Christoffer Hedlund är director of European Scouting för Elite Prospects och skriver scoutingrapporter på EP Rinkside till vardags.
Artikelserien har nu kommit till spelare födda 2002. En stor del av den kullen skulle ha tingats i NHL-draften i juni denna sommar men får på grund av covid-19 istället vänta till i början på oktober istället. Att spelare är draft-aktuella kommer att innebära att den här artikel inledningsvis ser lite annorlunda ut jämfört med de som behandlar senare och tidigare årskullar.
Vi på EliteProspects Rinkside jobbar med juniorhockey i allmänhet men främst så scoutar vi spelare till NHL-draften och vi har således haft 02:or födda innan 15:e september och 01:or födda efter 15:e september som våra huvudsakliga mål under säsongen. Därför ska jag göra ett, något förkortat, försök att förklara vad jag letar hos spelare och min tankegång när jag scoutar.
Bland det första man får inse eller att lära sig när man scoutar är att man kommer att ha fel. Oavsett hur duktig man är och hur mycket tid man lägger ner så kommer det ibland att bli på ett annat sätt än vad man har kunnat förutse. Det går således inte lägga för mycket stolthet i ens felaktiga val och bedömningar utan man får istället försöka att göra jobbet så bra man kan och fokusera på att dra lärdom av de felvärderingar som man gjort.
Alla scouter har olika attribut eller spelartyper som de föredrar, vilket är en del i vad som gör scouting så intressant. Två olika scouter kan titta på en spelare i samma match och sedan ha skilda åsikter om spelaren, trots att de båda uppfattat spelarens styrkor och svagheter på liknande sätt.
Två attribut som jag personligen värderar högt är speluppfattning och skridskoåkning. Det är attribut som är grund hos de flesta bra spelare men också något som kan ta en spelare långt när flera andra attribut inte är på riktigt samma nivå.
Speluppfattning är egentligen ett väldigt luddigt begrepp. Det kan vara allt från spel utan puck i egen zon till spel med puck i offensiv zon, och sedan allt där emellan.
Om vi tittar på de bästa spelarna i NHL, eller i SHL för den delen, så har de ofta väldigt bra speluppfattning när det kommer till flera olika skeden och platser på isen. Ska du bli en toppspelare så måste du nästan ha en generell speluppfattning på väldigt hög nivå, eller som åtminstone sträcker sig inom flera olika kategorier. Spelsinne är även ett bra sätt att täcka upp för luckor i det egna spelet.
Men det går också att komma väldigt långt på att ha några vissa typer av speluppfattning på hög nivå. En defensiv backjätte som kan läsa spelet väl utan puck och kan slå effektiva, enkla passningar i egen zon behövs i alla lag. På samma sätt kan en måltjuv med fantastiskt spelsinne som målgörare kan vara en enorm tillgång till ett lag även om han inte läser spelet lika bra när han försvarar. Ett bra spelsinne kopplat till den roll du ska spela är nästan ett måste i dagens hockey, oavsett om du är defensivspecialist eller spetsforward.
De andra attributet som jag anser är viktigt är skridskoåkning. Så mycket i den moderna hockeyn kretsar kring just skridskoåkningen. Även i roller som traditionellt sett låtit spelare komma undan med sämre skridskoåkning kräver nu mer i det avseendet. Hockey spelas i så pass högt tempo att om du inte hänger med så drabbas inte bara du som individ utan hela laget kan bli lidande.
Även i kategorin skridskoåkning är det viktigt att påtala att det finns flera olika aspekter och underkategorier i begreppet och det mesta handlar egentligen om skridskoteknik. Skridskoteknik går att träna upp men det är en del som inte är helt enkel att snabbt förbättra när en spelare har vant sig i många år att röra sig på ett visst sätt. Det är enklare att träna till sig benstyrka än att lära sig att åka skridskor på ett så effektivt sätt som möjligt och således är ofta potentialen högre hos den som har en bra teknik än de som bara är starka i benen.
Om vi skiftar fokus till 2002-kullen så har de alltid setts som en stark kull. Både djupet och spetsen har setts som mycket stark. Bland annat så vann 02:orna samtliga tre matcher (6-0, 2-1, 5-2) mot 01:orna under det första Russincampet förrförra sommaren. De svenska 02:orna gick sedan obesegrade under de två 5 Nations turneringarna som spelades under säsongen, trots att de saknade nästan samtliga av sina toppspelare eftersom de spelade med U18-landslaget. De kom även tre i inofficiella U17-VM. Det var även flera 02:or som spelade helt avgörande roller när U18-landslaget vann VM-guld under förra året.
Det är även flera spelare födda 2002 som på ett imponerande sätt visat upp sig i SHL under den senaste säsongen, och ännu flera som tagit stora eller ledande roller i sina olika J20-lag. Däremot så har det gått lite tyngre för 02:orna när de spelat för Småkronorna. De har saknat några av sina toppspelare, som spelat med juniorkronorna, och det har blivit klart mer kännbart än vad det varit förra säsongen och resultaten har blivit ganska blandade.
Trots detta finns det väldigt många spelare från 2002-kullen som är väldigt lovande och precis som i tidigare artiklar kommer jag att tvingas utelämna flera spännande namn. Några av de namnen är Anton Johannesson, Oskar Magnusson, Calle Clang och kanske mest noterbart, Zion Nybeck.
10) Emil Andrae, back, HV71
Västervikssonen Andrae har varit en stor del av de svenska juniorlandslagen de två senaste säsongerna. Han har tagit ledande roller i såväl U17- som U18-landslagen och har haft både C:n och A:n på bröstet. Genombrottet på J20-nivå kom under den senaste säsongen, då det blev fina 38 poäng (11 mål och 27 assist) på 40 matcher, vilket var mest av alla backar i J20 SuperElit. Han hann även med att debutera i SHL och har skrivit på ett A-lagkontrakt med HV71 inför nästa säsong.
Andrae är en back som har sina styrkor i spelet med puck och i det offensiva spelet. Han gillar att transportera puck för att starta anfall, men har också en bra förstapassning från egen zon. En sak som direkt står ut när man ser honom spela är hans fotarbete och rörligheten i hans spel.
Han jobbar väldigt mycket med kroppsfinter och älskar att dribbla, oavsett var på isen han befinner sig. För att vara back så har han utmärkt puckhantering och han klarar av att göra läckra dragningar eller finter för att skapa tid med pucken.
I offensiv zon kan Andrae vara direkt dominant på blålinjen, han använder sin rörlighet och puckhantering för att skapa luckor i motståndarförsvaret och kan slå avgörande passningar för att skapa målchanser. Han har även ett väldigt vasst skott, som är bättre än många forwards.
I det defensiva spelet finns det däremot en hel del att jobba på. Han har en hyper-aggressiv spelstil som går ut på att spela på kropp och att sätta press, men på grund av sin storlek så är det inte alltid så effektivt. Men det är det som Andrae gör i offensiven som är hans säljningspunkt.
Med sin underhållande spelstil är han nästan alltid värd entrépengen på egen hand, får han spela i powerplay för HV71 nästa säsong så ska ingen bli förvånad om han gör avtryck direkt.
Emil Andrae.Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån
9) Daniel Torgersson, forward, Frölunda HC
Torgersson har varit ett ganska stadigt namn i 02-kullen som länge funnits med kring strax under toppskiktet bland spelarna och även spelat konstant med landslaget från U16- upp till U18-nivå. Han har varit del av flera framgångsrika Frölunda-lag och varit med och tagit bland annat silver i U16-SM och vunnit U18-SM.
På det personliga planet blev den gångna säsongen lite av ett genombrott för Torgersson. Hans 26 mål var näst-mest mål av alla U18-spelare i J20 SuperElit, och det lyckades han med trots att han inte hade den mest framträdande rollen hos Frölunda. Han gjorde även näst-mest mål för småkronorna under säsongen och kom trea i landslagets totala poängliga med 10 poäng (fem mål och fem assist) på 13 matcher.
Torgersson är långt ifrån det flashigaste namnet bland spelare födda 2002, men han är nästan alltid en stor tillgång för sitt lag när han är på isen. Trots sin storlek så spelar han ett ganska fartfyllt spel och kan komma upp i höga hastigheter på längre nord-syd-sträckor.
Många av Torgerssons största styrkor går att finna i spelet utan puck. Han får ofta ta rollen att spela centralt i offensiv zon och där blandar han smarthet och ett rejält spel för att spela en effektiv hockey. Han kan bland annat göra screens för att ge sina medspelare tid med pucken, hitta öppen yta för att skjuta direktskott eller böka in en målvaktsretur.
Med sitt smarta spel och positionssäkerhet kan Torgersson göra mål utan att behöva avfyra det optimala skottet. Men han har även ett kraftfullt handledsskott som han kan använda som vapen i flygande anfall eller när han måste skjuta en bit utifrån.
Trots att målgörandet är hans största styrka så är Torgersson även en duktig passningsspelare, inte på det mest anmärkningsvärda sättet men han slår ofta hårda och effektiva passningar som sätter hans medspelare i bra situationer med pucken.
I defensiven är han positionsstark och han läser spelet bra, vilket gör att han kan vinna puck genom att stå rätt och att arbeta smart med klubban. Längsmed sargerna är han dessutom väldigt duktig på att vinna puck och att sedan få den till medspelare.
Torgersson har egentligen allt man vill ha hos en kompletterande spelare och flexibiliteten i hans spel gör att man kan sätta honom i vilken kedja som helst och även spela honom i såväl powerplay som boxplay. Han är en allt-i-allo som dessutom besitter intressanta spetsegenskaper.
Daniel Torgersson.Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån
8) William Wallinder, back, MODO Hockey
Wallinder har smugit lite bakom toppspelarna i 02:kullen men fick under den senaste säsongen sitt rejäla genombrott. Det började men en väldigt fin prestation under Junior Club World Cup och sedan har Wallinder byggt vidare på det. Han var Modos ledande back i J20 SuperElit och spelade även 18 matcher i HockeyAllsvenskan. I U18-landslaget har Wallinder hamnat lite i skymundan och bakom andra backar i hierarkin och har således inte riktigt fått ut max av sitt spel, men han var ändå stadigt återkommande i småkronornas trupp under säsongen.
Wallinders styrkor står nästan omgående ut när man ser honom spela. Främst är det hans skridskoåkning, som är snudd på fenomenal. Trots att han är en pjäs av det större slaget så rör han sig elegant över isen. Han är otroligt rörlig och avig i sitt spel och kan enkelt transportera puck för att starta anfall.
Den andra delen av Wallinders spel som står ut är hans fina puckhantering. Det går väldigt bra ihop med hur lätt han rör sig över isen och är ett perfekt komplement till hans vilja att åka med pucken.
I det offensiva spelet är det framförallt passningsspelet som är Wallinders styrka. Han slår inte de mesta kreativa eller märkvärdiga passningarna men han kan göra en hård, precis passning för att hitta en medspelare på öppen yta. Med sin rörlighet är han duktig på att öppna både passnings- och skottvägar från blålinjen.
Defensivt blandar Wallinder ganska friskt i sitt spel när han spelar på juniornivå. Däremot så har det sett bättre ut när han varit uppe och spela med Modos A-lag. Det är ett ganska vanligt beteende för spelare, att de försöker för mycket när de spelar juniorhockey och när de sedan kommer till en mer strukturerat försvar så blir det enklare för dem att hitta rätt.
Wallinder bara lyser med potential, och det är därför han har så stort NHL-intresse. Han kommer att draftas i någon av de två första rundorna i höst och kan mycket väl bli första svenska back att bli tingad.
William Wallinder.Foto: Ronnie Rönnkvist
7) William Eklund, center/forward, Djurgårdens IF
“Lill-Fimpen” är son till Djurgårdsikonen Christian ”Fimpen” Eklund, men när det kommer till offensiv talang så är William skickligare än sin far. Eklund har i flera års tid varit i framkanten av 2002-kullen, han ledde U16-landslagets poängliga för tre säsonger sedan och var då även med och vann U18 SM med Djurgården.
Under SM förrförra året kom genombrottet på J20-nivå och den framgången fortsatte under den senaste säsongen. Eklund var en av J20 SuperElits främsta spelare, gjorde fina 36 poäng (12 mål och 14 assist) och imponerade även när han fick chansen med Djurgården i SHL.
Är det något Eklund uppenbart fått från sin far så är det motorn och ettrigheten i sitt spel. Det är ytterst sällan han gör ett dåligt byte eller inte konstant rör på fötterna. Det finns alltid en frejdig energi i hans spel, oavsett var på isen han befinner sig.
Men Eklunds vilja och attityd är mest ett komplement till resten av hans spel. Det som gör honom så intressant är hans puckskicklighet och offensiva egenskaper. Han har ett driv med pucken som kombineras med snabba händer och en finess som gör honom till en duktig pucktransportör. Han är väldigt duktig på att ta in pucken i offensiv zon för att sedan skapa oreda med sin rivighet.
Eklund är hal och listig och är väldigt duktig på att dra till sig motspelare bara för att i precis rätt ögonblick slå en passning för att öppna upp ytor åt sina medspelare.
Passningsspelet är Eklunds största offensiva vapen, han hittar passningsvägar även när han spelar i högt tempo och med sin rörlighet kan han skapa öppningar för att spela fram sina medspelare. Han har även en kreativ-touch i sitt passningsspel och kan med det hitta överraskande sätt att skapa målchanser.
Eklunds skott är inte riktigt på samma nivå, men han kan placera sitt handledsskott väl och har en snabb release, vilket kan överraska målvakter. Det är ofta jobbet han gör som ligger bakom att han befinner sig i bra lägen att göra mål. I och med hans aktiva spelsätt kan han sedan dyka upp lite överallt för att antingen bli spelbar eller för att kriga till sig en lös puck.
Med sin spelstil och offensiva talang har Eklund det mesta för att bli en publikfavorit på Hovet redan under kommande säsong. På grund av sin sena födelsedag kommer han däremot att få vänta till 2021 innan NHL-draften blir aktuell.
William Eklund.Foto: Ronnie Rönnkvist
6) Oskar Olausson, forward, HV71
Den storväxta HV-forwarden är nog det minst kända namnet på den här listan. Olausson har haft massvis med skadeproblem och därför missat rampljuset när det funnits så många andra duktiga 02:or.
Förrförra året kom det stora genombrottet, Olausson gjorde 11 poäng (sju mål och fyra assist) på åtta matcher med U17-landslaget och var med det målbäst och poängtvåa trots att skadorna innebar att han spelade hälften så många matcher som många av de andra toppspelarna.
Den här säsongen hann Olausson med att debutera för småkronorna under Hlinka Gretzky Cup men sedan satte skadorna stopp för ytterligare landslagsturneringar. Med HV71 blev det debut och 21 matcher i J20 SuperElit och 16 poäng (sju mål och nio assist) som resultat.
Med tanke på hans skadehistorik så är det ganska riskfyllt att ranka Olausson så här högt, men får han bara vara frisk så finns det otroligt mycket potential att plocka fram hos honom. Trots sin storlek är han ruskigt snabb på isen, hans förstasteg har riktigt bra skjuts i sig och accelerationen är redan på toppnivå i J20 SuperElit.
Men det är inte bara själva skridskoåkningen som är vass hos Olausson, det är även hur han använder den. Han är väldigt duktig på att hitta luckor i mittzon så att han kan använda sin fart till snabba attacker in i offensiv zon och han har ett fint driv in i mitten mot banan.
För att ta tillvara på de chanser han kan skapa med sin fart har Olausson ett riktigt bra handledsskott. Han kan skjuta i skäret samtidigt som han placerar skottet väldigt väl. I mer strukturerade anfall är han ett stort hot eftersom han kan få så mycket kraft i sina skott.
Trots att målskyttet är Olaussons största styrka är han även helt ok i egen zon med. Han läser spelet ganska bra och använder sin klubba på ett effektivt sätt. En stor fördel han har är hur giftig han är när spelet vänder från egen zon i och med sin snabbhet.
Till nästa säsong kommer Olausson att få en stor roll med HV71s J20-lag och om han bara håller sig frisk så är sannolikheten att hans namn kommer att nämnas alltmer under säsongen att vara hög. Han är ytterligare en av 02:orna som har en sen födelsedag och kommer därför inte att draftas nu i oktober utan får vänta till sommaren 2021 istället.
Oskar Olausson.Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån
5) Theodor Niederbach, center, Frölunda HC
Ångermanlänningen Niederbach flyttade ner till Frölunda och Göteborg efter en väldigt framgångsrik U16-säsong. Han hade presterat bra i TV-pucken, blivit utsedd till U16 SM:s bästa forward och gjort imponerande 73 poäng (35 mål och 38 assist) på 24 matcher med KB65s U16-lag. Det var mest mål, assist och poäng, med råge, av alla spelare i U16 Elit.
Säsongen efteråt gick däremot inte som tänkt, Niederbach led av osteokondrit och opererade sitt knä för att få bot med problemet. Resultatet blev att han missade hela säsongen 2018/2019.
Det stora genombrottet fick därmed vänta, men enbart en säsong. Trots att Niederbach fick hoppa direkt från U16- till J20-hockey, och trots att han haft en ganska liten roll i Frölundas J20-lag, så blev det hela 48 poäng (15 mål och 33 assist) på 40 matcher i J20 SuperElit. Med småkronorna blev det fina sju poäng (fyra mål och tre assist) på åtta matcher.
Det finns mycket att gilla med Niederbachs spel. Till att börja med har hans skridskoåkning stadigt utvecklats under säsongen, inte bara sett till acceleration och toppfart utan även hans rörlighet har blivit bättre och bättre efter operationen.
Niederbachs spelförståelse, i alla tre zoner, är ett av hans mest utmärkande drag och är grunden till varför han är en så intressant talang. Han är smart i spelet med puck, han stressar sällan upp sig och hittar konstant enkla men effektiva lösningar på de situationer han befinner sig i. Detta medför att han enkelt kan göra så att hans lag kan starta spelet bakifrån, ta sig genom mittzon och sätta upp spelet i offensiv zon genom Niederbach.
På lägre nivåer har det varit Niederbachs målskytte som varit det stora offensiva vapnet men under den gångna säsongen har han mer sett ut som en spelfördelare som även kan göra mål. Han kan göra urläckra framspelningar och är väldigt snabb och vaken i tanken. Med sitt precisa handledsskott kan han även göra mål ifall motståndarna går för hårt på att förhindra en potentiell passning.
Precis som i resten av spelet så kretsar mycket av Niederbachs defensiv krings hans spelförståelse. Han läser spelet väldigt bra utan puck och det medför både ett starkt positionsspel och förmågan att jobba smart med klubban för att både sätta press och att bryta passningar.
Resan Niederbach gjorde under förra säsongen var otroligt imponerande och det blir väldigt intressant att se vad han kan göra under sin andra hela säsong på J20-nivå. Med tanke på Frölundas djupa laguppställning så blir det nog inte mer än som mesta enstaka inhopp på SHL-nivå under kommande säsong för Niederbach.
Theodor Niederbach.Foto: Johan Löf/Bildbyrån
4) Helge Grans, back, IF Malmö Redhawks
Troja-Ljungby-fostrade Helge Grans hade en formidabel U17-säsong förrförra året. Han gjorde överlägset flest poäng av alla U17-backar i J20 SuperElit, debuterade för Malmö i SHL och var stundtals dominant med det svenska U17-landslaget.
Den gånga säsongen blandade Grans spel i SHL och J20 SuperElit, trots det kom han tvåa i U18 backarnas poängliga med sina 27 poäng (fyra mål och 23 assist) på 27 matcher. Med småkronorna gick det inte riktigt lika bra som det tidigare gjort med landslaget, vilket gjort att Grans fallit på många öppna draft-rankingar. Men hans spel med Malmö, oavsett nivå, har varit väldigt bra och han lär tingas som senast i andra rundan av NHL-draften senare i år.
Grans spelstil lutar lite mer åt det traditionella hållet, snarare än det spel som t ex Erik Karlsson och Rasmus Dahlin spelar. Trots att han är duktig på skridskorna och har en bra rörelse i sitt spel så är Grans inte den som åker runt med pucken över hela banan. Men det finns potential att utveckla den delen av hans spel.
En av Grans största styrkor är hans passningsspel och det är det som han så ofta använder istället för att transportera pucken genom att åka med den. Han kan slå långa, fina passningar från egen zon för att antingen snabbt vända spelet eller för att hjälpa sina forwards att kunna attackera med fart. Han har en intelligens och kyla i spelet med puck i egen zon som ofta på ett imponerande sätt ger honom möjlighet att skapa tid och yta för innan han slår en passning.
I det offensiva spelet är det främst passningsspelet som står ut hos Grans. Med sin rörlighet är han bra på att öppna passningsvägar med sin skridskoåkning och han slår smarta och effektiva passningar, vilket ger hans medspelare öppningar och tid med pucken.
Defensivt blandar och ger Grans en hel del, men precis som med Wallinder så har han spelat bättre när han hamnat i ett mer strukturerat och organiserat försvarsspel i SHL jämfört med det klart med ostrukturerade spelet som ofta finns i juniorhockey, vare sig om det är i J20 SuperElit eller på landslagsnivå.
Precis som med många andra backar i den här åldern så är det potentialen som är lockande med Grans. Han har flera väldigt intressanta verktyg att bygga vidare på, redan nästa säsong lär han fånga mångas uppmärksamhet i SHL.
Helge Grans.Foto: Bildbyrån
3) Jesper Wallstedt, målvakt, Luleå HF
Det finns ytterst få spelare födda 2002 som varit lika omtalade som den storvuxna målvakten från Västerås. Han debuterade i U16-landslaget och J18 Allsvenskan som 13-åring, i J20 SuperElit slog han Viktor Hedmans rekord som yngste spelare någonsin när han debuterade som 14-åring och han blev dessutom första 02:a att göra mål i den högsta juniorserien, trots att han är målvakt.
När Wallstedt nu är 17-år gammal har han hunnit med tre raka säsonger som förstamålvakt i J20 SuperElit. Utöver det så har han ofta spelat med ett år äldre spelare i landslaget och var backup när Sverige vann U18-VM våren 2019. Den gångna säsongen debuterade Wallstedt för Luleå i SHL, det blev ett insläppt mål och 17 räddningar i bortamatchen mot HV71.
Wallstedt är som gjord för det moderna målvaktsspelet, han är stor men också rörlig och läser spelet bra. Just rörligheten är något han tydligt förbättrat under de senaste säsongerna. Med sin butterfly-stil så täcker han isen väldigt väl och han jobbar väldigt bra för att vara följsam i sidled.
Han har ett väldigt lugnt och metodiskt sätt att föra sig på i målet, men kan också göra snabba reflexräddningar med såväl armar som ben för att ta skott som nästan ser ut att vara givna mål.
Utöver själva målvaktsspelet så är Wallstedt väldigt skicklig med klubban. Han kan snabbt få lösa puckar under kontroll och med sin fantastiska klubbteknik är han bättre än många av sina försvarare på att starta spelet bakifrån.
Precis som flera andra av toppnamnen bland 02:orna är Wallstedt född sent på året, vilket innebär att han blir aktuell för NHL-draften först sommaren 2021. Men han kommer att rankas väldigt högt bland målvakterna och har chansen att bli första svensk målvakt att bli draftad i första rundan.
Jesper Wallstedt.Foto: Bildbyrån
2) Alexander Holtz, forward, Djurgårdens IF
Alexander Holtz är det svenska namn som längst varit känt bland 02:orna. Redan som 14-åring stod han ut på J18-nivå med sitt Nacka och debuterade med U16-landslaget. Säsongen efter, som 15-åring, fick han Sven Tumbas Stipendium som TV-puckens bästa forward samtidigt som han var dominant när Djurgården vann U18 SM. Under J18 SM gjorde Holtz sanslösa 11 mål på sex matcher, fem mer än den som gjorde näst flest mål, dessutom blev han utsedd till seriens bästa forward. Han spelade även med både U16- och U17-landslaget, med de sistnämnda blev det åtta mål och 10 poäng på åtta matcher.
Säsongen efter debuterade Holtz i J20 SuperElit, det blev sanslösa 30 mål på 38 matcher och totalt 47 poäng. 30 mål var inte bara mest av alla spelare i SuperElit den säsongen utan även fyra mer än Daniel Sedins gamla rekord för antal mål av en U17-spelare och bara ett ifrån rekordet för U18-spelare. Holtz slog även poängrekordet för U17-spelare i SuperElit, men Lucas Raymond passerade honom några omgångar senare. Holtz debuterade också med småkronorna under den här säsongen och framgångarna fortsatte på den nivån. Han toppade landslagets poängliga med 23 poäng (11 mål och 12 assist) på 18 matcher och var även en stor del i att Sverige vann U18-VM under våren. Han hann även med att debutera i SHL med Djurgården.
Under den senaste säsongen var Holtz bofast i A-laget och gjorde fina 16 poäng (nio mål och sju assist) på 35 matcher. Det har bara skett två gånger att en U18-spelare gjort fler mål än vad Holtz gjorde under en säsong i SHL/Elitserien, senast var 1991 när Markus Näslund gjorde det. Utöver det debuterade Holtz även med juniorkronorna och representerade bland annat Sverige under JVM.
Kort går det att säga att Holtz varit så dominant på U16- och J18-nivå att han i princip kunnat åka runt och göra vad han vill på isen. Det som varit så imponerande med honom är hur han sedan utvecklat och anpassat sitt spel när han kommit upp på högre nivåer. Vilket är ett steg där många duktiga juniorspelare ofta faller bort eftersom de fortsätter att göra samma saker som de alltid gjort på lägre nivåer.
Holtz är huvudsakligen en målskytt och det är kring målskyttet många av hans styrkor finns. Till att börja med så har han ett grymt skott. Handledsskottet har antagligen bäst release bland alla 02:or, inte bara i Sverige utan i världen. Han kan skjuta i fart och har en enorm precision i sitt skott. Även från vinklar där det inte ser ut att finnas någon möjlighet att göra mål ifrån så kan Holtz hitta en lucka. Han har även ett väldigt fint slagskott/direktskott, något han främst använder i powerplay.
En del av Holtz spel som han verkligen utvecklat under tiden i SHL är hur han rör sig utan puck i offensiv zon. Han kan läsa spelet otroligt bra och får som följd ett riktigt starkt positionsspel och är väldigt bra på att smyga runt kring slottet. Det är få spelare som är lika duktiga som Holtz är på att öppna passningsvägare åt andra spelare, han arbetar väldigt bra på att göra sig spelbar i mitten av banan i offensiv zon. Det är en del som kanske inte står ut lika mycket som spelförståelse med puck men det gör en väldigt stor skillnad för en målskytt.
Holtz har även visat upp hyfsade passningsegenskaper. Framförallt när han spelat mot lite svagare motstånd, som i CHL eller när han gått ner i J20 SuperElit. Då har han kunnat hålla i pucken och starta anfall innan han slagit öppnande passningar till sina medspelare.
Defensivt är inte där Holtz har sina styrkor, mycket till grund för hur dominant han alltid varit på lägre nivåer och således sällan behöva spela mycket försvarsspel. Han kämpar och försöker däremot alltid, så om han bara ges tid så har han goda chanser att utveckla sitt defensiva spel.
Holtz är en mycket speciell talang och i nästan alla närliggande årgångar så hade han varit den klara ettan på listan. Det går även att göra argument för honom som den ledande spelaren inom 02:kullen och det vore inte alls förvånande om han blev första svensk att draftas i oktober.
Alexander Holtz.Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån
1) Lucas Raymond, forward, Frölunda HC
Lucas Raymond har krigat om den ledande rollen inom 02-kullen mot Alexander Holtz de senaste säsongerna. Göteborgaren har varit dominant i Frölunda olika juniorlag i flera år och har uteslutande stått ut trots att han konsekvent spelat mot klart äldre motstånd. Redan som 14-åring var han ledande när Frölunda vann U16-SM, kom tvåa i poängligan och debuterade med U16-landslaget.
Säsongen efteråt var Raymond ledande på J18-nivå och ledde bland annat J18 Allsvenskans poängliga med 29 poäng (13 mål och 16 assist) på 15 matcher. Han debuterade dessutom i såväl U17-landslaget och i J20 SuperElit.
Som 16-åring tog Raymond steget permanent till Frölundas J20-lag och var fullkomligt lysande. Han dominerade och tog konsekvent över spelet i matcherna och gjorde hela 48 poäng (13 mål och 35 assist) på 37 matcher och satte i och med det ett nytt rekord för antal poäng gjorda av en U17-spelare i SuperElit. Han blev även utsedd till bästa forward i hela serien. Raymond tog också steget ner till J18 under SM-slutspelet och var ledande när Frölunda vann guld och fick utmärkelse som slutspelets mest värdefulla spelare. Bland annat så avgjorde han finalen mot Färjestad med två mål i den tredje perioden. Som grädde på moset spelade Raymond U18-VM under våren och även där spelade han en mycket avgörande roll. I finalen mot Ryssland gjorde han ett hattrick, bland annat det avgörande målet i förlängningen.
Till den senaste säsongen var det många som hade förväntat sig att Raymond skulle ta nästa steg och slå igenom i SHL, men det riktiga genombrottet har fått vänta. Trots ganska så sparsamt med istid lyckades han ändå med att göra fina 10 poäng (fyra mål och sex assist) på 33 matcher. Utöver det så debuterade Raymond även med juniorkronorna och var även med i Sverige JVM-lag.
Det går egentligen att skriva flera sidor om vad som gör Raymond till en speciell spelare, han är så all-round och besitter så många styrkor i sitt spel. Hans skridskoåkning är en del som alltid står ut, han är väldigt explosiv och snabb men jobbar otroligt bra med sina fötter för att också spela ett rörligt och ganska avigt spel. Han är väldigt bra på att göra kroppsfinter och kan ofta enkelt lura eller åtminstone skapa sig utrymme till att trycka sig förbi motståndare när han har pucken.
Raymond är även väldigt skicklig i sin puckhantering och kan blanda finter i hög hastighet med fin puckkontroll på små, tighta ytor. Just det sistnämnda är en väldigt viktig del i Raymonds spel eftersom han konsekvent letar sig in i mitten av banan, där det ofta är trångt. Trots att han inte är jättestor så vill han vara ”på rätt ställe” och söker sig alltid in centralt i banan.
Raymonds största offensiva vapen är kopplade till hans passningsspel. Han är otroligt alert och kan hitta öppningar till passningar både när han spelar i fart och är i trafik. En sällsynt egenskap som Raymond har är hur anpassningsbar och vaken han är i sitt spel, finns inte alternativ A tillgängligt så har han alltid alternativ B eller till och med alternativ C att använda sig av. Detta gör honom till en otroligt svårspelad motståndare som är väldigt svår att stänga ner.
Utöver passningskickligheten har Raymond även ett fint handledsskott, får han lite för mycket tid på sig att sikta så kan han hitta små luckor att placera pucken i och han har en väldigt bra release i sitt handledsskott som adderar mycket kraft till skottet.
Försvarsspelet är inte Raymonds styrka, men har han förbättrat den delen avsevärt under säsongen med Frölunda i SHL. Utöver det är han väldigt duktig i forecheck, där han läser spelet väldigt bra och ofta spelar med intensitet och energi.
Raymond har det mesta man vill finna i en framtida offensiv ledande spelare som driver spelet för sitt lag. Lyckas han få en lite större roll med Frölunda till den kommande säsongen så kommer genombrottet på seniornivå nästan garanterat att komma. I NHL-draften senare under hösten kommer Raymond med största sannolikhet att vara en av de första tio spelarna att tingas.
Lucas Raymond.Foto: Carl Sandin/Bildbyrån
