- Fem sportchefer - ett lagbygge.
- Skadekaoset.
- Blomqvists beundransvärda egenskap.
- Den starka avslutningen.
- De svaga underliggande siffrorna - förtjänade bottenplaceringen.
- Det behöver HV nu.
- Så kan de ställa upp nästa säsong.
Det är bara att konstatera att maktfaktorn HV71 helt enkelt är ett bottenlag. De senaste fem säsongerna de varit uppe har de varit i kval fyra av dem - och snubblande nära kval den femte säsongen. Den här säsongen hade man det återigen tufft från start - och orkade aldrig lyfta sig. Dessutom är det klart att de påverkades av att det var väldigt rörigt vid sidan om isen. Ja, det till och med extra rörigt för att vara HV71.
Det blev till sist en trettondeplats i SHL.
Men varför gick det som det gjorde den här säsongen - och hur ser egentligen framtiden ut för HV71? Det ska jag försöka ta reda på med hjälp av fem rubriker.
{{ PAYWALL LIMIT }}
Fem sportchefer - ett lagbygge
I HV71:s lagbygge 2025/2026 hittade vi spelare och/eller tränare som plockats dit/förlängts med av:
- Kent Norberg.
- Chris Abbott.
- Björn Liljander.
- Fredrik Stillman.
- Johan Hult.
Det är fem olika personer som varit inne och på olika sätt petat på den här säsongens eller nästa säsongs lagbygge. Tunga beslut har fattats av fem olika personer. Dessutom har det varit allt annat än stabilt på övriga ledande positioner i klubben också, med klubbdirektörer och ordföranden som bytts ut eller ska bytas ut. Jag räknar inte in den korta, korta period då analytikern Linus Leise var sportsligt ansvarig.
Dessutom har vi sett en del ruljans på tränarsidan, även om Anton Blomqvist stått stadigt genom orkanen. Där har vi sett Kris Beech, Nicklas Rahm och Mikael Sundell kliva in i A-lagsstaben medan exempelvis Stefan Nyman, Johan Davidsson och just Fredrik Stillman lämnat. Sedan starten på säsongen 2022/2023 har också Tommy Samuelsson, Johan Lindbom och Tomas Montén varit huvudtränare medan Johan Åkerman, Charles Berglund, Per Gustafsson, William Rahm och Joel Gistedt också varit inne och snurrat i ledarstaben under någon period.
Notera. Allt detta har skett sedan säsongen 2022/2023. Och de fem sportcheferna har varit inne bara de senaste dryga två säsongerna. Det här är ju precis vad vi sett i andra icke-välmående klubbar tidigare. Som exempelvis Brynäs och Leksand. Att HV71 inte åkt ut ytterligare en gång är bara ren tur. Det går inte att säga något annat. Det är en klubb som visat upp ett beteende som normalt sett leder till degradering. Man har visat betydligt tydligare degraderings-tendenser sedan man gick upp i SHL igen, än man gjorde det året de faktiskt åkte ur. Något vi då trodde var ett enskilt olycksfall i arbetet - men som snarare bara var början på vad som skulle komma. Bara början på en helt ny verklighet för HV71.
Att det görs om i tränarstaber från säsong till säsong, eller rent av under säsong, är något spelare är vana vid. Det är till och med norm att någon tränare byts ut från år till år. Jag vill säga att HV71:s största problem är det som sker på nivåerna ovanför, där sportchefskaoset varit en talande bild av vilken pissig situation den här klubben faktiskt befinner sig i.
Kent Norberg var en felrekrytering, det är inget att hymla om. Chris Abbott hade sannolikt varit precis det HV71 behövde - men han valde att jaga den nordamerikanska drömmen istället. Björn Liljander var riktigt spännande på pappret - men har inte fallit så väl ut. Och då väger jag såklart inte in det tragiska i att han behövde sjukskriva sig. Människan kommer såklart alltid först. Samma sak kan sägas om Stillman, som ju är en av HV:s största i historien både som spelare och ledare. Han klev in och försökte rädda HV71 i ett uselt läge - men tvingades sjukskriva sig även han. Och nu står man här med Johan Hult igen. Sportchefen som byggde det HV71 som vann guld - men också det HV71 som åkte ur. Nu blir han på något sätt HV71:s frälsare.
Det är ren tur för HV71 att man ändå har möjlighet att kasta in den kompetensen när föreningen gungar som aldrig förr.
Men med det sagt är det ju en katastrof att man är där man är. Och en allt annat än enkel situation för Hult att kastas in i, om nu han är den som ska bygga framtidens HV71. Och det finns ju någon sorts ironi att han som var där när hela cirkusen drog igång är den som nu är där när det stormar som allra mest.
Nu har jag egentligen bara gått in på hur HV71 mår som förening. Men det är klart att det här är något som även påverkat dem rent sportsligt. När så många olika strategier och lagbyggare är inne på kort tid är det klart att lagbygget i sig inte blir optimerat. Då blir man på ett ännu tydligare sätt den här stora och rika föreningen som värvar allt som kan stå i ett par skridskor - utan att ha någon långsiktig strategi. Trots att egentligen allt finns på plats för att HV71 ska vara Sveriges mest framgångsrika förening även över tid. Istället är man ett bottenlag i SHL, SDHL och J20 Nationell.
Pinsamt.
Foto: [Bildbyrån]
Skadorna
Ibland måste man vara så enkel att man tittar på skadelistan och konstaterar att HV71 varit hårdare drabbat än de flesta andra lagen. Bara fem spelare spelade samtliga matcher. Och tänkta bärande spelare i laget, som Andreas Borgman, Joona Luoto, Santeri Hattaka och framför allt Aleksi Heponiemi missade en betydande del av säsongen. Isac Brännström missade dessutom nästan hela säsongen.
Skadorna gjorde också att HV under säsongen värvade in Victor Laz (som inte platsade i Skellefteå) och doldisen Hampus Eriksson. Skadorna gjorde också att man fick hatta fram och tillbaka med sina utlånade spelare, som Hugo Pettersson, Martin Johnsen, Karl Annborn och Lucas Lagerberg. Det kändes som att det var nya spelare in och ut i laget från match till match.
Missade större delen av säsongen gjorde även förra årets kvalhjälte Frederik Dichow, som sades vara "nära spel" typ hela våren men bara kunde spela i OS och inte gjorde någon SHL-match alls från november och framåt. Något som gjorde att man under en period fick förlita sig på en urusel Lassi Lehtinen, innan man sen också kastade in Olof Glifford och hoppades på att han skulle kunna upprepa förra säsongens magi. Det kunde han inte. Där och då kände man: "Går det att plocka tillbaka Hugo Alnefelt från HIFK på något sätt?"
Istället blev frälsaren Felix Sandström, som när han värvades in blev den 1294:e målvakten på kontrakt i HV71 den här säsongen. Okej, bara den femte. Men det säger ändå en hel del och får vara en ganska bra symbol över hur säsongen var för HV:s del.
Lassi Lehtinens spel i HV71 har varit en av SHL:s stora gåtor. Lehtinen har varit "Mr. Reliable" i grundserien under sina två år i MoDo. Han har varit själva motsatsen till "Han blixtrar till ibland och är utfryst ibland" som fallet varit med HV71:s målvakter på senare år. Lehtinen har stått klart mest i SHL båda åren han varit i ligan, och legat runt 2400 spelade minuter per säsong. Som jämförelse stod Hugo Alnefelt mest i HV ifjol - och han landade på runt 1500. Lehtinen har också, till skillnad från de målvakter HV hade ifjol, varit bättre än förväntat om vi ser till de underliggande siffrorna. Men i år var han faktiskt dålig rakt igenom. Det var en värvning som kändes klockren på pappret men istället blev en av de stora flopparna i ligan.
Foto: [Bildbyrån/Simon Eliasson]
Inget fungerande grundspel
Okej, ska vi då gå in på lite hårda fakta? Ser vi till de underliggande siffrorna var det återigen rimligt att HV71 hamnade i kval.
Anton Blomqvists första säsong som huvudtränare i SHL förstärkte den bild jag redan hade av honom som tränare. Han är grymt karismatisk och bra verbalt. Han kan få ihop en grupp när det verkligen gäller. Och han är inte rädd för att fatta obekväma beslut. Något vi sett med petningarna av André Petersson och Oscar Engsund förra säsongen samt Jonathan Ang den här säsongen. Han har också vågat göra "kontroversiella" målvaktsval. Den bilden jag hade av honom har bara förstärkts ytterligare den här säsongen.
Problemet är bara att HV71 inte alls hittat ett fungerande grundspel under hans två år som huvudtränare. Ifjol var man, enligt hockeysiffror.se, ligans sämsta lag sett till expected goals. Den siffran låg på 42 procent. Det var med andra ord högst rimligt att de slutade sist och fick kvala sig kvar. Den här säsongen hamnade de, enligt Tv4:s statistikexpert Henrik Larsson, på näst sista plats. Med 42,5 procent. Bara Malmö, som förvisso tagit sig hela vägen till kvartsfinal, var sämre.
Blomqvist bet ifrån mot kritiken i en intervju efter gårdagens kvalrysare och menade att han tycker att de satt en struktur men att de inte klarat av att vara konsekventa under längre perioder. För mig säger det påstående emot sig självt. Det är klart HV71 kan göra bra matcher. Kanske tre, fyra, fem i rad till och med. Men det beror ju lika mycket på att man har duktiga hockeyspelare i laget. Själva poängen med att man har en struktur att falla tillbaka på är ju att det då är matcherna man frångår strukturen som ska sticka ut. I bottenlags fall är det oftast tvärtom. Matcherna man faktiskt spelar efter sin struktur är de matcher som sticker ut. Så tycker jag fallet varit med HV71 den här säsongen.
Anton Blomqvist är långt ifrån den som är mest ansvarig för HV71:s totala haveri på senare år. Det finns andra som bär ett betydligt tyngre ansvar. Och jag förstår den tydliga frustration han visade gentemot klubben efter kvaldramat var över, där han konstaterade att han haft sex chefer och menade att det inte är rättvist mot en 34-årig SHL-rookie att kastas in i det här läget. Och han har fått ta smällar som få andra SHL-tränare i historien har behövt parera. Men det han är ansvarig för, prestationerna på isen, har han inte heller fått ordning på. Och det som framför allt är oroande är att man inte sett några tendenser som pekar på att det kommer bli bättre heller. Hade man sett en jätteförbättring från september 2024 till mars 2025 - då hade jag ändå känt att HV är på rätt väg. Men tyvärr ser jag samma tendenser i HV71 under 2026 som jag gjorde 2025 och 2024. Delvis beroende på ett spretigt ihopsatt lagbygge där man, tack vare sin aldrig sinande skattkista, lastat på pengar i massor på enskilt skickliga spelare. Delvis beroende på skador. Delvis beroende på att många plötsligt börjar underprestera när man drar på sig HV-tröjan. Och delvis beroende på ett dåligt grundspel.
Just starterna på säsongen har nog varit en anledning till det. Man har inte fått ihop bitarna fram till premiären, har börjat dåligt, och sen är "cirkusen igång" som Blomqvist sa i TV4. Då blir det ett jäkla tryck utifrån och allt handlar bara om att försöka nå de där 62 poängen som brukar räcka till nytt kontrakt. Då finns det ingen möjlighet att mana till lugn och lita på någon sorts process. HV71 skulle ha behövt bygga en klarare kontinuitet även på spelarsidan för att maximera Blomqvists chanser att nå resultat på isen.
Foto: [Bildbyrån]
Lyftet under avslutningen
Mot slutet av säsongen hände ändå något för HV71. Man prickade formen när det gällde som mest. Medan Leksand prickade formen några veckor för tidigt. Jag var själv på plats på matchen mot Brynäs i avslutningsomgången, och då var de duktig utspelade men vann ändå efter förlängning. Något som ledde till att de slutade på plats 13 i SHL och fick börja kvalet hemma. Det var nog i sin tur extremt avgörande för kvalets utgång.
HV71 avslutade faktiskt säsongen med två raka segrar i SHL och fyra raka segrar i kvalet. Sex raka vinster när det gällde som mest alltså. Otroligt!
En anledning till lyftet kan vara Mikael Sundells inträde i båset. Sundell kom in som assisterande tränare med tre matcher kvar av grundserien och hjälpte alltså HV71 till sex vinster. Det är fascinerande att se hur de lag som gjorde förändringar i båset under säsongen verkligen lyfte av det. Färjestad är förstås det tydligaste exemplet eftersom de bytte huvudtränare, men även Örebro, Leksand och just HV lyfte när man gjorde förändringar i båset.
Exakt vad Sundell faktiskt gjorde och vad han betydde är svårt att säga. Det vi ska ha med oss i de här sex segrarna HV tog är att de mötte Växjö som inte hade något att spela för, Brynäs som säkrade topp-sex när de grejade en poäng i slutomgången samt ett Leksand som slutade sist i SHL. Men Sundell kom in med "två fräscha ögon" och fick ta ett ansvar över den lilla detaljen "fem mot fem"-spelet och att det gav någon form av resultat är i alla fall tydligt. Framför allt defensiven såg bättre ut.
Foto: [Bildbyrån]
Framåtblick
Ja ni. Känslan är är att den här dokusåpan som kallas "HV71" är långt ifrån slut. Det finns egentligen ingenting som tyder på att det kommer vara ordning och reda nästa säsong heller. Gissningsvis sker det inte en lika stor omsättning i spelartruppen som det gjort de senaste åren, men det finns ändå många frågetecken. Inte minst runt sportchefsfrågan.
För att citera den store tänkaren Janne Långben: Vem är det som kör, egentligen?
Eller snarare: Vem är det som kommer köra?
Har någon i klubben mandat och modet att fatta de riktigt, riktigt stora och avgörande besluten?
Anton Blomqvist ser väl ut att bli kvar, men hans intervju efter att kvalet var klart igår har fått mig att tänka väldigt mycket. Hur mår han, egentligen? Har han energi att ladda om en gång till? Det sätt han frontat de senaste årens kaos på är beundransvärt. Det är bara att jämföra hur "Blomman" hanterat media de här två åren med hur exempelvis Mikael Håkanson hanterat media den här säsongen. Då ser man hur otroligt stark Blomqvist är. Ingen annan hade klarat det lika bra.
Men hur många gånger kan man kräva att en person ska orka stå där?
Samtidigt är ju tajmingen att byta tränare den sämsta tänkbara nu. HV behöver lugn och ro där man kan ha lugn och ro. De har andra frågor att ta tag i innan man kommer in på tränarfrågan.
Nåja, om vi ser till hur själva lagbygget till nästa säsong ser ut har man 900 målvakter (okej, det är bara Lassi Lehtinen, Hugo Alnefelt och Olof Glifford), åtta backar och elva forwards från den här säsongens trupp på avtal. Dessutom sägs Herman Liv vara klar för klubben till nästa säsong. Just målvaktsfrågan blir det intressant att se hur man löser. Jag tror att man gärna hade behållit Felix Sandström också, men då kan man ju undra varför Glifford fick förlängt under säsongens gång. För inte vågar man väl gå in med Sandström/Glifford som målvaktspar? Nog vill de ha en mer etablerad etta, det som skulle ha varit Lassi Lehtinen, i så fall? Egentligen hade Filip Larsson varit perfekt, eftersom han varit i klubben förut, men då måste HV hitta snabba lösningar med Lehtinen och Alnefelt först. Larsson/Glifford hade nämligen varit ett sjukt spännande målvaktspar, och så lånar man ut Liv till HockeyAllsvenskan.
Foto: [Ronnie Rönnkvist]
På backplats har man som sagt nästan hela den här säsongens uppställning på kontrakt. Den enda som inte har avtal är faktiskt Axel Rindell, som man ju får säga var en lyckad värvning av Liljander sett till den status Rindell hade efter fiaskot i Leksand. Även Viggo Gustafsson, som var utlånad till AIK, kommer försvinna över Atlanten. Det har hockeysverige.se avslöjat. Däremot kommer hans lillebror Malte vara med från start och han måste gå in på sex backar.
Så länge inte HV bryter med någon spelare, eller om Hugo Fransson får chansen i NHL efter hans succé, lär det bara bli någon enstaka backvärvning. Jag tror dock man får svårt att behålla Fransson. I det lagbygge jag ritar upp har jag inte honom med.
Så här kan man ställa upp:
NY/Fransson-Borgman
M.Gustafsson-Alsing
Hatakka-Hansson
(Lagerberg, Annborn)
På forwardsplats försvinner supersnajpern Hugo Pettersson till Malmö, enligt Expressen. Dessutom är det dags att skiljas åt från Mattias Tedenby och Isac Brännström. Även Joona Luoto lär försvinna. Jag räknar också med att Hampus Eriksson lämnar, men att William Ignberg Nilsson får förlängt.
Då tänker jag mig ett lag som ser ut typ så här:
Ang - NY - Woods
NY - Kloos - Heponiemi
Pasic - Rousek - Johnsen
Stål Lyrenäs - Lindström - Ignberg Nilsson
(Davidsson, Laz)
Det som behövs är framför allt en ny toppcenter samt en till forward till en av toppkedjorna. Det har tidigare rapporterats om Josh Dickinson som en möjlig center och visst skulle han fylla en funktion i det här laget. Jag tror dock HV behöver en spelare på en ännu högre hylla. Får man in en riktig toppcenter ser det faktiskt väldigt bra ut.
Men jag hoppas de behåller någon form av kyla och faktiskt siktar på någon form av kontinuitet och strategi denna gång. Jag upplever nämligen att HV, framför allt på forwardssidan, saknade just strategi i sina värvningar till den här säsongen. Nu hoppas jag de går på roller och spelartyp mer än namn och eventuell poängskörd.
Och så hoppas jag att de faktiskt väljer att vara lite ödmjuka den här gången. HV har tagit 51, 68, 53, 57 och 59 poäng de fem senaste säsongerna i SHL. Det är inte troligt att gå från det till att bli ett slutspelslag från en säsong till en annan. Det är dags att klubben börjar i rätt ände den här gången.
