Gustaf Forslund var första svenskfödda spelare i NHL. Ulf Sterner var första svenskfostrade hockeyspelaren i samma liga. Då pratar vi 1930 och 1960-tal.
Första svenska spelare att vinna Stanley Cup var Stefan Persson, Anders Kallur och Robert Nystrom. Den sistnämnde blev mer känd under namnet Bob Nystrom. Vi vrider tillbaka klockan till säsongen 1979/80. {{ PAYWALL LIMIT }}
Stefan Persson hade lämnat Brynäs efter succén i VM 1977 för spel i New York Islanders tillsammans med bland andra Göran Högosta. Anders Kallur valde NHL-spel inför säsongen 1979/80 efter att ha avslutat säsongen dessförinnan med att se sitt Djurgården, skadad och från läktarplats, förlora mot MoDo i SM-finalen. Bob Nystrom debuterade redan 1972 för sitt Islanders. Egentligen direkt efter att han draftats av organisationen. Han var endast 20 år då han fick chansen att debutera i NHL.
New York Islanders hade funnits sedan 1971. Året efter anställdes Bill Torrey som General Manager. Ett jobb han skulle ha en bit in på 1990-talet. Han föredrog att man skulle satsa långsiktigt på unga spelare. In i laget under åren plockade han blad andra Mike Bossy, Denis Potvin, Bryan Trottier, Clark Gillies, Ken Morrow, Butch Goring med flera. Som coach anställde han Al Arbour som tidigare varit headcoach i St. Louis.
Onödigt dramatisk semifinal
Säsongen 1978/79 tog sig Islanders till semifinal där man blev utslagna av New York Rangers. Grundserien säsongen 1979/80 var okej för Islanders. Laget slutade tvåa i Lester Patrick Division efter Philadelphia, men före Rangers. Lagets bästa poängplockare var Bryan Trottier, som gjorde 42 mål och totalt 104 poäng på 78 matcher, slutade femma i poängligan efter Marcel Dionne, Wayne Gretzky, Guy Lafleur och Gilbert Perreault. Anders Kallur gjorde 22 mål och totalt 52 poäng på 76 matcher, vilket måste anses som starkt av en rookie. Stefan Persson gjorde fyra mål och totalt 39 poäng på 73 matcher och Bob Nystrom svarade för 21 mål och totalt 39 poäng på 67 matcher.
New York Islanders inledde Stanley Cup-slutspelet med att slå ut Los Angeles med 3-1 i matcher. I kvartsfinal vann Islanders över Boston med 3-2 i matcher och i semifinal över Buffalo 4-2 i matcher. Just semifinalen blev onödigt dramatiskt då Islanders tycktes ha sitt på det torra då laget ledde med 3-0 i matcher. Buffalo hämtade upp till 3-2, men sedan avgjorde Islanders hemma på Long Island.
På andra sidan hade Philadelphia tagit sig till final. I första matchen ledde Flyers hemma med 3-2 i slutet av matchen. Då gjorde Stefan Persson 3-3 innan Denis Potvin satte slutresultatet 4-3. Flyers vann andra matchen med 8-3 innan serien flyttade över till Long Island för två matcher.
Islanders ledde med hela 6-0 i mitten av matchen och vann det tredje mötet ganska enkelt med 6-2. Även match fyra vanns ganska enkelt med 5-2.
En av dom mest dramatiska Stanley Cup-finalerna någonsin
Match fem spelades i Philadelphia . Stefan Persson gjorde två mål, men Flyers vann matchen med 6-3. Stefan Persson var också tillsammans med backkollegan, Denis Potvin, nyckelspelare i lagets powerplay. Nu hade trots allt Islanders chansen att vinna på hemmaplan. Det talas fortfarande om en av dom mest dramatiska Stanley Cup-finalerna någonsin. Efter full tid stod det 4-4. Islanders mål hade gjorts av Denis Potvin, Duane Sutter, Mike Bossy och Bob Nystrom. För Flyers nätade Reggie Leach, Brian Propp, Bob Dailey och John Paddock. Bob Nystrom var så långt även planens mest utvisade spelare då han dragit på sig 21 utvisningsminuter.
7.11 in i förlängningen kommer avgörandet. Det var också matchens mest uppmärksammade spelare, Bob Nystrom, som fick näta. Assistpoängen gick till Lorne Henning och John Tonelli. New York Islanders var Stanley Cup-mästare för första gången. Bryan Trottier utsågs till slutspelets mest värdefulla spelare. Tyvärr var aldrig Anders Kallur med under slutspelet då han brutit nyckelbenet.
Stefan Persson:
– Första gången jag hörde något om Islanders var när jag draftades 1974. Det var mitt i natten som Des Moroney ringde mig och sa på sin amerikansk-svenska att jag var draftad. Des var kompis på något vis från tiden i Kanada med klubbens coach Al Arbour. Jag förstod väl inte riktigt vad det handlade om och var nog heller inte först medveten om vem det var som ringde. Morgonen efter var det bara att gå upp och slå i kartboken för att se vart i USA Long Island låg.
– Efter VM 1977 i Wien fick jag höra att Islanders hade haft en scout på plats för att studera mitt spel och på den vägen hamnade jag och Göran Högosta i Islanders senare den hösten.
Bryan Trottier, Mike Bossy, Denis Potvin, Bob Nystrom och så vidare, var dom här killarna stjärnor i NHL redan när du åkte över?
– Grejen var att när jag kom över var Islanders lite som Brynäs var då jag kom dit. Bossy kom samma år, men Clark Gillies, Bob Bourne, Denis Potvin och några ytterligare hade kommit redan åren innan. Resten var ganska gröna spelare. Alla var visserligen talanger, men framför allt jobbade Al Abour med att utveckla oss.
– Alla trodde att vi skulle lyckas vinna Stanley Cup redan 1979, men den semifinalserien där vi blev utslagna av New York Rangers gjorde att vi i stället började ställa ännu högre krav på varandra. Även om vi var ligans bästa lag krävdes det andra saker för att vinna Stanley Cup. Många gapade och skrek på oss efter att vi blivit utslagna, alla skulle sparkas. Al Arbour körde otroligt hårt med oss under två, tre sommarmånader det året. Då tyckte vi att Al var pest, men efteråt förstod vi att han ville få oss att förstå vad som krävdes av oss.
New York Islanders vann Stanley Cup 1980, 1981, 1982 och 1983.
– Vi hade killar som verkligen jobbade stenhårt och visade en stor ödmjukhet. Samtidigt gjorde vi några bra drafts som gjorde att alla bitar föll på plats. Under grundserien 1979/80 var vi inte speciellt bra, men när det började dra ihop sig till finalspel i april visade alla karaktär. Alla kände att nu jäklar är det vår tur att vinna Stanley Cup.
Kan du klä ord på känslan när Bob Nystrom avgjorde den sjätte finalen mot Philadelphia Flyers 1980 och det blev klart att ni vunnit Stanley Cup?
– Jag var tydligen på isen då, men var på väg att byta. Just att jag var på isen har jag inget minne av själv. Det jag minns är att jag hänger på ryggen på någon av våra spelare, allt bara blixtrar i huvudet och jag liksom alla andra bara skriker.
– Känslan? Den är svår att beskriva, men antagligen lättnad att det äntligen var över. Vi hade jobbat så länge och så hårt tillsamman och nu var vi äntligen där.
– Jag har sett en bild på mig själv från omklädningsrummet efter den finalen där jag sitter med full utrustning och en öl i handen. Den känslan av lättnad som jag kände då minns jag än idag.
Hur var Al Arbour som ledare?
– Jag hade Al i nio år och jag gillade verkligen honom. När man idag talar om en ny röst i båset blir jag allergisk. Manchester United hade väl samma tränare i över tjugo år?
– Al kunde se talangen hos spelarna och fick oss att göra jobbet varje dag och foga sig till övriga gruppen. Han såg vilka som passade i powerplay och i boxplay. Han var heller inte rädd för att plocka bort spelarna som inte passade in.
– Vi hade ungefär samma sexton spelare under flera år. Under våra guld år 1980 till 1983 hann Philadelphia med att byta ut två hela lag. Där har du lite av skillnaden. Samtidigt blev det lite av vårt fall åren efter. Jag minns att vår General Manager, Bill Torrey, sa att han hade väldigt svårt att plocka bort spelare som gjort så mycket för klubben.
Bob Nystrom:
På sommaren 1972 fick Bob Nystrom beskedet att han draftas av New York Islanders i tredje rundan. I första rundan hade Islanders draftat Billy Harris och i den andra Lorne Henning. Bygget av det lag som skulle vinna fyra raka Stanley Cup-titlar hade alltså börjat.
– Jag spelade för Calgary Centennials i WCHL när jag blev draftad. Då var jag 19 år och bodde fortfarande i Kamloops. Jag minns att jag hade sommarjobb för att få ihop lite pengar.
– Beskedet fick jag av pappa då han ringde mig efter jobbet och berättade att jag blivit draftad av New York Islanders.
.jpg)
Vilka känslor kom över dig då du fick det beskedet?
– Jag var överlycklig! Folk hade sagt till mig så många gånger då jag var junior att jag inte skulle lyckas som proffs så det var en härlig känsla och en bekräftelse på mitt kunnande som hockeyspelare. Däremot visste jag ingenting om Long Island eller New York Islanders då.
Hur var din debut i NHL?
– Den är något jag minns mycket väl. Jag spelade för New Haven Nighthawks i AHL då jag blev uppkallad för match mot Chicago Blackhawks. Det var givetvis en mycket stor upplevelse. Visserligen gjorde jag ingen vidare bra match, men just upplevelsen att få spela mot andra NHL-lag var väldigt spännande och stor.
Vilka var de stora stjärnorna i New York Islanders vid den här tiden?
– Vi hade egentligen inte så många ”big stars” i Islanders de första åren jag var där. Billy Harris var draftad som nummer ett det året jag blev draftad och var kanske det mest kända namnet.
– Eddie Westfall från Boston Bruins spelade också hos oss då, men som sagt var det var inga direkta stjärnor i laget förutom då kanske just Billy Harris.
Målvakten, Billy Smith, spelade tillsammans med dig under alla dina år i New York Islanders. Vad har han betytt för dig och för laget?
– Billy kom till Islanders via expansionsdraften och jag fick äran att spela med honom under många, många år. Han var förmodligen den största anledningen till att Islanders hade de framgångar som vi hade under flera år.
– Han klarade av att spela under hårt tryck och göra det riktigt bra. Billy spelade helt otroligt ibland och han var en mycket bra ”money goalie”. Han var unik i sitt sätt att spela, hade en aggressiv stil i målet och var alltid som bäst i play-off eller då det närmade sig viktiga matcher.
“Det var ett ögonblick som förändrade hela mitt liv”
Du tillhörde Islanders under alla dina år i NHL. Var det aldrig aktuellt med klubbyte?
– Jag har alltid känt en stor lojalitet till New York Islanders och fansen på Long Island har alltid varit helt fantastiska mot mig. Det kändes även som den plats jag ville bo på efter det att jag hade dragit mig tillbaka från hockeyn och satsade på affärslivet i stället.
– När jag var tvungen att sluta spela hockey efter min skada 1986 kunde jag bara konstatera att det aldrig varit aktuellt för mig att byta klubb. Det är jag tacksam för.
Vilket var ditt största ögonblick med New York Islanders?
– Det var när jag gjorde det avgörande målet i Stanley Cup-finalen 1980. Det var ett ögonblick som förändrade hela mitt liv och det är vad jag minns starkast från åren i NHL. Vi hade förlorat i slutspelet både 1978 och 1979, så det ögonblicket då jag fick göra det mål som tog Stanley Cup-bucklan till Long Island för första gången är något som jag alltid kommer att minnas.
Varför tror du New York Islanders nådde de framgångar man gjorde under början av 1980-talet?
– New York Islanders var ett väldigt speciellt lag där bland andra Bill Torrey och Al Arbour jobbade nära varandra. De sökte rätt komponenter hela tiden för att få ihop ett vinnande lag. Sedan skulle jag vilja säga att de draftade ihop en grupp spelare med speciella karaktärer, spelare som var mer intresserade av framgångar för laget än individen.
Du vann Stanley Cup tillsammans med svenskarna Stefan Persson, Anders Kallur, Tomas Jonsson och Mats Hallin. Vilken betydelse hade dom här killarna för framgångarna för Islanders?
– Alla fyra spelade mycket bra under åren vi vann Stanley Cup och tillförde en annan dimension till den ishockey vi spelade. Stefan Persson och Tomas Jonsson var fruktansvärt bra backar och tillförde massor med fart i spelet och var väldigt duktiga i powerplay.
– Anders Kallur hade målkänslan och alltid bra fart, men var även väldigt bra på att döda utvisningar. Han var också en fantastiskt bra spelare. Mats Hallin spelade egentligen inte speciellt svenskt utan hade en aggressiv spelstil och var väldigt stark i närkamperna. En mycket bra spelare han med. Alla fyra var högst delaktiga i att vi vann fyra raka Stanley Cup.
Anders Kallur:
Var det ett stort steg så här i början på 1980-talet att ta klivet från elitserien till NHL?
– Det är svårt att bedöma, men jag representerade en spelstil som New York Islanders saknade vid den här tiden samtidigt som jag var ruskigt motiverad så för mig gick det bra måste jag säga. Visst tog man mycket stryk på träningarna och det fanns killar som jagade mig för att de var rädda för att jag skulle ta deras plats.
– Jag har fått berättat för mig efteråt hur Islanders coach Al Arbour skämdes över hur de övriga killarna behandlade mig på isen i början, men jag märkte egentligen ingenting av det utan man var så fokuserad på att lyckas.
Klubben du kom till då, New York Islanders, var NHL:s bästa organisation under flera år. Vad gjorde er så starka?
– Det fanns så många ledarkaraktärer i laget som Bryan Trottier, Denis Potvin, Clarke Gilles, Mike Bossy med flera. Bossy visade alltid vägen med sitt effektiva målskytte och så vidare. Det var alltid någon som tog tag i laget och visade vägen i match efter match.
Vilken status nådde de övriga tre svenskarna, Mats Hallin, Tomas Jonsson och Stefan Persson?
– Av oss fyra så är det väl Stefan Persson som nådde högst status i Islanders. Han var ofta utnyttjad i powerplay tillsammans med Denis Potvin och gjorde det väldigt bra. Han var kvar två säsonger efter att jag lämnat New York.
Du vann fyra Stanley Cup titlar, vilken värdesätter du högst?
– När vi vann den första var jag skadad och missade slutspelet. Axeln hade slagits ur led och en benflisa hade släppt. Vid den andra vinsten så fanns jag med på isen liksom den tredje och fjärde vilket får en att känna sig mer delaktig. Så ska jag välja en så får det bli den andra Stanley Cup titeln.
Ken Morrow som under säsongen även vann OS-guld med USA i Lake Placid:
Visste du redan innan OS i Lake Placid att du skulle spela för New York Islanders efter turneringen?
– Ja, Bill Torrey, New York Islanders general manager, hade meddelat mig att jag skulle få chansen att spela i NHL när turneringen var över.
Minns du vem som spelade vid din sida på backplats i debuten?
– Självklart, Denis Potvin. Han hade varit skadad länge men gjorde sin första match efter ett långt uppehåll.
“Vi dominerande de åren"
Redan under sin första säsong i New York Islanders vann Ken Morrow Stanley Cup.
– Det var en otroligt spännande finalserie där Nystrom avgjorde med sitt övertidsmål i sjätte matchen. Jag var även väldigt trött, orkeslös och nog mest glad över att säsongen var slut efter den matchen. Min säsong hade varit väldigt tuff med matcher och turneringar väldigt tätt inpå varandra.
– Bobs 5–4-mål i den sjätte finalen såg jag faktiskt aldrig eftersom jag satt på bänken med huvudet nedåt för att försöka hitta andan igen eftersom jag var helt slut.
– När jag hörde publikens vrål slängde jag mig över sargen i Bryan Trottiers armar och bara skrek av lycka. Det känslan kommer jag aldrig glömma, vilken fantastisk lycka!
New York Islanders vann Stanley Cup fyra år i rad, vilket i sig är en fantastisk prestation. Men, Ken, vad var styrkan med det här laget?
– Islanders hade draftat väldigt bra och unga spelare under flera säsonger. Killar som ledningen i klubben byggde laget kring och fick att växa samman under flera år. Det fanns inga ”free agents” vid den här tiden så klubben hade det mycket lättare än idag att hålla samman laget. Även stabiliteten i ledarorganisationen med Bill Torrey och Al Arbour var en stor anledning till att Islanders var så här bra under många år.
Under dina år i New York Islanders spelade du bland annat med svenskarna Anders Kallur, Stefan Persson, Tomas Jonsson och Mats Hallin. Beskriv de här killarna som spelare och lagkamrater.
– Alla hade väldigt stor del i framgångarna för Islanders under åttiotalet. Anders och Stefan kom dessutom över till NHL när det fortfarande inte var speciellt många européer i NHL.
– Anders hade bra fart i spelet och var mycket skicklig på att döda tid i numerärt underläge. Stefan var en väldigt bra offensiv back som vi hade mycket nytta av som quaterback i powerplay. Tomas var en väldigt spännande och begåvad offensiv back. Tomas var även mycket säker och skicklig i defensiven och väldigt underskattad som spelare. Mats var vårt ”Swedish Goon” (skratt). Han var stor och tuff men kunde även chippa in med några mål då och då. En fantastisk lagkamrat att ha i omklädningsrummet.
Du vann alltså fyra Stanley Cup-titlar mellan åren 1980 och 1983. Vilken av titlarna vann ni lättast?
– Oj, det är en svår fråga, Ronnie. Men man kan väl säga att de två sista vinsterna var lite speciella eftersom vi dominerande de åren och vann finalerna mot Vancouver och Edmonton med 4-0 i matcher.
Ken Morrow spelade för New York Islanders fram till och med 1989 då han lade skridskorna på hyllan.
– Det var faktiskt aldrig aktuellt att jag skulle spela i någon annan klubb än Islanders. Jag spelade där fram till och med 1989 då mina knäproblem gjorde att jag inte kunde hålla uppe samma fart i spelet som jag hade gjort tidigare.
New York Islanders lag säsongen 1979/80
Målvakter:
Glenn Resch
Bill Smith
Richard Brodeur
Backar:
Dave Langevin
Bob Lorimer
Stefan Persson
Dave Lewis (Till Los Angeles under säsongen)
Gord Lane (Från Washington under säsongen)
Jean Potvin
Denis Potvin
Ken Morrow
Mike Hardy
Randy Johnston
Forwards:
Bryan Trottier
Garry Howatt
John Tonelli
Anders Kallur
Mike Bossy
Bob Bourne
Clake Gillies
Wayne Merrick
Bob Nystrom
Billy Harris (Till Los Angeles under säsongen)
Duane Sutter
Steve Tambellini
Lorne Henning
Yvon Vautour
Mike Kaszycki (Till Washington under säsongen)
Butch Goring (Från Los Angeles under säsongen)
Alex MacKendry
Garth MacGuigan
