Spelarna som utmärkte sig mest i TV-pucken 2020

Årets upplaga av TV-pucken var inte riktigt som vanligt. Den riktiga hockeyfesten, med massor av publik på läktaren, blev aldrig av och det var ytterst få som fick privilegiet att följa turneringen på plats. Dessutom spelades det enbart tre matcher per lag, och kvalspelet slopades helt och hållet.

Å andra sidan spelades turneringen, trots de rådande yttre omständigheterna, och vi fick dessutom se bra lag och fina talanger på såväl pojk- som flicksidan. Att turneringen lyckades genomföras är bara det lika överraskande som positivt. 

Den här artikeln kommer att behandla spelare nio spelare som stått för bra prestationer på killsidan av TV-pucken. Som bakgrund till artikeln vanns turneringen av Stockholm Nord, som besegrade Västerbotten i finalen. Bronsmatchen vanns av Småland, som där mötte Göteborg. 

Fokus i artikeln kommer att vara på prestationer på isen, och är inte ett försök till att rangordna spelarna talangmässigt - även om de två delarna ofta hänger ihop. Spelarna kommer att presenteras efter position, följt av namnordning. 

Ordningen ska således inte betraktas som en ranking. 

För att få lite variation till artikeln har jag valt att inte enbart fokusera på de mest framgångsrika lagen och artikeln kommer således att lyfta några spelare vars lag exempelvis inte gick vidare från kvartsfinalerna.

Noah Erliden.Foto: Bildbyrån/Daniel Eriksson

Noah Erliden, målvakt, Småland

Erliden stod ut med sitt fantastiska målvaktsspel redan under fjolårets upplaga av TV-pucken, och inte var han sämre den här gången. Han stod för flera nyckelräddningar i kvartsfinalen mot Gästrikland och räddade även en straff i förlängningen. Även i semifinalen mot Västerbotten var han bland isens bästa spelare, vilket även var fallet i bronsmatchen mot Göteborg.

Han gav verkligen Småland chansen att vinna i alla matcher de spelade, och släppte bara in fyra mål på de tre matcherna han spelade (94,44% i räddningsprocent).

Erliden var en av turneringens mindre målvakten, men hans aggressiva hybridspel gjorde honom otroligt framgångsrik ändå. För att konstant kunna hålla en höga nivå med en sådan spelstil krävs det mycket av målvakter, och att han lyckades med det säger en hel del om hur duktig Erliden är.

Till grund för att kunna spela på det sättet som han gör har Erliden en enastående speluppfattning. Han läser spelet väldigt bra och kan med det positionera sig korrekt och snabbt, vilket sedan ger honom möjlighet att vara aggressiv.

En annan del i varför han klarar av att vara så aggressiv är Erlidens skridskoåkning. Han har en väldigt bra push i sina skär och kan snabbt både ta sig i sidled och ut mot en skytt. Även när han var utanför målgården för att täcka av vinklar så tog han sig dit väldigt snabbt. Han innehar även reflexer av mycket hög klass, i såväl armar, ben som axlar. 

Utöver det visade Erliden även upp en akrobatisk sida som var av mycket hög klass. Han gjorde flera imponerande räddningar som man inte riktigt kunde greppa hur han gick tillväga för att lyckas med. Det, i kombination med det faktum att han aldrig tycktes ge upp och alltid gav allt för att rädda pucken, fick honom att stundtals framstå som oövervinnerlig.

Melvin Strahl, målvakt, Ångermanland

Strahl vaktade kassen i två av Ångermanlands tre matcher under TV-pucken. Han hade två väldigt fina prestationer men det var framför allt i kvartsfinalen mot Västerbotten som han verkligen stod ut. Han räddade 41 av 43 skott och höll sitt lag kvar i en match som de under långa stunder var rejält utspelade i. 

Även i placeringsmatchen mot Värmland var Strahl bland de bättre i sitt lag, och han gjorde flera svåra men avgörande räddningar för att hålla Ångermanland kvar i matchen. 

Strahl spelar likt en modern butterflymålvakt, där han går ner tidigt och skymmer stora delar av nätet samtidigt som han är rörlig och läser spelet bra.

En del hos Strahls spel som verkligen stod ut lite extra i den här turneringen var hans lugn och självförtroende. Det verkade inte påverka honom ett dugg när det var kaotiskt framför honom eller om en spelare kom fri, han spelade lika metodiskt och samlat ändå.

Han visade även upp en väldigt fin rörlighet i sitt spel, vilket gjorde att han blev väldigt följsam och kunde skära av längsmed isen på ett effektivt sätt. Han jobbade också väldigt hårt, bland annat för att snappa upp puckar kring målet, för att hitta pucken genom trafik och för att snabbt komma in i position.

Utöver det så gjorde han flera fina reflexräddningar, framför allt plockhandsken var väldigt snabb och han kunde göra imponerande räddningar med den.

Eric Bürger, back, Stockholm Nord

Bürger var assisterande lagkapten hos vinnarna, Stockholm Nord. Han hade genomgående starka prestationer under turneringen men det var framför allt i semifinalen mot Göteborg som han verkligen stack ut på ett mycket imponerande vis. 

Bürger spelar som en modern back, där mycket av grunden i hans spel faller tillbaka på skridskoåkning, speluppfattning och puckteknik.

Han spelar ett rörligt spel och jobbar på ett väldigt bra sätt med sina skridskor, han är mycket duktig på riktningsförändringar, start och stopp och att röra sig i sidled. 

Med hjälp av det kan han även öppna passningsvägar i alla tre zoner, vilket är en stor bidragande orsak till att han kan vara så effektiv i spelet med puck. 

I den här turneringen visade han även upp en kyla med puck som var mycket bra, han kunde hålla i, vända och skapa tid för sig själv innan han slog den där passningen som han sett redan från början. Just förmågan att öppna upp spelet var något Bürger gjorde väldigt bra.

Utöver det så stod Bürger även för att mycket bra försvarsspel. Han hade flera situationer kring egen blå där han läste passningar och kunde kliva upp och bryta och på så sätt få stopp på anfall. 

Eftersom han inte var den största eller starkaste spelaren fick han i det fysiska spelet i stället använda sig av smarthet för att vinna puck. Det kunde vara små knuffar vid rätt tillfällen eller stark positionering som gjorde att Bürger vann pucken när han annars inte kunde mäta sig rent kraftmässigt med motståndare.

Kristian Kostadinski, back, Göteborg

Lagkaptenen Kostadinski drog ett väldigt tungt lass för Göteborg i den här turneringen, han hade stora roller i fem-mot-fem-spelet, boxplay och powerplay och åt mycket istid under matcherna. Det blev även tre poäng (ett mål och två assist) för Kostadiniski, vilket var tredje mest bland spelarna i Göteborgs lag.

För en spelare av det lite större slaget tycker jag att Kostadinski spelade ett rörligt spel, framför allt i spelet med puck. Han vågade dessutom ta initiativ med pucken och sökte ofta konstruktiva lösningar.

Vanligtvis för större backar i den här åldern kan det vara problem med koordinationen i kroppen, vilket påverkar både skridskoåkningen och puckhanteringen. Men jag tyckte att Kostadinski skötte bägge delarna på ett väldigt bra sätt. Puckhanteringen kunde stundtals se riktigt vass ut. 

Annars upplevde jag att passningsspelet var delen av Kostadinskis spel där visade upp sina främsta egenskaper. Från egen zon gjorde han flera precisa direktpassningar och även några komplicerade, men effektiva, långpassningar. Även i offensiv zon, kanske främst i powerplay bjöd han även på ett pålitligt och bra passningsspel.

I det defensiva spelet hade Kostadinski en stor fördel med sin storlek och räckvidd, och matchningen med hans rörlighet gjorde att han effektivt kunde komma ut och sätta press och täcka av is. Jag gillade även att han kunde skifta mellan att använda klubban och kroppen i egen zon, annars är det lätt att större backar i ung ålder fastnar i att de enbart ska använda kroppen. 

Theo Lindstein, back, Gästrikland

Gästrikland blev utslagna redan i kvartsfinalen mot Småland men Lindstein fortsatte att imponera med sitt fina spel lite i skymundan i placeringsmatcherna mot Ångermanland och Östergötland.  Han gjorde två läckra solomål och adderade en ytterligare assist för totalt tre poäng på Gästriklands tre matcher.

Det finns egentligen mycket att gilla med det som Lindstein presterande på isen under den här turneringen. Han var delaktig och duktig i alla delar av spelet och gjorde ytterst sällan dåliga ingripanden oavsett vilket del av isen han befanns sig på.

Hans skridskoåkning höll en mycket bra nivå, både rent rörelsemässigt och hur han samlade fart var på en hög nivå och med hjälp av det så kunde han göra fina uppåkningar med pucken.

Lindstein visade även upp en fin puckteknik, vilket visade sig i flera delar av hans spel. Han kunde hantera pucken i hög hastighet, göra fina dragningar och hans sistatouch när han både slog passningar och sköt var väldigt bra.

Han läste även spelet väldigt bra och visade upp sin fina speluppfattning vid flera olika tillfällen, främst i hur han positionerade sig, gjorde avvägningar och i sitt passningsspel.

Rent defensivt så var Lindstein kanske Gästriklands bästa back med, han visade upp ett brett kunnande och kunde neutralisera motståndare med såväl klubba som med kroppen. Även i egen zon lös hans spelförståelse igenom i det mesta han gjorde och bidrog till att han var så stabil och pålitlig som han var.

Noah Dower Nilsson, center, Göteborg

Göteborg hade stora problem med sitt offensiva spel i såväl semifinalen som bronsmatchen men det går omöjligen att beskylla Dower Nilsson för det. Ofta var han ganska ensam i att få något att hända i spelet med puck och att skapa målchanser. Föga förvånande vann han även lagets poängliga med fina fem poäng (två mål och tre assist), vilket även var näst mest av alla spelare i årets turnering.

Dower Nilssons spelstil kan beskrivas på många olika sätt, men i grunden var han rivig, avig och väldigt aktiv, framför allt i spelet med puck. 

Till grund för Dower Nilssons spel fanns en skridskoteknik-nivå som var bland de bästa i den här turneringen. Han blandade en imponerande kvickhet men riktigt fin acceleration och tempoväxlingar där han kunde gasa förbi motspelare. Han var även skicklig på små ytor där han kunde använda sig av korta skär för att dansa förbi motspelare, samtidigt som han behöll bra balans och var stark på pucken. 

Dower Nilssons skicklighet med puck var en komponent som tillät honom att vara så rivig och smidig i sin spelstil, för han kunde hantera pucken och behålla den på sin klubba samtidigt som han spelade sitt kvicka spel. 

Det fanns även spetskvalité av hög klass i Dower Nilssons spel. Framför allt var det med sitt fina passningsspel som han var ett hot. Samtidigt som Dower Nilsson använde sin rörlighet och puckskicklighet för att skapa kaos kunde han hitta passningsvägar för att slå avgörande passningar och han hade även en finess i sitt passningsspel som stod ut.  Han visade även upp ett fint handledsskott och ett farligt direktskott, som främst användes i powerplay.

Dower Nilsson hade också vissa defensiva egenskaper som jag uppskattade, det var flera situationer där han läste det defensiva spelet väl och spelade ett bra positionsspel. Han var även duktig på att täcka upp när backar hamnade ur position eller spelade aggressivt mot pucken.

Joel Svensson, center, Småland

Hos bronsvinnarna Småland var det framför allt Svensson som utmärkte sig i såväl spelet med puck som rent poängmässigt. Han gjorde själv fyra av lagets nio mål och borde även haft några assister på kontot men stannade på fyra poäng.  

Egentligen finns det mycket att gilla med Svensson spel i den här turneringen men det som gjorde att han stod ut så tydligt hade mycket att göra med hans offensiva spelförståelse. 

Det handlade inte bara om hur fina och smarta passningar han kunde slå utan även om hur han positionerade sig och vilka åkvägar han tog både med och utan puck. Det var ofta Svensson upplevdes vara ett eller två steg före sina motståndare, vilket kan tillskrivas hans spelförståelse och förmåga att läsa och förutse spelet.

Utöver det fanns det även en puckskicklighet i Svenssons spel som var mycket fin. Han kunde kontrollera pucken på små ytor, i fart och även göra dragningar för att skapa sig tid med pucken. 

Den del av Svensson puckteknik som jag ansåg stod ut mest hade att göra med hur väl han kunde genomföra de passningar som hans sinne hittade och hur bra hans sistatouch var när han sköt, både från stillastående och i fart. 

Utöver den offensiva skickligheten var Svensson även delaktig i andra delar av spelet. Han kunde stå framför mål och göra grovjobbet när medspelare hade pucken och var även med och bidrog i Smålands försvarsspel. 

Lucas Stockselius, forward, Stockholm Nord

Stockholm Nords förstakedja, där Stockselius kamperade ihop med Gustaf Kangas och Romeo Ekfeldt, var bland turneringens bästa, om inte den bästa. Även om alla tre spelarna bidrog på olika sätt så tycker jag att det var Stockselius som var den som fick allt att gå ihop och stämma. 

Stockselius kom även tvåa i den totala poängligan med sina fem poäng (ett mål och fyra assist), vilket var en poäng mindre än kedjekamraten Ekfeldt. 

Det som verkligen stod ut med Stockselius spel var hur annorlunda han spelade och agerade på isen jämfört med hur många både unga och moderna hockeyspelare för sig. Istället för att konstant gasa och försöka att dra upp tempot genom skridskoåkningen kunde Stockselius dra ner tempot, hålla i pucken och ta lugna men kloka beslut med pucken.

I stället för att själv åka och försöka att höja tempot kunde Stockselius istället skifta från lågt till högt tempo genom att slå snabba eller öppnande passningar, som allt som oftast överraskande motståndarlaget. Just förmågan att kontrollera tempot genom passningsspel i stället för att åka full gas är ytterst ovanligt även på högre juniornivå och även i vissa fall även på seniornivå i Sverige, vilket gjorde att Stockselius insats verkligen stod ut i den här turneringen.
Oskar Voullet.Foto: Bildbyrån/Erik Mårtensson

Oskar Vuollet, forward, Västerbotten

Mycket av det som hände i offensiv zon för Västerbotten kretsade kring förstakedjan, där Vuollet spelade tillsammans med Zeb Forsfjäll och Noel Hamreby. Vuollet var ändå den av de tre som jag tyckte utmärkte sig mest, och oftast. Totalt blev det tre poäng (två mål och en assist) för Vuollet, vilket innebar delad intern poängligaledning med backen Axel Sandin Pellikka.

På den här nivån tyckte jag att Vuollet såg ut som en ganska komplett offensiv spelare, även om det främst var målskyttet som stod ut mest.

Han besitter ett riktigt vass handledsskott, och det visade han upp flertalet gånger. Han kunde skjuta i trafik, i skäret och även när han var ordentligt uppvaktad av motståndare kunde han få iväg farliga skott.

En stor del i detta var att Vuollets puckhantering var så pass bra. Han kunde snabbt få kontroll på pucken och var väldigt skicklig på att hantera den i såväl hög fart som på små ytor.

En ytterligare del av Vuollets spel som stod ut var hans skridskoåkning, framförallt när det rörd sig om att åka snabbt så stod han ut. Det var få gånger motståndare kunde hålla jämna steg med honom när han drog igång med sin skridskoåkning.

Likt i princip alla Västerbottens forwards var Vuollet även delaktig i spelet över hela banan. Han jobbade hårt, rörde på fötterna och tog i lika mycket i backcheckingen som han gjorde när spelet vände offensivt.