- Den stora nyckeln på backsidan.
- “Man behöver inte vara någon expert för att förstå att…"
- Hyllar värvningarna - men det är oron - “Är den bra nog?"
- Är det plan B om inte Bromé kommer in?
- Upp till bevis för Fröberg och “Bulan”.
- Så kan de ställa upp.
Sommarerbjudande på Hockeysverige Plus! Prova på att vara plusmedlem i en månad för en krona. Ta del av allt exklusivt material på sajten.{{ PAYWALL LIMIT }}
Målvaktssidan
Om vi bortser från att David Rautio kom in en sväng under förra säsongen går Luleå in i den här säsongen med samma målvaktspar som man haft de två senaste åren.
Förra säsongen var bättre än Joel Lassinantti under långa stunder (han stod också fler matcher) och även om Lassinantti visade att hans högstanivå fortsatt tillhör ligans toppskikt skulle jag inte bli förvånad om det här blir säsongen som Ward till sist tar över förstaspaden på riktigt.
Det är alltså väldigt odramatiskt på Luleås målvaktssida. Jag håller inte målvaktsparet som det allra bästa, men det är absolut ett av de bättre paren i ligan. De har två potentiella förstemålvakter, som båda har visat att de kan prestera topphockey. Ward under lite kortare perioder, och Lassinantti under många år.
Luleå har också två riktigt bra målvakter födda 2007 i form av Isak Sörqvist och Love Härenstam, och det är inte alls omöjligt att framför allt Härenstam blir en av två målvakter i A-laget säsongen 25/26 om han inte har bytt klubb tills dess. Det finns med andra ord press underifrån.
Backsidan
Om det är odramatiskt på målvaktssidan måste man ju använda samma ord även på backsidan. Den enda dramatiken här var huruvida Jesper Sellgren skulle stanna eller sajna med någon klubb i Schweiz. Sellgren, lagets bäste back förra säsongen, blir dock klar i Norrbotten även kommande säsong. Otroligt viktigt. Sellgren studsade tillbaka på ett imponerande sätt efter en tung comebacksäsong i SHL.
Nu är det viktigt att fler gör samma resa. För om Luleås backar presterar på samma nivå som förra säsongen blir man inget topplag. Ja, Erik Gustafsson är Erik Gustafsson. Han är alltid bra. Ja, är . Du vet precis vad du får av honom. Ja, Marcus Hardegård var också bra. Han gjorde sin kanske bästa säsong i karriären. Ja, Oskari Laaksonen höll bra klass, offensivt.
Så vad gnäller jag på? Ja, helt enkelt att backsidan uppenbarligen inte var bra nog för att Luleå skulle vara ett topplag. Därför är det viktigt att spelare som Hardegård och Laaksonen är ännu bättre år två.
Men det gäller framför allt och Ludvig Jansson. Det är två spelare som nu fått gå igenom det tuffa förstaåret i SHL, och som nu behöver bli en nivå bättre.
Det finns många spännande element på backsidan, men just nu är den “okej” eller “bra”, snarare än väldigt bra.
Så kan de ställa upp
Sellgren - Laaksonen
Gustafsson - Hardegård
Själin - Allard
(Jansson)
Som jag varit inne på har Luleå en bra backsida och de två första paren håller gott och väl måttet i SHL, även om de har en bit upp till de allra bästa backsidorna. Men kanske hade det behövts en till riktigt bra back för att man skulle bli en legitim guldkandidat?
Jag hoppas också vi får se superspännande i SHL något även under kommande säsong.
Forwardssidan
Det har varit rätt trist att skriva om Luleås målvakts- och backsida - men det är desto roligare att skriva om forwardssidan. Och här har det hänt grejer. , Juhani Tyrväinen, Oscar Eklind, Nikola Pasic, , Niklas Olausson och Adam Brodeckii har tackat för sig. De har ersatts av , , , Albin Lundin och . Och även om framför allt Connolly, Tyrväinen och Eklind haft tunga roller i Luleå behöver man ju inte vara någon expert för att se att potentialen och spetsen är betydligt högre hos de som kommit in jämfört med de som försvunnit.
Samtidigt är det ju ganska osäkra värvningar, utifrån att man gått hårt på spelare som inte spelat i SHL tidigare. Det är bara Albin Lundin som har SHL-erfarenhet. Det är ju en totalt motsatt värvningsstrategi jämfört med exempelvis den som Malmö och Rögle har, där de i princip bara värvar spelare som spelat i SHL tidigare. Det som framför allt “oroar” för Luleås del är att de gått hårt på det finska spåret, och även om vi många gånger sett spelare komma från Liiga och göra succé har vi lika många gånger sett stjärnor från Liiga komma hit och göra fiasko.
Det är en helt annan profil på Luleås forwardssida i år. Tidigare har Linus Omark och i viss mån Pontus Andreasson varit de enda “lirarna” i laget, men nu har man fått in ett spelgeni i O'Neill och en snajper i Levtchi, exempelvis. När jag ställer upp mitt lag nedan ser jag till och med tre kedjor med en ganska spännande offensiv profil, och sen en fjärdekedja som också har en del “skill” i sig. Kan man få det bästa av två världar, med “Bulans” disciplinnerade hockey och de offensiva stjärnornas flärd så kan det bli riktigt bra. Då kan Luleå bli “Kuleå”.
Jag ställer mig dock frågan om centersidan är bra nog. Brian O'Neill har varit en center av högt europeiskt snitt, men behöver såklart bevisa sig på svensk mark. Eetu Koivistoinen lär få ta en roll som andracenter, och jag är långt ifrån övertygad om han håller måttet för det. Albin Lundin och Jonas Berglund är dock två stabila spelare för botten sex-rollerna.
Så kan de ställa upp
Andreasson - O'Neill - Omark
Levtchi - Koivistoinen - NY
Shinnimin - Lundin - Nurmi
Emanuelsson - Berglund - Lilja
(Hedqvist)
Som ni ser har jag lämnat en lucka på ytterforwardspositionen. Det mesta pekar väl mot att Mathias Bromé tar den platsen, och då ser Luleås forwardssida mer spännande ut än på många år. Det vore en klockren värvning. Faller de utländska nyförvärven väl ut kan det vara den bästa forwardssidan under “Bulans" år som huvudtränare, rent av. I så fall kan man för första gången ställa upp med tre kedjor där det känns som att det finns riktiga hot i alla enheter. Framför allt är taket betydligt högre än det varit tidigare. Skulle det inte bli Bromé gissar jag att Luleå vänder blickarna mot Nordamerika. Tydligt är i alla fall att de letar på en hög SHL-hylla.
Kommentar
Luleå har ställt upp med två bleka lag efter succésäsongen 21/22. Man har aldrig riktigt gett sig själva chansen att utmana om toppen. Alla har kunnat se att de varit för trubbiga. Därför var det ett välkommet besked när de efter säsongen beslutade sig för att gå skilda vägar från sportchef “Skuggan” Nilsson. “Skuggan” har gjort otroligt mycket gott för Luleå, både som spelare och ledare, men det var nog helt rätt att skiljas från honom nu. Annars hade det kunnat riskera att bli lite som med Joakim Eriksson och Djurgården. Man gick för hårt på Erikssons linje, och framför allt gjorde man det för länge. I längden kostade det deras SHL-kontrakt. Så illa har det inte varit med Luleå, men under perioder har de varit närmare botten än toppen. Det har också funnits en växande frustration från spelarhåll, där exempelvis Erik Gustafsson var väldigt vokal i att de behövde förstärka laget under förra säsongen.
Thomas Fröberg kommer in som en frisk fläkt, och vi vet ju att han inte varit främmande för att lasta på rejält på toppspelarna och sen jobba med billiga spelare längre ned i laget. Där är han kanske den sportchef som skilt sig allra mest åt från “Skuggan”. Men vi vet heller inte hur Fröberg fungerar i en större klubb. Hans gode vän “Nubben” har ju genom åren varit extremt framgångsrik i Timrå, men inte fått det att funka i vare sig HV71 eller Frölunda. Nu blir det upp till bevis för Thomas Fröberg att han klarar av att dels hantera en större plånbok, och dels hantera en högre kravbild.
På förhand känns det dock som en kul rekrytering av Luleå. Det ska också bli kul att se hur han funkar ihop med “Bulan”. För faktum är ju att det blir lite upp till bevis även för hans del. Nu har han fått ett betydligt mer spelande lag, med en vassare spets.
Thomas Fröberg ersätter Skuggan. Skuggan mkt bra, men kört fast. Lite som Jocke Eriksson i miniformat. Fröberg ska visa att han inte är en ny “nubben”.
Lite upp till bevis för Bulan också, ett mer spelande lag.
Efter några år där Luleå gått på “det som funkat förr” kommer det i år bli mycket nytt, i alla fall offensivt, och det gör att Luleå är ett av de lag jag är mest spänd på att få se. Det finns onekligen många spännande element.
