I år hajpades SHL upp något oerhört med tanke på alla fina hemvändare vi fick till serien. Dessvärre kommer hemvändarna emellertid aldrig kunna väga upp för de som väljer att lämna vår högstaserie.
För fansen är det såklart hemskt att hela våren behöva läsa om alla stjärnor som är på väg ifrån. Det riktas ilska mot journalister som avslöjar nyheten och det riktas ilska mot spelaren i fråga, som inte sällan lämnar strax efter att de sajnat nytt kontrakt med den SHL-klubb de tillhör. På så sätt kan spelaren både äta kakan och ha den kvar, på något vis.
Jag förstår fansen. Jag förstår att det kan finnas en irritation. Framför allt mot egenfostrade spelare som klubben investerat både tid och pengar i, bara för att sen tvingas se spelaren fly landet så fort tillfälle ges. Men det är bara att vänja sig. För ärligt talat, det finns ingen anledning för toppspelarna att stanna i den här ligan längre än nödvändigt.
Det är klart att ett SM-guld smäller högt för alla svenska spelare. Räknar vi klubblagsframgångar tror jag bara en Stanley Cup-vinst skulle överträffa känslan av att få vinna SM-guld. Det är klart att Johan Davidsson, Magnus Johansson och Jörgen Jönsson stolt vandrar in i den SHL-arena de spenderade stora delar av sin karriär i, och ser sin tröja upphissad i taket. Det är klart Johan Davidsson kan slå sig för bröstet och säga att han varit en del av HV71:s samtliga fem SM-guld, som spelare eller ledare. Jag tror inte direkt Joel Lundqvist ångrar att han vände hem till Frölunda och blev kvar heller, efter sitt äventyr i Nordamerika. Men den typen av spelare och SHL-vurmare kommer aldrig vara något annat än undantag. Men jag tror inte direkt Jimmie Ericsson ångrar att han tog ett år i Ryssland, drog in en jäkla massa pengar, vann Gagarin Cup, och sen kunde återvända till klubben han är en legendar i, heller.
Där kan vi snacka om att äta kakan och ha den kvar.
90-talisterna och 00:orna växer upp med NHL på ett annat sätt än den äldre generationen. De har vuxit upp med att KHL finns. Få se Instagrambilder på hur fenomenalt vackert Schweiz är, och hur enkelt det är att bo där. De får höra hur smidiga alla resor är. Stommen i en VM-trupp består inte längre av SHL-spelare heller, för den delen. De allsvenska stjärnorna ser också att det kanske är klokare att dra till Finland och få en ledande roll där, vilket ger kontrakt i Schweiz (som Erik Thorell) eller KHL (som Malte Strömwall). Anledningarna för dem att välja SHL blir också färre och färre.
Svenska klubbar måste uppenbarligen göra någonting rätt mot sina importer, eftersom många av de allra bästa nordamerikaner vi sett i ligan gjort mer än en sejour i Sverige. Jag tänker påBroc Little som kom tillbaka till LHC, Ryan Lasch som kom tillbaka till Frölunda, Ryan Gunderson och Greg Scott som kom tillbaka till Brynäs efter att ha dragit in lite deg i KHL. Men alla väljer ju också att lämna SHL, för att gräset är lite grönare någon annanstans.
Kanske är det också svenska klubbars problem. Att alla är så satans trevliga. Så fort en spelare, vare sig om det är en svensk eller en import, vill tillbaka till den klubb de lämnat står klubbledningen där med öppna armar och tar emot den. För det är ju det alla SHL-sportchefer hoppas på. Att en Dennis Everberg, Anton Rödin eller Jonas Junland ska vilja komma tillbaka. De håller kontakten alla år spelaren är borta, med hopp om att en hemkomst ska vara nära förestående. Det är spelarna som bestämmer och klubbarna kan inte göra annat än dansa efter deras pipa.
Därför kommer såklart Färjestad välkomna tillbaka Linus Johansson och "Lilliz" efter deras två-tre år i Ryssland, Skellefteå kommer göra Jonathan Pudas till lagkapten den dagen Oscar Möller lägger av, Ted Brithén kommer om några år göra sin tredje sejour i Rögle. Och såväl fans, som tränare och sportchefer kommer lyfta fram spelarens klubbhjärta.
Men ett klubbhjärta är sällan så stort att det väger upp för utmaningen att spela utomlands, nyfikenheten över att få bo i ett nytt land och testa en ny kultur, den ekonomiska vinningen att lämna Sverige - och förmodligen drivet över att få slippa se Coop Norrbotten Arenas omklädningsrum igen, få slippa åka en lång bussresa över hela E4:an och gruffa med Karl Fabricius eller Sebastian Karlsson på en tekning.
Fördelarna med att bo i Sverige, att kanske, eventuellt, möjligtvis få vinna ett SM-guld med klubben de representerade som junior, att kanske få ett C på bröstet, att kanske få sin vepa i taket, väger helt enkelt inte upp.
SHL är en utvecklingsliga. SHL är inte den mest attraktiva ligan i Europa, ens för svenskar. Och det tragiska är att det inte finns någonting klubbarna kan göra åt saken.
Det finns helt enkelt ingen anledning för toppspelarna att stanna i Sverige. Tyvärr.
Linus Johansson är på väg till Ryssland.Foto: Fredrik Karlsson/Bildbyrån
14 lag - 14 tankar
Brynäs: När Emil Molin anslöt till Brynäs hade de ligans allra sämsta powerplay och låg omkring åtta procent. Sedan hans debut i Brynäs ligger de på 26 procent. En ofattbar ökning och bara Linköping har haft ett bättre PP sedan Molin värvades till Brynäs i oktober.
Det är nästan så man räknar med att Brynäs ska göra ett eller två PP-mål varenda match, numera. Förstaformationen med Molin, Anton Rödin, Linus Ölund, Greg Scott och Nicklas Danielsson är fruktansvärt bra och ger Brynäs chansen att vinna varje match.
Djurgården: När jag tidigare under säsongen rankade SHL:s bästa centrar hade jag inte Jacob Josefson med på topp-fem, eftersom han missat så stora delar av säsongen. Men hade jag gjort listan nu hade han varit med. Nog för att han missat några matcher i närtid också, men när han väl spelar är han fruktansvärt nyttig.
I segern mot Leksand gjorde storstjärnan tre poäng och om han skulle få igång poänggörandet även över tid aspirerar han på titeln som ligans bästa center även den här säsongen - och då blir Djurgården extremt farliga i ett slutspel.
Frölunda: Roger, hallå?
Vad är det som händer i Frölunda egentligen? Tidigare har jag viftat bort deras formsvacka och tänkt att de är för bra för att det ska börja snackas om någon oro eller kris. Men nu är jag faktiskt lite orolig för Frölunda. Jag såg deras match mot Brynäs igår och förutom en okej slutforcering i den tredje perioden var den matchen inte mycket att skriva hem om.
De var mest irriterade, nästan lite ur balans. Efter matchen höll de ett lagmöte där de bland annat diskuterade lagets usla disciplin och ja, det är förstås den stora anledningen till att de förlorar match på match. Men även spelmässigt ser det allt annat än bra ut just nu.
Färjestad: Sanny Lindström gjorde en intressant intervju med Färjestads målvaktstränare Maciej Szwoch i periodpaus av lagets match mot Frölunda i torsdags. Intervjun handlade såklart om Färjestads målvaktssituation, där Arvid Holm snott förstaspaden från Markus Svensson. De mer målvaktskunniga personerna än jag menar att FBK inte vinner guld med Holm i kassen utan måste spela Svensson i form inför slutspelet.
Situationen är ytterst spännande, eftersom Svensson har mer rutin än de flesta medan Holm knappt har erfarenhet av någonting på seniornivå. Det är tydligt att Holm är "Maskens" snubbe och det framgick också mellan raderna i intervjun med Sanny Lindström. Om inte Holm tappar formen fullständigt kommer han gå in i slutspelet som etta i guldjagande Färjestad. Kan han göra en Linus Söderström anno 2017?
Arvid Holm.Foto: Kenta Jönsson/Bildbyrån
HV71: Oj, vad viktigt att HV nu börjar få igång Lias Andersson. Den superhajpade värvningen har, av förklarliga skäl, mest haft en statistroll under sina inledande matcher i HV71. Igår kom dock hans två första mål för den här SHL-säsongen, och även om Lias inte främst är en poängspruta måste han prestera både mål och poäng om HV ska kunna gå längre än åttondelsfinal eller kvartsfinal. Jag vill påstå att Lias och backstjärnan Johannes Kinnvall kommer vara HV71:s viktigaste utespelare i slutspelet.
IK Oskarshamn: Hand upp, den som trodde att Daniel Rosengren och Marcus Hellgren Smed skulle bilda ett SHL-målvaktspar i år. Eller ens någon gång.
Oskarshamn slog till med inte mindre än tre målvaktsvärvningar inför deadline, och innan stjärnan Richard Bachman var tillgänglig för spel fick de två ganska anonyma allsvenska målvakterna Rosengren och Hellgren bilda målvaktspar under ett par matcher.
Det måste vara ett av SHL-historiens mest osannolika målvaktspar.
Leksand: Så kom den då! Leksands första seger med Ulf Samuelsson vid rodret har kommit! Men det allra viktigaste som hänt i Leksand under veckan var Patrik Zackrissons efterlängtade uppvaknande. Efter att ha gjort smärtsamt svaga 0+3 på 14 matcher slog han till med ett kanonmål mot Djurgården, och av bara farten gjorde han det matchavgörande 1-0-målet i 3-0-vinsten mot Oskarshamn också.
Patrik Zackrisson måste fortsätta leverera om Leksand ska klara ett kval.
Linköping: Visst, det blev förlust mot Växjö igår. Men jag kan inte göra annat än imponeras av den lagmoral de visar just nu. Mot Brynäs låg de under med både 1-0 och 2-1 under de fyra sista minuterna, men vann med 3-2 efter att Sam Lofquist gjort två mål.
Efter matchen pratade jag med Lofquist och han berättade om glädjen som finns i Linköping. Om hur de bara bestämde sig för att ha roligt, det kunde liksom inte bli så mycket värre än hur det var när det var som allra värst. De valde glädjen i stället för ångesten - och helt plötsligt såg de ut som ett vettigt hockeylag igen.
Slutspelståget gick nog igår. Men Linköping har i alla fall börjat göra saker rätt.
Luleå: I veckan förlängde Luleå kontrakten med Fredrik Styrman och Karl Fabricius. 37-årige Fabricius kommer köra på i alla fall till 2021. Om utgår från att han spelar de åtta matcher som är kvar, och samtliga 52 matcher kommande säsong, kommer han kliva upp på 906 matcher. Då är han med råge förbi David Petrasek, som just nu är tvåa i alla tiders matchliga i Elitserien/SHL. Fabricius behöver bara spela 42 matcher till för att passera Petrasek.
Det är inte omöjligt att "Fabbe" även går förbi Jan Sandström och tar över förstaplatsen i antal spelade matcher. Han har just nu 107 matcher dit, och behöver alltså spela lite drygt två hela säsonger till för att passera Jan Allan. Spelar han de åtta matcher som är kvar den här säsongen och två hela år till efter det har han 112 matcher kvar - och går då förbi Sandström.
Det vore ju riktigt mäktigt.
Oavsett vilket har han bara elva matcher kvar innan han blir den forward som gjort flest matcheri ligans historia. Då passerar han nämligen Per-Åge Skröder.
Malmö: Efter en fin period började man känna att Malmö kanske till och med skulle kunna hota om topp-sex, eftersom alla lag kring det strecket slår alla och få tar sådär vansinnigt mycket poäng. Men nu kan vi räkna bort Malmö från den striden, i alla fall. De har nio poäng upp till sexan HV71, men ska också passera både Örebro och Djurgården och det kommer inte hända.
Dessvärre för Malmös del tror jag inte heller de tar in de åtta poäng som behövs för att få hemmaplansfördel i en åttondelsfinal. Nej, Peter Anderssons målsättning nu får bli att försöka tajma in toppformen så gott det går till slutspelet. För Malmö kommer bli nia, eller möjligen, möjligen tia.
Rögle: Sedan Elitseriens start för 45 år sedan har ingen - ingen - back vunnit poängligan. Det kan hända i år. Det kan faktiskt göra det. Kodie Curran är tvåa, men bara två poäng bakom Marcus Nilsson. Curran har gjort poäng i 13 av sina 14 senaste matcher. Han har gjort tio poäng på sina senaste fem - och just nu är känslan att han kommer komma ifatt Marcus Nilsson. Just nu är känslan att kanadensaren kommer skriva historia.
Kodie Curran.
Skellefteå: Joakim Lindström har absolut inte sin bästa SHL-säsong i karriären. Men nu är han glödhet. Dessutom har han passerat såväl 500 SHL-matcher som 400 SHL-poäng. Jocke Lindström är den typen av spelare som inte märks, syns eller hörs mest - men oj, vad han kommer saknas när han inte längre är en del av SHL. Som tur är har han två år kvar på sitt kontrakt.
Nu är han i vansinnigt bra form och gjorde fem poäng på veckans tre matcher. Han gjorde 2+1 i lördagens seger mot Rögle (Skellefteås sjunde raka). Sluta aldrig vara Jocke Lindström, Jocke Lindström.
Växjö: Linus Skager fick inte chansen i Modo i HockeyAllsvenskan utan lånades ut till Örnsköldsvik innan han lämnade för Växjö. Där har han gjort succé i juniorlaget, och i veckan fick han chansen i två SHL-matcher. Dessutom fick han spela i det som stod som förstakedjan, med Marcus Paulsson och Emil Pettersson.
Är Linus Skager Växjös nya fynd?
Örebro: Örebro har sjunkit som en sten genom tabellen och är nu bara åtta. En placering som är bättre än de flesta trodde de skulle ha inför säsongen, men som nu känns som en liten besvikelse.
Men allt det faller liksom i glömska när vi fick det besked vi fick förra veckan: Kristian Näkyvä har drabbats av testikelcancer. Det gör lika ont varje gång, att behöva läsa det, och är alltid en påminnelse om att sjukdomen kan drabba vem som helst. Oavsett om du är vältränad, framgångsrik, ung, rik...hos slumpgeneratorn har du samma odds som alla andra.
Det är förjävligt.
I veckan släppte Näkyvä ett första uttalande om hans tillstånd, och det var i alla fall försiktigt optimistiskt.
– Först och främst vill jag tacka för det otroliga stöd som jag har fått. Det är helt fantastiskt och jag kan inte med ord beskriva hur mycket det har betytt för mig och min familj. Operationen gick helt enligt plan och jag mår efter omständigheterna bra. Läkarna är positiva och nu inväntar vi provresultaten. Än en gång stort tack för det fina stödet, säger Kristian Näkyvä till klubbens hemsida.
Det värmde i alla fall mitt hjärta.
