgh Penguins, vilket gjort att Leksand har fått ge sig ut på målvaktsjakt.
Leksand har alltjämt en beprövad SHL-målvakt i Armalis under avtal, vilket gjort att det inte har känts som någon vidare panik i Leksandsleden. En ung, lovande och utvecklingsbar målvakt har känts som rätt melodi för dalalaget – som nu ser ut att ha hittat en målvakt som passar in på den profilen.
Förra veckan rapporterade Expressen att Leksand gjort klart med den svenske collegemålvakten . 24-åringen har ett förflutet i klubbens juniorverksamhet och har även suttit på bänken i både Hockeyallsvenskan och SHL för klubben. De senaste tre åren har spenderats i collegeligan, varav den senaste säsongen med University of New Hampshire. Det är alltid svårt att bedöma målvakter som kommer utifrån, därtill som spelat collegehockey. gjorde det lysande i Skellefteå och skrev därefter NHL-kontrakt, medan lämnade mycket i övrigt att önska i Djurgården och som i dag harvar i den tyska andraligan.
På förhand känns valet av Hellsten väldigt vågat, men potential finns för att det också kan bli en riktig fullträff. Collegeligan är en otroligt utvecklande miljö för en spelare och i stället för att spela i Hockeyettan eller Hockeyallsvenskan har Hellsten valt en utmanande väg via collegehockeyn, där han den här säsongen levererade starka resultat, dock inte lika imponerande siffror som varesig Mann eller Galajda stoltserade med innan de värvades till Sverige.
Liksom inför den gångna säsongen tror jag att Leksand går in en med en tydlig förstemålvakt, men med tanke på hur säsongen artade sig vågar jag inte slå fast att så blir fallet.
Linköping HC
NY!
Leksands tapp av Filip Larsson var tungt, men det går egentligen inte att mäta med Linköpings blytunga tapp av Marcus Högberg den här våren. Målvakten, som enligt mig var SHL:s mest värdefulle spelare den här säsongen, valde att hoppa på möjligheten att skriva NHL-kontrakt med New York Islanders när chansen dök upp under våren.
Ingen klandrar nog honom för det.
Därmed inleddes en jakt efter en ersättare till Högberg, i den mån det går att göra det. kopplades samman med klubben, likaså. I slutändan föll valet på den finske mästarmålvakten Christian Heljanko, som ansluter till klubben från Tappara. Jag har själv dålig koll på finländaren, men han ansluter till Linköping med mycket goda vitsord från bland andra . Toppmålvakt i Europa, lyder legendarens omdöme.
Upp till bevis.
I och med Högbergs avsked kommer Jesper Myrenberg få en välförtjänt utökad roll mellan LHC-stolparna, också. Myrenberg tog fina kliv framåt under den gångna säsongen och var även stabil i SM-kvartsfinalen mot Skellefteå, där han trots 0–4 i matcher inte alls gjorde bort sig i slutspelshettan.
Jag räknar med att Heljanko blir förstavalet för Linköping, men inte alls i samma utsträckning som Högberg varit det under de senaste åren.
Luleå HF
Luleå fortsätter med samma målvaktspar som man jobbat med under de senaste två säsongerna, då Joel Lassinantti och Matteus Ward fortsätter att sparra med varandra.
Jag ska inte säga att det blev ett generationsskifte mellan stolparna, då Lassinantti missade delar av säsongen på grund av sjukdomsbekymmer, men i slutändan var det ändå Ward som vaktade kassen i flest matcher för Luleå den gångna säsongen. Totalt blev det 33 grundseriematcher och två slutspelsmatcher för Ward, som i stunder verkligen visade framfötterna mellan Luleås stolpar och gjorde avsaknaden av Lassinantti så liten det bara gick, egentligen.
Lassinantti, å sin sida, hade som sagt en säsong som präglades en del av sin sjukdomsfrånvaro. Det var andra säsongen i följd som stjärnmålvakten inte tilläts att tävla på allra högsta nivå på grund av bekymmer med hälsan. När Lassinantti väl är hel och frisk kan han alltjämt vara en toppmålvakt i den här ligan, vilket han under stunder kunde visa även den gångna säsongen.
På förhand känns det emellertid tämligen öppet kring vem som är förstemålvakt i Luleå den kommande säsongen och jag skulle bli förvånad om Ward och Lassinantti inte delar tämligen broderligt på istiden under grundserien i en slags “1A-1B”-lösning.
Malmö Redhawks
Efter två säsonger med Daniel Marmenlind och Adam Werner mellan Malmös stolpar har Björn Liljander valt att skaka om lite på målvaktsposten inför nästa säsong. Werner har skeppats i väg till finska TPS, medan Oskarshamns tilltänkta stjärnvärvning Marek Langhamer lämnat den degraderade klubben för en SHL-fortsättning i Malmö.
Langhamer har en grundnivå i sitt spel som är riktigt bra, men under stora delar av den gångna säsongen lyckades han inte alls nå upp till den nivån med Oskarshamn. Det dröjde egentligen fram till kvalmatcherna mot HV71 innan tjecken, som under sina år i Finland var en av ligans allra främsta burväktare i ligan, verkligen kom upp i nivå. Malmö får hoppas att Langhamer kan finna den nivån betydligt oftare i vinter.
Känslan kring Daniel Marmenlind är egentligen den samma som för Langhamer. Det finns en grundnivå i hans spel som är väldigt hög, det var inte en slump att han fick landslagsdebutera med Tre Kronor den gångna säsongen, men han når den nivån allt för sällan. 90,2 procent i räddningsprocent var i lägsta laget för Marmenlind den här säsongen, han behöver höja den procenten med uppemot en hel procentenhet innan det kan anses vara riktigt bra.
Malmö går in i säsongen med en delvis ombyggd backsida, där man tappat viktiga pjäser som och , och det kommer att krävas att målvakterna kliver fram ytterligare några nivåer den här säsongen för att Malmö inte ska bli indragna i den absoluta bottenstriden på nytt. På förhand känns Marmenlind och Langhamer som ett av ligans mindre stabila målvaktspar, men jag tror att bägge målvakterna kan överraska i vinter.
MoDo Hockey
Statistiskt sett hade MoDo ett av ligans svagaste målvaktsspel förra säsongen, där laget hade en räddningsprocent på blott 88,9 procent vilket bara var bättre än kvallagen HV71 (87,2 procent) och Oskarshamn (87,7 procent).
Ändå var det som att Lassi Lehtinen, som var den givna förstemålvakten i MoDo den gångna säsongen, överträffade förväntningarna. Statistiskt sett sticker hans säsong inte ut på något vis, men rent spelmässigt var det Lehtinen som i många fall var skillnaden mellan vinst och förlust för nykomlingen.
Med en stärkt backsida ska MoDo inte längre behöva förlita sig på att Lehtinen ska rädda dem match efter match, även om han alltjämt besitter den egenskapen. 25-åringen har en väldigt hög högstanivå och är även en del av den finska VM-truppen, vilket ändå skvallrar om den kvalitet han besitter. Han är den givne förstemålvakten i MoDo och lär även den kommande säsongen landa på uppåt 40 matcher i grundserien.
För Olle Eriksson Ek var debutsäsongen i SHL en utmanande sådan. Han kunde blixtra till ibland och göra strålande insatser, jag minns en bortamatch mot Skellefteå där han stal en seger till MoDo, men över lag var han på tok för ojämn för att kunna bidra med någon slags stabilitet för nykomlingen. Nu har han avklarat rookiesäsongen och går nu in på sitt andra år i ligan, som ibland brukar vara än tuffare än den första säsongen.
Det återstår att se om MoDo även avslutar säsongen med Lehtinen och Eriksson Ek som målvaktspar, eller om Henrik Gradin under vinterns gång kommer att leta andra alternativ för att täcka upp bakom Lehtinen. Jag blir inte förvånad om så blir fallet.
Rögle BK
NY!
I breda penseldrag var Christoffer Rifalks säsong 2023/24 precis som Rögles säsong. En tung och svag första halva av säsongen innan lyftet kom under andra halvan av säsongen under Roger Hanssons ledning.
Rifalk växte ut till en jätte under slutskedet av säsongen och var en av SM-slutspelets allra bästa spelare, när han tog sitt Rögle hela vägen till SM-final. Ett tag under säsongen kändes det inte alls självklart att han skulle bli kvar i klubben, men parterna enades om ett nytt tvåårskontrakt strax innan SM-slutspelet drog i gång – något som nu båda parter nog är rätt nöjda med.
För Rifalk blir utmaningen den här säsongen att reprisera den fina våren, för då kan han vara en av SHL:s allra främsta målvakter.
Vid sin sida kommer Rifalk att ha AHL-hemvändaren Arvid Holm, som efter tre säsonger i Nordamerika, varav den senaste i Colorados organisation, valt att vända hem för att ta ett omtag i karriären. Den gångna säsongen var tuff för Holm, som bara spelade ett dussintal matcher i AHL med rätt svaga siffror, samtidigt som han även fick spendera tid i farmarligans farmarliga med Utah Grizzlies.
Holm har emellertid visat vilken nivå han kan leverera på i SHL och i ett försvarsspel likt det Rögle visade upp under SM-slutspelet tror jag att smålänningen kan frodas, återfå lite självförtroende och lyfta sitt spel några nivåer. Jag ser honom som en uppgradering från floppvärvningen Petr Kvaca, som efter SM-silvret fick lämna klubben trots ett år kvar på avtalet. Rifalk går emellertid in till hösten som etta mellan stolparna, i min bok.
Skellefteå AIK
Gustaf Lindvall
Linus Söderström
Skellefteå går in med samma målvaktspar för tredje säsongen i rad. Under resans gång har dynamiken i paret förändrats, där Linus Söderström gått från att vara ett tilltänkt komplement till Gustaf Lindvall till att bli en av lagets stora nyckelspelare och guldmålvakt.
Söderströms resa i Skellefteå har varit imponerande att se och under förra säsongen visade han att han även klarar av hård matchning, då han under vintern hade perioder där han vaktade Skellefteås kasse i både SHL- och CHL-matcherna.
Stjärnmålvakten valde att förlänga sitt kontrakt med Skellefteå med ytterligare en säsong och kommer återigen att gå in som etta mellan stolparna, även om Lindvall nu är återhämtad från sin jobbiga skadeperiod som inleddes redan under säsongen 2022/23. Lindvall drabbades av bakslag under hösten och vintern, men visade prov på hög kvalitet när han väl fick lite kontinuitet i matchandet.
Till den här säsongen har Skellefteå även tryggat upp målvaktsposten med Alexander Hellnemo, som inför den gångna säsongen valde att lämna klubben för spel i Rögle bara för att sedermera återvända på lån under vintern. Nu tillhör han Skellefteå på nytt, men kommer att spendera säsongen 2024/25 på lån i hockeyallsvenska Nybro.
Timrå IK
Jag måste säga att Timrås målvaktsspel var något av en besvikelse den gångna säsongen.
Man gick in till säsongen med ett målvaktspar som jag höll som det starkaste i SHL, åtminstone på papperet. Jacob Johansson hade haft en strålande säsong mellan Timrås stolpar och spelat sig hela vägen in i Tre Kronors VM-trupp, medan Tim Juel anslöt efter en succéartad säsong i Oskarshamn där han var en bidragande orsak till smålänningarnas framfart.
Varken Johansson eller Juel kom emellertid upp i samma nivå som de levererade på under säsongen dessförinnan. Johansson backade med över en procentenhet i räddningsprocent, medan Juel klev bakåt med över två procentenheter. Varken Johansson eller Juel loggade en räddningsprocent på över 90 procent den gångna säsongen, vilket så klart var en besvikelse.
Här finns betydligt mer att hämta, i mina ögon. Timrå har en offensiv som håller hög klass, men behöver hitta ett bättre defensivt spel för att bli ett lag som ska slå sig in bland topp sex. Lyckas nya huvudtränaren sätta ett bättre defensivt system finns alla möjligheteter för målvakterna att lyckas, då detta ofta går hand i hand. Grundkapaciteten finns där, men jag förväntar mig att både Johansson och Juel kliver fram några snäpp i vinter.
Växjö Lakers
De börjar ha hållit ihop ett tag nu, Emil Larmi och Adam Åhman.
För tredje säsongen i rad går Växjö in i säsongen med samma målvaktspar, där Larmi är den tydliga förstemålvakten medan Åhman accepterat sin roll som tvåa bakom en av SHL:s främsta burväktare.
Att bräcka succésäsongen 2022/23 skulle alltid bli svårt för Larmi, som på intet sätt gjorde någon dålig säsong 2023/24, men som inte var på samma höga nivå som tidigare. Finländaren vann färre matcher än säsongen innan, trots att han spelade fler matcher, och sänkte sin räddningsprocent från 93,4 procent till 91,3 procent i grundserine. Det är ett ganska påtagligt tapp, även om nivån fortfarande är hög.
Adam Åhman upplevde i sin tur sin karriärs bästa SHL-säsong, då han i de 19 matcher han vaktade Växjö-kassen loggade 13 segrar, en hållen nolla och en räddningsprocent på 93,1 procent – en notering som var bäst i ligan.
Åhmans fina säsong till trots, det råder inga som helst tvivel om att det är Larmi som är herre på täppan i Växjö och kan han närma sig samma höga nivå som säsongen 2022/23 har Växjö alla möjligheter att bärga ett nytt SM-guld.
Örebro
Vill man ha kontinuitet på målvaktssidan är det mot Örebro man ska blicka. Klubben besitter SHL:s mest långlivade målvaktspar i Jhonas Enroth och Jonas Arntzen, som i höst kliver in på sin femte säsong tillsammans.
Under Enroths inledande tid i klubben var han den tokgivne förstemålvakten. För ett par år sedan var han ligans främsta målvakt och spelade i princip alla matcher i Örebro, men med tiden har det förändrats. Enroths spel har sakta blivit sämre, den gångna säsongen var hans tyngsta i SHL sedan återkomsten, medan Arntzen tagit för sig alltmer när han väl fått chansen.
Nu står man inför ett maktskifte på målvaktssidan.
Vi fick se det redan under slutskedet av säsongen, där Niklas Eriksson valde att gå med Arntzen före Enroth i åttondelsfinalen mot Luleå och till hösten tror jag att rollerna kommer att vara samma med norrmannen som etta och veteranen Enroth som tvåa, även om man säkerligen kommer att matcha burväktarna tämligen jämnt under säsongens gång. När säsongen väl är färdigspelad tror jag emellertid att det är Arntzen som kommer att ha spelat flest matcher av de två, givet att han hållit sig någorlunda skadefri.
