- Betyg på alla spelare - två spelare får högsta betyg.
- Hyllar målvaktsatsningen: "Gör rätt"
- Backarna som måste lyfta sig - anledning till oro?
- Stjärngalleriet på forwardssidan - bara av godo?
- Förväntningarna på Vrána.
- Trots missräkningarna - stjärnorna flockas till Linköping.
- Märkliga tränarhanterandet.
- "Hans framtid står definitivt på spel den här säsongen"
- Så kan de ställa upp - kedjor och backpar.
- Där hamnar Linköping i tabellen.
Läs mer: Här hittar du analysen av Djurgården.
Läs mer: Här hittar du analysen av Växjö.
Läs mer: Här hittar du analysen av HV71.
Läs mer: Här hittar du analysen av Färjestad.
Läs mer: Här hittar du analysen av Leksand.
Läs mer: Här hittar du analysen av Örebro.
SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE
Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:
= Oprövad/På gränsen till SHL-klass
= Okej SHL-spelare
= Bra SHL-spelare
= Riktigt bra SHL-spelare
= En spelare på hög Europanivå{{ PAYWALL LIMIT }}
Målvakter
Waltteri Ignatjew 
Snittbetyg: 3,0
Kommentar: Marcus Högberg var bäst i serien och ersattes inför förra säsongen av Christian Heljanko. En satsning som inte alls föll väl ut. Att LHC inte skulle få lika bra målvaktsspel som man fick ifjol tror jag alla var införstådda med. Jag tror man hade varit glada om man hade fått ett målvaktsspel från Heljanko som hade varit "average" eller lite därtill i ligan. Men så blev det inte. Han gjorde någon bra match här och där, men överlag var den så hajpade värvningen snarare ett sänke. Han gjorde Linköping sämre. Och om vi ska vara ärliga blev han överglänst av Myrenberg. Även Heljankos underliggande siffror visade att han var under medel i ligan, och därför bröts tvåårskontraktet redan innan år ett var färdigspelat.
Med facit i hand var det rätt att släppa den tänkte stjärnmålvakten. Inte för att ersättaren Adam Werner vände upp och ner på hela SHL direkt, utan för att man hade en fullgod förstemålvakt i truppen i form av tidigare nämnda Myrenberg. Han steppade verkligen upp från att vara bra till att vara riktigt bra. Om vi tittar på en så enkel siffra som räddningsprocenten gick den upp från 91,4 till 91,9 efter att Heljanko försvann, och GAA:t förbättrades från 2,54 till 1,96.
Därför tycker jag Linköping gör rätt som går in med det här, relativt, oprövade målvaktsparet. Jag tycker Myrenberg redan under förra säsongen visade att han duger som förstamålvakt, men han är knappast så bra att han ska stå upp emot 40 matcher heller. Därför tycker jag LHC gjorde helt rätt som plockade in Waltteri Ignatjew för att fullborda målvaktssidan. Nu går man in i säsongen med en riktigt fin konkurrenssituation, och en öppen kamp om förstaspaden. På pappret går det absolut att argumentera för att det här är det målvaktspar man är mest osäker på inför säsongen, men jag tycker uppsidan är så pass stor att det är helt rätt att gå med två 25-åringar som sannolikt inte kostar speciellt mycket men som båda faktiskt kan visa sig duga som förstaval.
Jesper Myrenberg är i mitt tycke underskattad och borde fått mer uppmärksamhet för hur bra han var under delar av förra säsongen. Och om Ignatjew tagit något kliv sedan han var i Mora för två å år sedan kommer han utan problem hålla måttet i SHL.
Då kan de treor jag satte i betyg på dem visa sig vara för snålt satta.
Jag är ärligt talat mer orolig för backsidan än forwardssidan i det här - minst sagt - framåtlutade Linköpingslaget.
Foto: [Bildbyrån]
Backar
Mikko Kokkonen
Max Martin
Jonathan Myrenberg
Erik Norén
Rasmus Rissanen
Snittbetyg: 3,0
Kommentarer: Ojojojojojojoj. Ja, var ska man börja? Det har hänt grejer runt Linköpings backsida det senaste året. Inför förra säsongen försvann Jesper Pettersson och John Nyberg och ersattes av Rasmus Rissanen och Erik Norén. Under säsongen släppte de Arvid Aronsson, och lånade ut både Mattias Hävelid och Felix Öhrqvist. Istället plockade de in Olle Strandell och Max Martin. Och till den här säsongen försvann Linus Hultström - vinnaren av backarnas poängliga förra säsongen - och egna produkten William Worge Kreü. In i deras ställe har David Bernhardt och en viss Theodor Lennström kommit. Och så har vi ju då den lilla, lilla detaljen att Oscar Fantenberg med all sannolikhet missar hela säsongen. Kanske har han till och med spelat sin sista hockeymatch. Han har ersatts av Mikko Kokkonen som alltså får den minst sagt otacksamma rollen att försöka göra tappet av Fantenberg så litet som möjligt. Kokkonen lär vara både en och två klasser sämre än LHC-kaptenen.
Just nu är även Theodor Lennström skadad, och även om Peter Jakobsson gått ut och dementerat att det ska röra sig om något allvarligt är det ändå ett allt annat än gott omen att den skadebenägna Lennström redan befinner sig på frånvarolistan. När han väl spelar är han en otrolig ishockeyback, men någon gång måste väl också skadorna göra att han helt enkelt tappar i kvalité också. Jag har gett honom en femma i betyg med tanke på den nivå han höll senast han var i SHL, men så som läget blivit nu får det nästan anses vara en bonus om han kan spela som en femma. Det är dock viktigt för LHC att han är lagets bästa back när han väl kommer tillbaka sen, med tanke på att både Hultström och Fantenberg försvunnit jämfört med förra säsongen.
Och då ska vi komma ihåg att Linköping hade en av ligans sämsta backsidor även då. För låt oss vara ärliga: Oscar Fantenberg hade faktiskt sin klart svagaste säsong i LHC-tröjan. Troligtvis beroende på sina skadeproblem.
David Bernhardt är den värvning som sticker ut mest, vid sidan av Lennström. Jag vill verkligen hylla den resa han gjort under åren i MoDo. Förra säsongen gjorde han dessutom över 30 poäng och slutade sexa i backarnas poängliga. I det MoDo-laget är det inget annat än imponerande. Han får anses vara en rak ersättare till Linus Hultström, och även om det är svårt att göra de 40+-poängen som Hultström gjorde ifjol har Bernhardt i alla fall alla chanser att göra över 30 den här säsongen också. Jag tycker inte man behöver vara det minsta orolig för nyförvärvets produktion. Han kommer vara bra.
Däremot behöver Rasmus Rissanen vara bättre. Erik Norén får gärna ta ett kliv fram. Max Martin, som var ett fynd förra säsongen, behöver visa att han är på riktigt. Jonathan Myrenberg behöver slå igenom en gång för alla. Och Felix Öhrqvist behöver fortsätta visa att han är en av Sveriges mest spännande unga backar. Jag är verkligen nyfiken på att se vad han kan uträtta den här säsongen. Jag har honom på sex backar, och håller honom högre än både Myrenberg och Norén. Jag kan tycka att Felix Öhrqvist, som hade grymma underliggande siffror i Almtuna, borde ha fått spela mer även i SHL men där valde tränarna att gå på de mer beprövade korten. Och med tanke på det utsatta läget LHC trots allt låg i kan man väl förstå det också. Han har fått smyga in i SHL och har fått en tid med massor av speltid i HockeyAllsvenskan. Det kan visa sig vara klokt i det långa loppet åtminstone.
Men det går inte att komma runt att det här är Linköpings svagaste lagdel - och en av de svagaste backsidorna i SHL. Visst finns det spännande namn, och om Lennström ens är nära den nivån han höll i Färjestad kommer han på egen hand kunna hålla den här backsidan flytande. Men det finns lite för många orosmoln. Lite för mycket som behöver klaffa. Det finns anledning till oro här.
Foto: [Bildbyrån]
Forwards
Christoffer Ehn
Adam Hofbauer
Oliver Johansson
Johan Johnsson
Oscar Lawner
Markus Ljungh
Eskild Bakke Olsen
Ty Rattie
Nick Shore
Johan Södergran
Snittbetyg: 3,27
Kommentar: Jag börjar med att slå fast att Linköping, på pappret, har en av de spetsigaste och bredaste forwardssidorna i hela SHL. På pappret är den också klart bättre än den man hade ifjol. Då hade den ett snittbetyg på 3,0 - och nu är den uppe och nosar på 3,3. En ganska rejäl skillnad.
Inför förra säsongen var Nick Shore och Robin Kovács de nya offensiva krafterna som hämtades in. Shore var något sämre än väntat, medan Kovács som vanligt var en riktigt vass poänggörare på SHL-nivå.
Till den här säsongen har Lance Bouma, den ikoniske Broc Little, Patrick Russell, Elliot Ekmark och Henrik Törnqvist lämnat, precis som yngligen Eddie Genborg. Som nya spelare i laget hittar vi Oliver Johansson, Fredrik Karlström, Zion Nybeck, Eskild Bakke Olsen (som var utlånad ifjol) samt återvändarna Johan Södergran och Jakub Vrána. Det är ett minst sagt profilstarkt persongalleri som återfinns på Linköpings forwardssida.
Och det är ju både på gott och ont.
Om vi ska börja med det positiva finns det vansinnigt många skickliga hockeyspelare här. Mängder av spelare som kan göra 30, 40 eller kanske rent av 50 poäng. Och det är inte lätt i SHL. Man är heller inte beroende av ett par, tre toppspelare som fallet kanske varit i LHC tidigare. Man har råd med att någon av de tänkta spetsarna faller ur ramen. Eller någon av de som tar klivet upp från HockeyAllsvenskan, för den delen.
Ska vi gå över till det negativa är det en ganska spretig skara individer med starka personligheter som nu ska försöka samsas om samma puck och samma omklädningsrum. Och man ska göra det i ett lag som ska styras av en oerfaren head coach i "Musse" Håkanson. Dessutom finns ju den här klassiska "för många kockar"-aspekten att ta hänsyn till. Det är extremt många spelare som är värvade till stora roller. Många spelare gör sig bäst i powerplay. En del saker kommer lösa sig av sig självt, för en trupp är ju så gott som aldrig skadefri, men Håkanson lär också behöva fatta en del tuffa beslut. Och vad händer med exempelvis Zion Nybeck och Eskild Bakke Olsen som var dunderbra i HockeyAllsvenskan. Får de finna sig i att spela tredje- fjärdekedja? Det är ju ett angenämt problem att ha - motsatsen hade varit värre - men det kan bli just ett problem.
Jag skrev redan i min analys av förra säsongens LHC-lag att forwardssidan var lite för enformig och bestod av lite för många lyxlirare. Antalet stjärnor som kanske inte alltid gör hemjobbet har inte direkt blivit färre i år. Förhoppningsvis för LHC:s del kompenseras det av att man kommer vara skickligare än de flesta motståndare de möter. De får se till att ha pucken helt enkelt.
Och när vi ändå är inne på överflödets förbannelse är centersidan fruktansvärt svår att ställa upp - och det är inte direkt för att det saknas alternativ. Linköping har åtta, nio spelare som gör sig bäst som centrar. Vilket ni kan se i den uppställning jag ställt upp längst ner i den här texten. Där finns det inte plats som center för Fredrik Karlström, Remi Elie, Johan Johnsson eller Oliver Johansson. För att nämna fyra exempel. Jag ställer upp Markus Ljungh, Christoffer Ehn, Nick Shore och tidigare nämnda Bakke Olsen som mina fyra centrar. Men konkurrensen just på den positionen väljer jag att se som enbart positiv. Man kan aldrig ha för många centeralternativ. Speciellt efter förra säsongen, där Nick Shore plockades in som förstacenter men det var han inte alls bra nog för att vara.
Det finns i alla fall gott om alternativ för Linköping. Går man stenhårt på en eller två toppkedjor? Sprider man ut stjärnorna över tre kedjor? Eller rent av över fyra? Möjligheten finns. I min uppställning nedan har jag försökt gå med i alla fall tre relativt jämnbra offensiva enheter, och sen en fjärdekedja som kanske matchas lite mindre. Men även där finns chans till produktion.
Avslutningsvis vill jag skriva några ord om Ty Rattie, som jag ställt upp i en toppkedja med Robin Kovács och Markus Ljungh. Sedan han kom till svensk hockey 2021 har han gjort 165 poäng i SHL. En enda spelare har gjort fler poäng i ligan sedan dess, och det är Patrik Karlkvist som står på 184. Det säger en del om hur bra Rattie varit i både Timrå och Linköping.
Foto: [Bildbyrån]
Totalt snittbetyg: 9,27 (Nionde plats)
Fem snabba om Linköping
Tummen upp: Let's face it - folk vill spela i Linköping
Linköping HC är en klubb som ofta anklagas för att vara "plastig", ha "trötta supportrar", vara "oengagerande - ingen bryr sig om dem" och så vidare. De senaste åren har det också gått väldigt, väldigt dåligt rent sportsligt. Ändå lyckas man år efter år landa tunga värvningar.
Vad beror det på?
Ja, det är klart de betalar bra. Theodor Lennström, Robin Kovacs, Ty Rattie och gänget har såklart fått en bra slant för att spela i Östergötland även fast de haft tydligare svensk-kopplingar till andra klubbar. För att ta tre exempel. Men ja, om det nu bara rör sig om pengar så är det ett argument så gott som något. Linköping gör trots allt något som är bra som år efter år lockar till sig stora stjärnor.
Ekonomi är trots allt en del av spelet.
Sen är det klart att Peter Jakobsson också måste göra flera saker bra, som trots allt vinner en dragkamp om Theodor Lennström (som han också jobbade med i Färjestad), och som mjukar upp Jakub Vrána till den mån att han skriver på, och man tar trots allt in Fredrik Karlström i konkurrens med andra SHL-klubbar En gång i tiden fick man in Oscar Fantenberg också. Det är lätt att glömma nu - men han hade ingen direkt koppling till Linköping.
Tyvärr har det ju hittills gett noll framgångar. Men stjärnorna fortsätter skriva på för Linköping.
Foto: [Bildbyrån]
Tummen ner: Vem kliver fram?
Två år i rad har man fått värsta tänkbara besked inför säsongen. Sommaren 2024 meddelades det att Marcus Högberg lämnar för spel i New York Islanders, och inför den här säsongen kom alltså beskedet att Oscar Fantenberg mycket väl kan missa hela säsongen. Kanske är hans hockeykarriär rent av över.
I det brokiga och profilstarka laget Linköping har i år hade Fantenberg, som är LHC:s centralgestalt och självklara ledare, behövts mer än någonsin som någon sorts enande kraft. Utan honom är Christoffer Ehn lagkapten, och inget ont om Ehn som var det självklara valet, men jag får inte känslan av att han kliver fram på riktigt samma tydliga sätt som Fantenberg.
Linköping satsar på att komma ifrån de där elfte- och tolfteplatserna som man varit bofasta på en längre tid (förutom säsongen 23/24) men skulle det börja gå tungt vet jag inte riktigt vem i det här laget som kliver fram och stakar ut riktningen för hur man ska lyckas uppnå det. Då tror jag snarare det riskerar att bildas en nedåtgående spiral som gör att LHC återigen får hålla till i botten av tabellen - hur skickliga spelare man än har.
Foto: [Bildbyrån]
Poängkung: Jakub Vrána
Jakub Vrána är förstås en av de spelarna jag är allra mest spänd på att få se den här säsongen. Hur bra är han? Hur bra mår han? Mår han bra - ja, då kommer han också vara bra. Det är uppenbart att han har känslor för Linköping, annars hade han inte vänt tillbaka, så jag räknar med att det är en tok-motiverad Vrána som nu kommer tillbaka till Sverige. Faller alla bitar på plats är han såklart en tänkbar poängkung i hela SHL. Och en X-faktor som kan ta Linköping ifrån den trista niondeplats de hamnar på i min tabell, och istället utmana om topp-sex.
Vi ska komma ihåg att han en säsong gjorde 52 poäng på 69 matcher i Washington Capitals. Och så sent som säsongen 21/22 gjorde han 19 poäng på 26 matcher i Detroit Red Wings. Det är starka papper. Siffror som väl ingen i SHL, förutom Nicklas Bäckström, varit nära.
Jag tycker ändå vi kan ha höga förväntningar och förhoppningar på Vrána den här säsongen. Han spelade 39 matcher i NHL så sent som förra säsongen och gjorde på dessa 9+5. Han har ofta visat upp underliggande siffror och en produktionstakt som skulle göra honom till en topp sex-spelare i sitt NHL-lag. Att få in en sådan spelare i SHL - innan spelaren ens fyllt 30 - det händer liksom inte.
Jag hoppas och tror på succé för tjecken.
Foto: [Bildbyrån]
Ledarna: Mikael Håkanson och Peter Jakobsson
Säsongen 23/24, när LHC slutade topp-sex, var man ligans sämsta lag sett till förväntat insläppta mål i lika styrka, och ett bottenlag även om vi jämför förväntat insläppta mål med förväntat gjorda mål. Det var i mångt och mycket Marcus Högberg och ett par spetsspelare som ens höll Linköping flytande. Trots det fick Klas Östman ett förlängt kontrakt. När han sen visade upp liknande spelmässiga siffror säsongen därpå, alltså förra säsongen, fick han sparken. Prestationsmässigt var LHC alltså inte sämre än man var säsongen innan, men då blev det en sjätteplats och förra säsongen var man ett bottenlag. Att resultat i slutändan styr förstår jag, men jag kan inte förstå varför man förlänger med en tränare som sen får sparken när den presterar just den hockey den fick förlängt för att prestera. Peter Jakobsson satte sig nu i en mycket dålig sits, eftersom man redan byggt den här säsongens stab med en tanke att Östman skulle leda. Mikael Håkanson och Mattias Zackrisson skulle vara hans assisterande. Istället "tvingades" man befordra Håkanson till huvudtränare. Det fanns egentligen bara två alternativ: Förlänga med förra säsongens paniklösning "Ante" Karlsson - eller befordra Håkanson.
Under "Ante" Karlssons ledning gick xG-procenten ner någon procentenhet men man fick ju ett bättre målvaktsspel från framför allt Myrenberg och tog poäng i en majoritet av matcherna. Han kom in med uppdraget att rädda kontraktet, och lyckades ta LHC från att ligga två poäng ovanför kvalstrecket till att ligga sex poäng ovanför kvalstrecket. Mission accomplished, med andra ord. Men spelmässigt blev det inte bättre. Det är med andra ord ett allt annat än enkelt jobb som Håkanson, Zackrisson och Magnus Johansson har framför sig den här säsongen. Laget är bra på pappret, och det är klart det finns fördelar att komma in med ett helt blankt papper eftersom "Musse" inte var med förra säsongen, men varken Östman eller Karlsson fick trots allt ihop grejerna.
Peter Jakobssons framtid står definitivt på spel den här säsongen. Han är inne på sin tredje head coach i LHC, om vi räknar med "Ante" Karlsson, och skulle det inte funka med Håkanson är sannolikt Jakobsson den som ryker i första hand. Han har absolut byggt ett bra lag men om det inte funkar den här säsongen heller kommer man kunna beskylla honom för ett dåligt tränarval, en dåligt hanterad situation med Östman, och för att han återigen byggt en trupp med för många "lyxlirare". Det är nog väldigt viktigt att Linköping får en bra start så att Jakobsson (och Håkanson) får lite lugn och ro och inte behöver fatta några panikbeslut för att rädda SHL-kontraktet.
Jag har sett flera tyckare som har Linköping på kvalplats och jag kan förstå resonemanget. Själv tycker jag dock man har lite för bra lag för det. Är det något lag jag har på undre halvan i min snitt-tabell som kan överraska positivt och snarare bli ett topp sex-lag är det Linköping. Faller alla bitar på plats är potentialen såklart skyhög.
Men poängskörden de sju senaste säsongerna är trots allt 69, 85, 67, 69, 62, 65 och 67. En plats på undre halvan är troligare än en topp-placering.
Foto: [Bildbyrån]
Så kan de ställa upp
Målvakter:
Myrenberg/Ignatjew
Backpar:
Lennström - Rissanen
Bernhardt - Kokkonen
Martin - Öhrqvist
(Myrenberg, Norén)
Kedjor:
Kovács - Ljungh - Rattie
Vrána - Ehn - Nybeck
Elie - Shore - Karlström
Johnsson - Bakke Olsen - Södergran
(Johansson, Lawner, Hofbauer)
