Frölunda: Stor analys – betyg på alla spelare

Publicerad 08 september 2025 12:00 | Senast redigerad 13 november 2025 11:13

Måns Karlsson

Följ HockeySverige på

Google news

Måns Karlsson har betygsatt samtliga spelare i SHL – och har helt och hållet baserat sina tabelltips för säsongen 2025/2026 på det. Sist ut: Frölunda.

Samtliga spelare betygsätts - tre får högsta betyg.
Målvaktssidan tokhyllas - bäst i serien.
Det sticker ut med backsidan.
Istiden måste fördelas bättre.
Talangerna lyfts fram.
Där finns frågetecknet.
Därför är forwardssidan bättre.
Trenden som måste brytas.
Hur bra är Sjöström - utan Rönnberg?
Så kan de ställa upp - kedjor och backpar.
Tabelltipset - där hamnar Frölunda.

Frölunda inleder säsongen med en match mot Linköping, lördagen den 13:e september. Här hittar du hela Frölundas spelschema.

SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE

Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:

= Oprövad/På gränsen till SHL-klass

= Okej SHL-spelare

= Bra SHL-spelare

= Riktigt bra SHL-spelare

= En spelare på hög Europanivå.{{ PAYWALL LIMIT }}

Målvakter

Lars Johansson

Tobias Normann

Snittbetyg: 4,5

Kommentar: Tobias Normann var i mitt tycke HockeyAllsvenskans bäste målvakt för två säsonger sedan. Han hade en extremt stor del i att AIK slutade topp-tre i serien då. Jag räknade med att han verkligen skulle ge Lars Johansson en kamp om förstaspaden, och även om Lasse var den man valde att gå med som förstavalet i slutspelet var det tydligt att de ändå litade på Normann och verkligen kände att han skulle ges en ärlig chans att konkurrera med Johansson.

För att verkligenfå på ett bevis för det kan vi se på följande siffror:

För två säsonger sedan spelade Lars Johansson 53 av 65 tävlingsmatcher. Förra säsongen fick han speltid i 41.
För två säsonger sedan spelade Lars Johansson 2279 minuter i SHL. Förra säsongen spelade han 1859 minuter.

Och det berodde i första hand inte på att Johansson var sämre - utan på att man hade en backup som det verkligen gick att ge speltid. Och visst, Normann var HockeyAllsvenskans bästa målvakt 23/24. Men likafullt tycker jag det var imponerande att se hur snabbt han hittade rätt i SHL. Om vi jämför med Frölundas tidigare backup Frederik Dichow, som värvades i en liknande situation som Normann, behövde dansken klart mer tid för att hitta rätt i SHL. Norrmannen hittade rätt mer eller mindre från dag ett.

Däremot såg vi i slutspelet att det fortfarande är så att Johansson får gälla som Frölundas förstaval. I slutspelet var Normann direkt svag medan Johansson var sitt vanliga jag. Skulle jag här och nu gissa på vem som kommer få förstaspaden i Frölunda i slutspelet kommer jag fortfarande svara Lars Johansson. Men jag skulle inte bli förvånad om man delar speltiden i grundserien mer eller mindre 50/50. Det vore bra, dels med tanke på Johanssons höga ålder och dels med tanke på att Frölunda spelar i CHL. Och jag räknar dessutom kallt med att Tobias Normann, som trots allt bara är 24 år, tar ytterligare kliv under kommande säsong.

Med 90,87 hade det här målvaktsparet högst räddningsprocent av alla i SHL förra säsongen. Det går att argumentera för att det här också är det allra bästa målvaktsparet som ligan har att erbjuda.

Lars Johansson och Tobias Normann. SHL:s bästa målvaktspar? Foto: Bildbyrån.

Backar

Dominik Egli

Christian Folin

Filip Hasa

Isac Heens

Linus Högberg

Tom Nilsson

Henrik Tömmernes

Oskar Wahlberg

Snittbetyg: 3,25

Kommentar: Frölunda har de senaste åren satsat på kontinuitet på backsidan. Pontus Johansson och Max Lindroth lämnade inför förra säsongen, och de ersattes av Dominik Egli. Dessutom fanns ju Albin Sundin med från start förra säsongen, och förväntningarna på honom var ju faktiskt ganska höga efter hans bejublade inhopp i A-laget säsongen 23/24. Men Sundin hade det svårt att slå sig in i laget och var mestadels utlånad. Nu har han lämnat för spel i Timrå istället. Man kan väl säga att han har ersatts av Oskar Wahlberg som blir åttondeback i det här laget.

Men i övrigt är Frölundas backsida intakt. Och det är inte vilken backsida som helst, heller, utan det är sannolikt den allra bästa backsidan i serien vi har att göra med här. Det är bara att kolla snittbetyget den får: 3,25. I snitt ligger alltså backarna mellan att hålla hög SHL-klass och mycket hög SHL-klass. Alla utom Oskar Wahlberg, som får en etta, ligger på minst en trea i betyg. Och i och med att man ändå har sju backar som håller bra SHL-klass behöver man knappast vara orolig om Wahlberg skulle behöva kastas in och spela någon gång heller. Han gjorde dessutom några strömatcher i SHL redan förra säsongen.

Det som sticker ut med Frölundas backsida jämfört med i stort sett alla andra lags motsvarigheter är att den känns komplett. Det finns en mix mellan rutinerad och lite yngre, höger- och vänsterfattat, offensivt och defensivt...ja, i stort sett allt finns. Dessutom är det en backsida där i princip alla backar har en styrka i skridskoåkningen och rörligheten. Mycket av Frölundas spel förra säsongen utgick från backsidan.

I min säsongsanalys som jag skrev i våras kritiserade jag matchningen av Frölundas backar. Ser vi till de underliggande siffrorna var Dominik Egli en toppback på många områden, men han snittade lite knappt 20 minuter. Samtidigt hade Christian Folin på många områden svaga underliggande siffror, men han spelade ändå tredje mest och bara en minut mindre än Egli. Han spelade också mer än Linus Högberg, som ju också borde legat upp emot 20 minuter men som fortsatt får anses vara gravt underskattad i den här serien. Det återstår att se om det blir skillnad när det gäller istidsfördelningen nu när Robert Ohlsson kliver in som ny huvudtränare. Jag hoppas han ger Egli och Högberg ett större förtroende än vad Roger Rönnberg gjorde.

Isac Heens är en annan underskattad back som kanske placerats i lite av ett fack. Han tog ett produktionsmässigt stort skutt framåt förra säsongen och gjorde imponerande 17 poäng. Det som stack ut med honom var att han gjorde 16 poäng i lika styrka - vilket var lika många som Henrik Tömmernes. Det gjorde han trots att han spelade tre minuter mindre per match i lika styrka än Tömmernes. Totalt var det bara 16 matcher i hela SHL som gjorde fler poäng i lika styrka än Frölundas "doldis".

Som jag ser det är fem backar givna på tre backpar, när de är skadefria: Tömmernes och Egli är det givna första backparet, Högberg och Folin borde spela ihop, och sen är Isac Heens given. När alla är skadefria blir det däremot en kamp mellan Tom Nilsson och Filip Hasa om den sista backen. Om nu inte Ohlsson går hårt på att spela på sju backar när alla är skadefria. Men oftast brukar den här typen av "angenäma problem" lösa sig av sig själva i form av skador och dylikt. Nu är ju Folin skadad, exempelvis.

Henrik Tömmernes och Dominik Egli. Foto: Bildbyrån.

Forwards

Noah Hasa

Nicklas Lasu

Arttu Ruotsalainen

Erik Thorell

Snittbetyg: 2,88

Kommentar: Snittbetyget på Frölundas forwardssida är långt ifrån spektakulärt, men jag vill ändå lyfta fram det här som en av de bästa forwardssidorna i ligan. Och det beror kort och gott på att man i teorin skulle kunna ställa upp med fyra precis lika bra kedjor. Bredden är så bra, inte minst på ytterforwardspositionen. Robert Ohlsson kommer ha mängder av olika alternativ att laborera med, och han kommer heller inte vara speciellt känslig för skador på den här positionen.

Här genomgick Frölunda stora förändringar till förra säsongen. Arttu Ruotsalainen, Linus Weissbach, Filip Cederqvist och Wiktor Nilsson kom in inför säsongen och ersatte stjärnor som Malte Strömwall och Jere Innala, samt Linus Öberg och Otto Stenberg. Under säsongen kom också Jacob Peterson in. Och vi fick under säsongen också se genombrott för Ivar Stenberg och Max Westergård.

Till den här säsongen har Innala återvänt, precis som Theodor Niederbach. Man har också gjort klart med Max Lindholm, medan Mikael Ruohomaa, David Edstrom, Linus Nässén och Carl Klingberg (som lämnade redan under förra säsongen) försvunnit. Och det känns som att årets forwardssida är starkare än den man hade förra säsongen.

Det finns flera skäl till det.

Ungdomarna är med från start
Ivar Stenberg och Max Westergård blev publikfavoriter under förra säsongen, efter sitt respektlösa intåg i A-laget. Och det är lätt att förstå varför. Ivar Stenberg var baske mig en av Frölundas bästa spelare i semin mot Luleå. Samtidigt gjorde Stenberg 1+2 på 25 SHL-matcher och Westergård spelade bara fyra SHL-matcher. I slutspelet gjorde Stenberg emellertid 3+3 på tolv matcher och Westergård 1+2 på elva. Att de nu är med från start och konkurrerar om platser kommer göra Frölundas forwardssida bättre. Och Stenberg tror jag kan bli årets sensation i SHL.
Förra säsongens stjärnvärvningar kommer vara bättre.
Filip Cederqvist var grymt bra på slutet av grundserien men osynlig i övrigt, Arttu Ruotsalainen inledde svagt men blev bättre och bättre, Linus Weissbach producerade bra men var för ojämn och levererade framför allt för lite i fem mot fem. Jacob Peterson var bättre än han var i Rögle - men fortfarande åtminstone en nivå under där han förväntades vara. Där har vi fyra spelare som jag tror kommer vara bättre den här säsongen. Åtminstone spelmässigt.
Jere Innala är tillbaka.
Innala har fått en stämpel att vara någon sorts frälsare trots att han aldrig gjort 30 poäng i SHL. Jag tror inte han kommer vara en frälsare, men det är klart han kommer göra Frölunda bättre. Han är en spelare för förstakedjan och gör en redan stark forwardssida ännu vassare. Han spelade trots allt 17 matcher i NHL förra säsongen.

Jag vill också skriva några rader om Max Friberg. Friberg är den enda forwarden som får en femma i betyg. Han var den som drev laget förra säsongen. Jag tycker han var direkt svag i slutspelsserien mot Luleå men i SHL var han som alltid bäst i laget. Han kom inte upp i de 43 poäng han gjorde dessförinnan, men gjorde i alla fall 34 och var som vanligt otroligt pålitlig på alla sätt.

Finns det någon svaghet i den här lagdelen då? Det ska vara centersidan i så fall. Frölunda har ingen riktig förstacenter på samma nivå som de andra förväntade topplagen. Mycket kommer hänga på att Jacob Peterson lyfter sig rejält, och det har han alla förutsättningar att göra. Men är han på samma nivå som exempelvis Radim Zohorna, Nicklas Bäckström/Johan Larsson, Brian O'Neill/Pontus Andreasson, Oscar Lindberg/Pär Lindholm och så vidare? Det är jag mer tveksam till.

Där bakom finns Theodor Niederbach, Arttu Ruotsalainen och Nicklas Lasu som de hetaste centeralternativen och det är ju gedigna centrar rakt igenom - men ingen av dem kan gå in och centra en förstakedja. Ska man se glaset som halvfullt är det långt ifrån alltid som Frölunda haft en producerande förstacenter. Och det har ofta gått bra ändå.

I den laguppställning jag ställt upp längst ner i den här analysen har jag Peterson i toppkedjan med Friberg och Innala. I andrakedjan har jag nye Max Lindholm, som jag verkligen gillar och tror kommer funka mycket bra in i Frölunda, tillsammans med Niederbach och Cederqvist. I tredjelinan återfinns Linus Weissbach, Arttu Ruotsalainen och Ivar Stenberg när Weissbach är tillbaka från skada. Jag hoppas Stenberg får spela i den typen av omgivning och verkligen får en chans att leverera från start. Sen har jag satt ihop en mycket bra fjärdekedja med Nicklas Lasu som center mellan Erik Thorell och pålitlige Isac Born. Thorell slutade sexa i den interna poängligan ifjol, men tiden med honom i en toppkedja är nog över nu. Han är dock en perfekt spelare att kasta in i egentligen vilken kedja som helst där det uppstår en lucka. Typ nu när Weissbach är borta.

Utanför laget har jag då Max Westergård och Noah Hasa, som utan problem också kan göra det bra om chansen ges. Wiktor Nilsson är 15:e forward och lär lämna. Gustav Rydahl räknar jag inte med att vi får se något över huvud taget, även om han rent formellt står med i truppen och inte kan räknas bort helt.

Innala, Peterson och Friberg. Foto: Bildbyrån.

Totalt snittbetyg: 10,63 (Första plats)

Fem snabba om Frölunda

Tummen upp: Har allt som krävs

Frölunda ser ut som laget att slå. De är ganska tydlig etta i min snitt-tabell, och jag är inte direkt ensam om att hålla dem högt inför säsongen. Frölunda har sitt bästa lag på länge och det vore nästan ett misslyckande om man inte slogs om seriesegern eller gick till final.

Man har egentligen allt som krävs.

Ligans bästa målvaktspar - och två potentiella förstemålvakter som kan leda ett lag långt i slutspelet.
Ligans bästa backsida, med spets och bredd såväl offensivt som defensivt, erfarenhet och spelare på uppgång.
En forwardssida som inte står och faller med någon enstaka spelare eller kedja.
Talanger som kan slå igenom. Både Ivar Stenberg och Max Westergård är redo att sätta avtryck.
En tränare som vet hur man går långt i slutspel. Ja, det hade man förut också, men Ohlsson har faktiskt gått till två finaler efter att Rönnberg senast tog Frölunda till final. Ohlsson vann också guld så sent som 2024.

Ivar Stenberg. Foto: Bildbyrån.

Tummen ner: Semifinalspöket existerar faktiskt

Jag nämnde i segmentet ovan att Robert Ohlsson gått till två SM-finaler sedan Rönnberg senast gick till en sådan. När Rönnberg senast tog Frölunda till final, och vann guld, var det dessutom Robert Ohlssons Djurgården han mötte.

Rönnberg gjorde otroligt mycket bra med Frölunda, och tog dem till en topp tre-placering i serien sju gånger på tolv år. De gick också till åtta (!) semifinaler på elva slutspel (ett slutspel ställdes ju in). Det är galet imponerande på alla sätt och vis. Men man blir också lite förundrad över att det vid sex av de åtta semifinalerna också tog stopp just där. Det blev "bara" två SM-finaler för Rönnberg. Det är lika många som Robert Ohlsson gick till i Skellefteå - på bara fyra slutspel.

Dessutom har Frölunda åkt ut i semifinal de fyra senaste åren. Det är verkligen ett semifinalspöke som kommit in och gjort livet surt för klubben. Det är nog inte helt oviktigt att Robert Ohlsson tar död på semifinalspöket redan i vår. Och det finns det ju alla förutsättningar för.

Det slutade med fyra raka semifinaluttåg för Roger Rönnberg. Foto: Bildbyrån.

Poängkung: Jacob Peterson

Äh, vad fasen - man lever bara en gång. Jag chansar på att Jacob Peterson studsar tillbaka rejält och blir så bra som han förväntades vara redan förra säsongen. Då gjorde han 6+2 på 32 matcher för Rögle och 3+5 på 19 matcher för Frölunda, så han gjorde i alla fall lika många poäng i Frölunda som i Rögle. Men 16 poäng kommer han inte direkt stanna på kommande säsong.

Redan under sensommaren och CHL-hösten har vi sett en Jacob Peterson som ser ut som den toppcenter han ska vara. Jag såg också att Tv4:s statistiknestor Henric Larsson lade upp på X att Petersons underliggande siffror under försäsongen såg ruskigt bra ut (med brasklappen att det är väldigt få matcher, förstås). Och det lovar gott. Som jag var inne på tidigare är Peterson också den enda centern i Frölunda som har toppcenterkvalitéer så han behöver kort och gott vara riktigt bra.

Förra säsongen vann Henrik Tömmernes den interna poängligan på 39 poäng. Max Friberg var poängbäst bland forwards på 34. Jag skulle tro att Peterson landar någonstans däremellan. Strax under 40 men strax över 35 poäng, typ. Och det tror jag kommer räcka för att vinna poängligan i ett Frölundalag som nog kommer fördela istiden väldigt jämnt vilket lär göra att man inte kommer ha någon som slåss i den absoluta toppen av SHL:s poängliga.

Peterson har förresten gjort 33 poäng som mest i SHL tidigare. Den noteringen tycker jag han ska slå den här säsongen för att det ska vara godkänt.

Jacob Peterson. Foto: Bildbyrån.

Ledarna: Robert Ohlsson och Fredrik Sjöström

Det här borde ju vara en av de mest dramatiska och spännande säsongerna någonsin i Frölunda, med mängder av frågetecken och snackisar. Men...så är det inte riktigt.

Att Roger Rönnberg lämnar och Robert Ohlsson tar över är i sig inget jättedramatiskt. Åtminstone inte så dramatiskt det hade kunnat vara. Ohlsson är en tränare på samma nivå, och han har gjort grymma resultat i Frölunda tidigare även om det då "bara" varit som assisterande. Och vi vet ju alla hur bra han gjort det i både Skellefteå och Djurgården också.

Där är Frölunda i trygga händer.

Jag tror inte Fredrik Sjöström behövde fundera speciellt länge på vem han ville ha in som Rogers efterträdare den dagen Rönnberg bestämde sig för att lämna. Det var givet att det skulle bli Robert Ohlsson.

Förändringen i sig är som sagt allt annat än odramatisk, men hockeymässigt är det klart det kommer bli en del skillnader. Ohlsson står för en något mer spelande hockey och kan förhoppningsvis tillåta lite mer fria tyglar på sina forwards. Jag tror också han kan utveckla Frölundas redan finfina spel från backplats ytterligare den här säsongen. Under Rönnbergs år har Frölunda alltid haft fina underliggande siffror men haft ganska svårt att konvertera dem till resultat. Med ett par justeringar av Ohlsson kommer man ha chanser att bli bättre där.

Fredrik Sjöström har nog byggt sitt bästa Frölundalag till den här säsongen. Han har byggt om Frölunda successivt med små eller större förändringar från säsong till säsong. Han har hela tiden förfinat truppen till sist fått in en ny kärna - utan att resultaten på isen blivit sämre. Det ska han ha beröm för.

När han nu också får tillbaka Jere Innala och Theodor Niederbach och kryddar det med Max Lindholm måste man säga att Frölundas Silly Season varit stark. Men det är samtidigt typ nu vi verkligen får se hur bra Sjöström är. Rönnberg hade varit huvudtränare under alla år som Sjöström har varit sportchef, så det känns som att det riktiga elddopet för Sjöström kommer nu. Kan han också bygga en trupp som Robert Ohlsson kan bemästra? Och hur mycket av Frölundas starka decennium har berott på Sjöström, kontra Rönnberg? Det är ändå frågor vi kommer få svar på under kommande säsong.

Men här och nu är det svårt att vara annat än positiv.

Robert Ohlsson. Foto: Bildbyrån.

Så kan de ställa upp

Målvakter:
Johansson/Normann

Backpar:
Tömmernes - Egli
Högberg - Folin
Heens - Nilsson
Hasa

Kedjor:
Innala - Peterson - Friberg
Lindholm - Niederbach - Cederqvist
Weissbach - Ruotsaialinen - Stenberg
Born - Lasu - Thorell
Dower Nilsson
(Westergård, Hasa, Nilsson, Rydahl)