Om en spelare draftas högt i NHL-draften innebär det oftast att han tvingas leva med en hel del press redan som ung. Det placeras höga förväntningar på dem och ibland är det för höga förväntningar som de har svårt att leva upp till.
Därför kan de tidigt dömas ut och kritiseras genom att kallas för "busts" på engelska eller flopp på svenska.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Exempelvis fick vi se två jättetalanger förra NHL-säsongen som underpresterade under sina rookiesäsonger och som nu ifrågasätts och kritiseras: Jack Hughes och Kaapo Kakko. Båda hade tama rookiesäsonger och tvingas nu leva med att vara lite ifrågasatte.
Frågan är om de kan studsa tillbaka.
Här listar vi tio exempel på spelare som dömdes ut som "busts" tidigt i sin NHL-karriär för att sedan vända på steken, få ett stort genombrott och bevisa alla tvivlare fel.
(Inte alla spelare på listan är höga draftval utan en del andra hade bara, av olika anledningar, höga förväntningar på sig men dömdes ut tidigt)
Desktop ad in article Mobile ad in article
Nino Niederreiter
När Nino Niederreiter draftades som femte spelare i NHL-draften 2010 av New York Islanders blev han den tidigaste schweizaren någonsin att tingas i draften (det rekordet skulle slås av Nico Hischier då han valdes etta 2017).
Under sitt draftår hade Niederreiter öst in poäng i WHL-laget Portland Winterhawks samt gjorde succé för Schweiz under JVM genom att göra tio poäng på sju matcher vilket var tillräckligt för att ta en plats i turneringens All Star-lag.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Därefter gick det dock inte lika bra för den dåvarande stortalangen. Han spenderade ytterligare en säsong i WHL innan han tog klivet till att bli en NHL-spelare säsongen 2011/12. Niederreiter hade en otroligt tung rookiesäsong. På 55 matcher stod schweizaren för ETT mål och NOLL assist samt hade –29. Det gjorde att Islanders, och många andra, tappade tron på forwarden. Han skickades ner till AHL innan ”Isles” trejdade bort honom till Minnesota Wild 2013
I Minnesota kom genombrottet för Niederreiter som satte 36 poäng under debutåret och sköt sedan minst 20 mål tre säsonger i rad. Säsongen 2016/17 var den bästa i hans karriär då det blev 25 mål och 57 poäng på 82 matcher. Niederreiter levde alltså slutligen upp till potentialen som en topp sex-forward i NHL.
Nu spelar 28-åringen i Carolina Hurricanes och med sina 290 pinnar hittills i karriären är Nino Niederreiter den schweiziske forward som gjort flest poäng i NHL genom tiderna. Endast backarna Roman Josi och Mark Streit har gjort fler poäng bland schweiziska spelare.
Nino Niederreiter.Foto: Jerome Miron-USA TODAY Sports
Desktop ad in article Mobile ad in article
Leon Draisaitl
I dag är Leon Draisaitl en av världens allra bästa hockeyspelare och han har precis tagit hem Art Ross Trophy som NHL:s poängligavinnare, Hart Trophy som ligans mest värdefulla spelare samt Ted Lindsay Award som den bästa spelaren, framröstad av spelarna själva.
Men det hade faktiskt kunnat se väldigt annorlunda ut.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Edmonton Oilers hanterade faktiskt inte Draisaitl optimalt efter att man draftat honom trea 2014. Tysken bedömdes vara redo för att ta klivet till NHL direkt men det blev ganska tidigt tydligt att han inte var redo för det. Draisaitl hade endast gjort två mål och nio poäng på 37 matcher och tvingades spela i en begränsad roll längre ner i forwardsuppsättningen. Situationen är faktiskt lite lik hur Oilers hanterade Jesse Puljujärvi efter draften 2016. Draisaitl stoppades från att spela JVM för Tyskland då det ansågs vara bättre för honom att spela i NHL men strax efter att turneringen var över skickade Edmonton iväg Draisaitl. Han fick i stället avsluta säsongen i WHL där poängen trillade in på Draisaitl-vis igen.
Som tur är för Edmonton Oilers skadades inte tyskens utveckling av det lustiga debutåret. Säsongen efter slog han igenom i NHL och var Oilers näst bästa poängplockare, kanske hjälpt av att han fått en ny lekkamrat i den två år yngre Connor McDavid.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Därefter har Leon Draisaitl utvecklats till en toppspelare i NHL och han kommer precis från två raka säsonger med mer än 100 poäng.
Leon Draisaitl.Foto: Perry Nelson-USA TODAY Sports
Henrik och Daniel Sedin
I Sverige var Sedintvillingarna självklart stjärnor redan innan de flyttade till NHL. De hade öst in poäng i Elitserien och redan hunnit spela ett par VM-turneringar som tonåringar. Men när de flög över till Nordamerika för spel i Vancouver Canucks var dock tonläget ett annat på andra sidan Atlanten.
Henrik och Daniel Sedin gjorde endast runt 30 poäng i sina tre första NHL-säsongen och fick stor kritik från flera olika håll. De var för små, för svaga och ja helt enkelt inte tillräckligt bra enligt många i Nordamerika. De fick även smeknamnet ”Sedin Sisters”, något som skulle vara nedvärderande och ansyfta på att tvillingbröderna var för klena för spelet i världens bästa hockeyliga.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Under lockouten 2005 åkte Sedinarna hem till Ö-vik och spelade i Modo och där var de återigen väldigt framträdande. När de sedan återvände till Kanada verkade de vara helt andra spelare. De båda gjorde över 70 poäng i NHL 2005/06 och började sedan tysta sina kritiker mer och mer för varje säsong som gick.
Det hela kulminerade mellan åren 2009 och 2011 då Sedinbröderna vann NHL:s poängliga två år i rad, först Henrik med 112 poäng och sedan Daniel med 104 poäng säsongen därpå. De är därmed det enda brödraparet att vinna Art Ross Trophy två år i rad, ett nästintill oslagbart rekord.
Tvillingarna blev omåttligt populära i Vancouver och vann även allas respekt i NHL, vilket blev otroligt tydligt när de avslutade sina karriärer 2018. De är nu etta och tvåa i nästan alla möjliga kategorier i Canucks historia (matcher, mål, assist, poäng) och sedan februari 2020 har de sina tröjor hissade i taket av Rogers Arena.
Tvillingarna Sedin.Foto: Bildbyrån
Desktop ad in article Mobile ad in article
Joe Thornton
”Jumbo Joe” draftades etta 1997 och skulle gå in och dominera i NHL direkt på samma sätt som han hade gjort i OHL.
Så blev det dock inte utan i stället hade Thornton en av de sämsta säsongerna någonsin av ett förstaval. På 55 matcher mäktade han bara med sju poäng i Boston Bruins. För att jämföra så gjorde Nail Jakupov och Patrik Stefan, två av NHL:s största floppar genom tiderna, 31 respektive 25 poäng under sina rookiesäsonger i NHL.
Joe Thornton dömdes då ut av många då han endast fick spela i Bostons fjärdekedja och inte direkt visade tecken på att han var på väg att bli en superstjärna. Sakta men säkert förbättrades dock Thornton och gjorde 41 poäng under sin andra NHL-säsongen, 60 under sin tredje och under den fjärde stod han för 70 poäng.
Desktop ad in article Mobile ad in article
2002/03 kom det stora genombrottet för centern som utsågs till kapten för Bruins och satte 101 poäng samma säsong. Det blev dock ”bara” hans tredje bästa säsong i karriären. Efter lockouten 2005 trejdades kanadensaren till San Jose Sharks och stannade sedan på 125 poäng på 81 matcher, vilket gjorde att han vann både NHL:s poängliga samt Hart Trophy. Säsongen därpå kom det 114 poäng från Thorntons klubba.
Till årets säsong är 41-åringen klar för Toronto Maple Leafs, hans tredje NHL-klubb i karriären. Han är en av de bästa offensiva spelarna i NHL:s historia, hans 1509 poäng är 14:e bäst genom tiderna och hans 1089 assist är sjunde bäst genom tiderna. ”Jumbo Joe” är given i Hall of Fame när han väl bestämmer sig för att avsluta karriären.
Joe Thornton.Foto: Rich Graessle/Icon Sportswire
Shane Doan
Desktop ad in article Mobile ad in article
Shane Doan draftades sjua totalt 1995 men det blev ingen succé när han tog klivet till NHL. Doan lyckades inte nå upp till 20 poäng under sina första tre säsonger i NHL utan poängraden löd 17, tolv och elva. Under fjärde säsongen kom ett litet lyft för forwarden som stod för 22 poäng. Men kritikerna var många efter att Doan inte lyckats imponera under sina fyra första säsonger i Winnipeg Jets/Phoenix Coyotes. Det verkade inte bli något vettigt av Shane Doan på NHL-nivå.
Men säsongen 1999/2000 hände det.
Desktop ad in article Mobile ad in article
På 81 matcher sköt han 26 mål samt stod för 51 poäng. Det skulle visa sig vara starten på en väldigt lång tid av framgång för Shane Doan i Arizona-öknen. Mellan åren 1999 och 2012 var hans SÄMSTA notering 49 poäng, medan hans bästa var 78.
Shane Doan nådde kanske aldrig riktigt ”superstjärna-status” i NHL då han aldrig lyckades snitta mer än en poäng per match. Doan var dock en av de främsta spelarna i kategorin under superstjärna under ett och ett halvt decennium. Då ska det också tilläggas att kanadensaren konstant spelade i ett av NHL:s sämre lag. Under sina 21 år i Phoenix/Arizona fick Doan endast spela slutspel åtta gånger och EN av dessa gånger tog sig laget förbi den första slutspelsrundan.
Shane Doan var en krigare som alltid gav allt för laget och bidrog med så mycket mer än bara poäng. Han hade även stora ledaregenskaper samt spelade uppoffrande över hela banan. I mitt tycke är Doan är en av de mest underskattade spelarna under 2000-talet.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Han nådde aldrig upp till 1 000 poäng men Doan är i stället en av endast sju spelare genom tiderna att ha spelat minst 1 500 matcher i en och samma förening.
Den konstant underskattade Shane Doan.Foto: Andreas Hillergren/Bildbyrån
William Karlsson
Under sin tid i Sverige visade William Karlsson att han hade en stor offensiv uppsida. 2012 stod han för en av de bästa säsongerna någonsin av en junior i HockeyAllsvenskan med 45 poäng på 46 matcher. Han vann då även Guldgallret.
Därefter flyttade Karlsson till HV71 och succén följde med honom till Jönköping. 2013 blev han den första vinnaren av EliteProspects Award som SHL:s bästa junior och säsongen därpå tog han ytterligare ett kliv och vann HV:s interna poängliga med 37 poäng på 55 matcher.
Desktop ad in article Mobile ad in article
När han tog klivet till Nordamerika för spel i Anaheim Ducks organisation hade Märstasonen inte samma utväxling. Tre poäng på 18 matcher i Ducks gjorde att han trejdades till Columbus Blue Jackets. Där fick blev han en regelbunden NHL-spelare och stod för 20 och 25 poäng under sina två säsonger i ”CBJ” men det var inte tillräckligt för att klubben skulle satsa på honom. De såg honom som en bra defensiv center som förmodligen inte skulle kunna ta klivet till att bli en spelare för en av toppkedjorna. De lät därför Vegas Golden Knights ta honom i expansionsdraften.
I Vegas har han levt upp till smeknamnet ”Wild Bill”. Redan första säsongen sköt han 43 mål (sjunde högsta noteringen någonsin av en svensk) och 78 poäng. Det är ett av de kanske mest oväntade genombrotten någonsin av en svensk men Karlsson har sedan bevisat att han inte bara är en ”one season-wonder”. Målen har kanske inte haglat in på samma sätt men han har gjort 56 och 46 poäng de senaste säsongerna och varit en ledande spelare i Golden Knights. Han är den näst bästa poängplockaren i Vegas sedan klubben bildades, endast en poäng bakom Jonathan Marchessault.
Desktop ad in article Mobile ad in article
William Karlsson.Foto: Bildbyrån/USA Today Sports
Sean Couturier
Denna är lite mer orättvis då det alltid har varit tydligt att Sean Couturier är en bra NHL-spelare. Det har dock inte varit självklart att han skulle vara SÅ bra.
Centern draftades av Philadelphia Flyers som åttonde spelare 2011 och hade dessförinnan sprutat in poäng i juniorligan QMJHL men det fördes inte riktigt över till den stora scenen. Han levererade poäng och blev bättre säsong för säsong men under sina sex första säsonger i NHL hade han 39 poäng som personbästa. Det finns dock en liiiten detalj. Couturier hade samtidigt ett väldigt bra defensivt spel och sågs därför som en riktigt skicklig och gedigen spelare, främst i egen zon.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Från 2017 har han dock visat att han kan mer än bara stänga ner motståndarnas bästa spelare. Han sköt då 31 mål och 76 poäng och slog igenom som en av de bästa tvåvägscentrarna i ligan. Säsongen därpå visade han att det inte bara var en engångsföreteelse utan stod för 76 poäng igen.
Den senaste säsongen blev det 59 poäng på 69 matcher. Han kombinerar det med sina toppegenskaper som en defensiv center vilket gjorde att han i höstas vann Selke Trophy och visar att han är mer än ”bara” en skicklig spelare i defensiven.
Sean Couturier.Foto: All Over Press
Martin St. Louis
En av de bästa odraftade spelarna i NHL:s historia?
Martin St. Louis hade alltid visat en stor offensiv uppsida men dömdes ut tidigt – då han helt enkelt var för liten och svag. 173 centimeter var i princip ingenting i 90-talets NHL.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Efter fyra oerhört starka år på college (265 poäng på 138 matcher) fick St. Louis chansen i Calgary Flames organisation. Hans offensiva spetsegenskaper följde dock inte riktigt med till NHL till att börja med. Först blev det två poäng på 13 matcher i Flames och under sin första riktiga NHL-säsong stod forwarden endast för tre mål och 18 poäng på 56 matcher. St. Louis köptes då ut av Flames och blev unrestricted free agent.
Han skrev då på för Tampa Bay Lightning där han snabbt fick ikonstatus. Säsongens 2002/03 sköt han 33 mål och 70 poäng men året därpå blev han på allvar en storstjärna. Han gjorde 94 poäng vilket var tillräckligt för att vinna NHL:s poängliga, St. Louis tog även hem Hart Trophy samt Ted Lindsay Award den säsongen. Han snittade sedan över en poäng per match när Tampa gick hela vägen och vann Stanley Cup 2004.
Han skulle sedan överträffa poängnoteringen från 2004 två gånger då han gjorde 99 poäng 2011 samt 102 poäng 2007. 2013 vann han sin andra Art Ross Trophy som NHL:s poängligavinnare
Desktop ad in article Mobile ad in article
Totalt blev det 1 033 poäng på 1 134 matcher i NHL-karriären för Martin St. Louis. 2017 fick han sin tröja upphissad av Tampa Bay Lightning och året därpå valdes legendaren in i Hockey Hall of Fame.
Den lille Martin St. Louis blev en stor NHL-stjärna.Foto: Joel Marklund/Bildbyrån
Markus Näslund
Under sin tid i Sverige var Markus Näslund en av de mest framträdande unga spelarna, tillsammans med vapendragaren Peter Forsberg. Hade också ett otroligt JVM 1993 och hans 24 poäng på sju matcher är den näst bästa noteringen i turneringens historia, endast just ”Foppa” är bättre.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Näslund valde dock att flytta till Nordamerika ett år tidigare än Forsberg och frågan är om det verkligen var det bästa för honom då. Han sågs som en stort framtidslöfte i Pittsburgh Penguins men lyckades inte motsvara förväntningarna under rookiesäsongen då det bara blev elva poäng på 71 matcher från Ö-vikarens klubba. Även den andra säsongen var tuff för svensken innan det lossnade under tredje säsongen – men då trejdades han till Vancouver Canucks.
Det blev dock inte omedelbar succé för Näslund i den kanadensiska klubben utan i stället landade han på 41 och 34 poäng under sina två första år i Canucks – sämre än vad han presterade i Penguins innan trejden.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Från 1998 var dock Markus Näslund en stjärna i Vancouver. Då sköt han 36 mål (mer än vad han hade poäng säsongen tidigare). Därifrån blev målsprutan bara bättre och bättre. År 2000 blev han utsedd till Canucks lagkapten och samma säsong kom han också över 40-målsgränsen för första gången i sin karriär. Höjdpunkten kom säsongen 2002/03 då Näslund tävlade med Peter Forsberg om poängligatiteln i NHL men föll sedan på målsnöret, två poäng bakom kompisen. Han sköt dock 48 mål den säsongen vilket är den tredje bästa målnoteringen av en svensk i NHL:s historia, endast Kenta Nilsson och Håkan Loob har presterat bättre.
Markus Näslund har också en Ted Lindsay Award på sin meritlista och är den tredje bästa poängplockaren i Canucks historia – bakom Sedinbröderna.
Markus Näslund.Foto: Bildbyrån
Desktop ad in article Mobile ad in article
