- Han kan bli årets fynd.
- Detaljerna som borde oroa Rögle.
- Blir han krislösningen?
- Brynäs förlängning med Johan Alcén.
- Silfverberg klev fram - igen.{{ PAYWALL LIMIT }}
Han kan bli årets fynd
Det är nästan omöjligt att förutspå vilka AHL-värvningar som kommer färga i SHL, och vilka som inte kommer lyckas över huvud taget. Spelare som knappast har någon offensiv statistik som vittnar om att de kommer ösa in poäng i ligan kan visa sig vara hur bra som helst, medan spelare som har en produktion som antyder att de ska hålla hög klass kan vara borta redan innan jul.
Bobby Trivigno ser ut att vara en spelare i den första kategorin. Han kommer från en, vad det ser ut, ganska dassig säsong i New York Rangers farmarlag men har visat sig passa utmärkt in i SHL. Trivigno hade underliggande siffror i AHL som indikerade att han skulle vara en bra förstärkning och det har han visat sig vara också. Just nu ser Trivigno ut att bli en av årets stora fyndvärvningar i SHL.
Det som framför allt stuckit ut i AHL har varit hans förmåga att skapa lägen - men också hans och hans lagkamraters oförmåga att utnyttja dem. Med andra ord är det perfekt att spela honom med Jack Kopacka, som ju verkligen älskar att göra mål. Och inte direkt är rädd att försöka göra det, heller. Trivigno snittar just nu en poäng per match.
Kopacka har för övrigt gjort 44 mål på 67 matcher i Brynäströjan, om vi räknar in seriespel och slutspel. På tal om fynd alltså.
Därför ska vi vara oroliga för Rögle
Skador, skador, skador. Ja, Rögles säsongsstart kan i stora drag beskrivas med just det ordet. Idag saknades Dennis Everberg, Leon Bristedt, Calle Själin och Daniel Zaar och för att ens få ihop ett någorlunda slagkraftigt lag har man plockat tillbaka utlånade Felix Nilsson från Oskarshamn. Något som så sent som för någon vecka sedan inte var aktuellt, sade sportchefen Hampus Sjöström till hockeysverige.se
Men han tvingades, av uppenbara skäl, ändra sig.
Men problemen i Rögle är djupare än skadorna. Rent spelmässigt är man helt enkelt inte med i matchen så här långt. De har usla underliggande siffror, men har haft ett oväntat starkt målvaktsspel. Rifalk har inlett säsongen klart bättre än ifjol, och idag var Arvid Holm strålande. Rögle kommer säkert kunna köpa sig en del tid utåt genom att skylla på skadorna - men det är att göra det lite för enkelt för sig.
Och ändå har man inte fått med sig poängen. Det oroar verkligen. När spelet inte stämmer och målvaktsspelet ändå är oväntat bra behöver man kort och gott få med sig de poängen man inte "förtjänar". I dagens match mot Brynäs spelade man sig till extremt få målchanser. De målchanser man skapade kom snarare efter Brynässlarv.
Något som också bör oroa.
Ska man vara helt ärlig var Rögle, rent spelmässigt, inte ens nära den här matchen. Även om man var ytterst nära att få in 2-2 i slutsekunderna.
Det här är för övrigt tredje året i rad Rögle inleder en säsong svagt.
Jag hade Janne Larsson bredvid mig på pressläktaren. Ringer man in den ständiga krislösningen i år igen?
En övertro efter starka slutspelet?
När man hade en så svag grundserie som man hade ifjol, men ett så fruktansvärt bra slutspel, är det naturligt att det är det som hände på vårkanten man kommer ihåg. Och jag förstår att man inte gärna vill "skapa kaos" och byta ut folk på ledande positioner igen, efter att man redan gjort det närmast otänkbara och sparkat bröderna Abbott. Att man behöll Hampus Sjöström och Roger Hansson som sportchef respektive huvudtränare var därför högst rimligt.
Men det är ju också lätt att överdriva deras, framför allt Hanssons, impact på förra säsongens succé.
Precis som när HV71 hade en galen vår under Johan Lindbom och grejade kontraktet mot alla odds levde Rögle mycket på att man helt plötsligt fick ett ohållbart bra målvaktsspel. Rifalk var surrealistiskt bra under hela våren - och så bra kan en målvakt inte vara en hel säsong. Rent spelmässigt var Rögle möjligtvis marginellt bättre under Hansson än under Abbott, men inte så bra som slutspelet fick dem att tro. Jag hoppas man förlängde med dem tack vare de intryck de satt över tid - och inte bara tack vare Den Där Våren.
Det är lätt att man har en övertro på att "det som funkade då kommer funka nu igen". Vilket det uppenbarligen inte har.
Samtidigt får man ha respekt för att spelare som Abols, Tambellini och Ryfors försvann. Medan exempelvis Jacob Peterson har långt kvar till sin maxnivå. Jag tror han kan bli en av seriens bästa centrar, men han har hittills hafr det ganska tungt rent spelmässigt. Han kommer bli bättre. Det kommer även lagets nya backar bli.
Men kommer de bli tillräckligt bra för att väga upp för Rögles just nu svaga spel - och oväntat starka målvaktsspel?
Förlängningen med Johan Alcén
Några timmar innan nedsläpp meddelade Brynäs att man förlänger kontraktet med Johan Alcén. Ett beslut som jag gissar på var ganska enkelt. Alcén togs in som sportchef på suspekta grunder och det var minst sagt rörigt i föreningen i samband med att han tog över. Det var ett mardrömsläge, kort och gott.
Efter degraderingen 2023 fattade Brynäs beslutet att ändå behålla sin sportchef och sin klubbdirektör (Håkan Svedman) för att bibehålla den kontinuitet som just Svedman pratat väldigt mycket om. Jag intervjuade Svedman i samband med att Brynäs sparkade Mikko Manner, och fick känslan av att klubbdirektören nästan skämdes över att man hade fattat det beslutet. Just eftersom han hade pratat så mycket om vikten av kontinuitet.
Nu är i alla fall Brynäs i ett läge där man säkrat upp sin sportchef till 2028, och även om vi vet att det går otroligt fort i den här branschen och att Alcén kan vara toksågad och få sparken om ett år eller två, är det förstås rätt att fortsätta satsa på honom. Han har verkligen vuxit in i sin roll, och det jag hör om den tidigare publikfavoriten är att han är extremt noga när det gäller att plocka referenser innan en spelare värvas. Han är uppenbarligen också väldigt bra på att locka hem alla Brynäsare som finns runtom i hockeyvärlden. Han har helt uppenbart ett gott rykte bland alla dessa.
Nu utgår jag ifrån att nästa tunga förlängning blir med tränaren Niklas Gällstedt, som ju också sitter på ett utgående kontrakt.
Oh, ah Silfverberg
Blir det här ett stående inslag i mina matchkrönikor den här säsongen? Jakob Silfverberg var återigen framträdande, och hade flera vassa lägen innan det var han som till sist avgjorde med ett karaktäristiskt slagskott.
Det som utmärker Silfverberg är inte bara offensiven. När Brynäs fick spela fyra mot sex i slutminuten var Silfverberg på isen för att försvar ledningen också. Han bidrar kort och gott över hela isen.
