- "Inte lika bra som ifjol - men vinner ändå"
- "Tippade en annan - men efter hans skada måste jag byta"
- "Borde spränga 40-poängsvallen i år"
- "På pappret känns den här flytten perfekt"
- "En helt ny spets behöver kliva fram"
- "Har visat att han fortsatt är att räkna med i den här ligan"
{{ PAYWALL LIMIT }}
Måns Karlsson publicerade sina ursprungliga tips i respektive laganalys inför säsongen.
Brynäs - Jakob Silfverberg
Det finns en del kandidater här. Anton Rödin finns alltid med i toppen, Johan Larsson lär göra sina 30-isch poäng, Oskar Lindblom kommer absolut bidra om man ger honom lite tid. Och vad kan Miks Indrasis och Jack Kopacka utföra i SHL? Framför allt Kopacka visade ju verkligen framfötterna i premiärmatchen, och var där Brynäs bästa forward. Men jag landar ändå i Jakob Silfverberg.
Det lär knappast krävas 40+-poäng för att vinna Brynäs interna poängliga, och jag tror att Silfverberg är en spelare som åtminstone kommer ligga strax över 30. Det kommer räcka långt. Han har fortfarande ett riktigt vasst skott, och kommer helt klart kunna göra en hel del poäng i powerplay inte minst. Även det fick vi ju bevis på i premiären då han drog in sitt patenterade dragskott bakom Christian Heljanko i LHC:s mål.
Jag tror Silfverberg gör 15+21 och det räcker gott och väl.
Frölunda - Max Friberg
Max Friberg var en av SHL:s absolut bästa spelare förra säsongen. Han klev verkligen fram som det stora ansiktet utåt efter att Joel Lundqvist tackat för sig. Och känslan är att Friberg också växte av det.
Han gjorde sitt livs säsong och slutade femma i SHL:s poängliga med sina 43 poäng. Den enda i Frölunda som ens var nära honom var Malte Strömwall som gjorde 40. Eftersom både Strömwall och poängligatrean bland lagets forwards, Jere Innala (28 poäng), är borta nu så kommer såklart ett tungt, tungt ansvar vila på Friberg även i år. Därför behöver framför allt Henrik Tömmernes och nyförvärvet Linus Weissbach också producera. Där har ju framför allt Tömmernes sensationellt bra, med fyra gjorda poäng. Men även Friberg har ju inlett storartat, med 2+1 på de inledande två matcherna.
Jag tror inte Frölundakaptenen gör 43 poäng igen, men han kan mycket väl göra 35 till 40 poäng och det lär räcka för att vinna den interna poängligan. Ska vi säga att han gör 18+20?
Färjestad - Viktor Lodin
Det kan tyckas magstarkt att bortse från David Tomasek, som ju som sagt slutade trea i SHL:s poängliga förra säsongen, här. I synnerhet eftersom han inledde säsongen med en sanslös fyramålsmatch. Men jag tror verkligen på Viktor Lodin i Färjestad. Jag tror det är en flytt dit han behöver för att verkligen få ordning på sig själv och sitt hockeyspelande på riktigt allvar.
Lodin har spelat i mindre klubbar med en annan kravställan tidigare. Att spela i Örebro, Timrå och Oskarshamn är helt enkelt inte samma sak som att spela i Färjestad. Det krävs något speciellt för att klara av att spela i en sådan klubb. Och jag hoppas verkligen att Viktor Lodin visar att han gör det.
På pappret känns den här flytten perfekt. Färjestad får en otroligt skicklig spelare som garanterat kommer göra en hel del poäng. Lodin visade under kvalet också att han kan leverera när det gäller. Och för Lodins skull kommer det här vara en perfekt chans för honom att maximera sin skyhöga potential. Jag tror det blir perfekt för honom att få komma in under Tomas Mitells och Johan Hedbergs vingar. Igår gjorde han ju också sitt första SHL-mål i nya klubben. Viktigt!
Jag tror Lodin gör 14+33 och vinner den interna poängligan på 47 poäng.
HV71 - André Petersson
Här hade jag egentligen Oscar Fisker Mölgaard som min vinnare. Men efter hans skada, som håller honom borta från spel i åtta långa veckor, var jag förstås tvungen att plocka fram ett annat namn. Och då vore det dumdristigt att inte välja André Petersson. I synnerhet eftersom han gjort 2+1 på de inledande två matcherna. Då ska det sägas att HV totalt gjort fyra mål.
Det säger en del om Peterssons betydelse.
Det verkar som att HV71 och AP20 kunnat lägga all tidigare turbulens bakom sig, och det är naturligtvis hur viktigt som helst. Därför tror jag Petersson kan göra runt 0,8-0,9 poäng per match. Tyvärr för hans del är väl risken stor att det inte blir 52 matcher. Men blir det det säger jag att han gör 41 poäng, fördelat på 20 mål och 21 målgivande passningar.
Leksand - Lucas Elvenes
Peter Cehlárik vann ifjol, men Elvenes slutade bara två poäng bakom. Det blev då 37 poäng för Elvenes. Den här säsongen tror jag han spränger 40-poängsvallen. Jag blir inte förvånad om han kan öka på sin poängskörd med tio poäng jämfört med ifjol och visar att han är en absolut toppspelare.
Om man tittar på lika styrka var Elvenes en toppspelare redan förra säsongen, sett till offensiven. 32 poäng i fem-mot-fem var delat tredje bäst i SHL och han var då också näst bäst med 21 assist i spelformen. Med en mer normal utdelning i powerplay kommer han kunna utmana om en riktig topplacering i SHL:s poängliga. Utan att producera i powerplay kan man nämligen inte göra upp emot en poäng per match. De fem poäng han gjorde i PP var för all del delat näst flest i laget (vilket ju är helt sjukt) men i SHL var det 86 (!) spelare som gjorde fler poäng i spelformen.
Leker vi med tanken att Elvenes blir topp-40 i spelformen (vilket också är rätt lågt räknat) har han fem poäng till i PP bara där. Är han topp-tio i spelformen, vilket egentligen borde vara möjligt, får han tio extra poäng. Och hux flux är han en av ligans bästa spelare.
Jag tror Elvenes gör 14+28. 42 poäng, alltså.
Linköping - Ty Rattie
Ty Rattie går in på sin fjärde säsong i SHL, och det går inte att säga annat än att Connor McDavids tidigare parhäst varit en stor succé sedan flytten till Sverige. Hans målskörd är 21, 18, 21. Hans poängskörd 47, 34, 47. De 60 mål han gjort i SHL är flest i ligan de tre senaste åren (han snittar alltså 20 mål per säsong - wow!) och de 128 poäng han gjort är tredje flest. De som är före är Patrik Karlkvist (135 poäng) och Jonathan Pudas (131 poäng). Han har slutat åtta, 23:a och tvåa i poängligan och åtta, delad elva och trea i skytteligan. En import som har den leveransen får man sällan behålla mer än tre år. Som fallet var med exempelvis Adam Tambellini. Rattie förlängde i stället sitt kontrakt till 2026, och då vet Linköping att de kommer få runt 20 mål av en spelare i två år till.
I defensiven finns det en hel del att önska, han är inne på väldigt mycket baklängesmål, men väger man upp det genom att ständigt vara en av ligans bästa offensiva spelare får man väl helt enkelt låta det passera. Det Rattie ska vara bra på, det är han en av de allra bästa på. Han var exempelvis ligans bästa spelare i lika styrka förra säsongen. Och då känns det ju ändå som att det är i powerplay han har sina främsta förtjänster.
Ifjol blev det 21+26 för Rattie. Jag säger att det blir 20+25 i år. 45 poäng alltså.
Luleå - Linus Omark
De två senaste åren han spelat i Luleå har Linus Omark vunnit den interna poängligan med 20 respektive tio poäng. Han har varit förkrossande överlägsen. Ifjol var han osedvanligt svag i lika styrka, där han bara gjorde 21 poäng. 32 spelare i SHL gjorde fler. Däribland Nicklas Lasu, Fredrik Händemark, Josh Dickinson och Carl Persson. Det är naturligtvis inte godkänt. Men han var ändå bäst i laget även där, vilket ju ytterligare understryker vilken sanslöst svag spets Luleå hade förra säsongen. Omark var inte direkt problemet.
I år är konkurrensen i den interna poängligan tuffare. I just lika styrka gjorde faktiskt Mathias Bromé fler poäng än Omark förra säsongen, och han lär sannolikt också ha potential att göra upp emot de 40 poäng som Omark gjorde ifjol. Men jag förväntar mig att Omark snarare gör upp emot 50, och slåss om segern i den totala poängligan. Därför är det i slutändan ganska givet att ha honom som mitt poängkungstips i Luleå kommande säsong. Sannolikheten att han vinner är helt enkelt väldigt mycket högre än att någon annan gör det.
Han har inlett med 1+1 på två matcher, och jag tror han håller poäng per match-snittet säsongen ut. Ska vi säga att han gör 18+34? 52 poäng, alltså.
Malmö - Robin Hanzl
Robin Hanzl kommer göra sina 30-nånting poäng, och det kommer räcka långt i ett Malmölag som sannolikt kommer ha en liten mer spridning ifjol då de levde mer på en supervass spets. Jag ser Carl Persson som den stora utmanaren till poängkungstiteln i Malmö. Persson är en spelare jag verkligen gillar, och han har en underskattad offensiv. Men på förhand ser jag den rutinerade tjecken som favorit.
Hanzl har gjort 0,65 respektive 0,63 poäng per match de två senaste åren och det är där jag förväntar mig att veteranen kommer landa även i år. Han kommer få en grymt framträdande roll i detta Malmölag.
Ska vi säga att han gör 12+22 och vinner poängligan, en poäng före Carl Persson som gör 17+16?
MoDo - Sampo Ranta
Sampo Rantas 17 mål från förra säsongen är den näst bästa målnoteringen i SHL av en finsk MoDo-spelare. Bara Mikko Leinonen (1977/78) har gjort fler mål under en och samma säsong (19). Kan Ranta hota Leinonens notering den här säsongen?
Jag tror att Ranta kommer göra någor fler poäng än de 31 han gjorde ifjol. Framför allt för att han borde göra fler än sju poäng i powerplay. MoDo har ett powerplay som på pappret ser mycket bättre ut i år, och det kommer hjälpa Ranta. Kan han hålla samma poängtakt i lika styrka som ifjol kommer han kunna nå över 35 poäng. Han är också den av fjolårets tre 15+-målskyttar jag ser som troligast att göra det igen. Ranta hade högst individuell xG i laget förra säsongen. Riley Woods var emellertid den som var effektivast och gjorde flest poäng per spelad minut, men han hade en orimligt hög skottprocent.
Det är Ranta, Woods, Olofsson och Jasek som har det högsta offensiva taket i laget och jag skulle bli förvånad om någon annan än de fyra vinner den interna poängligan. Här och nu håller jag dock den förstnämnde som favorit.
Ska vi säga 17+17? 34 poäng, alltså.
Rögle - Jacob Peterson
Efter två år med Adam Tambellini som poängkung behöver Rögle få fram en ny poängmakare nu. Även förra årets interna trea Simon Ryfors, femma Rodrigo Abols och sexa Adam Engström har lämnat. Det är alltså en helt ny spets som behöver kliva fram för Rögles del.
En spets som får symbolseras av Jacob Peterson. Han gjorde 33 poäng senast han var i SHL, i då i Färjestad, och då var han absolut inte den stjärna han värvas in för att vara nu. 33 poäng skulle jag därför se som någon form av "lägstaribba", en "godkänt-gräns" för Petersons del. Jag skulle gärna se att han var uppe och nosade på 40 poäng, till och med. Det har han potential till.
Peterson kan säkert hjälpa Rögle i powerplay, men det är framför allt spelet i lika styrka han sticker ut i. Han var som sagt en spelare som levererade otroligt bra sett till spelad minut i Frölunda, och sen var han topp-tio i SHL vad gäller total produktion i lika styrka under sitt år i Färjestad.
Nu är det ju framför allt Leon Bristedt som fått en flygande start med fyra assistpoäng på två matcher, men jag räknar med att Peterson snart ökar sitt poängtempo också. Jag tror han gör 15+25. Exakt 40 poäng.
Skellefteå - Andreas Johnson
Förra säsongen blev Oscar Lindberg - kanske något överraskande - ligans poängkung efter en sanslös säsong där han var så bra att han faktiskt förtjänade ännu mer uppmärksamhet och beröm än han fick. Trots det väljer jag inte att peka ut honom som min favorit till att ens vinna den interna poängligan den här säsongen. Och nej, jag tror inte Axel Sandin-Pellikka kommer fortsätta snitta en poäng per match.
Jag väljer i stället Andreas Johnson.
Johnson var inte den där stora poängmaskinen jag förväntade mig förra säsongen (han snittade runt en halv poäng per match) men när han nu fått 30+11 matcher att spela in sig i SHL igen tror jag han kommer vara sylvass. I mitt tycke är Johnsson den spelaren med högst offensiv potential i ligan här och nu, och jag tror att han mycket väl kan bli SHL:s skyttekung och poängkung den här säsongen. Jag blir inte förvånad om han nosar på 20 mål och 50 poäng. Vi såg ju inte minst i CHL under försäsongen vilken nivå han har i sig.
Jag säger 22+30 för Andreas Johnsson den här säsongen. Han gör 52 poäng på 52 matcher.
Timrå - Filip Hållander
Han hade en ganska tung start på förra säsongen - men under andra halvan var Filip Hållander en av SHL:s bästa spelare. På de 26 avslutande matcherna stod han för 26 poäng, en notering som bara poängkungen Oscar Lindberg kunde slå. Bryter man ned det ännu mer, till de 13 sista matcherna, var Hållander faktiskt bäst i hela ligan med 18 poäng.
I slutändan stod Hållander för 36 poäng på 51 matcher och vad som verkligen sticker ut där är hur många av dessa poäng som kom i lika styrka. Hållander var nämligen näst mest produktiv i SHL i spelformen, då hela 34 av 36 poäng kom i lika styrka. En ruskigt imponerande siffra.
När jag intervjuade Hållander om just detta på SHL:s upptaktsträff lät han själv lite förbryllad över hur tungt det hade gått i powerplay, men konstaterade också att han gick in med ett annat lugn i den här säsongen efter den fina vår han gjorde. Även om han nu inlett med två raka poänglösa matcher räknar jag därför med att han ska vara en av ligans bästa spelare. Jag tror han gör 14+27 och landar på 41 poäng.
Växjö - Dylan McLaughlin
Det är ju på många vis ett nytt Växjö Lakers vi kommer få se den här säsongen, när det gäller forwardssidan. Topp-tre i den interna poängligan från ifjol är borta, och kollar vi endast poäng i lika styrka är bara backen Joel Persson kvar från fjolårets topp-fem.
En som däremot är kvar från ifjol är Dylan McLaughlin, som alltjämt är något av en doldis i SHL men som i mitt tycke förtjänar mer uppmärksamhet. Jag blir inte förvånad om han blir årets raket i SHL. Han har fått ett inkörningsår i ligan, där han gjorde 29 poäng på 45 matcher, och borde kunna göra en bit över 30 poäng den här säsongen.
I ett Växjö som sannolikt kommer sprida ut sin speltid extremt mycket, och sannolikt sprida ut sina bästa spelare över åtminstone tre kedjor, kan det räcka med några poäng över 30 för att bli intern poängkung. Just nu är det Elias Rosén, den kanske mest anonyma spelaren i hela laget, som toppar men jag tror att Växjös importforwards snart kommer vakna. Emil Larmi sa på upptaktsträffen att Otto Koivula skulle bli hela SHL:s poängkung, och det är en spelare jag hört sjukt mycket gott om, men jag landar ändå i McLaughlin.
Jag tror han gör 14+20. Och 34 poäng kommer räcka för att vinna den interna poängligan i detta så breda Växjölag.
Örebro - Patrik Karlkvist
Patrik Karlkvist kommer från en nattsvart säsong där han exempelvis bara gjorde sju poäng i lika styrka. 218 spelare gjorde fler. Men med det sagt är Karlkvist likväl SHL:s bästa poänggörare sedan han kom in i ligan, och därför håller jag ändå honom som favorit att plocka hem den interna poängligan. Konkurrensen är ju inte direkt stenhård, heller.
Jag tror tiden då Karlkvist gjorde en poäng per match är förbi, men han har både under försäsongen och säsongsstarten visat att han fortsatt är att räkna med i den här ligan. Han har exempelvis gjort mål i båda matcherna så här långt, för ett Örebro som "överraskat positivt" om man kan säga så efter två ynka matcher.
Inför säsongen sa jag att man skulle ha Jonathan Lekkerimäkis 31 poäng ifjol som måttstock för Karlkvist. Men efter den här sensommaren och tidiga hösten är jag beredd att tro att han kanske kan göra runt 40 poäng igen. Kan han göra 22+18, kanske?
