- Dags för en ny målvaktsmatchning?
- Stor oro för backsidan: “Om inte han är en absolut toppback”
- Starka forwardssidan.
- Den stora snackisen - vad händer med stjärnan?
- Så kan de ställa upp - kedjor och backpar.
Här hittar du alla laggenomgångar.{{ PAYWALL LIMIT }}
Målvaktssidan
Timrå är ett av en handfull lag som går in i säsongen med samma målvaktspar som förra säsongen. Ett par som då kändes som ett av ligans allra bästa på förhand - men som i realiteten blev något helt annat. Både och Tim Juel gick bakåt jämfört med säsongen dessförinnan, och Timrås målvaktsspel var överlag på undre halvan oavsett om vi tittar på traditionell statistik eller mer modern sådan.
Med en kollektiv räddningsprocent på 89,0 procent (jämfört med 90,4 säsongen innan ) var bara MoDo samt kvallagen Oskarshamn och HV71 sämre än Timrå – ett klart underbetyg med tanke på hur stark målvaktssidan såg ut att vara inför säsongen
Johanssons speltid gick förstås ned från säsongen dessförinnan, då han stod 47 matcher. Förra säsongen blev det “bara” 35. Men jag är ändå förvånad att man gick så hårt med Johansson som etta. Han stod nästan dubbelt så många minuter (2047 mot 1088) som Juel. Detta trots att de var statistiskt väldigt jämna. Uppenbarligen är Jacob Johansson en målvakt som gillar att stå många matcher, och över tid får man ändå säga att han verkligen skapat sig en status i klubben där han ska vara en förstemålvakt. Men jag hade önskat en lite jämnare fördelning av speltiden.
Vi får se om målvaktstränaren Robin Danielsson och den nye huvudtränaren Olli Jokinen gör en justering där till den här säsongen. Något måste i alla fall göras, för förra säsongen var Timrås på förhand så hajpade målvaktssida faktiskt snarare något som drog ned laget än hjälpte laget att stabilisera defensiven.
Ett av fem med samma målvaktspar. Förvånad att de gick så hårt på Jacob J? Jämnare i år? Potential att vara ett av de bästa målvaktsparen.
Backsidan
Joonas Lyytinen och Axel Rindell ut - och in. Det är förändringarna på Timrås backsida. Och av allt att döma blir det inga fler förändringar. Sportchef Kimmo Kapanen har åtta backar på kontrakt, och det tycks vara så att det är dessa åtta backar han ska gå in i säsongen med.
Det råder inga tvivel om att backsidan är svagare på pappret än ifjol. Och att backsidan överlag är en av de svagaste i ligan. Lyytinen och Rindell tillhörde inte den absoluta ligatoppen, men det var ändå de som spelade mest respektive tredje mest av lagets backar totalt (om vi räknar bort som bara gjorde nio matcher) och mest och näst mest i lika styrka. Det ska dock sägas att Timrå var det lag som matchade sina backar allra jämnast. Det skiljde väldigt lite mellan back ett och sex i varje match.
Kimmo Kapanen tog över en backsida som var en av de sämsta i ligan, men byggde successivt upp den till att bli helt okej. Nu är den återigen klart försvagad - om det inte skulle visa sig att Linus Nässén under åren i Finland utvecklats till att bli en absolut, absolut toppback. Uppenbarligen har han i alla fall gjort det väldigt bra där, eftersom den nye tränaren Olli Jokinen ville plocka med honom från Jukurit till Timrå. Jag ser Nässén som det här lagets förstaback. Om det är en styrka eller ett svaghetstecken, det får framtiden utvisa. Men det finns absolut risker med det, eftersom Nässén trots allt aldrig varit annat än en breddback i SHL tidigare.
Lukas Pilö borde ha mer i sig än det han fick ut i Oskarshamn, så det tycker jag faktiskt är en ganska smart värvning även om han knappast kommer vara på Rindells eller Lyytinens nivå.
Så kan de ställa upp:
Eronen - Nässén
Erixon - Forsmark
Strömberg - Pilö
(Svensson, Melander)
Eronen och Nässén är lagets bästa backar på pappret, och här sitter jag ihop dem till ett fint topp-par som helst ska ligga ett par minuter över 20 i istid varje match. Sen får övriga sex backar slåss om de övriga fyra platserna på topp-sex, och de övriga istidsminuterna också för den delen.
och borde komplettera varandra, både sett till klubbfattning och spelstil, och sen har jag Erixon och Forsmark i ett backpar. Forsmark tog jättekliv förra säsongen och om han kan ta ett lika stort kliv igen kommer han verkligen bli en nyckelspelare för Timrå. Och det vill nog till att han gör det, för att den här backsidan ska vara så bra som den behöver vara för att matcha Timrås ambitioner.
Forwardssidan
Om jag var kritisk till backsidan kommer jag vara betydligt muntrare när Timrås offensiv ska tittas närmare på. Här har de just nu 13 forwards på kontrakt, men då är en av dem som inte kommer finnas med när pucken släpps i SHL-premiären. Då är han nämligen på NHL-läger med Montréal Canadiens.
Jämfört med förra säsongen har Kapanen, Anton Lundmark och kommit in. , Albin Lundin och lämnar. Det känns…billigare. Men inte nödvändigtvis sämre. Oliver Kapanen borde vara en fullt gångbar ersättare till Robin Hanzl, kanske rent av en förstärkning vad det lider. Lundmark är oprövad, men en billig “low risk - okey reward”-värvning. Erik Walli Walterholm kan både ligan, laget och sin roll och är sannerligen en “du vet vad du får”-värvning. Man genomför ju också en kraftig föryngring i och med dessa förändringar på forwardssidan, och det är såklart alltid välkommet.
Men den stora snackisen är såklart Oliver Kapanen. Inte för att han värvats in av sin egen pappa, utan för att han är ett av de mest spännande nyförvärven i hela SHL. Han var extremt bra i ett ruskigt trubbigt Finland i VM, och han fyller alltså 21 år senare i sommar. Vilken potential det finns där! Problemet är att han alltså kommer försvinna till Montréal lagom till SHL-premiären, och vi har lärt oss genom åren att det är allt annat än optimalt för en spelare att köra försäsongsträning i Sverige, åka över till Nordamerika och sen återvända till Europa. Men tar han inte plats i Montréal, vilket han sannolikt inte gör, är det alltså det som kommer hända. Det gör att man ändå ser vissa röda flaggor trots att han är så spännande som spelare. Och skulle han slå sig in i Montréal - då ska Kimmo Kapanen hitta en ersättare till sin son mitt under säsongen. Det är inte heller optimalt. Det hela blir ju också ännu mer problematiskt med anledning av att Timrå, utöver Kapanen, bara har tolv forwards i A-truppen just nu. De går in i säsongen med en väldigt tunn trupp.
Kvalitet finns det dock gott om. Även om man faktiskt vann den interna poängligan på relativt blygsamma 36 poäng (Filip Hållander) förra säsongen har Timrå en spets som håller hög SHL-klass. Hållander hade en trög start förra säsongen men var en av ligans allra bästa spelare mot slutet. Håller han den nivån från start kommer han göra 50 poäng. Och om är skadefri kommer han göra en bit över 30. Jonathan Dahlén har fortsatt potential att göra 20+ mål och 40+ poäng. Och så har vi då Oliver Kapanen, som också kan göra en del poäng om han kommer in i SHL på ett bra sätt.
Jag tror inte det räcker med 36 poäng för att vinna den interna poängligan den här säsongen, om man säger så.
Det här är en bra och mångsidig forwardsuppställning, som kommer föra Timrå till många poäng i vinter.
Så kan de ställa upp:
Hållander - Lander - Wedin
Dahlén - Kapanen/NY - Walli Walterholm
Pääjärvi - Pettersson - Hartmann
Johansson - Boyce - Lundmark
(Värmhed)
Timrå har en given toppkedja, som ska leda lagets offensiv och som är mer eller mindre komplett. Det finns ingen anledning att göra om där. Det är där bakom det blir riktigt intressant att kolla på Timrås lag.
Jag sätter in Erik Walli Walterholm i andrakedjan. Det beror framför allt på hans högerfattning, vilket gör att det blir en högerfattad forward i varje kedja. Det går även att flytta upp Hartmann där, men jag gillar Walli Walterholms rivighet och tror det kan öppna upp för de mer skickliga Dahlén och Kapanen (eller vem det nu blir). Med det får man också en ganska stark tredjekedja, där jag har Emil Pettersson som center. Timrå hamnar en center “back” när man tappar både Hanzl och Lundin och bara värvat in Kapanen, men lyckligtvis kan exempelvis Pettersson och Hållander gå både som center och vinge.
Till sist har jag en fjärdekedja där både Johansson och Lundmark har potential att spela sig uppåt i laget. Framför allt är det svrt att hitta någon riktigt passande roll för.
Kommentar
Timrå bygger förstås med samma kärna som man gjort de senaste åren, och det är en av de trupper som förändrats minst jämfört med ifjol. Fjolårets säsong var en besvikelse med en åttondeplats och ett blixtsnabbt slutspelssuttåg, men ändå känns truppen kanske en aning sämre i år.
Den stora förändringen har skett på tränarsidan. Jag är lite kluven till förändringen. Å ena sidan hade “Ante” Karlsson varit med på hela resan från HockeyAllsvenskan till en stabil SHL-plats, han har gjort resultat, han var populär bland spelarna och kände de flesta av dem sedan länge. Å andra sidan måste man våga fatta obekväma beslut för att kunna utvecklas. Kanske var en förändring nödvändig för att man skulle kunna ta steg framåt?
Nu kommer in, och då är det lätt att man börjar febra om hur det brukar gå för finska tränare i SHL. Med något enstaka undantag brukar det inte gå speciellt bra, kort och gått. Sportchef Kapanen spelar också ett högt spel som går så hårt på det finska spåret (även om de tappar två finska backar) genom att både plocka in sin egen son och genom att ta in en finsk tränare. Pappa Kapanen kommer bli ett lätt byte för kritikerna om det här inte skulle bli bra. “Varför gör man sig av med vår Ante Karlsson och tar in en f-jävel?!" kommer yttras både en och två gånger i TV-sofforna i Medelpad i så fall.
Som spelare är Olli Jokinen legendarisk, men som tränare och ledare vet vi väldigt lite om honom. Att se hur hans hockey och hur hans ledarskap funkar i SHL är en av de saker jag är mest nyfiken på att följa i ligan den här säsongen.
Även om det mesta är sig likt i Timrå är det på ett sätt nästan inget som är sig likt. Vi får se om det är på gott eller ont.
