- Betyg på alla spelare - fyra får högsta betyg.
- Ny röra på målvaktssidan.
- "Många påstår att backsidan är bättre - jag håller inte med"
- Enorma forwardssidan - stjärnan tar plats i fjärdekedjan.
- Toppkedjan - överlägsen i serien.
- Förväntningarna på Bäckström.
- Trenden som behöver brytas: "Inte hänt sedan millenieskiftet"
- Där har Brynäs tagit stora kliv.
- Så kan Brynäs ställa upp.
- Där hamnar de i snitt-tabellen.
Läs mer: Här hittar du analysen av Djurgården.
Läs mer: Här hittar du analysen av Växjö.
Läs mer: Här hittar du analysen av HV71.
Läs mer: Här hittar du analysen av Färjestad.
Läs mer: Här hittar du analysen av Leksand.
Läs mer: Här hittar du analysen av Örebro.
Läs mer: Här hittar du analysen av Linköping.
Läs mer: Här hittar du analysen av Rögle.
Läs mer: Här hittar du analysen av Timrå.
Läs mer: Här hittar du analysen av Malmö.
SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE
Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler:
= Oprövad/På gränsen till SHL-klass
= Okej SHL-spelare
= Bra SHL-spelare
= Riktigt bra SHL-spelare
= En spelare på hög Europanivå.{{ PAYWALL LIMIT }}
Målvakter
Colin Delia 
Snittbetyg: 3,0
Kommentar: Det fanns inget annat lag där utfallet på målvaktsspelet förra säsongen blev så annorlunda mot vad det var tänkt, som i Brynäs. Brynäs var otroligt tydliga på förhand med att Erik Källgren var den klara förstamålvakten och att man skulle plocka in en backup som, mer eller mindre, bara skulle avlasta. Källgren var en av ligans tydligaste förstamålvakter. Vilket i min värld var en aning oroande sett till att han kom från en mycket tung säsong i AHL. Samtidigt tycker jag han inledde helt okej i Brynäströjan - men successivt blev han sämre och sämre. Ludvig Persson, han som värvades in som den mycket tydliga tvåan, blev till sist den odiskutable ettan. Han var, sett till den underliggande statistiken, en av SHL:s fem bästa målvakter.
Han blev nog lite för bra för Brynäs till och med. Så pass bra att det inte gick att behålla honom. Med facit i hand, med Källgren på skadelistan i stort sett hela den här säsongen, hade Brynäs förstås väldigt gärna haft kvar Persson. Men han såg en större chans till speltid i Växjö och det går inte att döma honom för det beslutet.
Med Persson i Växjö och Källgren på skadelistan går Brynäs in i säsongen med ett nytt målvaktspar jämfört med det man hade för ett halvår sedan. Nu är det Colin Delia som ska ta hand om förstaspaden, och Damian Clara ska ta revansch för en nattsvart fjolårssäsong. Nyckeln för Brynäs förra säsongen var att man hade målvakter som var tillräckligt bra. Trots att Erik Källgren tillhörde SHL:s bottenskikt var han bra nog för att Brynäs skulle vinna matcher. När allt kom omkring var Matteus Ward den enda målvakten som vann fler matcher. Och just att vara tillräckligt kommer vara det enda Brynäs kommer begära att deras målvakter ska vara den här säsongen också. Colin Delia och Damian Clara ska ta det man förväntas ta - det kommer ta Gävlelaget långt. Men Delia behöver nog vara bättre än Erik Källgren om Brynäs ska gå hela vägen - och Damian Clara behöver definitivt vara bättre än han var i Färjestad så att Brynäs känner att de vågar ställa honom i kassen. Så att man inte behöver gå med Delia som SHL:s givnaste förstaval.
Och faktum är att Brynäs till sist, i mångt och mycket, förlorade SM-guldet i våras för att de förlorade målvaktsmatchen otroligt stort. Där sprack till sist ballongen på något sätt.
I grundserien kommer Brynäs kunna gömma undan ett halvdant målvaktsspel, däremot. Och även om man inte ska dra några analyser baserat på försäsongen ser både Delia och Clara förtroendeingivande ut.
Foto: [Bildbyrån]
Backar
Axel Andersson
Simon Bertilsson
Michal Kempny
Johannes Kinnvall
Snittbetyg: 3,43
Kommentar: Precis som på målvaktssidan har det hänt grejer även på den här positionen för Brynäs del. De har en vass kärna med Simon Bertilsson och pånyttfödde Johannes Kinnvall i spetsen, plus Axel Andersson och Christian Djoos som anslöt inför förra säsongen. Men Bertilsson är som bekant långtidsskadad och det vore nog att hoppas på för mycket för Brynäs del att han kommer tillbaka och är lika bra som förra säsongen.
Apropå förra säsongen. Sedan dess har Victor Söderström, Charles-Édouard D'Astous och Theo Lindstein lämnat. Och framför allt de två förstnämnda är kort och gott omöjliga att ersätta. Det var ligans klart bästa backpar förra säsongen. D'Astous visade från match ett att han var en toppback i den här serien. Han slutade tvåa i backarnas poängliga. Söderström slutade femma i samma statistik-kategori. femma. I lika styrka gjorde D'Astous otroliga 30 poäng. Bara sju spelare i hela ligan gjorde fler - alltså forwards inkluderat. Det senaste decenniet har ingen annan back lyckats med att göra så många poäng i spelformen. Firma D'Astous-Söderström var också de backar som hade högst game score av alla backar i ligan enligt hockeysiffror.se
De som kommit in för att ersätta är Robert Hägg, Michal Kempný och Mattias Norlinder. Tre starka namn, men också tre backar jag inte är ett hundra procent såld på i nuläget. Hägg lär behöva en rejäl inkörningsperiod i SHL efter ett decennium i Nordamerika. Han är stor och rejäl, men jag tycker man märker i hans spel att han fortfarande tror att han är lite närmare sargen än vad han egentligen är. Kempný ger ett stabilt intryck men lär ha en bit kvar till sin toppnivå. Mattias Norlinder tycker jag är en av de mest svårbedömda spelarna i hela SHL. Han kan se så bra ut med sina handleder och sin skridskoåkning, men ändå känns det hela tiden som att något saknas. Jag vet att Brynäs hoppas på att han ska funka bättre när han är "en i mängden", jämfört med när han varit en toppback i MoDo - och det vill nog till att han gör det. För annars blir Brynäs backsida snabbt ganska tunn.
Vår statistikexpert Viktor Jansson skrev nyligen om bland annat Norlinder, och skrev då följande: "Norlinder tillhör en, kanske allt ovanligare, skara spelare vars “ögon-test” och underliggande statistik inte alls överensstämmer. Han har en uppsyn och skridskoåkning som imponerar när man ser honom på isen, och som vi ser på hans individuella siffror så ser de bra ut, men lagets siffror gynnas inte när han är på isen. Det här är heller inget nytt fenomen för honom utan sträcker sig tillbaka till hans tid i Frölunda och under hela hans tid i AHL.
Framförallt är det de defensiva siffrorna som är skakiga. Av de backar som spelade “toppbacksminuter” senaste säsongen var ingen back inne på fler avslut bakåt per spelad minut och endast Joey Laleggia var inne på fler insläppta mål per istid."
Jag är nyfiken på att se hur bra han är. På försäsongen har han i alla fall sett spännande ut.
Jag hör många som säger att Brynäs backsida i år är bättre än den man hade ifjol, men där håller jag inte alls med. De har trots allt tappat ligans två kanske bästa backar. Och även om man har mängder av bra forwards som kommer göra det mesta av jobbet ser jag inte riktigt heller vem som ska stå på blålinjen i powerplay.
Potentialen är absolut hög, men det lär ta en stund innan Brynäs backsida når sitt tak. Och framför allt behöver man få in en person till. Även om båda juniorerna Aron Dahlqvist och Victor Raftheim är spännande och absolut håller för att spelas i SHL så ser man redan nu under försäsongen att backsidan är för tunn i och med att Simon Bertilsson är långtidsskadad.
Men: Det här är alltså en backsida där samtliga får treor eller fyror i betyg. Det finns en imponerande jämnhet - men den där absoluta toppbacken saknas nog.
Foto: [Bildbyrån]
Forwards
Greg Scott
Tyler Vesel
Linus Ölund
Snittbetyg: 3,44
Kommentar: På back- och målvaktssidan har det lika mycket handlat om de som försvunnit som om de som kommit in. På forwardssidan är det annorlunda. Här handlar nästan allting om de som kommit in. Här har Brynäs nämligen fått behålla allt de ville behålla. De som lämnat är Miks Indrasis, Jordan Schroeder, Linus Lindblom och Anton Ohlsson. De som anslutit är Axel Jonsson Fjällby, Kieffer Bellows och Lucas Pettersson. Och just det - Nicklas Bäckström. Brynäs hade en av SHL:s bästa forwardssidor redan förra säsongen men den är ännu bättre nu.
Förra säsongen gick de in med en något "snedbyggd" forwardssida där det långt ner i laget behövde spelas spelare som kanske inte riktigt höll SHL-klass. Under grundserien var det inga problem eftersom Brynäs var så gott som skadefria säsongen igenom och kunde gå med samma kedjor i match efter match, men när slutspelet kom och skadorna blev fler märkte man att forwardssidan var för tunn. Vi kan ta Lucas Pettersson som exempel. Han har fått kritik för sitt klubbval i år eftersom han kommer få otroligt svårt att slå sig in på tolv forwards. Ifjol hade han varit given på tolv forwards säsongen igenom.
De som lämnat som spelade högt upp i laget är alltså Miks Indrasis (som ersatts i toppkedjan av Axel Jonsson Fjällby) och Jordan Schroeder (som ersatts av Nicklas Bäckström). Både Indrasis och Schroeder var okej i sina respektive roller, men var det någonstans Brynäs brast ifjol var det väl just att man saknade en riktigt bra spelare intill Silfverberg och Larsson, samt att andracentern var för svag. Dessa två värvningar bör ordna de problemen. Även om Jonsson Fjällby kanske inte gör de 29 poäng som Indrasis gjorde förra säsongen kommer han passa bättre in i förstakedjan, med sin spelstil. Och slutspelsspecialisten Fjällby kommer garanterat göra mer än de 1+3 som Indrasis mäktade med på 17 slutspelsmatcher i våras. Samtidigt ska det sägas att hack-kycklingen Indrasis tillsammans med Larsson och Silfverberg bildade det som var ligans överlägset bästa kedja om vi ser till de underliggande siffrorna.
Bobby Trivigno har varit skadad hela försäsongen och slitet fortfarande med de problem han drabbades av i våras. Trots den breda och spetsiga forwardssidan som Brynäs besitter skulle han saknas om han var borta en längre period. Förra säsongens succévärvning gjorde då alltså 17 (!) mål i lika styrka. Bara Oskar Steen gjorde fler. Inte illa för en spelare som hade sjunde mest speltid i laget av alla forwards i spelformen. Även om vi ser till mål per spelad minut var bara Steen bättre. Han var också sexa om vi ser till poäng och förstaassist/60 spelade minuter. Bättre än exempelvis Jakob Silfverberg. Jag ser inte riktigt vem i det här Brynäslaget som ska ersätta de 17 målen i lika styrka. Kieffer Bellows? I den bästa av världar, ja. Men når han verkligen upp i de siffrorna? Han ser ut att kunna vara en spetsspelare i den här serien, men 17 kassar i lika styrka är det inte direkt vem som helst som gör.
Å andra sidan lär Brynäs vara betydligt bättre i powerplay den här säsongen, och ta igen några av Trivignos fem mot fem-mål i den spelformen istället. Med Nicklas Bäckström på isen under försäsongen har Brynäs powerplayspel sett oförskämt bra ut. Samtidigt vill jag dra ner förväntningarna på honom i fem mot fem-spelet. Där kommer han vara nyttig - men knappast dominant. Det är i powerplay han kommer skina.
Powerplayspelet var förra säsongen sämre än förväntat. Det ska dock sägas att deras xG stundtals var hög, men utdelningen låg. Boxplayspelet var bra till en början, men blev sämre och sämre och i slutspelet var det i ganska stor utsträckning det som tillsammans med målvaktsspelet gjorde att man inte gav sig själva chansen att vinna.
När jag ställde upp mitt Brynäslag, som ni kan se längst ner i den här texten, har jag alltså Oskar Lindblom i fjärdekedjan. Det säger allt om vilken bredd som finns här. Brynäs har fyra kedjor som kan leverera.
Foto: [Bildbyrån]
Totalt snittbetyg: 9,88 (Femte plats)
Fem snabba om Brynäs
Tummen upp: Attraktiva att spela för
Brynäs har tidigare levt på att man varit just Brynäs. En historiskt anrik klubb med 13 SM-guld, som fostrat otaliga spelare som senare blivit stjärnor i NHL. Man har i stort sett varje sommar lyckats få hem någon mer eller mindre tung hemvändare. Ibland i kategorin "Joacim Eriksson" eller "Joachim Rohdin" men på senare år har de spelarna istället hetat Johan Larsson, Jakob Silfverberg, Oskar Lindblom och Nicklas Bäckström. För de som varit i klubben tidigare har Brynäs alltid varit attraktivt att spela för igen. Även nordamerikaner som Ryan Gunderson och Greg Scott har ju återvänt efter att ha lämnat.
Men när man försökt värva merittyngda spelare som inte har någon tidigare koppling till klubb eller stad har man fått överbetala eller nöjt sig med någon sorts andrahandssortering. Brynäs har inte varit någon spelares förstaval, om vi ska vara ärliga. En klubb som ständigt åker runt och förlorar, och gör det inför halvtomma läktare och dessutom sparkar tränare år efter år är inte direkt en arbetsgivare spelare drömmer om att ha.
Men nu är läget ett annat. Jag tror inte Brynäs hade kunnat värva spelare som Mattias Norlinder eller Axel Jonsson Fjällby för några år sedan. Kanske heller inte Robert Hägg, även om Gävle ligger geografiskt bra till för den hemvändande backen. Hade Kieffer Bellows hamnat i Brynäs eller någon annanstans för några år sedan? Troligtvis någon annanstans.
Brynäs har kort och gott blivit attraktivt att spela för. Och jag tror inte de längre behöver överbetala spelarna för att de ska komma till Gävle. Det är en klubb som fått en annan status nu, efter ett par starka år med en otrolig medvind både på isen, på läktarna och på kansliet. Johan Alcén kan nog in med en mycket starkare position i kontraktsförhandlingarna nu.
På utespelarsidan tycker jag nog Brynäs har bäst lag av alla, i konkurrens med Frölunda och Färjestad. Men de landar först på femte plats i snitt-tabellen eftersom Brynäs inte har den där självklara toppmålvakten som de andra toppkandidaterna har. Med det sagt finns det förstås potential att laget återigen vinner serien, om Colin Delia och Damian Clara är bra i kassen. Hade jag gjort en traditionell tippning hade jag haft Brynäs topp-tre, snarare än femma.
Foto: [Bildbyrån]
Tummen ner: Behöver bryta en trend
...men faktum är att det ändå är upp till bevis för Brynäs IF den här säsongen. Vet ni när Brynäs senast var ett topplag i högstadivisionen, två år i rad? Det var så längesedan som runt millenieskiftet. De vann ju guld 1999, slutade tvåa i serien och gick till semifinal 2000 och sen slutade de trea (men åkte ut i kvartsfinal) 2001. De har därefter slutat topp-fyra i grundserien tre gånger: 2012, 2014 och 2025. Vi kan också lägga till en SM-final 2017 efter en säsong där de slutade femma i grundserien. Men en bra säsong har alltid följts upp av en dålig.
- Efter guldet 2012 var de på vippen att missa slutspel 2013 sedan man knappt ha vunnit en match på hela våren.
- Efter fjärdeplatsen 2014 slutade de tia 2015 sedan "Bulan" kommit in och räddat laget undan kvalspel via en stark avslutning på säsongen.
- Efter finalen 2017 slutade de tia (!) 2018 sedan Roger Melin fått sparken innan han ens hunnit snöra på sig skridskorna.
Så hur kommer det gå efter finalen 2025? Kan Brynäs bryta trenden och faktiskt bli det topplag de förväntas vara? Att prestera över tid har ju varit Brynäs stora problem. De framgångar de haft har ju varit en enskild lyckträff, snarare än något annat. Och kräftgången efter finalen 2017 borde det skrivas doktorsavhandlingar på.
Nu har man ju faktiskt två raka seriesegrar, om vi räknar i HockeyAllsvenskan, och den medvinden tog de med sig upp i SHL. Men man har fortfarande en hel del att bevisa om man ska vara en faktor att räkna med över tid i SHL. Som Frölunda, Växjö och Färjestad varit. Där har snarare de dåliga säsongerna varit undantagen, på samma sätt som de bra säsongerna varit undantagen i Brynäs. De få gånger Brynäs varit favorittippade har det blivit platt fall.
Den trenden behöver brytas nu.
Foto: [Bildbyrån]
Poängkung: Jakob Silfverberg
Nu känns det självklart. Men för ett år sedan vid den här tidpunkten satt vi fortfarande och funderade på om Jakob Silfverberg fortfarande skulle kunna vara en toppspelare i SHL. Det kunde han - minst sagt. Redan från match ett såg man att det här skulle vara en av ligans bästa spelare. Det blev till sist 23 mål och totalt 47 poäng och det var nog en bättre utdelning än vad någon hade trott på förhand. Han slutade fyra i såväl poäng- som skytteliga i SHL - och det där skottet var lika bra som senast han var i Sverige.
Jag har respekt för att Jakob Silfverberg börjat komma upp i åren och att det kan börja gå utför ganska snabbt när det väl börjar gå utför. Men jag ser ingen oro att han ska ta slut redan under den här säsongen. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om Silfverberg gör över 20 mål och 40 poäng även den här säsongen. Den kedja som Jakob Silfverberg spelar med kommer tillhöra SHL:s bästa även den här säsongen. Var så säkra!
Jag tror dessutom att #33 kommer in med en välkommen vinnarattityd som litegrann saknats i Brynäs sedan han senast var i klubben.
Foto: [Bildbyrån]
Ledarna: Niklas Gällstedt och Johan Alcén
Niklas Gällstedt kommer, om han inte får sparken, bli den första Brynästränare som har jobbet tre hela säsonger i rad sedan Tommy Jonsson lyckades med den bedriften. "Gälla" har två år i rad utsetts till svensk hockeys bästa tränare och är en av arkitekterna bakom Brynäs metamorfos de senaste åren. Det är lätt att hävda att han haft kanonlag på benen, för det har han, men han har samtidigt varit otroligt viktig för det här klassiska med att "sätta goda dagliga vanor" och den typen av ledarskap. Han har gjort mycket mer än lett klubben till två raka seriesegrar.
En av sakerna är att han satt ett tydligt spelsystem, som även gjort spelarna som var med när Brynäs var ett bottenlag (Kinnvall, Bertilsson, Larsson, Rödin, Scott med flera) betydligt bättre. Jag nämnde tidigare de svaga siffrorna i special teams, men i fem mot fem var Brynäs enorma förra säsongen. Var vi än kollar när det gäller det statistiska var Brynäs ett topplag i spelet fem mot fem. Stundtals var de lika outstanding där som de var i HockeyAllsvenskan, och det säger en hel del. Offensivt var de bäst i serien, och de var allt som oftast spelförande även mot de övriga topplagen i SHL. Det var ytterst sällan Brynäs hade mindre offensiv zontid än motståndarna. För att nå de siffrorna räcker det inte att ha ett bra lag, du måste ha en bra tränare också. Och det är Niklas Gällstedt.
Johan Alcén har lyckats med det mesta i sina värvningar de två senaste säsongerna. Det är häftigt att se en sportchef gå från bespottad till hyllad så snabbt. Om vi tittar på förra säsongens silly season är det svårt att begära så mycket mer av Alcén. Den enda värvning som får underkänt är Erik Källgren. De övriga motsvarade förväntningarna någorlunda (typ Schroeder, Lindblom, Jacob Bengtsson) eller överträffade dem (Silfverberg, Trivigno, Andersson, Persson). Christian Djoos väljer jag att inte lägga in någonstans här, eftersom hans säsong förstördes så mycket av skador. Jag väntar till nästa säsong innan jag avlägger en dom gällande honom. Men han måste vara bättre än ifjol.
Det Alcén haft svårt för är att sätta en målvaktssida. Han har inte alls fått träff på de förväntade förstamålvakterna, men fått in fullträffar i de tänkta andremålvakterna (Damian Clara 23/24 och Ludvig Persson 24/25). Men på målvaktssidan har det överlag varit rörigt. Har han träffat rätt med Colin Delia nu?
Det här är första gången på ett decennium som Brynäs har kontinuitet på sina ledande positioner runt laget och känslan just nu är att både Gällstedt och Alcén såklart sitter tok-säkert på sina poster.
Foto: [Daniel Eriksson/Bildbyrån]
Så kan de ställa upp
Målvakter:
Delia (Clara, Källgren)
Backpar:
Djoos - Hägg
Kinnvall - Kempný
Andersson - Norlinder
(Bertilsson, Dahlqvist, Raftheim)
Kedjor:
Silfverberg - Larsson - Jonsson Fjällby
Rödin - Bäckström - Bellows
Trivigno - Ölund - Kopacka
Lindblom - Vesel - Scott
(Svrcek, Hillström, Pettersson, Sundqvist)
