Det var ett högintressant möte denna torsdag på Hovet på förhand. Örebro som har rasat i tabellen och hade inför kvällen fem raka förluster. Blott tre poäng före "avsågade" HV71. Samtidigt som Djurgården har haft en tuff trend på sista tiden och tappat mark.
Det var mycket på spel den här matchen, och det märktes.
Redan från nedsläpp hölls det hårt i klubborna och inget av lagen hade det här flytet. Samtidigt som det slogs bort puckar hejvilt. Örebro tog ledningen i den första perioden och känslan där var att de hade gjort en riktigt dålig period. Problemet var bara att Djurgården var ännu sämre.
Den känslan satte sig ännu hårdare i den andra akten.
Oula Palve slarvade som en U18-spelare vid offensiv blå och vindsnabbe Egor Polin skrinnade ifrån chanslösa djurgårdsbackar. Med en elegant backhanddragning gjorde han 2-0, till ett Örebro som inte behövde göra speciellt mycket alls för att gå ifrån i matchen.
När Djurgården sedan väl gjorde 2-1 kom det efter förarbete från Marcus Nordmark. 17-åringen spelade fram Philip Holm och tog sedan bort den blockande Örebrospelaren så att skottet kunde gå igenom. En glimt av vad löftet kan göra i offensiv zon, hans första poäng på seniornivå var det dessutom.
Tappade matchen? De var aldrig med i den
Mål-effekten uteblev däremot för Djurgården. Redan i bytet därefter var det hönsgård i försvarszonen och det dröjde inte längre innan 3-1 kom. Mycket tack vare att man bara släppte det där momentumet målet hade skapat sig. Frustrationen var påtaglig från bänken till klacken.
Inget symboliserade Djurgårdens insats mer än när Marcus Krüger och Djurgården slutade spela för att de trodde domaren blåst av...
... när det egentligen bara var kraftiga busvisslingar från läktarna.
4-1 kom inte där. Men det kom senare. Då hade Djurgården återigen spelat fast sig i egen zon och hamnade på hälarna. Efter nästa reducering tog det sedan bara drygt två minuter innan man återigen gav bort initiativet till bortalaget med en utvisning.
Man fick en till chans att komma in i matchen när Colby Sissons reducerade ånyo i den tredje perioden. För första gången fick laget också lite energi som smittade av sig till resten av arenan. Det blev stämning och äntligen grinigt på isen.
Men det räckte inte för Djurgården som förlorade den här matchen till slut.
Och min känsla från den första perioden kvarstod efter slutsignal: Örebro var det minst dåliga laget denna kväll.
Ingen av dem kan känna sig säker
Januari med så många matcher som kommer att spelas kommande tiden kan nog vara det sämsta tillfället att få en formsvacka i. Örebro har rent tappat i princip hela sin buffert nedåt. Även om man drygade ut något mot HV71 är det fortfarande inte många poäng som skiljer. Dessutom har även Leksand börjat vinna igen.
Det är ett allvarligt läge där den här segern behöver börja rulla igång någonting. För som det ser ut nu är det långtifrån omöjligt att Örebro befinner sig i ett kval om någon månad.
Djurgården har fem poäng till att gå på och det ska mycket till för att de ska in i den absoluta bottenstriden. Samtidigt ska vi komma ihåg att de inte har tagit en enda trepoängare sedan den 25 november. Samt att det här var deras fjärde raka hemmaförlust. Hovet som brukar vara deras hemmaborg.
Vi kan nog inte heller lägga för mycket press på att JVM-trion ska in och på ensam hand vända detta. Det är för ingrodda problem för att tre tonåringar ska kunna på egen hand skapa en förändring. Däremot tror jag att deras energi från guldet i junior-VM kan smitta av sig lite på laget.
