- En ohållbar matchning?
- "Var tydligt den stora svagheten"
- Hyllar stjärnan: "Den resa han gjort är så imponerande"
- Sågar värvningarna: "För svagt utfall"
- "Kan kvittera ut ett högt betyg"
- Där gick det fel för MoDo.
- Spelarna de bör försöka behålla.
- Profilerna de borde värva: "Han skulle göra braksuccé"
- Det talar för framgång i HockeyAllsvenskan.
Just nu: Erbjudande på Hockeysverige Plus. Bli plusmedlem - med 25 procents rabatt.
Läs också: Analys av Leksands säsong.
Läs också: Analys av Linköpings säsong.
Läs också: Analys av Rögles säsong.
Läs också: Analys av Örebros säsong.
Läs också: Analys av HV71:s säsong. {{ PAYWALL LIMIT }}
Målvakter
Efter att Kristers Gudlevskis tillsammans med Tex Williamsson varit målvakterna som ordnat avancemanget till SHL valde sportchefen Henrik Gradin att totalrenovera målvaktssidan inför återkomsten till högstaligan. Från Nordamerika hämtades Olle Eriksson Ek in från Anaheims organisation och från finska TPS anslöt Lassi Lehtinen. Lehtinen var sedan den allra tydligaste förstemålvakten av alla i SHL med sina 2419 minuter.
Den här säsongen fortsatte man med samma målvaktspar - och resultatet blev i princip identiskt. Den här säsongen spelade Lehtinen 2377 minuter, vilket var drygt 200 minuter mer än någon annan målvakt i ligan. Olle Eriksson Ek spelade å sin sida 30:e mest. Lehtinen stod ju sen också rubbet i kvalet också.
Jag tror de flesta håller med mig när jag påstår att Lassi Lehtinen - precis som förra säsongen - var MoDos bäste spelare och solklara MVP. I ett lag som hade en defensiv som tillhörde ligans absoluta bottenskikt stod Larmi pall för det mesta under grundserien och gav mer ofta än sällan sitt lag att vinna även när de var utspelade. Den bilden stärks även om vi ser till de underliggande siffrorna, där Lehtinen räddade klart mer än han förväntades göra. Det ska dock sägas att han var en bit bakom exempelvis Tim Juel och Arvid Holm. En bit bakom de allra, allra bästa.
Men utan den 26-årige finländaren hade MoDo absolut inte haft häng på en slutspelsplats långt in på säsongen, om man säger så.
Sen har vi ju det här med kvalspelet. Där gick Lassi Lehtinen inte att känna igen. Han hade istället sin längsta svacka under de två åren i MoDo-tröjan. Det var lite av ett mysterium. Var han bara ur form? Eller lyckades pressen till sist knäcka även MoDos bästa spelare? Eller blev han helt enkelt trött, antingen fysiskt eller mentalt? Det är klart att det är långt ifrån optimalt att ha en så tydlig förstemålvakt två år i rad. Eftersom skillnaden mellan honom och Eriksson Ek är så stor är det förstås lockande att spela Lehtinen så mycket som man gjort, speciellt eftersom man befunnit sig i den absoluta tabellbotten under majoriteten av dessa två säsonger, men kanske blev det i slutändan MoDos fall?
Eftersom det var ganska tydligt att man inte hade något jätteförtroende för Olle Eriksson Ek kanske MoDo hade behövt göra en förändring på målvaktssidan, antingen inför säsongen eller under densamma, för att avlasta Lehtinen lite tydligare. Eriksson Ek vann sju av 24 matcher i SHL under två säsonger - och Lehtinen vann 35 av 79. Det är en brutal skillnad i vinstprocent.
Foto: [Bildbyrån]
Backar
MoDo byggde om rejält på backsidan. Kristians Rubins, Niklas Folin, Daniel Brickley och Emil Wahlberg lämnade. Tobias Winberg, Paul LaDue och hemvändarna Ludwig Byström och Norlinder anslöt inför säsongen. Sen dök även Victor Berglund, en annan hemvändare, upp under densamma. Ludwig Byströms hemkomst blev dock mest en parentes. Han försvann redan efter 22 matcher.
Den stora snackisen med MoDos backsida, utöver hemkomsten för Mattias Norlinder, var situationen runt David Rundblad. Kaptenen petades i de inledande matcherna på säsongen och det var nog få som över huvud taget trodde att han skulle bli kvar hela säsongen. Men det blev han. Och stundtals spelade han faktiskt riktigt bra. Det kändes som att han fick en nytändning under säsongen.
I min analys inför säsongen skrev jag att MoDos backsida kändes klart starkare än den gjorde under återkomstsäsongen i SHL, men att den fortfarande tillhörde ligans svagare. När vi nu sett en hel säsongen förstärktes bara den bilden. Backsidan var bättre - men för dålig. Rundblad, Bernhardt och Norlinder gjorde det för all del bra (LaDue var väl godkänd) men i övrigt var det på tok för dåligt.
Övriga backar höll inte måttet.
Värvningen av Tobias Winberg blev en flopp. Victor Berglund var i mitt tyckte bättre än Byström - men inte bra nog. Pontus Näsén hade en tuff säsong och petades mot slutet. Det var kort och gott för många backar som inte höll klassen i SHL. Den största besvikelsen måste Tobias Winberg anses vara. Jag tror att MoDo hade förhoppningar om att han skulle vara lagets förstaback (eller andraback efter den sena värvningen av Norlinder), med tanke på att han trots allt hade ett gott renommé och hade gjort landskamper för Finland så sent som förra säsongen. Men ska jag vara ärlig måste jag säga att han var ganska meningslös i SHL. Han var för dålig både offensivt och defensivt - och det är ett mysterium att han gjorde fem landskamper även den här säsongen.
MoDos backsida var för orörlig, för svag i spelet med puck - och för svag i spelet utan puck. Det här utkristalliserades tydligt som lagets stora svaghet. Och jag tycker det blev ännu tydligare i kvalet mot HV71.
Jag vill ändå avsluta med att hylla David Bernhardt. Den resa han gjort under åren i MoDo är så imponerande. Den här säsongen gör han dessutom över 30 poäng och slutar sexa i backarnas poängliga. I det här MoDo-laget är det inget annat än sjukt imponerande.
Foto: [Bildbyrån]
Forwards
Erik Walli Walterholm, Erik Jinesjö Karlsson, Josh Dickinson, Danny O'Regan och Kyle Topping lämnade laget medan Jesper Olofsson, Lukáš Jašek, Måns Carlsson och Alexander True anslöt. På pappret kan man väl säga att det, förutom Dickinson, var breddspelare och floppar som lämnade medan tänkta spetsspelare + rivjärnet Carlsson kom in. Precis som på backsidan var det här en tydligt uppgraderad lagdel om vi ser till det berömda pappret.
Hur blev utfallet då? Det blev...inte jättebra, om vi ska vara ärliga. Nyförvärven får kämpa för att nå upp till ett godkänt resultat.
- Jašek blev snabbt otroligt kritiserad och en riktig hack-kyckling. Han spelade väl upp sig en aning under säsongens gång, men avslutade sedan svagt och var under kvalet riktigt dålig.
- Alexander True-värvningen förstod jag inte från början. Man ska passa sig för att dra förhastade slutsatser av få matcher, men det jag såg av Alexander True i VM var inte alls imponerande. Jag tycker han såg både sävlig och trubbig ut. Han hade svårt att flytta på den där stora kroppen han har. Att han värvades för att vara en center högt upp i laget är tämligen obegripligt. Han är en fjärdecenter på SHL-nivå. Han var faktiskt direkt usel varje gång jag såg MoDo spela den här säsongen. Hårda ord, men de står jag får.
- Jesper Olofsson hade en blytung inledning, spelade sedan upp sig rejält och var under en period en av ligans hetaste spelare i succékedjan med Johan Södergran och Theodor Niederbach. Han avslutade sen säsongen med att bli petad i kvalet. 13 mål och 32 poäng får dock anses vara godkänt. Han har också okej, i vissa fall till och med bra, underliggande siffror.
- Måns Carlsson var ungefär det man väntade sig att han skulle vara i SHL. Jag hade nog räknat med lite fler poäng än de nio han gjorde, åtminstone 15-20 hade jag en tanke att han skulle nå, men han fyllde ändå en roll i laget. Tyvärr blev han också en av syndabockarna i kvalet.
- Under säsongen kom sen också Tyler Benson in, men även om han hade helt OK underliggande siffror är det klart att det är en flopp när en forward kommer in och lyckas göra 0+0 på 30+ matcher. Han gjorde 1+1 i kvalet, ska dock sägas. Båda poängen kom i samma match. Han lämnade därför isen poänglös i 33 av 34 matcher.
Den där forwardssidan som kändes klart uppgraderad blev snarare marginellt uppdaterad - i bästa hand. Förra säsongen hade MoDo fyra stycken 15-målsskyttar vilket man var bäst i SHL på. Den här säsongen hade man en - och det var Mikkel Aagaard som gjorde en kalassäsong med 19 fullträffar. Man fick ett helt okej poänggörande på Aagaard, Olofsson, Niederbach, Ranta, Woods och Södergran och MoDo gjorde för all del fem mål fler än ifjol. Men jag tror man hade räknat med ett större lyft. En sån som Sampo Ranta checkade ut extremt tidigt och verkade helt ointresserad mot slutet av säsongen. Just den typen av spelare måste ju höja sig när allting står på spel.
Tyvärr måste man säga att Henrik Gradin inte alls fick till värvningarna på forwardspositionen och det får sägas vara en av de stora anledningarna till varför säsongen slutade som den gjorde för MoDo. Förutom Olofsson (som dock var iskall i kvalet) var det samma spelare som levererade poäng ifjol som gjorde det i år. Ingen klarade av att gå in och lyfta offensiven på det sätt man hade behövt. Ingen av de yngre spelarna fick/tog heller chansen att ta en större roll, om vi bortser från Theodor Niederbach som var en av få som fick ett tydligt lyft jämfört med tidigare. Men Niederbach är 23 år och får anses vara högst etablerad på SHL-nivå nu. Hans säsong ska dock lyftas fram och berömmas. Både vad gäller poängen och spelet i stort är han en av de som kan kvittera ut högst betyg bland MoDos forwards. Han blev lagets tydliga förstacenter - och det var en jäkla tur att han tog den rollen när både Alexander True och Lukas Jasek misslyckades med det.
Foto: [Bildbyrån]
Lagledningen
MoDo jobbar med kontinuitet. Henrik Gradin gjorde sitt fjärde år som sportchef och Mattias Karlin sitt femte som huvudtränare. Det är en kontinuitet som MoDo inte varit bortskämda med under 2000-talet, och jag vill hävda att MoDo aldrig ens hade gått upp i SHL utan dessa båda herrar vid rodret. De hyllades också rejält under återkomstsäsongen till SHL - men har fått desto mer kritik den här säsongen. Det ska dock sägas att den poängmässiga utdelningen var på ungefär samma nivå båda åren. De tappade bara fyra poäng jämfört med ifjol. Jag gissar dock att man gick in i säsongen med en tydlig målsättning att snarare öka poängskörden med några år, så det är klart att säsongen i stort var ett stort misslyckande. Man kan inte säga något annat när ett lag åker ur.
Henrik Gradin byggde ett lag som på pappret, som sagt, såg starkare ut. Men utfallen på hans nyförvärv blev - med ett par undantag - inte speciellt bra. Jag tycker också att "Hinken" var för passiv på värvningsfronten under säsongen. Victor Berglund och Tyler Benson var de enda som kom in. Det hade behövts något ytterligare. Frågan är om han inte blev lite "lurad" av att MoDo trots allt hade poängutdelning som om man vore ett slutspelslag under de avslutande 30 matcherna på säsongen. MoDo var nionde bäst under den perioden - bara fyra poäng sämre än självaste Färjestad. Kanske smög det sig in en känsla av att MoDo var lite bättre än man egentligen var, och att man skulle klara kontraktet ändå? Mattias Karlin fick ju också ett nytt kontrakt.
För låt mig vara tydlig: De underliggande siffrorna indikerade i stort sett hela tiden att MoDo och HV71 var ligans två sämsta lag. Det var rätt, riktigt och rimligt att dessa två lag var de som till sist hamnade i kval. Ser vi till statistik från hockeysiffror.se förväntades både HV71 och MoDo göra omkring 42 procent av målen i lika styrka. Laget som var närmast före dem var Linköping på 47 procent. Det är en ganska markant skillnad. MoDo förväntades göra tredje minst mål. De förväntades släppa in flest, i lika styrka. De släppte in 24 mål fler än de gjorde i spelformen - men förväntades släppa in 32 mål fler än de gjorde. Utfallet blev alltså till och med lite bättre än förväntat.
Gick man på myten om sig själva? Att man "spelade bra" för att resultaten gick med dem och man hade en bra målvakt? Det är åtminstone den känslan man får. Det vore dock märkligt, med tanke på att Henrik Gradin inför säsongen var otroligt ödmjuk och i en intervju med SvenskaFans sade:
"Det kommer bli hårt, jag ska vara ärlig och säga att om vi har två lag bakom oss i år igen så kommer jag vara supernöjd. Vi kan inte nöja oss med att gå in för att bara hänga kvar varje år, men jag tror att dom två första åren i SHL kommer vara kritiska".
Den inställningen var otroligt sund. Och helt rätt.
Ansvaret för den här säsongens misslyckande ligger förstås dels på Gradin som misslyckades med rekryteringarna. Ska man vara ärlig är det i ganska stor utsträckning de som var toppspelare i HockeyAllsvenskan som sen också lett laget i SHL. Men även Mattias Karlin har haft problem i SHL. Även ifjol antydde nämligen de underliggande siffrorna att MoDo var ett kvallag, men då var man i slutändan sjukt nära att gå till slutspel. Han har inte gjort MoDo bättre under dessa två år. MoDo plockade även in Fredrik Andersson som en extra resurs under kvalet, men det verkar inte ha gjort någon skillnad.
Sen är det klart att även flera ledande spelare ska ha sig en släng av sleven. Det fanns onekligen en del lyxlirare som inte ville skita ner sig när det gällde som mest. Tyvärr hade MoDo inte bredd eller konkurrens nog för att ställa dem åt sidan.
Jag vill dock påstå att det är extremt viktigt för MoDo att man behåller lugnet och behåller firma Karlin/Gradin i HockeyAllsvenskan. I den ligan är Karlin en stjärntränare - och Gradin har haft en grym träffprocent på sina värvningar.
Foto: [Bildbyrån]
Blicka framåt
MoDo har, som det ser ut, inte samma lyx som HV71 och Brynäs hade. Där valde ett gäng etablerade toppspelare att följa med laget ner i HockeyAllsvenskan. Här lär vi i en klart större utsträckning få se ett nytt lagbygge. Just nu är bara Sebastian Ohlsson och Oscar Pettersson klara. I övrigt gissar jag att kanske Jakob Norén, Sam Vigneault, Måns Carlsson och möjligen, möjligen Jesper Olofsson är aktuella att följa med ner. I övrigt kommer det för Henrik Gradin handla om att värva spelare utifrån, men också förstås titta på vilka från de egna leden som kan få en plats i A-laget. Där tänker jag på Milton Gästrin, exempelvis.
Det finns några saker som ändå talar för att MoDos tillvaro i HockeyAllsvenskan kommer bli ganska angenäm, i den mån en tid i en andraliga kan bli just angenäm.
- Henrik Gradin och Mattias Karlin kan ligan otroligt bra och håller hög klass på sina respektive positioner. Det är också en lyx, i det här fallet, att man inte behöver bygga om allting runt det sportsliga. Det är "bara" spelartruppen som behöver renoveras.
- MoDo är organisatoriskt mycket bättre rustade nu än när de åkte 2016. Då kom det som en chock. De hade en gigantisk organisation med enorma kostnader. De hade bytt mängder av tränare på kort tid. Och det var en helt ny situation för dem att åka ur. Nu har man trots allt en hyfsad lugn och ro i klubben.
- Man har en bra ekonomi. Även om det kanske inte blir några stjärnbyggen á la HV71 eller Brynäs kommer MoDo med all sannolikhet bygga ett allsvenskt lag som på pappret ser vassare ut än alla andra allsvenska lag. Åtminstone de inledande åren.
Det finns helt enkelt väldigt mycket som talar för att den allsvenska sejouren kommer bli kortare än sju år den här gången. Och jag har ju ytterst svårt att se att det kommer finnas år då MoDo är ett bottenlag i andradivisionen, som man var vid ett par tillfällen senast det begav sig.
Visst hade MoDo förstås önskat att fler ledande spelare från SHL-truppen skulle kännas givna att få med sig även i HockeyAllsvenskan, men man lär åtminstone få med sig tillräckligt många spelare för att kunna kalla det för en kärna.
Vad bör MoDo värva, då? Jag tycker Henrik Gradin ska leta efter svenska spelare som gjort det bra i Finland men inte håller i SHL. Typ Adam Brodecki och Filip Westerlund. Man ska förstås också göra den obligatoriska värvningen av Tyler Kelleher - eller någon åt det hållet. Alltså någon som ger en stjärngaranti i allsvenskan. En annan spelare jag tror skulle göra braksuccé i ett hockeyallsvenskt MoDo är Alexander Ljungkrantz.
Foto: [Bildbyrån]
Jag tror överlag det är viktigt att man i första hand letar efter svenska spelare eller spelare som spelat i Sverige (helst allsvenskan) tidigare. Man ska värva spelare med en så liten risk som möjligt. Lite motsatt mot vad Oskarshamn gjorde den här säsongen. De plockade ju mängder av nordamerikaner från andra ligor. Och även om flera av dem föll väl ut är det ett risktagande jag tycker man ska hålla sig undan.
Man behöver också en klar förstamålvakt. Om Malmö bestämmer sig för att återigen låna ut Oskar Blomgren tycker jag MoDo ska hugga direkt. Han kommer kunna vara ligans bäste målvakt nästa säsong. BIK Karlskogas Samuel Jonsson är också någon jag skulle blicka mot, om han inte blir kvar i Bofors. Det känns dock som ett långskott här och nu.
Just nu kan det kännas nattsvart för MoDo - men jag är optimistisk om att vi snart får se dem i SHL igen. Förutsättningarna finns onekligen.
