- Tränarkaoset - besluten som lett fram till röran.
- Röda flaggorna som sportchefen missade.
- Spelarna som stack ut positivt.
- Där var LHC sämst i serien: "Allt annat än okej"
- Där var Kovács bäst i ligan.
- Behöver rensa - totalt.
- Vem leder laget? Vem bygger truppen?
- Spelarna de kan bryta med/tappa.
Nej, det gick inte den här säsongen heller. Trots ytterligare en Silly Season där Linköping stal många rubriker genom häftiga stjärnvärvningar blev det återigen en säsong där det mesta gick fel. För sjunde gången de åtta senaste åren missade de slutspel - och det var återigen rörigt även utanför isen där sportchefen fick sparken och hans högra hand då valde att avgå.
Nu är frågetecknen återigen många gällande den storsatsande klubben.
Med hjälp av fem rubriker ska jag försöka förklara varför Linköping missade slutspel för sjunde gången på åtta år - trots ytterligare en storsatsning och en dyr trupp.{{ PAYWALL LIMIT }}
Tränarkaoset
"Tränarfrågan kommer också avgöra mycket av Peter Jakobssons framtid. Hans förtroendekapital lär snart vara förbrukat. Nästa säsong kommer bli sista chansen för honom att visa att han är rätt man för jobbet. Annars lär han få sparken. Jakobssons framtid i LHC känns just nu väldigt, väldigt osäker".
Så skrev jag i min analys av Linköping inför säsongen. Ingen unik spaning på något sätt, snarare rådde konsensus om just den här frågan, men det går inte att säga annat än att de värsta farhågorna runt Linköping besannades. Det kändes aldrig riktigt rätt med Mikael Håkanson som head coach, och det beslutet tillsammans med några andra tvivelaktiga val gjorde att Peter Jakobsson till sist fick sparken som sportchef. Till sist fanns ingen annan utväg.
Men beslutet att göra Mikael Håkanson till sportchef var inte det värsta felbeslutet som Linköping valt att ta på senare år. Hela deras sätt att hantera tränarfrågan har varit smått patetiskt. Klas Östman fick förlängt kontrakt trots att de underliggande siffrorna stundtals var bedrövliga - men resultaten var bra tack vare att Marcus Högberg gjorde en brutal säsong i mål. När Högberg försvann rasade också resultaten, och helt plötsligt fick Östman sparken bara några månader efter att han fått förlängt. Trots att spelet i sig egentligen blev bättre, och deras xG gick från 45 procent (sämst i ligan) till 48 procent (tredje sämst). Alltså ingen succé - men man satte sig ju i en urusel sits när man först förlängde med Östman för att sen sparka honom. "Ante" Karlsson fick bra resultat under sin korta sejour som head coach ifjol, men de underliggande siffrorna fortsatte sjunka.
Eftersom man sparkat Östman och valde att inte behålla "Ante" fanns det bara ett alternativ för LHC: Att befordra den tilltänkte ass.coachen Mikael Håkanson till huvudtränare. Ett beslut som kändes fel från start och som sen visade sig bli fel även i praktiken. Jag är tämligen övertygad om att beslutet också blev ännu mer fel av att man ställde en svag och orutinerad uppställning runtom honom också, med Mattias Zackrisson och Magnus Johansson som assisterande tränare samt en helt ny målvaktstränare i Karl Malmquist.
Vem var egentligen den trygga axeln som LHC-staben kunde lägga huvudet på och ventilera sina utmaningar för? Jag upplevde att det inte fanns någon.
Linköpings xG var den här säsongen 45,1 procent - elfte bäst i serien. Elfteplatsen de landade på var med andra ord högst rimlig. Poängskörden på 64 poäng var också i linje med vad LHC presterat de senaste åren. 69, 85, 67, 69, 62, 65 och 67 var noteringarna de sju föregående säsongerna.
Alla dessa dåliga beslut som tagits har lett till att säsongen återigen tog slut redan efter 52 omgångar - och vi vet absolut ingenting om vad som händer framöver. Vem är huvudtränare nästa säsong? Vem är sportchef? Har Broc Little och Jonas Junland fullt mandat att agera som sportchefer nu - även fast de kanske inte blir kvar? Hur mycket hade Peter Jakobsson planerat? Det kan ju i värsta fall vara tre (!) olika sportsliga ledningar som bygger nästa års LHC-trupp.
Det är en serie av dåliga beslut under flera år - även långt innan Peter Jakobsson kom till klubben ska sägas - som lett till att Linköping nu är där man är.
Foto: [Simon Eliasson/Bildbyrån]
Alla såg det - utom sportchefen
Redan i min analys efter förra säsongen skrev jag att alla kunde se att Linköping hade för många "lyxlirare" och för få som var beredda att smutsa ner sig. Ändå valde Cluben att gå ännu hårdare på just den typen av spelare till den här säsongen. Samtidigt som man hade en oerfaren ledarstab - som inte alls kändes kompatibel med den framför allt så stjärntäta forwardssidan.
Jag är förvånad över att Peter Jakobsson valde att gå så hårt på just det här spåret. Jag trodde nog han, och de övriga runt om i LHC, hade lärt sig av förra året framför allt. Forwardssidan var alldeles för enformig. Något jag inte direkt var ensam om att skriva i min analys inför säsongen. Det kändes som att alla såg vilka bekymmer som skulle finnas - utom de som satte ihop laget.
Det går inte att ha en forwardssida med Kovács, Vrána, Rattie, Nybeck, Shore, osv, om man inte har en extremt tydlig struktur och ett extremt starkt ledarskap runtom. När dessutom den starkaste ledaren i spelartruppen, Oscar Fantenberg, försvann redan innan säsongen ens hade startat var det som upplagt för en katastrof.
På backsidan var Theodor Lennström på pappret en kanonvärvning, men man visste också att han var djupt skadebenägen. Det är svårt att kritisera den värvningen, men man visste samtidigt om riskerna. David Bernhardt var en annan back som kom in, men även han får läggas in under "lyxlirar"-epitetet. En dyr spelare som i sina bästa stunder ser sjukt bra ut, men som kanske inte är den där man kan luta sig emot vid behov.
Dessa värvningar, i kombination med att Oscar Fantenberg missade i stort sett hela säsongen, gjorde att den på pappret så intressanta backsidan också föll platt. Det ska dock sägas att nödlösningen Mikko Kokkonen var något av ett fynd sett till förväntningarna. Han kunde förstås inte ersätta Fantenberg rakt av, men han gjorde det riktigt bra utifrån förutsättningarna.
Foto: [Bildbyrån/Simon Eliason]
Spelarna som stack ut
Allt var såklart inte skit i Linköping, även om säsongen som sådan återigen blev usel. Det fanns några spelare som gjorde det riktigt bra.
Jag har redan nämnt Mikko Kokkonen som var en positiv överraskning. Oscar Fantenberg var ju överjäkligt bra under de blott tio matcher han kunde spela. Det var två backar som stack ut.
På forwardssidan är det svårt att kritisera Robin Kovács som, trots att han hade matcher där han såg närmast ointresserad ut, trots allt gjorde 23+24 vilket räckte till en tredjeplats i skytteligan och en sjätteplats i poängligan. Kovács gjorde dock bara 23 poäng i lika styrka, vilket är lite för lite för en spelare med den kvalitén. Där slutade han utanför topp-25 i poängligan. Däremot gjorde han flest mål och näst flest poäng av samtliga spelare i powerplay. Och utan just powerplayspelet hade LHC mycket väl kunnat hamna i kval. Där gjorde man 13 mål fler än Leksand, exempelvis. Det kan göra ganska många poängs skillnad i en sluttabell.
Jag vill lyfta fram Kovács radarpartner Eskild Bakke Olsen också. Bakke Olsen gjorde en riktigt bra debutsäsong i SHL och känslan där är att det finns ännu mer att hämta. 32 poäng var dock en stark notering.
Två andra spelare som under stundom var bra var Christoffer Ehn och Fredrik Karlström. När det gäller Karlström hade jag dock förväntningarna att han skulle vara en av ligans bästa spelare - och det var han inte. I alla fall inte tillräckligt ofta. Gällande Ehn gjorde han det bra utifrån att han slängdes in som lagkapten efter Fantenbergs skadesmäll. Det var nog allt annat än enkelt att vara lagkapten för det här laget.
Målvakterna, då?
De var helt okej. Jag hade räknat med att Myrenberg skulle ta ett större kliv framåt med tanke på hur bra han var efter att Christian Heljanko lämnat förra säsongen. Men Waltteri Ignatjew var den bättre av dem om vi ser till de underliggande siffrorna. Däremot är det väl tveksamt ifall han var så mycket bättre att han förtjänade att stå dubbelt så mycket som Myrenberg. Men så blev det faktiskt.
Foto: [Bildbyrån]
Katastrofen i fem mot fem
Jag har ju varit inne på hur svaga siffror Linköping hade i spel fem mot fem. Eller ja - de hade siffror som låg i paritet med hur de presterat de senaste säsongerna. För ett par år sedan, när de slutade sexa, räddades de av Marcus Högberg. Den här säsongen räddades de av några riktigt vassa spetsspelare i powerplay.
Men fem mot fem-spelet var som sagt inte bra. Det syns inte minst på att man ju gjorde klart minst antal mål i den spelformen. De snittade inte ens 1,5 mål/60 minuter i lika styrka. De var minus 36 i den spelformen. En fruktansvärd siffra. Leksand, som var näst sämst, gjorde drygt 1,8 mål/60 minuter i lika styrka och hade minus 21. Det säger en del om hur illa ute Linköping faktiskt har varit den här säsongen. Så utifrån det, och utifrån att man inte hade någon Marcus Högberg som spikade igen där bak, ska de vara ytterst glada för att säsongen inte blev ännu värre.
Det är faktiskt fascinerande hur ett lag med så många skickliga spelare - för det får man ju ändå säga att Linköping hade - kunde vara så tama offensivt. Att defensiven låg på undre halvan tror jag de flesta kan köpa. Det här var ett lag som var byggt för att vara bra offensivt och det blev ju ännu tydligare med tanke på de skadebekymmer de hade på backsidan. Men att man aldrig ens hittade en offensiv som fungerade i lika styrka...Det är förvånande. Och allt annat än okej.
Foto: [Bildbyrån]
Nästa säsong
Ja, var ska man egentligen börja? Linköping är lite i den situationen Brynäs var i under våren 2021 då man inte hade någon tränare, sportchef, klubbdirektör eller ordförande. LHC är där - fast i miniformat. De har en tränare och de har ett par sportchefer, de har en klubbdirektör, de har en ordförande - men hur många av dem är egentligen kvar om några veckor? Mikael Håkanson kommer försvinna av allt att döma. Magnus Johansson likaså. Linköping behöver alltså åtminstone leta efter en huvudtränare och en assisterande tränare. Sportcheferna Broc Little och Jonas Junland vet vi egentligen ingenting om. Säsongen är slut och vi vet varken vem som är tränare eller sportchef nästa säsong. Och vem är det egentligen som ska leda processen att hitta dessa nyckelpersoner? Ligger allt i knät på klubbdirektör Carl-Johan Stålhammar?
LHC behöver rensa ut så mycket det bara går. Både på spelarsidan och på andra nyckelpositioner. Mikael Håkanson bär på intet sätt ensamt ansvaret över att det blivit så här - problemen har funnits innan han kom tillbaka till LHC och kommer finnas kvar långt efter att han lämnar - men jag tror det är bäst för honom också om han lämnar. Åtminstone som huvudtränare. Det blev fel, helt enkelt. Fel person på fel plats.
Och med all respekt för vad Broc Little och Jonas Junland gjort som spelare för Cluben tror jag inte att de två, med den ringa erfarenhet de har av att vara ledare, är rätt personer att jobba som sportsligt ansvariga framöver. Fadäsen med William Proos vittnar nog om att Linköping snarare behöver någon med lite mer erfarenhet. Är det dags att slå en pling till Emil Georgsson, månne? Eller blir det Joakim Eriksson? Eriksson hade en usel avslutning i Djurgården men gjorde överlag ett gott jobb. Han har verkligen erfarenhet och skulle på många sätt vara ett bekvämt val. Det var å andra sidan Peter Jakobsson och inte heller han lyckades vända på skutan.
Oavsett vem man väljer kommer det krävas ytterligare en omstart för Linköping. För varje omstart ökat chansen att de tar sig ifrån det bottenträsk de tillhört i snart ett decennium, men risken att de sjunker ännu djupare blir ju också större. Jag tror också det är viktigt att LHC inte letar efter en enda frälsare, oavsett om den frälsaren är en målvakt, en förstacenter, en tränare eller sportchef. Det här är en klubb i kris. En klubb som måste jobba annorlunda. Och framför allt: Dra åt samma håll och sluta påverkas av yttre faktorer. Där har vi sett många klubbar genom åren, som Leksand och Brynäs, drabbas av att det helt enkelt spretar för mycket. Detsamma gäller i Linköping. De behöver sluta sig.
Till nästa säsong räknar jag därför med att det kommer rensas ut en del på spelarpositionerna också. Blir Waltteri Ignatjew kvar, nu när Marcus Högberg ser ut att komma in? Jesper Myrenberg vet vi kommer lämna. Kommer verkligen Theodor Lennström bli kvar efter den här tuffa säsongen, när Peter Jakobsson dessutom fått sparken? Och vad händer med den dyra David Bernhardt, som förvisso vann den interna backpoängligan men ju också var petad mot slutet av säsongen? Vi vet ju också att Zach Giuttari är på väg in på backplats. Det känns väl som en okej värvning.
Foto: [Bildbyrån]
Framåt är väl känslan att Nick Shore försvinner. Jag har också svårt att se Robin Kovács bli kvar, trots kontrakt. Detsamma kan sägas om Jakub Vrána, som inte direkt osat harmoni under sin återkomstsäsong till svensk hockey. Blir Zion Nybeck kvar efter en ganska tuff debutsäsong?
Ska jag vara ärlig tror jag inte det är av ondo att LHC släpper/tappar några av sina stjärnspelare. Den trupp man haft de senaste åren har varit så brutalt felbyggd att de snarare borde välkomna chansen att bygga nytt. Det enda bekymret är som sagt att vi är halvvägs inne i mars och varken vet vem som ska träna eller vara sportchef framöver. Innan vi verkligen fått de beskeden på pränt är det svårt att veta hur mycket Linköping kan göra.
Men kan det bli något sånt här?
Högberg (Ignatjew/NY)
Fantenberg - Martin
Bernhardt/Lennström - Giuttari
Kokkonen - NY
NY, Öhrqvist
NY - Karlström - NY/Vrána
Elie - Bakke Olsen - NY/Kovács
Ehn - Ljungh - Nybeck
Södergran - NY - NY
Johansson, Hofbauer, Krantz
Här har LHC chansen att bygga om i alla fall en del. Åtminstone ett par nya backar och tre, fyra nya forwards behöver komma in. Och då är det framför allt på forwardssidan spelare en bit högt upp i laget jag tänker mig - men även rollspelare. Rollspelare som behöver bara bättre än typ Adam Hofbauer och Johan Johnsson. För det är inte bara i toppen av laget som Linköping haft problem med rollfördelning - det har även påverkat dem massor en bit ner i laget. LHC:s breddspelare har i stor utsträckning varit för dåliga.
Man sitter i en tuff situation och måste bryta ett gäng kontrakt för att få rätsida på laget. På kort sikt är det inte säkert att det kommer gynna Linköping. Men är det något de måste göra nu är det att inte tänka kortsiktigt. "Rom byggdes inte på en dag" osv.
Source: Linköping HC @ Elite Prospects
