Elitserien 50 år – historien bakom svensk hockeys toppliga
SHL

Elitserien 50 år – historien bakom svensk hockeys toppliga

Publicerad 28 april 2024 13:16 | Senast redigerad 28 april 2024 14:30
Idag är det 50 år sedan Svenska Ishockeyförbundet klubbade igenom förslaget som gav oss Elitserien, som sedermera bytte namn till Svenska Hockeyligan.
  • Förbundskaptens ilska blev startskottet.
  • Spelet bakom ligans start. 
  • Så sköttes upp- och nedflyttning på 70-talet. 

28 april 1974. Då hade Svenska Ishockeyförbundet ett extra årsmöte som får ses som ett möte av en minst sagt historisk dignitet.
Det var då som man klubbade igenom det som vi idag lagt grunden till det seriesystem vi använder oss av idag i svensk hockey.

Det började knorras om dåvarande svenska seriesystemet på allvar i början på 70-talet, och så här i retrospekt var en viktig punkt kom en viktig punkt för det hela i november 1972.  
Dåvarande förbundskaptenen slog näven i bordet när Brynäs hade blivit utklassade av CSKA Moskva i den första av två Europacupfinaler med 8-2 i Gävle.
– Nu måste vi ha en elitserie. Vi har inte en chans i det internationella tempot. VI har knappt mer än sex bra lag är i Sverige och de sex måste få spela i en egen serie. Det är vår enda chans att hålla jämna steg med ryssarna, sade han till Göteborgs-Posten. Desktop ad in article Mobile ad in article

Spelarflykt en av faktorerna

Svensk topphockey på den tiden bestod av två serier med åtta lag i varje, Division 1 Norra och Division 1 Södra, där de fyra bästa efter 14 omgångar i respektive serie gick till en mästerskapsserie där det spelades 14 nya omgångar innan seriesegraren stod som svensk mästare.

Problematiken låg alltså i att det totalt fanns 16 lag i den svenska topphockeyn, men att det oftast var alltför stor skillnad mellan de bästa och sämsta lagen, som innebar att för många matcher gav för dålig matchning för de bra lagen.

I oktober 1973 satte Svenska Ishockeyförbundet proffskommitté ihop tre grupper som på olika sätt skulle utreda svensk hockeys framtid.

Från förbundshåll trodde man också att en förändring av det svenska seriesystemet, att kunna gå till en rikstäckande serie hela säsongen och på sikt skapa en professionell liga, skulle kunna bidra till att spelare inte skulle lämna för Nordamerika speciellt frekvent framöver. 
Det här var precis när Börje Salming och Inge Hammarström hade tagit klivet över till NHL och när det stod klart att piratligan WHA skulle starta och att det fanns ett stort intresse att värva svenska stjärnspelare.

En grupp skulle utreda hur man skulle kunna gå till väga för att förbättra spelarnas ekonomiska villkor, för att de skulle kunna vara mer angelägna att tacka nej till pengarna från utlandet. 
Den andra gruppen skulle utreda möjligheterna att ta fram avtal som reglerade övergångar mellan Nordamerika och Sverige och den tredje hade i uppdrag att försöka hitta ett sätt att förbättra tävlingsverksamheten för landslag och seriespel. Desktop ad in article Mobile ad in article

Så sköttes övergången till Elitserien

När väl det extra årsmötet kom, för idag 50 år sedan, klubbade man igenom att Elitserien skulle starta hösten 1975 med tio lag. Att division 1 skulle bestå av fyra regionala serier med tolv lag i varje. Att de fyra främsta i Elitserien skulle spela slutspel och de två sämsta lagen i skulle flyttas ner till division 1 och de fyra bästa lagen från respektive division 1-serie skulle spela playoff i bäst av två matcher tills fyra lag återstod och gav Kvalserien där de två bästa lagen tog klivet upp.

– Även om inte spelarflykten till proffslägret stoppas anser jag ändå att svensk hockey har vunnit en stor framgång. Nu får vi ett betydligt roligare seriesystem. Och framförallt: ett bättre landslag, sa Ove Rainer, den dåvarande ordföranden i Svenska Ishockeyförbundet, till GT.

Under övergångssäsongen 1974-75 slogs den norra och södra serien ihop till en storserie på 16 lag, där de åtta främsta kvalificerade sig för den historiska första upplagan av Elitserien säsongen efter. De fyra främsta gick till slutspel, 9:an och 10:an i serien hamnade i en kvalserie med de sex seriesegrarna från den underliggande serien. De delades upp i två grupper med fyra lag i varje, som spelade dubbelmöten om att ta de två sista platserna till Elitserien. 
Djurgården och Södertälje var lagen som kom nia och tia, och lagen vann respektive kvalgrupp tämligen enkelt och gjorde Brynäs, Leksand, Skellefteå, Timrå, MoDo, Färjestad, Västra Frölunda och AIK sällskap till den första elitseriesäsongen 1975-76.

Redan säsongen 1977-78 hade en förändring gjorts. Då flyttades bara ett lag ner till Division 1 och det näst sista laget skulle ingå i Kvalserien, som fram till 1980 innehöll fem lag. Därefter återgick Kvalserien till fyra lag fram till 1982. Då valde man att göra om kvalspelet till Kvalserien underifrån så att bara tre division 1-lag avancerade dit.
1982-83 förändrades ånyo serien under Elitserien. De två bästa i de fyra division 1-serierna gick till nystartade Allsvenskan efter nyår, där de två topplagen spelade allsvensk final om en elitserieplats och förloraren ingick, tillsammans med två kvallag från Allsvenskan/Div 1, i Kvalserien ihop med lag 9 från Elitserien.

Och så såg det ut fram till nästa direkt revolutionerande händelse i det svenska seriesystemet som kom till säsongen 1987-88 när Elitserien utökades till tolv lag
Men det är en annan historia. {{ BC AD HERE }}


TV: Elias Pettersson inför sitt första riktiga slutspel