- Målvaktssatsningen: "Man gör helt rätt"
- Tolkar svaret - han är på väg bort från Leksand.
- Nyförvärvet hyllas.
- Enorma tappen på forwardssidan - så många kommer de värva.
- Förslaget: Värva rivalens storstjärna - "Kommer inte hända - men..."
- Kan de hitta överbliven spelare hos annan SHL-klubb?
- "En minst sagt pressad förening"
- Så kan de ställa upp - kedjor och backpar.
Erbjudande: Lås upp allt innehåll på hockeysverige.se - hela sommaren för en krona!
Läs också: Brynäs - så kan de värva och ställa upp {{ PAYWALL LIMIT }}
Målvaktssidan
Efter många år där Leksand alltid gått in i säsongen med en välbetald, välmeriterad och ganska uttalad etta har man i år tänkt helt annorlunda på målvaktssidan. Vill man vara elak kan man säga att de gått på "kvantitet över kvalitet", men det vore inte heller helt rättvist att påstå det, eftersom både Jakob Hellsten och Marcus Gidlöf under stundom gjorde det riktigt bra förra säsongen. Med tanke på Leksands kritiska ekonomiska situation gör man helt rätt som går med de två som sina målvakter, istället för att värva in en etablerad etta som ska bli en ny Janne Juvonen, Kasimir Kaskisuo eller Mantas Armalis.
Målvaktstränaren Alexander Millner har gjort ett grymt jobb med att utveckla målvakter de senaste åren. Filip Larssons enorma utveckling sticker såklart ut och är svår att matcha, men i den bästa av världar kan någon av Hellsten eller Gidlöf ta liknande kliv och bli en toppmålvakt i SHL. Jag kan tänka mig att de båda kommer matchas ganska jämnt till en början, eftersom ingen av dem trots allt varit förstemålvakt över tid.
Ser vi till förra säsongen spelade alla Leksands målvakter relativt lite. Hellsten spelade 1169 minuter, Gidlöf 1031 och Armalis 932. Det hör inte direkt till vanligheterna att tre målvakter matchas så jämnt över en hel säsong. Jag tror dock att Gidlöf successivt kommer matchas allt hårdare och till sist ta förstaspaden. Det som framför allt stack ut förra säsongen var den enorma skillnaden i vinstprocent mellan de tre. Gidlöf vann en klar majoritet av sina matcher, elva av 17. Armalis? Han vann fem av 16. Hellsten? Han vann sex av 19. En slump? Knappast. Även sett till de underliggande siffrorna var Gidlöf bäst av de tre. Men man matchade honom mer försiktigt än man kanske "borde" ha gjort. Åtminstone på kort sikt. På lång sikt kanske de matchade honom klokt.
Och nej, jag har inte glömt Robin Christoffersson som värvats hem från Vimmerby. Där räknar jag kallt med att han blir tredjevalet och att det blir allsvenskt spel för honom under säsongen.
När allt kommer omkring kommer Leksands målvaktssida på förhand pekas ut som en av de svagare i SHL - men när väl säsongen kommer igång har de potential att klättra rejält på den typen av rankingar.
Foto: [Bildbyrån]
Backar
Här har det ju snackats och ryktats intensivt om att Axel Rindell ska köpas ut efter att ha haft en fruktansvärd debutsäsong i Leksand. Han värvades som en tänkt toppback - men blev en riktig fiaskovärvning. Nu skriver vi elfte juni och han är alltjämt kvar i truppen, så vi får väl åtminstone tills vidare räkna honom som en del av Leksand även för säsongen 25/26. Men när jag läser vår intervju med Johan Hedberg från igår får jag minst sagt känslan att Rindell kommer lämna klubben.
"Då har ni nio backar under kontrakt, hur har ni tänkt där med just numerären?
– Det kommer nog hända något där också. Vi kommer inte gå in med nio backar i det här läget utan vi jobbar med lite olika saker för att få numerären på rätt sätt, säger Leksandstränaren.
– Tankarna är att vi ska gå in med åtta backar när säsongen är i gång".
Hedberg säger i intervjun att han räknar med Anton Johansson i laget, och då blir man just nio backar. En måste lämna. Det finns tre scenarior:
- Man köper ut/bryter med Axel Rindell, som får se sig om efter en annan arbetsgivare. Det lär vara ekonomiskt gynnsamt att bli av med honom, dessutom.
- Man lånar ut Fred Nilsson. Det hjälper numerären, men sannolikt inte det ekonomiska.
- De ratar Victor Johansson och låter honom spela J20-hockey eller lånar ut honom till HockeyAllsvenskan.
När man fattat något av dessa beslut är backsidan spikad. De har då åtta backar.
Marcus Karlström, Eddie Larsson och Patrik Norén är borta jämfört med truppen som avslutade förra säsongen, och den trion har ersatts av nyss nämnde lillebror Johansson samt Stefan Milosevic och Olle Strandell. Precis som på målvaktssidan är backsidan något sämre på pappret, men av de som försvann är det ju ingen som är direkt oersättlig. Och jag gissar att Leksand även på den här positionen kommer spara en del pengar kommande säsong. Utan att kvalitén går ner speciellt mycket, som sagt. Jag gillar framför allt värvningen av Stefan Milosevic, som hade enorma underliggande siffror i BIK Karlskoga och som är en spelare jag tror kan få chansen i Tre Kronor vad det lider. Eller rent av spela till sig ett NHL-kontrakt om något år eller två.
Med det sagt är det här en backsida som på pappret tillhör SHL:s undre halva. Det vill till att spelare tar större roller än man haft tidigare i karriären. Och flera av dem behöver i princip göra sitt livs säsong. Men det kan - eller rent av kommer - flera av dem också göra. Sex av backarna är födda på 2000-talet (och Strandell är född 1999) så man har spelare i så kallad "bra ålder".
Så kan de ställa upp:
Caito - Milosevic
Lyytinen - Lundqvist
Strandell - A. Johansson.
(V. Johansson, Nilsson, Rindell)
Det är inte helt lätt att lista ut hur Leksand kommer ställa upp sitt lag. Caito och Lyytinen är de två ledande backarna på pappret och jag vill ha dem olika backpar. Jag sätter Milosevic med Caito i ett mycket spännande första backpar, medan Lyytinen och Lundqvist får bli en duo som matchas mot motståndarnas bästa kedjor. Jag har sen Strandell och Anton Johansson i ett tredje. Johansson förtjänar egentligen en roll lite högre upp i laget, men eftersom jag gärna ser Milosevic med Caito så får det bli så här. Strandell har absolut uppsidor, men han har hittills inte riktigt fått fäste och visat upp sitt kunnande i SHL. Nu återförenas han med Johan Hedberg och det lär göra honom gott. Ska han hitta rätt i SHL någon gång så är det definitivt nu.
Victor Johansson och Fred Nilsson startar som sjua och åtta, men kan slå sig in på sex backar. Victor Johansson är född 2006 och doppade tårna i A-laget redan ifjol. Kan han få ett genombrott och bli ordinarie den här säsongen? Jag ser det absolut inte som omöjligt, i alla fall. Rindell står också med, men mitt stalltips är ändå att han lämnar klubben innan säsongsstart. Oavsett om han är kvar eller inte kommer han få svårt att slå sig in topp-sex, nu när vi fått beskedet att Anton Johansson ser ut att bli kvar.
Foto: [Bildbyrån]
Forwards
Inför förra säsongen värvade Leksand inte in någon ny forward. Däremot tappade de Carter Ashton och Felix Unger Sörum. Även till näta säsong är det skralt med nyförvärv - trots att Marek Hrivik, Lucas Elvenes, Justin Kloos, Martin Karlsson och Patrik Zackrisson lämnar. Kloos och Elvenes var etta och tvåa i den interna poängligan, Hrivik hade varit fyra i den om han spelat hela säsongen och Zackrisson har trots allt varit lagkapten de senaste åren. Martin Karlsson har varit en ruskig kulturbärare.
Det är inga dussinlirare som ska ersättare.
Hittills har Michael Lindqvist anslutit från Färjestad. That's it. Jag gillar dock den värvningen och det ska bli spännande att se vilken nivå han kommer hålla när han nu lär få en större roll än den han haft i Värmland de senaste åren. Kan han bli en spelare som gör 30+ poäng om han håller sig skadefri? Det ser jag som ganska sannolikt, i alla fall.
I övrigt räknar jag med att åtminstone två nya forwards hämtas in. Dels behövs det, enligt mig, en riktigt, riktigt bra center. Och dels behövs det en till forward som kan spela i en så kallad "middle six-roll". Det vill säga: En andra, tredjekedja. Leksand har genom åren gått tungt på att ha några riktigt dyra spelare som leder laget, men om vi kollar hur de kan ställa upp laget kommande säsong är det snarare tre hyfsat jämna kedjor som krävs.
Precis som många andra sportchefer tror jag att de kommande veckorna kommer bli en period som kännetecknas av en ganska avvaktande spelarmarknad. Den första juli öppnar transferfönstret i NHL och de som alltjämt hoppas på ett NHL-kontrakt till kommande säsong kommer troligtvis inte sajna någon annanstans förrän dess. När det gäller Leksand är det såklart en spelare som mer än gärna skulle få bestämma sig att lämna Nordamerika: Emil Bemström. Jag ser det som ett långskott (det känns nästan omöjligt att han ansluter), men han skulle naturligtvis passa perfekt in i det här laget. Han skulle gå in i en förstakedja och skulle kunna peta ner spelare som Michael Lindqvist och Oskar Lang en aning i hierarkin.
Och med risk för att dumförklaras hade det ju varit kul att se vad André Petersson hade kunnat uträtta i en annan SHL-klubb än HV71. Det kommer förstås inte hända, men jag frestas av tanken på att få se honom i en förstakedja i Dalarna... Ett annat namn jag lockas av att se i SHL är Kristian Vesalainen. Han gjorde dunderfiasko i Malmö häromåret, men kanske kan han värd en till chans i Sverige efter ett par starka år i Finland? Det vore dock en chansning - och jag undrar om Leksand verkligen har råd att chansa.
Men när det gäller centersidan...då borde "Tjomme" nog blicka mot Nordamerika. Om han inte kan hitta en "Nikola Pasic", det vill säga en spelare på kontrakt i en annan SHL-klubb. Framför allt Linköping har ju mängder med centrar, och någon av dem kanske kan "bli över" ifall det skulle vara så att marknaden inte öppnas upp som förväntat i Nordamerika.
Så kan de ställa upp:
Cehlárik - NY - Lindqvist
Lang - Östman - Véronneau
NY - Vejdemo - Karlberg
Eljas - Knuts - Kaderli
(Altörn)
Som jag var inne på ovan tror jag alltså snarare på ett koncept med tre hyfsat jämna kedjor, snarare än en eller två toppkedjor. Här har jag också Östman som center, men han kan förstås gå på en kant. Beroende på vilka två forwards som GM Johansson plockar in.
Jag sätter Lindqvist i en förstakedja med Cehlárik och en ny center, jag har en stabil andrakedja med Östman och Lang tillsammans med Véronneau, och sen har jag fjolårets succéman Marcus Karlberg som gärna får gå med en till offensiv pjäs på andra kanten. Prickar man rätt med den här värvningen, och ställer upp laget som jag föreslagit ovan, kommer Leksand trots allt ha en okej bredd.
Fjärdekedjan består, om jag ska vara hård, av spelarna som "blev över". Den kommer få det tufft att hävda sig.
Känslan är att Leksand höll fast vid "det gamla" något år för länge. De hade behövt göra en mer "flytande" förändring på forwardssidan, snarare än rensa borta allt som kunde rensas bort vid ett och samma tillfälle. Speciellt eftersom detta skedde samtidigt som exempelvis Elvenes och Kloos också försvann. Två spelare som håller hög, hög SHL-klass.
Men med det sagt: Jag tycker forwardssidan i Leksand är en aning starkare än backsidan i alla fall.
Foto: [Gene J. Puskar/AP Photo/Alamy]
Kommentar
Leksand lär tippas i botten av de flesta. De har tappat många kärnspelare och inte ersatt speciellt många av dem. Det här är något av ett budgetbygge. Man kommer behöva få en rejäl utveckling på många spelare. Många behöver vara bättre än de var ifjol.
Det saknas som sagt ett par forwards och får man in två bra spelare där ser forwardspositionen ändå relativt stark ut. Jag gillar också målvaktssidan, med Gidlöf i spetsen. Och om Milosevic blir en succé kommer backsidan också vara okej. Men som ni märker är det många "om och men". Man har också en ny tränare i Johan Hedberg och även om det sannolikt var den bästa tränaren Leksand kunde fått in i det här läget är såklart inte det någon given succé heller. Han har inte bevisat sig på SHL-nivå ännu.
Det finns spännande element i Leksands lag. Men det ska till något enormt för att man ska utmana om topp-sex. Och framför allt finns det inget utrymme för misslyckanden någonstans. Man måste få ut absolut max av alla lagdelar för att det här ska bli en någorlunda lyckad säsong.
Och det är otroligt tydligt att Leksand är en minst sagt pressad förening just nu.
