Nedslag: Rögle - "En ny era - kan den bli mer framgångsrik?"
SHL

Nedslag: Rögle - "En ny era - kan den bli mer framgångsrik?"

Publicerad 19 juni 2024 16:00 | Senast redigerad 18 juni 2025 14:49
Måns Karlsson tittar närmare på samtliga SHL-lags lagbyggen. Hur ser det ut nu och vad behöver de värva framöver? Idag: Rögle.
  • Tronskifte på målvaktssidan?
  • Hyllar backvärvningarna: “Spelskickliga och säkra kort”
  • “Bred, svensk och dyr”
  • Hur ska Abols ersättas? De lanseras som alternativ.
  • Så borde man tänka på forwardssidan.
  • Så kan de ställa upp - kedjor och backpar.{{ PAYWALL LIMIT }}

Målvaktssidan

har blivit en konstant i Rögle BKs mål, men runt om honom händer det grejer. Från början bildade han målvaktspar med , och sen har Johan Gustafsson, och också varit inne och konkurrerat om speltiden med Rifalk. Nu är det som har den rollen, efter att Rögle valt att bryta med Kváca redan efter en säsong. En förändring var nödvändig, Rögle hade ett direkt dåligt målvaktsspel stora delar av förra säsongen, men Holm är förstås ingen given succé. 

Arvid Holm gjorde det bra när han senast var i SHL, men efter tre år i Nordamerika är han mer svårbedömd. Han spelade 35 matcher i AHL så sent som förrförra säsongen, men förra säsongen blev det bara tolv matcher i AHL och fyra i ECHL. Och ser vi till hans underliggande siffror (förväntat insläppta mål kontra faktiskt insläppta) var han bara 62:a bäst av de 80 målvakterna i AHL som stod minst 600 minuter i ligan. Detta enligt Hockeylabbets Henric Larsson. Det ska dock sägas att Holm med de siffrorna ändå är bättre än de två andra svenska AHL-hemvändarna (69:e plats) och (78:e plats). Sett till ålder och storlek är Holm ändå förstås en intressant värvning, och nog borde han vara vassare än Kvaca i alla fall? Det är sannolikt något av ett måste.

Christoffer Rifalk har haft ett par ganska tunga grundserier, och inte heller hans underliggande siffror är speciellt smickrande. Men vi såg ju framför allt i slutspelet hur sagolikt bra han kan vara. Kan han hålla den nivån över en hel säsong, eller blir det här första gången sedan 2019/2020 som Rifalk inte spelar mest av Rögles målvakter? På förhand känns kampen om förstaspaden i alla fall helt öppen.

Oavsett vem som står behöver Rögles målvaktsspel i alla fall vara bättre än det var förra säsongen.

Backsidan

Bred, svensk, dyr, spelskicklig - men inte särskilt spetsig. Så skulle jag summera Rögles backsida. Det är svårt att titta på Rögles backar och peka på någon totalt given förstaback - men de har åtminstone sex stycken andra- till femtebackar i stället.

Det är tydligt att Rögle velat få in spelskickliga backar som också kan ses som säkra kort. De fyra backar de plockat in (, Jesper Pettersson, och ) är alla svenskar och beprövade i SHL sedan tidigare. Ingen av dem lär tillhöra SHL:s absoluta topphylla - men alla får beskrivas som backar som Rögle vet vad de kommer få ifrån. Och man får säga att de fyra gör backsidan betydligt starkare än ifjol, sett till att de som lämnar är , Lian Bichsel, Samuel Jonsson, , och . Det är mer eller mindre en totalrenovering som backsidan genomgått, men den var också nödvändig. Visst, Rögle gick till SM-final så jag ska inte såga förra säsongens lag längs fotknölarna, men från september till mars var backsidan för dålig. Sen fick man plötsligt ihop det.

Det här är en backsida som enligt mig tillhör ligans bättre. Jag gillar åldersstrukturen, där sex av åtta backar är födda mellan 1994 och 1996. De övriga är födda 1999 och 2005. Jag gillar också att man inte har så vansinnigt många backar som man hade ifjol, då man drabbades av “överflödets förbannelse”.

Ska man gå in och hitta ett par svagheter är det väl att den där riktiga fältherren saknas (även om jag tycker Michael Kapla fortfarande är underskattad i SHL) och att det “bara” är två högerskyttar. I den bästa av världar hade de haft en tredje. Men det är långt ifrån någon katastrof. Sen lär det väl ta någon månad eller två att verkligen hitta vem som ska spela med vem i den här extremt ombyggda backsidan där samtliga lär få en ny backpartner jämfört med ifjol.

Så kan de ställa upp:
Kapla - Själin
Ekeståhl Jonsson - Pettersson
Göransson - Johansson
(Claesson, Bürger)

Ja, här går det egentligen att mixa runt åtminstone sju backar lite hur man vill utan att man egentligen kan gå fel. är spännande, men han får förstås inleda som åttondeback här. De övriga sju får till en början slåss om speltiden. Jag går med som sjua. Hans speltid från ifjol ger jag i stället till Mattias Göransson.

Kapla-Själin blir ett ganska tydligt första backpar, vill jag ändå säga. Kapla spelade klart mest av Rögles backar ifjol, och jag tycker han bör få göra det även i år. Ekeståhl Jonsson och Pettersson har brister i defensiven, men jag gillar tanken på att ha två spelande backar ihop. Göransson - Johansson är kanske inte en given “match” på pappret, men man får då en mer defensiv back i Göransson med en mer spelande back i Johansson. På den premissen borde de ändå funka. Och sen finns som sagt Claesson att kasta in lite överallt där det behövs.

Men som sagt, här går det egentligen inte att gå fel. Rögle lär behöva pröva sig fram för att hitta den perfekta kemin, men man lär hitta den till slut.

Forwardssidan

Rögle var klara med sin trupp först av alla lag - och sen kom smällen att Rodrigo Abols skulle lämna för Philadelphia Flyers. Och helt plötsligt hade Hampus Sjöström en minst sagt viktig lucka att fylla. Lyckligtvis har man gott om centeralternativ i truppen, och värvningen av Josh Dickinson underlättar en del, men det är klart att det inte är optimalt att tappa sin förstacenter i mitten av juni. I synnerhet inte när man dessutom tappat både Adam Tambellini och Simon Ryfors sedan tidigare. Det är lagets tre kanske mest namnkunniga offensiva pjäser som helt plötsligt försvinner i ett nafs. Efter tappet av lettländaren har man 13 forwards på kontrakt.

Förutom Josh Dickinson har Rögle också värvar Oliver Eklind från Örebro - och så är ju Leon Bristedt hemma igen efter sitt Schweiz-äventyr. Här och nu, fram tills dess att man hittat någon form av ersättare till Abols, får forwardssidan ändå beskrivas som klart svagare än ifjol även om det finns en uppsida i alla tre man värvat in hittills. De som kommit in är dock inte lika säkra kort som potentiella toppforwards (Bristedt undantagen).

Men vem ska plockas in i stället för Abols då? Ptja, den är inte helt lätt. Sportchef Sjöström tycks hålla alla dörrar öppna och öppnar för att inte plocka in en rak ersättare för Abols heller. Sett till hur många i truppen som kan spela center förstår jag hur han tänker, men jag skulle ändå sikta på att plocka in en spetsig center. Drömvärvningen är såklart Fredrik Olofsson, som ju var klar för Rögle häromåret men då skrev NHL-kontrakt i stället. Möjligheten att han får ett nytt NHL-kontrakt får dock beskrivas som väldigt stora, sett till att han gjorde 57 matcher i NHL den här säsongen. 

En annan Fredrik som kan spela center och som skulle göra det hur bra som helst i Rögle är . Han passar in bra på den profil som Rögle gärna plockar in, det vill säga svenska spelare på gränsen till NHL, som också är i en bra ålder. Men vi får väl gissa att Växjö ligger bäst till när Karlström vänder hem. 26-åringen har dock inget NHL-kontrakt till kommande säsong. 

Tar man in Olofsson eller Karlström får man dock andra centertyper än Abols, vars storlek man i så fall skulle sakna.

En center som nämnts som aktuella för alla möjliga SHL-klubbar är Laurent Dauphin. Han har spelat i NHL och nu senast i Schweiz, men har utgående kontrakt. Kan han vara något, tro?

Så kan de ställa upp:
Bristedt - Dickinson - Bengtsson
Sandin - Ferguson - Everberg
Eklind - NY - Zaar
Bowlby - Sundsvik - Sjödin
(Zether, Smeds)

Även utan Abols i laget har Rögle en stark centersida, med många alternativ. Jag bygger upp “mitt” Röglelag just utifrån en stark centersida, där Dickinson får kliva in och ta en tung roll direkt, medan Ferguson och Sundsvik också finns som bra alternativ längre ned i laget.

Sett till det lag Rögle har nu skulle jag sikta på att försöka bygga tre ganska jämnstarka, offensiva, kedjor snarare än spetsa till det med någon eller ett par superkedjor. Med laget jag ställt upp ovan tycker jag man får det. Skulle Sjöström landa en riktig toppcenter har Rögle en topp-nia som få lag kan matcha, men man har också en bra fjärdekedja.

Kommentar

Det är lätt att peka på slutspelet och säga att Rögle är på rätt spår med Hampus Sjöström och Roger Hansson vid rodret snarare än bröderna Abbott. Men jag är inte lika säker. Att tvillingarna behövde lämna någon gång förstod man ju, och tajmingen var minst sagt rimlig, men det behöver inte betyda att rätt personer är på plats för att förvalta arvet. Jag vill vänta in den här säsongen innan jag slår fast att så är fallet.

Rögle bygger alltid ett lag som ska tillhöra toppen, men det är inte helt givet att det här är ett topp sex-lag och det känns inte som ett guldlag just nu. Man har trots allt genomgått stora förändringar på alla positioner, både på och utanför isen, och även om jag egentligen gillar alla värvningar man gjort är det aldrig enkelt att få ihop alla bitar på en gång. Lagbygget är bra, utan givna svagheter, men hur bra det är kommer det dröja innan vi får se. Och mycket hänger såklart på hur man ersätter Rodrigo Abols. Gör man det med en ny spetscenter? Eller två lite billigare spelare? Eller en forward, och så gör man till center? Det finns lite olika vägar Sjöström kan gå där - och vad han än gör kommer det bli intressant att följa utfallet av satsningen. Det behöver ju inte bara vara dåligt att det öppnas upp en lucka i truppen.

Rögle går in i en ny era, och det ska verkligen bli spännande om den eran kan bli mer framgångsrik än Abbott-eran. Jag törs i alla fall lova att de kommer vara bättre i grundserien än de var ifjol…