I artikelserien "Ödesmatchen" på Hockeysverige Plus ser Henrik Skoglund tillbaka på matcher som varit avgörande för svenska klubbars framtid.
Med två omgångar kvar av elitseriens grundserie säsongen 2007/2008 var hoppet om att undvika kvalserien näst intill ute för Luleå Hockey. Man hade fem poäng upp till säker mark och i nästkommande match var det Mora borta som väntade. Dala-laget var Luleås närmast konkurrent i tabellen, men de två lagen hade två vitt skilda formkurvor och det mesta talade för Mora.
– När vi förlorade mot Djurgården hemma med tre omgångar kvar, då var vi utdömda, då var det ”Det här kommer vi aldrig klara” utifrån, det var ju det tidningarna skrev. Det var ju kvalserien och att Luleås elitserie-era var över, minns Robin Lindqvist tillbaka på den dramatiska våren för snart 13 år sedan.
Robin Lindqvist gjorde totalt 14 mål för Luleå i elitserien under karriären. Men inga lika viktiga som de två han gjorde våren 2008. Foto:Bildbyrån
Sedan Luleå Hockey tog klivet upp i elitserien 1984 har man aldrig åkt ur eller behövt kvala sig kvar. Men 2008 var det nära. Riktigt nära.
Gör man en maratontabell över elitserien mellan den 1 januari 1990 och 31 december 1999 märker man att det bara var Djurgården och Färjestad som snittade mer poäng än Luleå Hockey. Det var mer regel än undantag att seriens nordligaste lag var med fram till åtminstone semifinal och höjdpunkten kom 1996 när man vann klubbens hittills enda SM-guld efter en episk finalserie mot Frölunda. Under årtiondet spelade man två ytterligare SM-finaler.
Lars Hurtig var en av guldhjältarna från 1996. Foto: Bildbyrån
Men under 00-talet började det sakta men säkert gå utför. Semifinalplatserna byttes ut mot respass i kvartsfinaler istället. Det var värvningar som inte slog väl ut och etablerade spelare som inte levererade.
Exempel på det förstnämnda under säsongen 2007/2008 var finländaren Jussi Tarvainen som tidigare satt avtryck i Linköping, under sin enda säsong i Luleå blev det bara elva poäng (5+6). Två andra exempel var landsmännen Kalle Kerman och Jesse Niinimäki som tidigare levererat stort i andra klubbar, men som inte alls fick det att stämma i Luleå och båda lämnade en bit in på 07/08-säsongen.
"SÄLLAN DET VARIT SÅN ÅNGEST I LULEÅ"
Inför säsongen lämnade dessutom den forna NHL-stjärnan Mikael Renberg klubben och skrev istället på för antagonisten Skellefteå. En bit in på samma säsong avgick klubbdirektören Hans Chrunak efter ett mindre väl valt uttalande mot en domare.
Mot alla odds lyckades Luleå vinna måste-matchen mot Mora med 2–1 efter att Robin Lindqvist kvitterat sent i den första perioden och Jan Sandström avgjort i powerplay i början av en tredje. Det var Lindqvists blott andra mål för säsongen.
Trots seger i måstematchen var läget fortfarande prekärt för Luleå som bara två dagar senare hade en ny match med kniven mot strupen, hemma mot Timrå i elitserie-epilogen. Anton Olofsson som är sportchef för Norrbottens-Kuriren och Norrländska Socialdemokraten minns tillbaka:
– Jag kommer ihåg att det var mycket ångest inför den matchen. Det är sällan det har varit sån ångest i Luleå, berättar han och fortsätter:
– Om de hade åkt ur så hade det blivit tufft, det ser man på andra lag längs Norrlandskusten. Det hade också blivit en törn på självbilden för hela staden då Luleå Hockey är stora här. Sen kanske de hade lyckats ta sig tillbaka till SHL på de dryga tolv år som passerat, det är svårt att svara på, men det hade kunnat gå riktigt illa.
Robin Lindqvist berättar om känslorna:
– Det var på liv och död höll jag på att säga. Någonstans var det en häftig upplevelse att ha fått klara det. Jag vågar inte ens tänka tanken på om vi inte klarat det. Det är ju bara att gå tillbaka till min familj, man har ju växt upp med att Luleå ska vara i elitserien.
NAGELBITANDE DRAMA I SISTA OMGÅNGEN
Samtidigt skulle Mora möta serietvåan Linköping på bortaplan och förutsättningarna var följande: Vann Luleå på full tid och tog tre poäng var Mora piskade att ta två poäng då norrbottningarna i det läget skulle klara sig kvar med hjälp av fler gjorda mål eller bättre målskillnad totalt. Så här såg det nämligen ut i tabellen. Om Mora förlorade på full tid skulle det räcka med två poäng.
10. Mora, 65 poäng (-26)
--------------------------------
11. Luleå, 63 poäng (-27)
Mora tog omgående ledningen nere i Linköping och Luleå kunde strax därefter ta greppet om matchen uppe i Norrbotten genom mål av Martin Chabada. Men både Timrå och LHC skulle vända på sina respektive stekar och i mitten av matcherna så var det underläge som gällde för de båda lagen kring kvalstrecket. Men det skulle hinna hända mycket innan de andra perioderna var slut. Först kunde 21-årige Linus Omark kvittera för Luleå och bara minuter senare skulle Mikael Lidhammar göra 3-2 till hemmapublikens stora jubel. Framspelare var Anders Burström och Robin Lindqvist.
– Vi hade en tekning i offensiv zon och jag kommer inte ihåg om jag vann den eller hur det var, men Mikael Lidhammar sköt från kanten och den gick in, minns Lindqvist tillbaka.
Mikael Lidhammar (i mitten) gjorde det matchvinnande målet i ångestmatchen mot Timrå. Foto: Bildbyrån
Nu hade Luleå de tre nödvändiga poängen som krävdes, detta då ställningen i Linköping var lika på tre inför den tredje perioden. Tomas Surovy och Mikael Håkanson såg på knappa tre minuter in i den tredje perioden till att östgötarna gick fram till en 5-3-ledning. Men Luleå-anhängarna skulle bara få glädjas i ett fåtal minuter, för Mora skulle både reducera och kvittera innan halvtid på perioden passerats nere i det som då hette Cloetta Center.
Den förre Luleåspelaren Tomas Surovy blev hjälte för sitt gamla lag - när han målade för LHC! Foto: Bildbyrån
Samtidigt var ju Luleå tvungna att hålla sin ledning på hemmaplan för att ens ha en chans att stanna kvar i elitserien utan kval.
– Det är starka minnen man har från den tiden med tanke på att vi var ganska utdömda. Många trodde inte att vi skulle klara en kvalserie, berättar Robin Lindqvist och fortsätter.
– Jag tror vi hade haft det svårt att klara oss kvar om det hade blivit kvalserien. Vi var inte i någon bra form.
Det Luleå som tillhörde toppen av elitserien på 90-talet byggde mycket på den lokala förankringen. Från guldlaget 1996 hittar vi en rad ledande spelare som var från Luleå med omnejd. Spelare som Thomas "Bulan" Berglund, Stefan "Skuggan" Nilsson, Robert Nordberg, Lars Hurtig...Ja, listan kan göras hur lång som helst.
"Bulan" och "Osten" efter guldet 96. Foto: Bildbyrån
Idag drivs laget antingen av spelare utifrån som varit i klubben ett längre tag, eller spelare från staden eller närområdet. Men 2008 såg det inte riktigt likadant ut. Som nämns ovan så var det många misslyckade värvningar under de år som ledde fram till ödesmatcherna mot Mora och Timrå. Men Robin Lindqvist menar att det ändå var lokalpatriotism som till slut skulle ordna upp situationen.
– Vi i min kedja, Jag är från Boden, ”Burra” (Anders Burström) är från Luleå och Mats Lavander är från Piteå. Roger (Rönnberg, dåvarande tränaren) är från Luleå. Jag tror det betydde extra mycket för oss som kom därifrån. Det var verkligen på liv och död och någonstans tror jag vi lyckades plocka fram någonting extra de sista matcherna. Sen fick vår kedja mycket förtroende i de sista matcherna också.
– Men det blev någonstans något slags patriotism för hockeyn här uppe. Vi spelade inte för lönen eller något sånt utan det var fasen bara hjärta på slutet.
Timrå låg på för en kvittering men målvakten Gusten Törnqvist var på sitt bästa humör den dagen och höll sitt mål rent från påhälsning. 19 sekunder före full tid lyckades Robin Lindqvist punktera tillställningen uppe i Coop Arena när Timrå plockat ut målvakten i jakt på 3-3.
– Det sjuka med det målet var att jag egentligen sköt utanför, men pucken ställde sig på högkant och gick in. Det var som menat, berättar Lindqvist.
NERVÖS VÄNTAN - SEDAN FEST
Eftersom ställningen var 5-5 nere i Linköping så fick inte Mora, med Luleå-ögon sett, göra mål i förlängningsspelet. Då skulle de gå om. Robin Lindqvist berättar om en nervös väntan innan den förre Luleå-spelaren Tomas Surovy kunde avgöra till östgötarnas fördel.
– Publiken var kvar i hallen så det blev en jäkla fest efteråt. ”Burra” (Anders Burström) åkte runt med en flagga efteråt.
Vad tror du hade hänt om ni åkt ur?
– Det har ju spekulerats om mycket. Det är nästan varje år man pratar om vad som hade hänt då. Jag tror vi hade haft svårt att klara en kvalserie, för vi var inte bra då. Det är inget att sticka under stol med, säger Robin Lindqvist och fortsätter:
– Men, vad som hade hänt med hockeyn? Ja, jag vet faktiskt inte, jag tror ändå någonstans att det finns en sådan pass stark kultur, det finns stora företag också, så någonstans hade man väl lyckats ta sig tillbaka, men det är ju svårt att sia om såklart. Vi hade ju ingen bra ekonomi då heller.
Kvalserien senare på våren fick även den ett dramatiskt avgörande. När röken skingrats stod det klart att Brynäs behållit sin elitserie-existens och att Mora förlorat den.
Anton Olofsson menar att det var den här våren vändningen sakta men säkert började komma för Luleå Hockey.
– Man kan säga att vändningen påbörjades när ”Osten” kom tillbaka, och fullbordades när han anställde Jonas Rönnqvist som tränare några år senare.
BÖRJAN TILL VÄNDNINGEN
Guldtränaren från 1996, Lars "Osten" Bergström återkom till klubben 2008 i en roll som sportchef. Två år senare anställde han Jonas Rönnqvist som ny huvudtränare och parallellt med detta så började ungtuppar som Linus Omark och Johan Harju att ta framträdande roller i A-laget, det gjorde även den unge målvakten Anders Nilsson. Man bytte även spår i värvningsstrategin, istället för att värva färdiga utländska stjärnor så hämtade man in och polerade framträdande allsvenska spelare. Elias Fälth, Pär Arlbrandt och Niklas Olausson är tre lysande exempel på detta.
De senaste säsongerna har Luleå återigen etablerat sig i toppen. Nu med Thomas ”Bulan” Berglund i båset.
Men frågan är om man varit på denna nivån om inte Robin Lindqvist för 13 år sedan varit en av de som klev fram när det behövdes som allra mest. Lindqvist som utöver sina två mål i de båda måste-matcherna även fyra år senare räddade kvar Timrå i SHL genom ett matchavgörande mål mot Leksand. Detta i karriärens sista match.
Du verkar ha en specialitet för just såna lägen.
– Är det något lag som vill hänga kvar så är det bara att ringa, säger Lindqvist och skrattar innan han blir allvarlig igen:
– Man får inte gömma sig i såna lägen, då måste man göra sitt bästa. Det är bara att göra, du kan aldrig förlåta dig själv annars.
