- En spelare får högsta betyg.
- "Wikegård har tagit fram lövblåsaren"
- Fem faktorer som talar för att Djurgården håller sig kvar.
- Han blir poängkung.
- Faktorerna som försvårar för supertalangerna.
- Stor analys av lagbygget - betyg på alla spelare.
- Så kan de ställa upp - kedjor och backpar.
- Där hamnar Djurgården i snitt-tabellen.
SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE
Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:
= Oprövad/På gränsen till SHL-klass
= Okej SHL-spelare
= Bra SHL-spelare
= Riktigt bra SHL-spelare
= En spelare på hög Europanivå
Målvakter:
{{ PAYWALL LIMIT }}
Snittbetyg: 3,5
Kommentar: Djurgården gör som nykomlingar tenderar att göra: De lägger jättemycket pengar på att värva in en jätteduktig målvakt som ska sminka över de brister som alltid finns i en nykomlings trupp. Det här är inget nytt fenomen utan något som nykomlingar ofta gör. I förhandsspekulationerna kring Djurgårdens lag ritades mer ofta än sällan Mantas Armalis in i laguppställningen men Niklas Wikegård hade högre tankar än så. Han valde att plocka in en målvakt som, när han var som bäst, var en av de allra bästa i Europa.
Om Magnus Hellberg är lika bra nu är väl tveksamt. Han är hunnit bli 34 år och siffrorna han haft i AHL de två senaste åren har varit bra - men inte "wow". Vad det egentligen säger? Det är svårt att säga. AHL är en galen liga och målvakterna görs inte alltid rättvisa om vi ser till den binära statistiken. Och han stod trots allt VM och OS så sent som 2022.
Oavsett vilket är Hellberg - förstås - Djurgårdens viktigaste spelare den kommande säsongen. Hugo Hävelid kommer vara den tydligaste backupen av alla och även om han fortfarande är väldigt ung och helt klart utvecklingsbar ska vi komma ihåg att det är ett enormt kliv han behöver ta för att han på allvar ska bli en faktor i SHL. Han har varit en okej - rent av bra - allsvensk målvakt. Men det här är trots allt första gången han blir en SHL-målvakt på riktigt.
När det gäller betygen är det knappast så mycket att orda om. Magnus Hellberg är på förhand en given femma, även om jag nu inför säsongen håller ett par, tre andra målvakter i ligan högre. Men jag har mycket svårt att se att han skulle komma hem och bli någon sorts flopp. Jag tror han i sämsta fall kommer vara "väldigt bra". I bästa fall kommer han vara bäst i ligan och ge Djurgården de där poängen som är skillnaden mellan slutspel och kval. För låt oss vara ärliga: Mycket kommer hänga på Uppsalasonen i kassen.
Backar:
August Berg 
Hugo Blixt
Valtteri Pulli
Jakob Ragnarsson
Colby Sissons
Snittbetyg: 2,88
Kommentar: Niklas Wikegård har tagit fram lövblåsaren och gjort sig av med både Max Krogdahl och Edvin Hammarlund, som båda hade kontrakt, och gått skilda vägar med Jonny Tychonick, Arvid Bergström och förstås inlånade Mattias Hävelid. Dessa har ersatts med Joey LaLeggia, Jesper Pettersson, Valtteri Pulli och Gustav Lindström. Backsidan har kort och gott gått från en allsvensk sådan till en klart SHL-mässig sådan.
Jag ska inte sticka under stolen med att det är alltjämt är en av de svagare backsidorna i ligan på pappret, men för att vara en nykomling har Djurgården fått ihop det bra. Man har byggt en backsida där en majoritet har erfarenhet av SHL-spel tidigare, och här finns dessutom verklig spets i Joey LaLeggia och Gustav Lindström. De båda kommer få dra ett tungt, tungt lass. LaLeggia är en av ligans bästa offensiva backar och att som nykomling skryta med att ha en sådan i truppen är starkt. Han har dessutom haft en förmåga att leverera i lag som annars gått ganska tungt. Att spela i bottenlag är inget nytt för LaLeggias del. Han är som en inverterad Tyler Kelleher på så sätt. Gustav Lindström kommer i sämsta fall vara bra. Jag har svårt att se att den värvningen inte ska falla väl ut. Jag tror han är en legitim förstaback i SHL.
Jag tror och hoppas också att Jesper Pettersson ska få ett lyft av att flytta hem till Djurgården. Han har trots allt levererat där tidigare, även om det börjar bli en del år sedan. Problemet är att Pettersson i den här backsidan kommer behöva ta ett jätteansvar defensivt och jag ställer mig tveksam till om han har den uppbackning han behöver runt om sig för att göra ett så bra jobb som möjligt där. Det är också långt ifrån givet att den andra invärvade defensiva backen, Valtteri Pulli, kommer funka i SHL. Han har en stor kropp att bära runt på och har inte varit i ligan tidigare.
Vad gäller de "allsvenska" backarna som följer med upp är det klart att Colby Sissons på förhand är den som sticker ut mest. Men jag är faktiskt nyfiken på att se vad Hugo Blixt kan hitta på. Han SHL-debuterar nu som 27-åring och även om han inleder som en trolig åttondeback tror jag han kan jobba sig uppåt i hierarkin under säsongen. Han har en spelstil som jag tror passar in i den här ligan.
Överlag har Niklas Wikegård gjort ett klart godkänt jobb med att få ihop den här backsidan. Det kommer inte gå att bygga ett perfekt lag som nykomling utan man får göra så bra man kan. Den här positionen är dock Djurgårdens stora svaghet och man kommer bli väldigt beroende av tre, fyra backar som kommer behöva ta ett jätteansvar.
Foto: [Alamy]
Forwards:
David Blomgren
Daniel Brodin
Arvid Costmar
Mathias Emilio Pettersen
Ludvig Rensfeldt
Håvard Östrem Salsten
Joe Snively
Jesse Ylönen
Snittbetyg: 2,8
Kommentar: Här finns det verkligen kvantitet. Om det finns kvalitet då? Ja, det får man också säga. På pappret är den här forwardssidan mycket, mycket bättre än jag trodde den skulle vara när jag satt och började skissa på vilket lag Djurgården skulle kunna ställa upp med i SHL.
Så här: Djurgården har, spelare för spelare, en bra forwardssida. Inget de behöver skämmas för. Samtidigt kan jag känna att det just är en bra forwardssida spelare för spelare och att forwardssidan som sådan inte är klockrent byggd.
Ser vi till nyförvärven har exempelvis ingen av dem spelat i SHL tidigare (här räknar jag bort comebackande Jacob Josefson). Och de flesta övriga som spelat i SHL tidigare har den perioden relativt många år bakåt i karriären. Det behöver inte betyda något - men det kan göra det. I synnerhet eftersom att alla Djurgårdens nyförvärv på forwardssidan, utom Håvard Östrem Salsten, är värvade för att de ska leda lagets offensiv. De kan inte gömmas undan i en tredje- fjärdekedja och ta 20-30 matcher på sig att hitta rätt i SHL. De behöver mer eller mindre leverera från start. Och leda laget.
Men som sagt: Spelare för spelare ser det bra ut. Det finns en potential i Djurgårdens forwardssida som är imponerande hög för att vara i en nykomling. Joe Snively och Jesse Ylönen har jättespännande profiler och Mathias Emilio Pettersen är en spelare jag ska följa med nyfikenhet. Den stora stjärnan är emellertid Charles Hudon som har spetskvalitéer som inte speciellt många andra har i den här ligan. Även där är det klart att förväntningarna behöver hållas nere en liten bit innan vi sett honom i SHL, men på pappret är han en av ligans bästa offensiva spelare. Därför vågar jag sätta en femma i betyg trots att han inte spelat i ligan tidigare. Vi ska ju dessutom komma ihåg att han gjorde mål direkt i försäsongspremiären mot Leksand. Det behöver inte säga någonting - men det skadar knappast att den stora stjärnvärvningen slår till i debuten.
Det går inte att skriva en sådan här analys utan att nämna Anton Frondell och Victor Eklund. Här väljer jag dock att dra ner förväntningarna en smula. Båda två kommer från en otroligt intensiv säsong, där Eklund spelade JVM, ett långt slutspel och sen haft diverse åtaganden i Nordamerika. Nu ska han debutera i SHL, spela i ett par månader, åka iväg på JVM igen och sen spela viktiga matcher med Djurgården. Att utsättas för den pressen, den arbetsbördan och alla de intrycket när man precis har blivit vuxen är otroligt, otroligt tufft. Och Frondell kommer från en liknande säsong. Han var dessutom skadad under stora delar av den, kom tillbaka och gjorde braksuccé, hade det lite tuffare mot slutet, åkte på U18-VM, kom hem därifrån och sen var det uppladdning inför draft med allt vad det innebär. Precis son Victor Eklund har han dessutom hunnit med att skriva NHL-kontrakt. Och även här väntar förstås JVM-spel i vinter.
Potentialen på de båda stortalangerna är dunderhög. De kan göra succé i SHL och bli säsongens stora snackisar. Så bra är de faktiskt. Men jag skulle ändå bli förvånad om de gör 30 poäng och är Djurgårdens ledande spelare. De kommer behöva vara bra - de kraven kan vi ställa - men jag tänker inte kräva att de ska leda laget. Det finns det andra som kan och ska vara.
Precis som på backsidan hittar vi flera av de allsvenska lirarna längre ner i laget. Lyckligtvis är det i ganska stor utsträckning renodlade rollspelare som kan spela längre ner i laget. Spelare som Arvid Costmar, Ludvig Rensfeldt, Daniel Brodin, David Blomgren och Arvid Grewe kommer få slåss om speltiden längre ner - men de är säkra kort och kommer göra det jobbet på ett utmärkt sätt. Där kunde Djurgården ha haft det betydligt värre. Ingen av den kommer göra anspråk på att stå och styra ett powerplay.
Avslutningsvis måste jag skriva några ord om Jacob Josefson. Jag hoppas verkligen hans comeback blir lyckad, både för hans del och för Djurgårdens del. Det vore otroligt om han - efter så lång frånvaro - kom tillbaka och satte avtryck. Vi kan nog alla vara överens om att karriären inte slutade på det sätt den förtjänade när han tvingades lägga skridskorna på hyllan. Ur Djurgårdsperspektiv är det också väldigt viktigt att comebacken blir lyckad. Jag tycker centersidan ser ganska trist ut och det vill till att Josefson går in och håller måttet för att jag ska känna optimism runt centerpositionen. Skulle Josefson inte få det att funka kommer det istället ställas orimliga krav på Anton Frondell och det vore en tuff situation att hamna i både för honom och Djurgården.
Foto: [Terrence Antonio James/Alamy]
Totalbetyg: 9,18 (Plats 12)
Fem snabba om Djurgården:
Tummen upp: Bästa tänkbara läge att gå upp
Det här var verkligen säsongen då Djurgården skulle bli ett SHL-lag igen. Nu kändes de redo på alla fronter. Ja, ekonomin är minst sagt svajig och det är något de behöver lösa om de ska hålla sig kvar i ligan över tid - men i övrigt var det här det perfekta tillfället att gå upp.
Jag ska rabbla upp fem orsaker till varför jag tycker det är så:
- Ledarsidan. Det känns betydligt tryggare att kliva upp i SHL med Robert Kimby, Patrik Andersson och Michael Holmqvist som tränartrio och med Niklas Wikegård som sportchef än vad det hade gjort om de gått upp med Johan Garpenlöv eller Holmqvist som head coach och K-G Stoppel som sportchef. Det finns en annan trovärdighet och trygghet i Djurgården nu. Då tror jag vägen till panikknappen hade varit betydligt kortare än vad den kommer vara nu - även om Djurgården skulle sladda i tabellen.
- Hemvändarna. Det hade knappast gått för Djurgården att få hem två av tungviktsvärvningarna Magnus Hellberg eller Gustav Lindström ifjol.
- Talangerna. Ifjol hade man knappast kunnat ge Victor Eklund och Anton Frondell det förtroende i SHL som de fick i HockeyAllsvenskan. De fick växa in i seniorhockeyn i HockeyAllsvenskan och gjorde succé där, och kan nu bli två verkliga faktorier även i SHL-laget.
- Det svajar i andra SHL-klubbar. Hela havet stormar fortfarande i HV71. Leksand är i ekonomisk kris och har en svag trupp på pappret. Samma sak kan sägas om Timrå. Örebro och Malmö har för all del bättre lag än i fjol - men de är heller inte omöjliga för Djurgården att konkurrera med.
- Skickliga spelare fanns kvar på spelarmarknaden - länge. Medan det vissa år knappt gått att hitta någon som stått i ett par skridskor från maj till februari fanns det i år mängder av skickliga spelare att lägga vantarna på en bra bit in på sommaren. Det utnyttjade Djurgården perfekt.
Foto: [Bildbyrån]
Tummen ned: En nykomlings trupp blir alltid felbyggd
Jag var lite inne på det tidigare i texten, att det inte går att bygga en perfekt trupp som nykomling. Det hänger alltid med något kontrakt som man kanske inte ville ha med. Ibland har en spelare redan skrivit på för en klubb innan ett lag gått upp. Man värvar en spelare tänkt för HockeyAllsvenskan - och hux flux ska den spelaren spela i SHL. Ibland är man i en förhandling med en spelare i ett annat lag som inte vågar vänta ut beskedet huruvida klubben går upp eller ej, utan skriver på för något annat lag. Plus att man ju kommer in lite senare på spelarmarknaden även när det gäller importerna. Och så vidare. Därför tycker jag alltid - utan undantag - att en nykomlings lagbygge ser lite lustigt ut.
Djurgården är såklart inget undantag där. Wikegård har byggt ett bra lag som knappast blir någon strykpåse, utan som till och med kan ha förhoppningar om att hänga sig kvar utan kvalspel. Men det är såklart långt ifrån ett perfekt lag och det kommer finnas spelare som kommer behöva spela i en roll de egentligen inte ska eller kan spela i. Lyckligtvis bröt han kontraktet med både Max Krogdahl och Edvin Hammarlund, men jag känner att det nog inte hade varit fel att bryta kontraktet med någon forward också. Jag har svårt att alla som är i Djurgårdens trupp nu kommer vara där när säsongen avgörs i vår. Någon lär säkert hamna i en hockeyallsvensk toppklubb, eller rent av i en SHL-konkurrent i skadekris.
Foto: [Bildbyrån]
Han blir poängkung: Charles Hudon
Det är klart att det hade varit roligare att välja Anton Frondell. Eller kanske chocka och plocka Joey LaLeggia, som närmast garanterat kommer göra runt 30 poäng. Men jag kommer inte rund Charles Hudon. Jag har honom i en förstakedja med Joe Snively och Marcus Krüger, och om Hudon är så bra som snacket gör gällande kommer det vara en kedja som absolut kommer kunna hävda sig som förstakedja i SHL.
Hudon slutade topp-fem i AHL:s poängliga förra säsongen och ser vi till de tre senaste åren är han topp-tio i poängligan totalt sett. Han är den typen av spelare som normalt sett hamnar i KHL eller Schweiz. Att han nu hamnar i en SHL-nykomling är därför tämligen spektakulärt, om du frågar mig.
Blir Hudon en fullträff kommer han tillhöra toppen även av SHL:s poängliga. Men det troliga är väl kanske att han landar in runt 35-40 poäng och således hamnar en bit bakom den absoluta toppen. Det är trots allt kandensarens första år i SHL.
Foto: [Bildbyrån]
Ledarna: Robert Kimby & Niklas Wikegård
Robert Kimby är helt ny på SHL-nivå. Hade han inte gått upp med Djurgården hade han förr eller senare fått chansen i den här ligan ändå, för han är helt klart en av de mest intressanta coacherna svensk hockey har just nu. 41-åringen, som ju faktiskt bestämde sig för att lägga ner sin tränarkarriär för några år sedan men snabbt gjorde comeback, gjorde ett superjobb i Almtuna och visade utan bekymmer att han klarade av att coacha även i ett bättre lag. Han känns verkligen Djurgården - trots att han bara varit där i ett år. Det var nog den bästa coachen Djurgården kunde få. Och det som sticker ut är ju att man gjorde klart med Kimby redan innan Wikegård tillträdde - men det känns som att de två verkligen funnit varandra också.
Och vi ska heller inte glömma bort att Mikael Holmqvist, som även han ju gjorde succé med Djurgården som huvudtränare, finns kvar i staben även den här säsongen. Och känslan utifrån är att han och Kimby också hittat rätt. Jag har dock hört att det tog ett tag innan de verkligen hittade rätt i sina roller och sitt samarbete.
Jag hoppas att Djurgården har den interna styrkan som behövs för att behålla Robert Kimby även om det skulle gå tungt och man skulle ligga sist en bit in på säsongen. Likt MoDo valt att göra med Mattias Karlin tror och tycker jag att Djurgården absolut ska se till att hålla kvar vid Kimby även om man skulle åka ur SHL.
Jag tror heller inte man ska underskatta faktumet att han verkligen gjort resan. Han har varit head coach i Hockeytvåan, HockeyEttan och HockeyAllsvenskan och tar nu klivet upp till SHL för första gången. Den coachresan är det inte speciellt många som gör, trots allt.
Men lagets största stjärna är trots allt Niklas Wikegård. Efter två decennier utanför klubblagshockeyn på daglig basis kom han in och gjorde braksuccé med Djurgården direkt. Det måste också vara en dröm att ha Wikegård i klubben, för skulle det börja blåsa kommer han inte ha några som helst problem med att lägga all uppmärksamhet på honom själv och låta det andra arbetet pågå som vanligt. Han kommer stå där som en sköld och skydda Kimby, Frondell, Josefson, Hellberg och gänget och inte ta någon som helst stryk av det heller.
Som lagbyggare måste jag också säga att han överraskat positivt på mig. Ja, jag har varit inne på att det kanske mer känns som ett "ihopkok" av ett gäng individer snarare än ett klockrent lagbygge men det skyller jag på nykomlingsfaktorn. Jag tycker ändå man kan se hyfsat väl hur Wikegård tänkt med de spelarna han plockat in, och varför han tagit in dem. Laget är bättre än jag hade förväntat mig att det skulle vara. Och även om det kommit in många nya spelare är känslan att den här "Järnkaminsandan" ändå genomsyrar truppen.
På ledarsidan har Djurgården det riktigt gott ställt för första gången sedan Robert Ohlsson och Thomas Johansson lämnade klubben och det började gå utför.
Med det sagt hamnar Djurgården trots allt på plats tolv i mitt tabelltips. Bra för att vara nykomling - men ändå en indikation på att det kommer kunna bli en kämpig säsong för mesta mästarna. Undviker man kval har Robert Kimby, Niklas Wikegård och gänget förtjänat ett högt betyg för sitt arbete.
Foto: [Bildbyrån]
Så kan de ställa upp:
Målvakter:
Hellberg (Hävelid)
Backpar:
Lindström - Pulli
Pettersson - LaLeggia
Berg - Sissons
(Blixt, Ragnarsson)
Kedjor:
Snively - Krüger - Hudon
Ylönen - Josefson - Pettersen
Eklund - Frondell - Klasen
Costmar - Rensfeldt - Blomgren
(Salsten, Grewe, Brodin)
Foto: [Emma Wallskog / Bildbyrån]
Tabelltipset:
- Djurgården, 9,18 i snittbetyg
