- JVM-stjärnornas otroliga produktion.
- Succévärvningen är bland de bästa i serien.
- Spela målvaktslöftet mer!
- Är en av de bästa i ligan - men istiden har gått ner.
- Skrev nytt kontrakt - bör bli en nyckelspelare.
- Doldisalangens oväntade succé - är bäst i ligan.
{{ PAYWALL LIMIT }}
Ivar Stenberg, Frölunda
Vi börjar såklart med Ivar Stenberg.
Stenberg är en exceptionellt bra SHL-spelare - och inte bara för sin ålder. Han håller toppklass i hela serien i flera områden och förtjänar en ännu större roll än vad han fått i Frölunda. Ja, han är den som styr upp deras powerplay och de få gånger Frölunda faktiskt ligger under och jagar mål är Ivar Stenberg en av de spelarna som Robert Ohlsson litar på. Men det finns absolut utrymme för att spela honom ännu mer, åtminstone om vi ska se strikt till vad han faktiskt gör när han är på isen. Det är klart det finns andra faktorer som spelar in och det finns ofta en poäng med att ta det lite lugnare med unga spelare. De är ju dels är ovana med att spela en hel säsong på det här sättet, och dels ovana med den uppmärksamhet som kommer med det. Sådant kan ju också påverka den mentala energin, och det i sin tur kan påverka prestationerna på isen.
Och man kan ju vända på det och säga att Ivar Stenberg är så bra som han är just för att han inte "övermatchas" och just eftersom Frölunda har lyxen att inte behöva gå stenhårt på några få toppspelare eftersom man är så bra ändå.
Men med det sagt...
Ivar Stenberg spelar nionde mest av forwards. Han snittar 14:30 i istid per match. Bara en minut till skulle göra att han är uppe och nosar på Jere Innalas tredjeplats. Det hade varit en rimligare matchning. I lika styrka snittar han bara 12:58. Det är ganska snålt.
För om vi tittar på vad han presterar på isen ligger Stenberg i topp på mycket. Jag har använt mig av siffror från hockeysiffror.se och enligt dessa är finns det bara en enda i serien som producerar bättre i lika styrka per spelad minut (minst 200 minuters istid). Jag återkommer till honom lite senare.
Stenberg ligger högt upp i många andra statistiska kolumner också, och är ju dessutom en utmärkt PP-spelare. Jag hoppas att han verkligen matchas som den toppforward han är när det bränner till och blir slutspel sen.
Foto: [Bildbyrån]
Anton Frondell, Djurgården
Anton Frondell har alltid varit den mest omdiskuterade 07:an i Sverige - men i år har han hamnat lite i skuggan av Ivar Stenberg. Vilket är sjukt, för även Frondell har ju varit otroligt bra och ett normalt år hade han fått väldigt mycket mer uppmärksamhet än vad han nu fått. Frondell trendar mot 18 mål vilket skulle ge honom en fjärdeplats i alla tiders skytteliga för en U19-spelare, bakom en hyfsade trion Tomas Sandström, Daniel Sedin och Markus Näslund. Tre av svensk ishockeys stora och tre spelare som under sin peak tillhörde NHL:s absoluta toppskikt. Ja, Sedin och Näslund har till och med utsetts till NHL:s bästa spelare vid ett varsitt tillfälle.
Det säger ändå en hel del om vilken säsong den här pojken gör.
Även han är exceptionellt bra på att producera i relation till sin istid. Han snittar runt tolv minuters istid per match (i lika styrka), en hel minut mindre än Stenberg alltså. Det är bara elfte mest av Djurgårdens forwards. Väger vi in alla spelformer är han bara tolva.
Och trots det är han Djurgårdens främste målskytt. Trots det har bara sex spelare i hela SHL gjort fler mål i lika styrka än Frondell.
Ser vi till produktion/60 minuter är han trea i SHL, precis bakom Stenberg, och ser vi till mål+förstaassist per spelad minut i lika styrka är Frondell bäst av alla som spelat 200 minuter eller mer. Inte bara bäst i Djurgården alltså - utan bäst i SHL.
Foto: [Bildbyrån]
Victor Eklund, Djurgården
En annan som förtjänar en större roll i Djurgården är Victor Eklund. Hans roll påminner en del om Frondells, om vi ser till istiden. Eklund spelar dock runt 20 sekunder mer per match i lika styrka och runt 40 sekunder mer per match totalt. Produktionen är en aning sämre, men han är ändå Djurgårdens näst mest effektiva spelare sett till produktion per spelad minut i lika styrka.
Det som skiljer Eklund och Frondell åt är målskyttet. Medan Frondell ligger i topp av SHL när det gäller målskytte-effektivitet har Victor Eklund haft det lite tuffare där, med endast ett mål i lika styrka. Istället finns han med i toppen när det gäller assistgörandet. Han är tvåa i SHL/spelad minut om vi ser till första-ass, och femma om vi räknar in även andra-assisterna.
I Djurgården är det bara Frondell som gör fler poäng/spelad minut i lika styrka. Och visst går det att argumentera för att de kan excellera i produktionen just för att de har ganska tacksamma roller, men jag tror de skulle kunna växa ännu mer av ännu mer ansvar. Jag hoppas de får det nu under våren.
Foto: [Emma Wallskog/Bildbyrån]
Erik Thorell, Frölunda
Erik Thorell är bättre än på länge - kanske bättre än någonsin - trots att han hunnit bli några år över 30. Det är så synd att han åkte på den där skadan, för fram till dess var han väldigt bra i poängproduktionen.
15 poäng på 17 matcher är bra, men inte direkt några rekordnivåer, men Thorell har verkligen vräkt in poäng om vi väger in speltiden. Ja, det är faktiskt bara han som trumfar Ivar Stenberg i lika styrka/spelad minut. Thorell ligger på 2,84 poäng/60, att jämföras med Stenbergs 2,67.
Han spelar faktiskt 30 sekunder mindre än Stenberg per match i lika styrka, det är väl möjligt att den speltiden hade gått upp en smula om han fortsatt leverera och inte åkt på skadan, och det är tolfte mest i laget. Elfte om vi räknar bort Linus Weissbach som ju inte spelade när Thorell spelade.
Det är rätt fascinerande att Thorell ligger på 2,8 poäng/60 minuter den här säsongen, med tanke på att han legat på betydligt mer blygsamma 1,1 och 1,2 de senaste säsongerna. Med andra ord är det ganska rimligt att tro att produktionen hade dalat en aning, tids nog.
Foto: [Michael Erichsen/Bildbyrån]
Oliver Okuliar, Skellefteå
Oliver Okuliar har imponerat spelmässigt säsongen igenom, men har successivt blivit bättre och bättre när det gäller produktionen. Det här är utan tvekan en av säsongens allra bästa värvningar i SHL. Okuliar har gjort åtta poäng de fem senaste matcherna och står totalt på 15+11 på 36 matcher. Bara fem spelare i SHL har gjort fler mål än den slovakiske OS-spelaren.
Tio av målen har kommit i lika styrka och där är bara fyra spelare i serien vassare. Han är också topp-tio i serien om vi ser till mål per spelad minut i lika styrka. Dessutom har han fruktansvärt bra underliggande siffror även i övrigt och är kort och gott en av seriens bästa forwards på många områden. Allt pekar på att det här är en riktig, riktig toppspelare.
Men istiden matchar inte riktigt det.
Han spelar 13:29/match i lika styrka, vilket förvisso är fjärde mest av Skellefteås forwards och utifrån vilken toppkedja de har är det rimligt, men det är bara 85:e mest av alla forwards i serien. Och istiden har inte gått upp i relation till hur mycket hans produktion växt under säsongens gång. Med en mer aggressiv matchning skulle Skellefteå kunna få ut ännu mer av Okuliar.
Foto: [Bildbyrån]
Oskar Blomgren, Malmö
Oskar Blomgren är intressant. Han är den enda målvakten jag väljer att ta med på listan. Och han är lite av ett specialfall eftersom han inte ens varit en del av Malmö hela säsongen, vilket jag också väger in några procent här. Jag tycker det var alldeles uppenbart förra säsongen, både med tanke på Blomgrens prestationer i Almtuna men också för Malmö i slutspelet, att han var en SHL-målvakt redan då. Att de valde att inte gå med honom som en av två målvakter från start var märkligt. Men men - nu är ju det misstaget åtgärdat.
Och även om Marek Langhamer också varit mycket bra mot slutet tycker jag att Malmö med gott samvete hade kunnat matcha Blomgren lite mer. Han har bara stått en av de sex senaste och tre av de tio senaste trots att han är en av de bästa målvakterna i serien rent statistiskt. Både sett till den klassiska statistiken som räddningsprocent med mera, men också sett till underliggande siffror.
Enligt hockeysiffror.se är det bara Frölundas båda målvakter som är bättre än Blomgren om vi ser till räddningsprocent kontra förväntad räddningsprocent.
Blomgren har med eftertryck visat att han är en klassmålvakt i SHL, även om arbetsprovet fortsatt är litet vill jag ändå påstå att vi fått bevis för att så är fallet, och jag tycker han förtjänar att åtminstone få dela 50/50 på arbetsbördan med Langhamer.
Foto: [Niclas Jönsson/Bildbyrån]
Viktor Grahn, Skellefteå
Här har vi något så unikt som en mer defensivt lagd utespelare som tar plats i den här genomgången. Viktor Grahn har verkligen gjort en stark comeback i SHL, åtta år efter att han senast spelade i ligan på permanent basis. Men det borde inte vara någon överraskning att han presterat bra, med tanke på att han i HockeyAllsvenskan under flera års tid stack ut som en av de bästa backarna. Både om vi ser till det klassiska "ögontestet" men också till de underliggande siffrorna.
Grahn är den typen av back som absolut inte ska mätas utifrån poäng, utan utifrån andra aspekter som gör laget bättre. Han har tredje bäst corsi i serien bland backar, bakom Jonathan Pudas och Johannes Kinnvall, och det är klart man kan påstå att de siffrorna hjälps av att han får spela med just Pudas. Men det stärker egentligen bara mitt case för att han borde få spela mer, för det skiljer cirka tre minuters istid i lika styrka mellan Pudas och Grahn. Grahn matchas faktiskt femte mest av Skellefteås backar i spelformen. Det i sig är väl okej, men han borde kunna få någon minut till sett till vilken positiv impact han har på laget.
Foto: [Magnus Andersson/Bildbyrån]
Bobby Trivigno, Brynäs
Bobby Trivigno har varit en "stats-darling" ända sedan tiden i AHL. Ifjol översatte han också de fina underliggande siffrorna till mål i massor, det var bara Oskar Steen som gjorde fler i lika styrka, men i år har målskyttet inte alls lossnat på samma sätt som då. Precis som radarpartnern Jack Kopacka (som han nu splittrats ifrån) har ett ofta fint chansskapande inte alls översatts i någon faktisk utdelning.
Men Trivigno är fortsatt en spelare som Brynäs ska bygga runt, och vi fick ju bevis för att Brynäs tänker samma sak när de nyligen valde att skriva på ett nytt treårskontrakt med amerikanen. Ett givet beslut, om du frågar mig. Och det är troligare att den här säsongen, då han bara gjort fem mål och bara trendar mot sju, är ett undantag snarare än att förra säsongens målsuccé (18 mål) var undantaget. Vi kan nog räkna med att Trivigno gör tolv-15 mål per säsong.
Ser vi till expected goals/60 minuter (lika styrka) ligger Trivigno trea enligt hockeysiffror.se. Men han matchas bara sjätte mest av Brynäs forwards. Det är många som slåss om istiden i Brynäs och det finns en del forwards att passera i hierarkin, men det vore inte fel att matcha Trivigno som en topp tre-forward i laget. För ni som sett honom spela vet ju att man inte bara får mål och poäng från den kvicke amerikanen, utan ett otroligt hårt jobb. De underliggande siffrorna visar också alltid att spelare som får spela med Trivigno ofta blir bättre. Axel Jonsson-Fjällby är ett nyligt exempel på det.
Det här är en spelare som faktiskt förtjänar en större roll.
Foto: [Jens Carlsson/Bildbyrån]
Joel Persson, Växjö
Jag trodde att Joel Perssons speltid skulle gå upp nu när Jörgen Jönsson lämnat över facklan till Björn Hellkvist. Men så blev det inte. Faktum är att Perssons istid i lika styrka gått ner med ungefär en halvminut per match. Och trots att han spelade ganska lite, i relation till hans kvalité, förra säsongen så var han i alla fall den som spelade mest i lika styrka bland Växjös backar.
Nu spelar han fjärde (!) mest av Växjös backar. Mindre än Keegan Lowe, Brogan Rafferty och Brian Cooper. Det ska sägas att de fyra utgör en ganska tydlig toppfyra, och det är väl glädjande att Växjö i alla fall lokaliserat att man bör gå hårdare på sina bästa backar. Men att Persson spelar så lite, trots sin kapacitet, är beklämmande.
40 backar i serien spelar mer än Persson. Men bara fyra backar har gjort fler poäng i lika styrka. Även om vi viktar poänggörandet mot speltiden är han såklart i topp, således. Och då vet vi ju att Persson bidrar med så mycket mer än poäng också.
Växjö måste våga matcha sin kapten mer.
Foto: [Bildbyrån]
Egor Polin, Örebro
Avslutningsvis riktar jag uppmärksamheten mot Egor Polin. Han var inte med när jag satte ihop ett utkast till den här listan igår, men efter att han igår återigen gjort mål väljer jag att ta in honom som tionde spelare. För det här är en talang som verkligen fått ett genombrott på sistone.
Han har gjort åtta poäng på de nio senaste matcherna. Sju av dem har kommit i lika styrka. Fem forwards i hela SHL har varit bättre under den perioden. Det är minst sagt anmärkningsvärt att Polin legat på den nivån på slutet.
Och visst har han väl fått ett lite högre förtroende av coacherna i Örebro, men snittistiden under den här perioden är trots allt bara tio minuter per match i fem mot fem. Han matchas fortfarande som en fjärdekedjespelare - men producerar som en förstakedjespelare. Och ja, jag är medveten om att det här lika gärna kan vara en tillfällig formtopp. Det här är inget bevis för att Polin plötsligt är en toppspelare i SHL. Men jag tycker åtminstone han visat tillräckligt för att få en lite större roll.
Ser vi till hela säsongen är han den som producerar tionde mest/60 spelade minuter bland ligans forwards i lika styrka (minst 200 minuter spelat). Precis bakom Rickard Hugg och precis före Jonathan Dahlén. Och faktiskt lite, lite före en viss Patrik Karlkvist också. Japp, Polin är etta bland alla Örebros forwards där.
Polin hade två matcher nyligen då han spelade 16:28 och 18:03 men ligger annars runt elva, tolv minuter istid (alla spelformer). Jag hade inte protesterat om han nu, med den form han visat upp, får ligga runt 17 minuter i ett par veckor och se om det kan hjälpa Örebro.
Foto: [Kenta Jönsson/Bildbyrån]
Källor: shl.se, hockeysiffror.se, EliteProspects.com.
