- Styrkan - och svagheten - med målvaktssidan.
- Kan någon av dessa backar bli aktuella?
- Oro kring Sandin-Pellikka?
- Centersidan hyllas.
- Kan potentiella återvändarna ta sista forwardsplatsen? “Tror de skulle funka”
- “Den enda lilla osäkerhetsfaktorn”
- Pekas ut som laget att slå.
Sommarerbjudande på Hockeysverige Plus! Prova på att vara plusmedlem i en månad för en krona. Ta del av allt exklusivt material på sajten. {{ PAYWALL LIMIT }}
Målvaktssidan:
Skellefteå AIK går in med samma målvaktspar som man gjort de senaste åren. Ja, det har varit lite osäkert runt Gustaf Lindvalls hälsoläge vilket gjort att målvakter som , Alexander Hellnemo och David Rautio också funnits med, men grundparet har ändå varit Lindvall och Söderström de två senaste åren. Och här finns det såklart ingen anledning till oro.
Åtminstone inte så länge båda är friska.
Men det är väl just där problemet ligger. Båda har haft en tendens att vara frånvarande lite då och då. Man vet aldrig riktigt hur det är med dem, och framför allt Söderström finns det ofta en oro runt (även om han allt som oftast kan komma till spel).
Linus Söderström är sannolikt en topp tre-målvakt i ligan, och Lindvall var ju bäst i SHL när han stod på toppen av sin karriär. Nu får han “nöja sig med” att vara ligans kanske bästa backup i stället. Allt som allt förstår ni med andra ord att jag tycker Skellefteås målvaktspar tillhör ett av ligans allra bästa.
Backsidan:
Det får beskrivas som något av “slutet av en era” när Petter Granberg lämnar efter nio år i A-laget (varav sex år i följd) för spel i Växjö. Utöver Granberg lämnar också Anton Olsson och Elias Salomonsson klubben. Och nog finns det en liten oro runt Axel Sandin-Pellikka framtid, även om det är sagt att han ska stanna. Han har trots allt skrivit på sitt kontrakt med Detroit Red Wings, och då vet vi att hans framtid ligger i deras händer. Det sades dessutom att Leo Carlsson skulle återvända till Örebro den gångna säsongen, men det vet vi ju att han inte gjorde. Det finns alltid anledning till oro när spelaren sajnat NHL-kontrakt.
Än så länge är Pontus Johansson den enda nya backen som kommit in. Det känns som en bra värvning utifrån att han inte fått ut sin fulla potential ännu, och att känslan är att han stått och stampat i ett par år. Kanske kan ett miljöombyte vara precis det han behöver? Det är ju en spelare Robert Ohlsson såklart har koll på, eftersom båda har en bakgrund i Djurgården. Johansson är dock inte en renodlad ersättare till Petter Granberg, så backsidan har en annan profil jämfört med förra säsongen just nu.
Skellefteå ska värva en back till, och det har ryktats om tunga namn som och . Det ser inte ut att bli någon av dem, men det säger ändå en del om vilken hylla det är Skellefteå tittar på. Det är i första hand inte någon breddback som ska in, utan det är en back som ska kunna spela tunga minuter. Det finns mängder med svenskar i “Wilsby- och Häman Aktell-facket” som har utgående kontrakt, och skulle någon av dem inte få NHL-kontrakt kanske de kan dyka upp i Västerbotten? Men då lär man få vänta till slutet av juli, kanske till och med början av augusti. , som ju också har en bakgrund i Skellefteå, är en annan back som mestadels spelade AHL-hockey förra säsongen och som kanske kan bli aktuell om man har kyla.
Skellefteå har bara en enda utländsk spelare i truppen, Michael Brandsegg-Nygård, och det gör att jag tror att de letar svenskt även när det gäller den sista backplatsen. Men skulle de vilja gå internationellt finns det säkert ett gäng backar i Nordamerika som kan bli aktuella under sommaren. Vill de gå på en back med erfarenhet av spel i Sverige borde kunna vara ett namn som kittlar, även om hans profil kanske inte är just den Skellefteå behöver när man har både Pudas och Sandin-Pellikka i laget. Jag hade också skrivit upp som ett namn som skulle passa, men han ska enligt Expressen vara klar för Malmö.
Så kan de ställa upp:
Forsfjäll - Pudas
Sandin-Pellika - Lundberg
NY - Johansson
(Haara, Nilsson)
Skellefteå har just nu sju backar på avtal, och de har en stark backsida. Topp-fyran är sammansvetsad och innehåller en bra mix av både spelstilar och klubbfattningar. Det jag gjort här är därför att lämna en lucka bredvid Pontus Johansson, som jag gärna ser tar en plats på sex backar. Då har man påläggskalven Frans Haara och rutinerade som starka alternativ utanför topp-sex.
En stark backsida, som med ett namn i Wilsby och Häman Aktells-kvalité på den sista platsen kanske till och med är bäst i ligan.
Forwardssidan:
, , Elias Stenman, Simon Robertsson och har lämnat. Hittills har bara Marcus Eriksson och Michael Brandsegg-Nygård anslutit. Det vi har att göra med där är förvisso två spännande spelare (om man kan säga "spännande om en 39-åring), men också två spelare från HockeyAllsvenskan som helt saknar SHL-erfarenhet. Uppsidan är stor, potentialen är hög, men det finns ju faktiskt också en risk att de inte är helt givna på tolv forwards. Det troliga är såklart att båda är det, kanske till och med på topp-nio, men det finns ju också ett scenario där framför allt Marcus Eriksson får svårt att hänga med i SHL, och vara en faktor i fem mot fem-spelet, framför allt.
Skellefteå har just nu 14 forwards på kontrakt. Två av dem är de, i sammanhanget, orutinerade men också väldigt spännande och . Två spelare som var inne i A-laget redan ifjol, och som absolut kan ta en tröja den här säsongen också. Till en början får de dock gå som forward 13 och 14. Den femtonde forwarden är Oscar Möller. Skulle han komma tillbaka vore det såklart hur häftigt som helst, och kommer han ens nära den nivå han hade för ett par år sedan så skulle han kunna ta en ledande roll i laget. Men med tanke på hur länge han varit borta ser jag det som osannolikt. Jag utgår också ifrån att han inte kommer spela hockey, tyvärr.
Ser vi till Skellefteås forwardssida håller den hög klass. Centersidan, som sannolikt kommer bestå av Oscar Lindberg, Jonathan Johnson, Pär Lindholm och Zeb Forsfjäll, är bäst i ligan. Det går ju även att spela en Linus Lindström som center, exempelvis.
Det som framför allt sticker ut med Skellefteå är att de både har en jättefin spets och en jättefin bredd. De har några av ligans bästa på sin position, men det skiljer heller inte så mycket i kvalité mellan forward sex, sju och forward tolv. Det gör att man blir väldigt flexibla och inte speciellt beroende av någon enstaka spelare. De kan ställa upp med två superstarka kedjor, eller fyra jämnbra kedjor. Jag tycker Linus Lindström symboliserar det här laget ganska bra. Han skulle kunna spela allt ifrån i en förstakedja som center mellan två andra starka forwards, som i en forwardsroll i en tredje-/fjärdekedja.
Skellefteå ska värva en forward till. Det kan bli så att Dylan Sikura får ett nytt kontrakt, och det vore inte helt fel. (UPPDATERING: Texten skrevs innan Sikura presenterades av Traktor Tjeljabinsk i KHL). Samtidigt tycker jag att man, rent egenskapsmässigt, snarare är i behov av en ersättare till . Skulle de kunna kika i Finland och gå efter exempelvis (som fått ett offensivt jättelyft) eller (som har en bakgrund i klubben)? Det är två spelare som, likt Filip Sandberg, är mångsidiga och kan ta många olika roller i ett lag. En annan spelare som skulle kännas spännande i Skellefteå är . även han i Finland, som också har en bakgrund i Skellefteå. Han har inte riktigt lyft i SHL tidigare, men visade under stundom ändå att det fanns kvalité. Det är spelare jag tror skulle funka i Skellefteå.
Generellt tittar ju Skellefteå gärna på HockeyAllsvenskan, men de har ju redan plockat två SHL-debutanter därifrån. Därför skulle jag gå på ett mer rutinerat namn för den sista platsen, oavsett om det blir Sikura eller någon av de övriga jag lagt upp som förslag i texten.
Så kan de ställa upp:
Hugg - Lindberg - Heikkinen
Eriksson - J. Johnson - A.Johnson
M. Lindholm - P. Lindholm - Brandsegg-Nygård
NY - Forsfjäll - Lindström
(Vuollet, Vesterlund, Möller)
Det är inte helt lätt att ställa upp ett Skellefteå-lag, och det beror ju på att de har ett så starkt lag. Linus Lindström är ju på tok för bra för att spela i en fjärdekedja, men det kommer nog inte vara en fjärdekedja i realiteten. Jag har ju satt den tomma forwardsplatsen i den kedjan också, och där kommer det komma in någon som också sannolikt är för bra för en fjärdekedja.
Marcus Eriksson tar plats i en andrakedja intill bröderna Johnson. Ska man ge honom en ärlig chans att lyckas i SHL måste han ju få spela intill två klasspelare. Detsamma gäller Brandsegg-Nygård, som jag tror kan excellera intill Pär Lindholm.
Men det är bara att konstatera att det här är ett riktigt bra lag.
Kommentar:
Skellefteå vann SM-guld för en dryg månad sedan, och här och nu ser man ut som laget att slå även kommande säsong. Målvaktssidan är bland de bästa i ligan, backsidan är både spetsig och bred, centersidan är bredast i ligan och forwardssidan är också väldigt spetsig och bred. Man har egentligen alla ingredienser som krävs för att vinna guld igen.
Den enda lilla osäkerhetsfaktorn som finns är att de värvningar de gjort är spelare som inte spelat eller riktigt slagit igenom i SHL. Skulle de värvningarna inte falla väl ut kommer det göra stor skillnad på framför allt bredden. Men generellt har ju Erik Forssell haft en extrem träffprocent på sina hockeyallsvenska värvningar. På backsidan ser jag dock gärna att de går på ett väldigt säkert kort att fylla den sista platsen med. Inte minst för att säkra upp ifall Sandin-Pellikka skulle ta plats i NHL (även om det är ett långskott).
En annan snackis är att Robert Ohlsson av allt att döma kommer lämna för att ta över Frölunda. Det kan bli en snackis under säsongens gång. I synnerhet om spelet skulle svaja lite till en början. Det kanske kommer en baksmälla efter guldet? Jag tror dock inte Robert Ohlssons framtid kommer påverka Skellefteå nämnvärt. I alla fall inte negativt.
