- Vann poängligan - efter fem poäng i sista matchen.
- Hurrarop från Djurgården trots degraderingen.
- "Vi i Djurgården visste vilken enorm begåvning ”Kenta” var"
- Lämnade för spel i AIK efter säsongen.
Elitserien/SHL fyller 50 år.
Första matcherna i dåvarande elitserien spelades 5 oktober 1975. Då hade serien tio lag. Mycket har hänt sedan dess och idag står vi med 14 lag i vår högsta serie. Åren innan elitseriens intåg var grundserien uppdelad i ett norr och söder med totalt 16 lag. Därefter spelades ett SM-slutspel och en nedflyttningsserie i just serieform. Dock inte säsongen 1974/75.
Man ville höja nivån på hockeyn i vår högsta serie eftersom det varit väldigt ojämnt mellan dom 16 lagen. Publiken valde att stanna hemma då vissa av matcherna kändes avgjorda i förtid samtidigt som ekonomin blev viktigare och viktigare för klubbarna. Säsongen 1974/75 gjordes så en rak serie med 16 lag där topp fyra gick till slutspel, lag fem till åtta blev klara för elitserien medan lag nio och tio och fick kvala till elitserien. Lag elva till 16 åkte helt enkelt ner i det som då skulle komma att heta Division 1.
Hockeysverige.se vill bjuda er på nostalgi från elitserien/SHL:s 50 år. Varannan vecka en artikel om just säsongen 1975/76 och den andra veckan nedslag i olika händelser genom ligans 50-åriga historia.
Mycket nöje!
Del 1:Historien bakom elitseriens födelse
Del 2:Skellefteå AIK:s osannolika SM-guld 1978
Del 3: Råskinn och poängkungar – Elitseriens första importer
Del 4:Historien om Tommy Sandlin – "Hockeyprofessorn"
Del 5: De meningslösa bronsmatcherna
Del 6: AIK:s senaste storhetstid{{ PAYWALL LIMIT }}
Del 7:
Jag vet inte om det hänt tidigare eller senare, vilket jag har svårt att tro, att en 19-åring från det lag som åkte ur elitserien/SHL poängligan. I alla fall, säsongen 1975/76 gjorde en 19-åring från Ösmo det. Det var såklart Kent Nilsson. ”Kenta”, Stubbis”, Mr Magic… Kärt barn har många namn.
Premiär och direkt derby mellan Djurgården och AIK på Johanneshovs Isstadion. 8 300 åskådare på plats och Stockholmsdomare i form av Jack Åström från Upplands Väsby och Gunnar Fransson som hade Tumba som hemadress. Arenan kokade, precis som den nästan alltid gjort under mötena mellan tvillingklubbarna (båda bidades 1981).
Redan efter tre minuter spelade Sören Johansson fram Kenta Nilsson, 1-0. Tre minuter senare 2-0, Kenta Nilsson. Djurgården gick ifrån till 5-0 innan AIK började en stark upphämtning. Efter det att Leffe Holmgren gjort 5-4 i mitten av tredje perioden klev ånyo Kenta Nilsson fram och gjorde bara 20 sekunder efter AIK-målet 6-4 framspelad av radarkompisen, Sören Johansson. Såklart ridå. Per-Allan Wikström gjorde sedan 7-4. Elitserien/SHL:s första hattrick var ett faktum.
Foto: [Arkiv]
”Jag gjorde ju bara tre mål, Varför ska jag intervjuas extra? Peder (Nilsson, målvakt och pappa till Anders Nilsson) var ju den som gjorde det ikväll”, sa Kenta Nilsson till Dagens Nyheter efter matchen.
Den här säsongen spelade Kenta Nilsson oftast i samma kedja som Kent Bengtsson och Sören Johansson. I slutet av säsongen lät tränaren, Hans ”Tjalle” Mild, Kenta spela en del med framför allt Hans Särkijärvi.
Vann poängligan - efter fem poäng i sista omgången
Poängen ramlade in strid ström under säsongen och det såg länge ut som Brynäs, Lars-Erik Ericsson (Ridderström) skulle ta hem vinsten i poängligan även om främst Kenta Nilsson, Tord Lundström Brynäs och Danne Söderström Leksand jagade där bakom.
Med tre omgångar kvar hade Lars-Erik Ericsson gjort 34 mål och totalt 53 poäng och ledde med det poängligan. Kenta Nilsson stod på 24 mål och totalt 46 poäng. Brynäs mötte AIK på Johanneshovs Isstadion och förlorade med 4-1. Ericsson gjorde Brynäs mål, men drog också på sig ett matchstraff och blev avstängd sista två matcherna av grundserien.
Djurgården förlorade borta mot Västra Frölunda med 6-1. Kenta Nilsson gjorde ett mål och var nu uppe i 47 poäng. Samtidigt kämpade Djurgården för sin existens i elitserien och i näst sista omgången väntade redan avsågade Timrå. Vinst där var ett måste om Djurgården skulle ha chansen att gå i kapp AIK, Södertälje eller Västra Frölunda. Djurgården lyckades avgöra med fem sekunder kvar genom mål av Janne Andersson framspelad av Kenta Nilsson. Vinst 5-4. Kenta Nilsson svarade för ett mål och två assist i matchen och var nu uppe på 50 poäng. Både SSK och AIK vann sina matcher så nu stod Djurgårdens hopp till att Frölunda skulle förlora i sista omgången hemma mot MoDo.
Djurgården åkte upp till Leksand och gjorde ”sitt jobb” och vann med 8-6. Kenta Nilsson svarade för två mål och tre assist, vilket innebar att han passerade Lars-Erik Ericsson och slutade på 55 poäng. Men samtidigt vann Västra Frölunda mot MoDo med 4-0 och Djurgården fick lämna elitserien. Efter 28 raka säsonger lämnade Djurgården högsta serien. Legendaren, Roland Stoltz, kallade nederlaget för det värsta i klubbens historia och så var det kanske där och då.
Hurrarop från Djurgården omklädningsrum
Samtidigt hörde man märkligt nog hurrarop från Djurgårdens omklädningsrum. ”Man får vara glad åt det lilla positiva som finns. ”Vi hurrade över att Kent Nilsson vunnit elitseriens skytteliga. Det var starkt gjort. Men visst känns det bittert, vi gjorde vårt och vi hade hoppats på att MoDo skulle slå Frölunda”, sa Djurgårdens lagkapten, Leif Svensson till DagenNyheter efter matchen.
Foto: [Ronnie Rönnkvist]
Kenta Nilsson:
– Lars Erik Ericsson ledde skytteligan i 35 omgångar. Sedan blev han avstängd i sista två omgångarna. Då gjorde jag fem poäng (2+3) i sista matchen mot Leksand borta och gick om honom.
Kände du att allt gick väldigt fort för dig vid den här tiden och att det fanns en risk att du skulle bli lite fartblind?
– Nej och det var inte så att jag spelade för att för att bli proffs då jag var 15-16 år. Jag spelade för att få ett bra jobb.
– Vid den här tiden var jag målare, men hade lite problem den här sista säsongen i Djurgården. Jag gick upp fem på morgonen, åkte till stan, jobbade och kom sedan hem tio på kvällarna efter träningarna. Då gjorde Djurgården mig till halvtidsproffs.
– Ulf Adelsohn, som satt i Djurgårdens styrelse, pratade med Janne Granath på firman där jag jobbade. Efter det började jag vissa dagar åtta och slutade tolv. Andra dagar började jag tolv och slutade sexton. Djurgården tog då över och betalade resten av min lön.
Kedjekompisen om Kenta Nilsson
Sören Johansson från Ösmo och kedjekompis till Kenta Nilsson i Djurgården berättar:
– Det var första året som elitserien spelades och jag minns det som en oerhört tung säsong.”Kenta” vann poängliga trots det vilket visar på vilken stor spelare han var. Men vi åkte som sagt var ur…
– Vi hade nog inte tillräckligt bra lag. Minns jag inte helt fel så var det jäkligt tajt om poängen och det avgjordes först i slutet av serien. Det var ju aldrig så att vi var avsågade eller slagpåsar i serien.
Foto: [Arkiv]
Din kompis från Ösmo, Kent Nilsson, lämnade Djurgården efter säsongen för AIK. Var det aldrig aktuellt att du skulle lämna laget för elitseriespel?
– Det var ganska mycket turbulens i klubben under dom här åren och visst fick jag några anbud från andra klubbar. Men jag kände aldrig att jag ville lämna Djurgården, så det var egentligen aldrig riktigt aktuellt.
– ”Kenta” låg i lumpen uppe i Kungsängen då och jag kommer ihåg hur AIK uppvaktade honom flitigt där uppe innan han skrev på. Vi i Djurgården visste vilken enorm begåvning ”Kenta” var men egentligen hade nog i svenska folket inte samma koll på det eftersom han ännu inte hade spelat i något VM.
Stig Larsson:
– Det var rätt tungt, men trots allt stannade nästan hela laget kvar för att ta oss tillbaka till elitserien. Det var bara ”Kenta” Nilsson och Lars-Göran Nilsson som lämnade oss för spel i AIK.
Lämnade Djurgården för AIK
Hur tog ni spelare att dom båda gick till AIK av alla lag?
– Då det gäller ”Kenta” har han alltid varit djurgårdare. Anledningen till att han gick till AIK var för att komma till NHL så småningom.
– Lars-Göran hade kommit till oss från Värmland (Färjestad) och hans ambition var hela tiden att spela elitseriehockey här i Stockholm så det var inte mycket att säga om.
Björn Palmqvist:
– Det var fruktansvärt jobbigt givetvis eftersom vi hade ett bra lag på gång. Men jag kommer ihåg när det stod klart att vi skulle åka ner. Då höjde jag rösten och sa åt killarna att nu jävlar ser alla här till att vi blir kvar och tar upp Djurgården till elitserien igen. Det var ju vi som hade dragit ner laget i division 1.
– Det gav väl ett ganska bra resultat och jag tror att det bara var Kenta Nilsson och Lars-Göran Nilsson som lämnade laget. Säsongen efter var vi tillbaka i elitserien igen.
För Djurgårdens del väntade spel i Division 1 Östra medan Kenta Nilsson valde att spela för AIK en säsong.
– Det var ingen spelare sedan början på 1960-talet som hade gått från Djurgården till AIK, men jag ville spela i elitserien och vägrade skriva på för Djurgården. Det var största misstaget jag har gjort. Jag skulle stannat där och om jag nu ser tillbaka så skulle det inte haft någon betydelse för min karriär, berättar Kenta Nilsson och fortsätter:
– Det blev ett jäkla liv eftersom man inte fick gå mellan klubbarna då. Jag var på väg i Leksand, min idol Mats Åhlberg spelade ju där. (Folke) ”Totte” Bengtsson berättade att dom var intresserade av mig. Vi åkte upp dit och träffade deras ordförande, Christian Årjes, på en restaurang i Tällberg. Jag tänkte skriva på direkt, men dom ville att allt skulle gå rätt till och först informera ledarna i Djurgården.
– Ett par dagar senare fick jag ett brev hem om att jag kommit in i lumpen på VKÖ i Solna. ”Ankan” (Parmström) ringde och sedan och övertygade han mig om att AIK var rätt val. Jag kommer ihåg att till och med Förbundskaptenen (Hans) ”Virus” Lindberg ringde och sa att min landslagsplats inte var i fara om jag spelade kvar i Djurgården. Även gamle AIK:aren Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson, som jag nu hade börjats umgåtts med lite grann på somrarna när han var hemma i Nynäshamn hörde av sig.
– Säsongen i AIK, jag gjorde illa mig i sista matchen mot Modo och vi gick inte slutspel. Vi hade ett bra lag, men det var tufft i början för mig att byta lag. Jag tror att jag till och med fick hotbrev, men jag såg aldrig breven eftersom mamma gömde dom. Det var ett misstag, jag skulle aldrig gått dit.
-- Det blev klart i slutet av säsongen i AIK att jag skulle åka över. ”Lill-Pröjsarn” (Ulf Nilsson) ringde och frågade om jag ville spela i Winnipeg. Sedan var det advokaten (Don) Baizley som skötte allt runtomkring. Det fanns aldrig någon tvekan hos mig att åka över.
– Innan säsongen med AIK hade jag fått en försmak på proffslivet under ett läger i Atlanta. 39 hårda proffs på Ramada Inn norr om Atlanta, och så Nilsson från Ösmo (skratt). Jag fattade ingenting när en tandlös jätte som hette Dave Hanson smorde in skallen och halsen med vaselin innan träningarna. Det visade sig vara busarnas ”antigreppmedel”.
– Sedan var det här med fantasifullt anfallsspel. Att improvisera lite och byta kant till exempel.
– ”Du grabben”, sa den andra yttern åt mig. ”Håll dig på din kant. I dom här trakterna åker vi upp och ner längs sargen. Okay!”
– Kul liga, jag kan inte påstå att jag var direkt imponerad men jag hade i alla fall lärt mig en hel del.
"Kass på engelska då jag åkte över"
Ville du inte i första hand komma till NHL?
– Jag tror inte att det spelade mig någon roll då. Däremot var jag kass på engelska då jag åkte över, skrattar Kenta Nilsson och fortsätter:
– När jag gick i plugget sket jag i engelskan eftersom jag aldrig skulle flytta ifrån Sverige. Klart att jag ångrade mig lite att jag inte hade pluggat mer. Det tog några år sedan kunde jag engelska också, avslutar elitseriens första skyttekung.
Jan Andersson spelade ofta i samma femma som Kenta Nilsson:
-- Kenta kom till DIF från Ösmo med pappa Åke, materialförvaltare i DIF i många år. Han är en underbar kille. Alltid positiv och bra humör. Märktes att ha gillade att spela hockey och få uppträda/ briljera på isen. Mest känd var han för sina fina händer och dragningar, men han hade också ett mycket starkt skott. Och skridskoåkningen var suverän.
-- Han gillade att komma med fart bakifrån på vänster kanten och ville ha passning på bladet vid röda linjen och sen ta några snabba skär över blå och lossa skott. KoHo-klubban vårdade han ömt.
-- Jag minns att han hade skottramp hemma i Ösmo, iordningställd av pappa Åke där han ägnade somrarna åt skott träning. Det var precis som Björn Borgs garageport i Södertälje.
-- Vi hade ett mycket bra lag i DIF 75-76, trots det ramlade vi ur Elitserien, men värde snabbt tillbaka. Kenta lämnade tyvärr för AIK när vi åkte ur, synd tyckte vi, men tack vare att Kenta var omtyckt i alla läger så blev det ingen "stor affär” av detta vill jag minnas.
-- Kenta spelade oftast med Sören och med Kent Bengtsson. Bengtsson som fick röja plats får finlirarna Sören och Kent.
-- Jag minns inte att vi hade några riktigt fasta backpar. tror att Leif Svensson och Anders Rylin fick ta hand om kedjan med Björn Palmkvist och Stig Larsson. Jag spelade nog mycket med Lars-Göran Nilsson och även med Jimmy Haglund (Linda Haglunds bror).
-- Ett fint gäng med många fina minnen från den tiden. Bra ledare. ”Tjalle”, som var tränare, jobbade heltid som Ingenjör, Ulf Adelsohn ordförande samt Hans Swedberg Lagledare.
-- Hans Swedberg, som var säljare Rodem reklam, hade kontor på Bergsgatan vid Polishuset. Det var samtidigt Djurgårdens Hockeys kansli där Hasse och hustru Karin (föräldrar till Malin Swedberg) drev hela Djurgården Hockeys verksamhet!
Foto: [Arkiv]
När Hockeysverige.se tog ut sitt Djurgården All Star team genom alla tider kom just Kenta Nilsson med. Så här såg det ut i sin helhet.
Målvakt:
TommySöderström
Kom från Älta där ett av hans första minnen från hockeyn var då han fick ta emot ett pris av Lasse Berghagen. A-lagsdebuterade 1989. Totalt blev det sex säsonger i Djurgårdströjan där han hann bli svensk mästare inte mindre än tre gånger. Gjorde även fem säsonger i NHL. Blev stor VM-guldhjälte 1992 i Prag, men var även med och vann VM-guld 1991 i Åbo. Inte bara en stor hockeyspelare utan även en skön profil vid sidan av.
Runner-up: Rolf Ridderwall
Backar:
Roland Stoltz
Denne legendar hade rykte om sig att inte vara så snabb på skridskorna, vilket kanske inte var hela sanningen. Han läste spelet extremt bra och var ofta före i tanken. Bildade backpar under många år med bästa vännen Lasse Björn. Var efter karriären uppskattad expertkommentator tillsammans med Lars-Gunnar Björklund då det vankades VM. Totalt vann ”Rolle” sex SM-guld och två VM-guld. Roland Stoltz avled 2001.
Thomas Eriksson
Var en spelare som verkligen förstod vad innebörden i ordet ”Järnkamin” betydde. Slog igenom tillsammans med spelare så som Håkan Södergren och Tommy Mörth i mitten av 1970 talet. Debuten gjorde han faktiskt då Djurgården låg i gamla Division 1 säsongen 1976/77. Under fem säsonger var han dessutom lagkapten i klubben. Thomas Eriksson vann till slut fyra SM-guld med Djurgården. Det var nog även mer än en gång som hann vann klubbens interna utvisningsliga.
Runner-Up: Lasse Björn
Forwards
Björn Palmqvist
Han visade verkligen vad skåpet skulle stå i Djurgården under delar av 1960 och 70-talet. På det sätt han drev på sitt lag är det nog få andra som gjort. Björn Palmqvist var den här lite småtjuriga norrlänningen (Bjästa) som verkligen såg att representera klubbmärket som någon väldigt speciellt. Helt oöm mot sig själv, men även mot sina motståndare. Dessutom spelade han 164 A-landskamper.
Sven Tumba
Eller Tumba-Johansson som han kallades innan han lade sig till med Tumba som efternamn. Fågelskådaren som inledde sin hockeybana i Viggbyholm är en av svensk hockeys starkaste profiler genom alla tider, men framförallt var han en fantastisk hockeyspelare offensivt. Rolle Stoltz och Lasse Björn brukade skämtsamt säga att det tuffaste motståndet dom kunde möta var då Tumba var i egen zon. Han kom till Djurgården 1949 och spelade sin sista säsong i klubben 1966. ”Nenne” vann nio SM-guld och tre VM-guld. Sven Tumba gick ur tiden 2011.
Foto: [Ronnie Rönnkvist]
Kent Nilsson
Det går inte att blunda för att Djurgården har haft denna magiker och artist i sina led. Han gjorde totalt fem A-lagssäsonger i Djurgården och utsågs till Sveriges bästa spelare (Guldpucken) 1989. ”Mr Magic” blev även svensk mästare med Djurgården vid ett tillfälle. Han har dessutom vunnit Stanley Cup och Avco Cup (WHA). Gjorde 94 A-landskamper, men fick aldrig chansen att bli världsmästare. Pappa Åke Nilsson var för övrigt materialförvaltare i Djurgården under många år och sonen Robert spelade i klubben under en säsong.
Runner-up: Håkan Södergren
I nästa del minns vi tillbaka på Djurgårdens trippla guld 1989-1991
