Klubben gjorde också flera tuffa satsningar mot en comeback i elitserien. Bland annat då klubben värvade den så kallade miljonkedjan. Tre kompisar från Skellefteå, Hardy Nilsson, Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg och Martin Karlsson plockades till kex-staden, men inte ens det räckte till. Miljonkedjans namn kom inte av att trion tjänade en miljon var utan det sägs vara den kostnaden Örebro hade för att knyta till sig trion.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Efter flera år av svag ekonomi hände något som många befarat. Stadens stolthet, Örebro IK, gick i konkurs 1999. Det innebar att det starkaste laget i stan nu var HC Örebro 90, alltså den klubb som idag är Örebro HK. En klubb som själva markerar att dom inte har någon koppling till gamla ÖIK.
Därför valde jag att som avslutning på klubbarnas All Star team göra en Örebro IK special. Något som var väldigt svårt. Vid sidan av var jag tvungen att lämna spelare så som målvakterna Patrik Hofbauer, Håkan ”Hockey” Hermansson och Tommy Eriksson. Backar som Des Moroney, Peter Hasselblad, Mike Amodeo, Johan Sälle och Mikael Johansson kom inte heller med.
Örebro IK har haft en rad skickliga forwards, vilket gjorde att jag tvingades lämna Kent-Erik Andersson, Siverth Andersson, Mikael Holmberg, Håkan Åhlund, Per Widmark, Staffan Tholson, Ove Olsson, Christer Löwdahl, Niklas Sjökvist, Magnus Arvedsson, Lars ”Molla” Molin, Ulf Skoglund, Patrik Sylvegård, Roger Melin, Lars ”Nubben” Andersson, Rolf Hallgren, Olle Palm och inte minst ikonen, Lars ”Mozart” Andersson, vid sidan av.
Så här kom mitt Örebro All Star team genom alla tider att se ut:
MÅLVAKT
Kenneth Holmstedt
Underskattad målvakt som fostrades i Skellefteå AIK, men flyttade som 22-åring 1970 till IF Karlskoga/Bofors. Det var också i den tröjan han fick lite av sitt genombrott eller erkännande i svensk hockey. Fick också chansen att spela i B-landslaget, det som då kallades Vikingarna, vid fem tillfällen. Efter sex säsonger i Värmland värvade Örebro Holmstedt. Där var han under elitseriesäsongen 1976/77 en av lagets bästa spelare. Gjorde sin sista säsong i Örebro 1979/80. Barnbarnet Henrik Rommel hittade vi senaste säsongen i först AIK och sedan Karlskrona.
Runner-Up:Lars-Erik Lord
Kenneth Holmstedt.Foto: Arkiv
BACKAR
Peter Andersson
En av våra storbackar som efter karriären som spelare blivit en av svensk hockeys mest profilstarka tränare. Kanske den största talang som staden har fått fram. Andersson har Örebro som moderklubb och blev efter två säsonger i A-laget värvad till Färjestad. Värvades sedan vidare av Percy Nilsson till Malmö. Gjorde två NHL-säsonger (New York Rangers och Florida Panthers), men har även spelat i Tyskland, Schweiz och Italien. Årets Junior 1983, JEM-guld 1982, Svensk Mästare 1986, 1988 och 1982, tysk mästare 1996, italiensk mästare 1997, schweizisk mästare 1999. Spelade fyra VM och ett OS.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Björn "Nalle" Johansson
En av våra tidiga NHL-spelare. Liksom Peter Andersson har ”Nalle” Johansson Örebro IK som moderklubb. Var given i Juniorlandslaget mellan 1973 och 1976. Valde som 20-åring, vilket var extremt ungt vid den här tiden, att flytta över till USA för att spela NHL-hockey med Cleveland Barons. Totalt blev det 15 NHL-matcher innan han återvände till Sverige. Gjorde ett kort stopp i Västra Frölunda, men spelade annars under hela sin aktiva karriär för Örebro IK.
Runner-Up:
Peter Andersson.Foto: Bildbyrån/Axel Boberg
FORWARDS
Lars-Gunnar "Krobbe" Lundberg
Här blir det svårt eftersom jag var sugen på att plocka in hela miljonkedjan, men det fick bli att ”Krobbes” kompisar fick hamna på ”Runner-Up"-platsen. Fostrades liksom några år äldre Kenneth Holmstedt i Skellefteå. Värvades till Brynäs där han fick vara med om att vinna två SM-guld. Från 1979 fram till och med 1986 fullkomligt öste han in poäng för Örebro. Toppen var just säsongen 1979/80 då han svarade för 46 mål och totalt 79 poäng på 34 matcher. Kanske Sveriges mest tekniska spelare genom alla tider. Enligt hockeylegendaren Tomas Storm handlade det om att han dribblade med båda händerna. Spelade tre VM-turneringar.
– Jag minns inte exakt hur det var, men jag tror någon ledare från Örebro ringde mig. Dom pratade väl med Hardy eller Martin först. Jag hade varit fyra år i Brynäs och Örebro hade precis åkt ur elitserien. Jag resonerade väl som så att vi kanske kunde tillföra lite hockeykultur i Örebro där det annars mest var bandy och fotboll.
Kände ni tre varandra bra redan innan tiden i Örebro?
– Jag bodde i västra Skellefteå ganska nära ishallen och Martin i Norvalla som ligger i östra delen så det var väl först i kvartersserien vi lärde känna varandra.
– Hardy spelade också i ”IF” så jag visste vem han var, men det var först senare vi lärde känna varandra.
Hur bemöttes ni vid första hemmamatchen av Örebro-fansen?
– Det var jättebra och 4-5000 i hallen. Supportrarna var fantastiska och entusiastiska under hela tiden trots att vi aldrig klarade kvalet upp till elitserien.
"Miljonkedjan" med Hardy Nilsson, Martin Karlsson och "Krobbe" Lundberg.Foto: Arkiv
Rolf Ericsson
En av svensk hockeys mest underskattade spelare. För övrigt bror till Lars Erik Ridderström (tidigare Ericsson). Kom fram som en mycket lovande junior i Örebro i mitten av 1970-talet. Efter att laget åkt ur elitserien för andra och sista gången 1979, plockade AIK-ledaren Lars Norman över honom till AIK. Där var han med om att vinna SM-guld både 1982 och 1984. Återvände till Örebro efter guldet 1984 för att avsluta sin karriär som spelare i klubben. Gjorde nio framträdanden i Tre Kronor
Lars-Erik Ridderström berättar:
– Jag tycker att han var bättre än mig på allting inom hockeyn förutom att jag kanske var lite mer framåt. Han började i ÖIK och var otroligt duktig i juniorlandslaget och så vidare.
– Han blev också värvad till Brynäs som tog alla dom bästa spelarna, men oturligt nog dog vår pappa just då. Då valde han att riva papperna och stannade kvar i Örebro som då spelade i elitserien. Han flyttade senare till AIK och var väldigt bra där. Jag tycker att han är både underskattad och lite bortglömd.
– Rolf heter Ericsson och hade inget smeknamn som exempelvis ”Nalle” (Björn Johansson). Jag skulle inte säga att Rolf var bättre än ”Nalle”, men i alla fall lika bra. Han var också mer framstående i hockeysverige medan ”Nalle” var mer stor lokalt. Tommy Sandlin pratade ofta om Rolf.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Kent "Kneten" Andersson
En legendar i både Örebro och runt om i landet. Då menar jag både på och vid sidan av hockeyn. Han kom från Lindesberg till Örebro 1973 och var lagets stora poängmaskin fram till det att han lämnade för spel i Södertälje 1981. Bland annat svarade han för 50 mål på 22 matcher i gamla Division 1 säsongen 1975/76. Alltså motsvarande det som idag är Hockeyallsvenskan. Gjorde även en säsong i Ambri-Piotta där han fortfarande är en mycket uppskattad hockeypersonlighet. Gjorde sin sista hockeymatch som 50-åring säsongen 2004/05 med Fellinsbro/Frövi i Division 2.
– Jag flyttade till Örebro redan 1969. Eftersom jag spelade två år till i Lindesberg så fick jag åka till träningarna och matcherna med Lars Erik Ericsson, Olle Palm, Roffe Hallgren och dom här som också bodde i Örebro.
– Jag hade spelat TV-pucken och var kompis med örebroarna och dom tog med mig till träningen. Det hette gamla allsvenskan på den tiden. Des Moroney var tränare i Örebro och han var riktigt skön han, skrattar Liljekvist.
– Moroney var speciell som tränare. Han var stenhård och första träningarna fick vi inte ens ha puck utan fick bara åka runt målen. Han menade på att vi skulle vara sugna när vi väl fick träna med pucken.
– Han var spelande tränare och man fick sina fiskar varma om man inte skötte sig. Jag låg ändå ganska bra till hos honom och jag var ju yngst av alla i laget. Han sa en gång att han skulle göra mig till stjärna och efter träningarna fick jag stå framför målet och slå på målvakten för att få in pucken.
Runner-Ups: Martin Karlsson och Hardy Nilsson
Kent "Kneten" Andersson.Foto: Ronnie Rönnkvist
