- Siffrorna som sticker ut - till det positiva.
- Där skiljer sig lagen åt.
- Brynäs katastrofsiffror.
- Är hans frånvaro anledningen till formsvackan?
- Där måste Leksand bli bättre.
- Spelarna som måste lyfta sig.
- Har man spelarmaterialet för att lyfta?{{ PAYWALL LIMIT }}
Inför säsongen tippades Brynäs i toppen av de allra flesta experter och krönikörer. Leksand var å andra sidan tippade i botten av så gott som samtliga. Men när vi nu spelat nästan en fjärdedel av säsongen ligger faktiskt Leksand två poäng före Brynäs - men ändå utanför en slutspelsplats.
Leksand började säsongen sensationellt starkt, men har sakta men säkert sjunkit tillbaka. De har bara vunnit en av de sex senaste matcherna och är med det sämst i ligan. Brynäs har vunnit två matcher under samma period, och känslan efter de två segrarna (mot Timrå och Färjestad) var att laget hade hittat ett vägvinnande spel. Men det som följt därefter är en förlust mot Storhamar (då vilade man dock halva laget), förlust mot Skellefteå, förlust mot Linköping och förlust mot Belfast (även då ställde de upp med ett halvt juniorlag). De tre första förlusterna var dessutom på hemmaplan.
Nu har man ett ljusnande skadeläge och kommer komma till spel med vad som får anses vara så gott som bästa möjliga lag i kvällens match.
Leksand stod för säsongens bästa period i lördags och körde över Djurgården fullständigt, men hittade återigen ett sätt att förlora och är nu ytterst nära den där kvalplatsen alla tippade att de skulle hamna runt. Även Leksand har haft en del tunga spelare borta, men kommer kunna ställa upp med ett starkt lag ikväll.
Men vad ligger då bakom lagens svaga start? Låt oss börja med den mer "abstrakta" faktan.
Brynäs
Brynäs har haft problem både när det gäller saker vi kan se med statistikens hjälp, och saker vi kan se med ögats hjälp. Låt os börja med det vi faktiskt ser med ögonen.
Här finns det mängder av problem.
Det kanske mest påtagliga är faktumet att man svajar mycket i prestationerna under matcherna. I så gott som alla matcher har Brynäs haft åtminstone en betydande del där man varit väldigt spelförande och rent av dominerat motståndet. De har ofta gjort extremt starka förstahalvor av matcherna. De har haft ledningen många gånger, men ändå förlorat. Här sticker framför allt 4-0-ledningen mot Luleå och 2-0-ledningen mot Malmö ut. Två matcher där Brynäs länge var helt överlägset - men sen föll ihop och förlorade tydligt istället.
Det som var Brynäs styrka ifjol var att man var en otrolig lagmaskin som malde ned sitt motstånd och sannolikt var fruktansvärt jobbiga att möta eftersom man var bra på alla de här "tråkiga" grejerna. De var otroligt starka i sarghörnen och runt mål, de vann mycket puckar i mittzonen, de slog inte bort speciellt mycket i egen zon och så vidare. Det har man inte lyckats med i år. Nu förlorar Brynäs istället de lösa puckarna, nu kladdar de i egen zon och det smyger sig snabbt in en panikkänsla så fort pucken är i Brynäszonen. Tendenser man ofta ser hos bottenlag och framför allt jag sett på nära håll i just Brynäs genom åren.
En sak som verkligen stack ut förra säsongen var att backarna gjorde väldigt få individuella misstag. Det är klart att Theo Lindstein och Johannes Kinnvall kunde slå någon felpassning här och där, det är klart att backparet Söderström-D'Astous bjöd på lite för mycket "indianare" under slutspelet - men överlag genomsyrades Brynäs backspel av struktur och stabilitet. I år är läget något helt annat. Mattias Norlinder och Axel Andersson begår individuella misstag så gott som varje match, Johannes Kinnvall saknar alldeles uppenbart sin parhäst Simon Bertilsson, Robert Hägg hamnar ofta någon halvmeter eller meter fel runt kassen. Och så vidare. Brynäs har släppt in extremt många mål på returer eller andra typer av lösa puckar runt kassen, både i fem mot fem och boxplay. Just den typen av spel som exempelvis Robert Hägg och ett annat nyförvärv, Michal Kempný, ska vara bra på.
De som var i Brynäs ifjol och är kvar nu har blivit sämre, och de som värvats in har varit sämre än de som lämnat.
Ett annat problem för Brynäs har varit att de inte hittat rätt i sina formationer. Ifjol spelade man i princip med samma tre toppkedjor hela säsongen, och gjorde lite småjusteringar i fjärdeformationen. Man hittade rätt från start. Den här säsongen har man inte hittat rätt alls. Axel Jonsson-Fjällby inledde i förstakedjan, skickades ner till fjärde och börjar väl nu hitta rätt i en middle six-roll, Kieffer Bellows har gått från andrakedjan till förstakedjan till fjärdekedjan, Silfverberg och Larsson har haft ett gäng tredjelänkar bredvid sig, Nicklas Bäckström har fått nya kedjekompisar i så gott som varje match. Ja, man har haft problem helt enkelt. Det beror till viss del på att man redan nu haft fler skador än under grundserien ifjol, men också på att Niklas Gällstedt helt enkelt inte prickat helt rätt.
Till skillnad från backsidan är jag dock inte speciellt orolig för forwardssidan när allt kommer omkring - här finns det trots allt lite för många för bra spelare för att man inte ska få ihop det.
Foto: [Bildbyrån]
Statistiken
Om vi lämnar det mer "abstrakta" och tittar på sifferfakta är det ju två saker som alla har sett har varit problem hos Brynäs:
Boxplayspelet och målvaktsspelet.
Boxplayspelet började haverera redan under slutet av förra säsongen. Sett över hela grundserien låg de på 79 procent, men de sista omgångarna i grundserien samt hela slutspelet var en enda lång fars för Brynäs del. Man hamnade alltså på 59 procent i boxplayspelet. De var en stor anledning till varför man inte vann guld.
Under hela grundserien ifjol släppte Brynäs in 24 mål i boxplay, vilket var den näst bästa noteringen i ligan. Den här säsongen har de redan släppt in 16. Mer än halva ligan har inte ens släppt in hälften av den noteringen. Procentuellt ligger de på 48. Jämför det med Frölundas tre insläppta och 93 procent så har vi en ganska stor anledning till varför det skiljer 16 poäng i tabellen.
De senaste matcherna har Brynäs boxplayspel sett bättre ut. Man spelar mer aggressivt och krymper inte ihop lika mycket runt målvakterna. Med det sagt har man fortsatt släppa in mål i spelformen.
Brynäs har släppt in 40 mål den här säsongen - flest av alla. Men man har bara släppt in näst flest skott på mål av alla lag. Bara Skellefteå är bättre på den fronten. Där har vi ju ett bevis för två saker:
- I det kontrollerade spelet, alltså fem mot fem, är Brynäs inte så dåliga.
- Målvakterna hjälper inte till speciellt mycket.
Collin Delia har, som alla vet, underpresterat kraftigt i alla matcher utom den mot Färjestad. Och Damian Clara har väl gjort det okej, men han är ingen legitim förstemålvakt i SHL.
Brynäs har just nu en räddningsprocent på runt 85, vilket är sämst i ligan.
Collin Delia har släppt in runt nio (!) mål fler än förväntat. Clara har enligt hockeysiffror.se släppt in runt fyra mål fler än förväntat i alla spelformer. Delia är klart sämst, och Clara är sjunde sämst.
Foto: [Bildbyrån]
Målvaktsspelet kommer inte givet bli bättre. Ingen av de målvakterna Brynäs har den här säsongen har ju en grundnivå som garanterar en förbättring framöver. Om vi jämför med exempelvis Tim Juel, som också underpresterat, så vet man ju att han har en högre nivå i sig. Men har Delia eller Clara det? Tveksamt.
Däremot kommer boxplayspelet bli bättre. Vår statistikexpert Viktor Jansson skrev för knappt två veckor sedan så här i sin analys om Brynäs:
"Jag kommer inte göra några försök att diagnostisera exakt vad det är som har fallerat i Brynäs PK. Mycket pekar på en kombination av tveksamt utförande, svagt målvaktsspel och en rejäl skopa oflyt. Helt klart är i alla fall att så här många mål kommer de inte fortsätta släppa in. För även om både xG och målvakter fortsätter att tillhöra botten i ligan kommer målsnittet sjunka. Tittar vi på de tre senaste säsongerna så har bara två lag släppt in fler än tio mål per timme i PK när säsongerna summeras. Modo har den sämsta siffran på tretton insläppta mål per timme säsongen 23/24 och just nu har Brynäs alltså nästan dubbelt så högt snitt. Det är helt ohållbart, hur svagt PK och målvaktsspel de än fortsätter ha."
Så: Brynäs kommer bli bättre i special teams. Ser vi till xG i boxplay är Brynäs för all del ett bottenlag, men långt ifrån överlägset sämst. Man har också en skyhög xG i powerplay. Det finns alltså mer att hämta i special teams.
Och då kan man definitivt klättra i tabellen. För ser vi till xG i lika styrka är man näst bäst i ligan, på närmare 58 procent. Bara Frölunda, som ligger runt 60, är bättre. Det är små, små skillnader mellan lagen i SHL i år, man är alltså näst bäst på 58 procent, men det är ändå ett tecken på att Gävlegänget kommer klättra i tabellen. Men man har vunnit xG-matchen ganska klart de fem senaste SHL-matcherna - men bara kommit ifrån de fem matcherna med sex poäng. Brynäs har också högst corsi i hela ligan, medan deras PDO (skottprocent + räddningsprocent) är tredje lägst. Det talar också för att resultaten kommer komma.
Individuellt finns det som sagt en del att önska av flera av lagets backar framför allt, och framåt är det framför allt Johan Larsson som haft en tuff höst. Jakob Silfverberg fortsätter producera och leverera, men Larsson behöver höja sig. Överlag behöver helt enkelt fler spelare börja producera.
Så: Ska Brynäs vara oroliga? Ja, börjar poängen inte trilla in snart är det klart att det kommer infinna sig en panik. Men får man bukt på åtminstone två av dessa tre faktorer så kommer de kunna klättra i tabellen.
- Bättre målvaktsspel.
- Bättre boxplayspel.
- Färre individuella misstag.
Frågan är dock om poängen upp till topplagen redan är för många för att Brynäs ska kunna knipa en topp-sex eller topp fyra-placering?
Foto: [Bildbyrån]
Leksand
Leksand var som sagt tippade i botten av de allra flesta, däribland mig. De kom sist i min tabell inför säsongen, där jag betygsatte spelarna och fick ihop en tabell baserat på snittbetygen. Utifrån det är det ingen skräll att man ligger där man gör.
Till skillnad från Brynäs, som haft svårt att få med sig resultaten hela hösten, inledde ju Leksand oväntat starkt. Efter fem omgångar hade de tio poäng och låg bara två poäng bakom serieledande Frölunda. Sex omgångar senare är gapet till serieledarna 14 (!) poäng.
Så, vad har gått snett då?
Faktum är att det är svårt att peka ut lika tydliga faktorer som man kan göra i fallet Brynäs, men om vi börjar lite mer "abstrakt" även här och avslutar med det statistiska så är det klart att skadorna spelat in. Max Veronneau har inte spelat sedan omgång tre, Oskar Lang har missat ett par matcher, Peter Cehlárik utgick förra veckan - och vill man göra det hela riktigt dramatiskt kan man peka på Anton Johanssons skada. Johansson skadade sig en bit in på omgång sex, och det är sedan dess Leksand haft svårt att få några resultat. Men med all respekt för Johansson törs jag lova att det såklart inte bara är på grund av hans skadefrånvaro som Leksand rasat.
Foto: [Bildbyrån]
Men överlag är det såklart lite för många spelare som haft lite för stora roller. Redan när jag såg honom en match på försäsongen förälskade jag mig i Tinus Luc Koblar, och han har gjort det jättebra även i SHL, men han är såklart inte en "middle six"-center i SHL ännu. Även en sån som Fred Nilsson har tagit en jättestor roll, och även om han gjort det kanonbra och lite i skymundan slagit igenom den här säsongen, så är det ändå inget styrkebesked att luta sig så mycket emot honom.
Leksand har också haft för få spelare som drivit laget. Peter Cehlárik har verkligen gjort det när han varit med, Michael Lindqvist har fått det lyft som han och Leksand hoppades på, och importvärvningarna Gabriel Fortier och Nolan Stevens har varit bättre än väntat. Dessutom har Alexander Lundqvist lyft sig jämfört med ifjol.
Men var är Oskar Lang? Marcus Karlberg? Lukas Vejdemo? Kalle Östman? Det är i dessa tider, när Leksand har en tunn trupp och många spelare borta, som de måste kliva fram och leda laget.
Precis som Brynäs tycker jag Leksand också varit lite för ojämna under matcherna. Det är ett tecken på att laget inte riktigt sitter ihop, och enligt mig en följd av att man har så många unga och erfarna spelare som behöver spela lite för stora roller. Om jag återvänder till lördagens match mot Djurgården så har vi ett klockrent exempel på det. Det är svårt att förstå hur man förlorade den matchen efter att ha varit så bra i första perioden. Där såg vi i alla fall Leksands högstanivå (men också Djurgårdens lägstanivå).
Samtidigt är det så att den här formsvackan Leksand är inne i nu blir mer påtaglig för att den kommer i början av säsongen. Hade den kommit i omgång 23 till 28 hade vi inte reagerat på samma sätt som vi gör nu, då laget sakta men säkert trendar neråt i tabellen vilket gett oss som tippat Leksand i botten vatten på vår kvarn.
För om vi kollar på siffrorna är läget faktiskt inte så pjåkigt.
Statistiken
Precis som Brynäs har faktiskt Leksand spelat bättre än vad utfallet blivit. Ser vi till xG-tabellen, där Brynäs alltså ligger tvåa, är Leksand så bra som fyra med en procent på cirka 55. Med tanke på spelarmaterialet och vilka spelare som varit borta, plus faktumet att man har en till stora delar ny tränarstab, är det otroligt imponerande. Jag blev faktiskt lite chockad när jag såg de siffrorna. Jag bara utgick från att Leksand successivt dalat även på den siffran och var på undre halvan.
Men icke.
Problemet för Leksand är att man inte har spelarmaterialet för att konvertera sin höga xG-procent till mål. I lika styrka är det bara tre spelare som gjort fler än ett mål. Och en av dem är faktiskt Joonas Lyytinen. I Brynäs är det sju spelare, om vi ska jämföra med dem. Nu kan man återigen peka på att Max Veronneau, som ju har mål i lika styrka som sin specialitet, varit skadad. Men det säger ändå något om bristen på offensiv spets hos Leksand. Det är uppenbart att de haft spelet - men inte spelarna - för att få med sig resultat. Vilket ju är motsatsen med hur fallet var för några år sedan då man i offensiven kunde göra väldigt mycket av väldigt lite - men istället släppte till mycket mer. Intressant nog har Leksand också bara den elfte högsta corsin, och en PDO som ligger på drygt 102. PDO:n är inte osannolikt hög för att hålla över en hel säsong, men är mer trolig att sjunka än stiga ytterligare. Motsatt mot Brynäs alltså, som ligger runt 97 och mer troligt kommer bli någon procent bättre än sämre.
Precis som vanligt har Leksand också haft jätteproblem i special teams, framför allt i powerplay. Det är ett tema som funnits genom alla år. Tidigare har Mikael Karlberg fått skulden för det, men nu ser vi ju att det ser sisådär ut även utan honom i båset. Leksand har bara gjort fyra PP-mål och ligger på knappt 13 procent, vilket man är sämst på.
Ser vi till den underliggande PP-statistiken finns det dock hopp om att man ska kunna klättra i tabellen och i alla fall vara ett lag för den undre mitten, snarare än den absoluta botten. Och det vill nog till att man verkligen lyckas lyfta där. För ett lag med det spelarmaterialet som Leksand har behöver kort och gott producera när den typen av "gratischanser" dyker upp.
Går vi match för match och kollar xG:n i lika styrka har Leksand haft en förmåga att vara inblandade i tajta matcher som hade kunnat gå lite hur som helst. Det är ju i den typen av matcher som PP-spelet blir ännu mer avgörande. Och kanske, kanske är det återigen den svaga spetsen som gäckar Leksand i matchavgörande lägen. Och det beror såklart på den ekonomiska situation Leksand sitter i. Utifrån förutsättningarna har "Tjomme" fått ihop ett bra lag, men man kommer helt enkelt inte kunna utmana om de absoluta toppspelarna. Något som alla visste skulle bli fallet.
Foto: [Bildbyrån]
Om vi tittar på målvaktsspelet var det enorma förväntningar på Marcus Gidlöf inför säsongen. Förväntningar han inte riktigt levt upp till. Han har, precis som Hellsten, varit "average". Och mer än så går det knappast att begära av en förstaårssenior som inte har speciellt många SHL-matcher i ryggsäcken. Men under den här sexmatchersperioden där Leksand förlorat fem matcher har ingen av dem riktigt stått på huvudet heller. Och det hade nog behövts för ett så nederlagstippat lag som Leksand är. Snacket om att man nu är tillbaka i verkligheten och spelar som förväntat kan lätt äta sig in i spelarnas hjärnor när förlusterna läggs på hög - även fast Leksand har siffror som kan visa att man snarare spelat ganska bra.
Men med allt det sagt är det 40 omgångar kvar - och jag skulle bli förvånad om Leksand är ett lag för topp-fyra i xG-tabellen även när serien är färdigspelad. Och är man det, då kommer man inte heller behöva oroa sig för kval. Om så blir fallet ska Johan Hedberg ha en jätte-eloge. Oavsett vilket så sitter han - precis som Niklas Gällstedt i Brynäsbåset - säkert trots en poängmässigt skral start.
Kvällens match
Trots Leksands usla form, poängmässigt, går man in i kvällens rivalmöte med en skön känsla. Det är jag övertygad om. De vet ju om att all press är på Brynäs. Skulle Leksand vinna kvällens match - då skulle det på allvar börja skaka i Gävle. Då spelar det ingen roll att man ligger tvåa i xG-tabellen, kort och gott. Det kommer inte en j*vel bry sig om i sådant fall.
Men jag skulle ändå bli förvånad om inte Brynäs vann. Någon gång måste det helt enkelt lossna, och i kvällens match kan man kort och gott inte visa upp de nonchalanta beteenden som man under stundom visat upp de inledande elva matcher. Nu är det allvar, även för Brynäs.
Det här är helt klart den match som kittlat mest under säsongsupptakten, både för att det är ett rivalmöte och med tanke på lagens form, prestationer och tabellplacering. Kvalstrecket är så pass nära att jag tror det kan påverka kvällens match - trots att vi inte ens spelat en fjärdedel av säsongen.
Foto: [Bildbyrån]
Källor: Sportslogic, hockeysiffror.se, Eliteprospects.com, se, hockeysverige.se.
