Lennart "Lill-Strimma" Svedberg föddes och växte upp i hockeyfästet Timrå strax utanför Sundsvall. Hans stora passion var ishockeyn och några av hans närmaste vänner var Eje Lindström och Bert-Ola Nordlander. Alla dom tre bodde ungefär bredvid varandra. Bara ett stenkast därifrån bodde dessutom ”Tjotten” Näslund, ni vet Mats Näslunds pappa. Med andra ord blev hockeyn ett givet inslag hos ”Lill-Strimma”.
Hans stora genombrott som hockeyspelare kom under VM-turneringarna i Stockholm 1969 och 1970. Då representerade han Mora respektive Timrå, men han spelade även en säsong för Grums och två för Brynäs. Ska vi vara riktigt petiga så inledde han karriären i Wifsta/Östrand som senare blev Timrå IK.
Hockeysverige Plus åkte hem till Eje Lindström som bor kvar i Timrå och låter honom minnas tillbaka till den olycksaliga natten då Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg krockade med en buss strax utanför Sundsvall för exakt 50 år sedan - den 30:e juli 1972.
– Jag har svårt att prata om det fortfarande, säger Eje Lindström samtidigt som hans ögon blir glansiga.
– Jens Lind från Stopptid var här nyligen och då vi pratade om ”Strimma” började jag gråta. Nu har mina föräldrar och min fru gått bort, men när ”Strimma” dog, det var en av de värsta dagarna jag har upplevt i mitt liv. Jag var så väldigt inblandad i det där från tidiga början till det hemska slutet.
– Vi var bästa vänner ”Strimma” och jag. Han hade sett upp till mig då han var på väg uppåt i karriären. Jag var som en extrapappa för honom och så fort han flyttade någonstans ringde han mig först. Jag hade även kunnat tagit honom till AIK om jag hade velat, men jag tordes inte.
– Vi hade spelat en cup tillsammans i Tammerfors. Det här var under juluppehållet tredje året på raken som vi var med. Där fanns det en kille som hette Ove Hynönen och som var medlem av finska ishockeyförbundet. Han var dessutom portier på det hotellet vi brukade bo på. Vi vart väldigt goda vänner. Hela hans familj var väldigt fin.
”Alla visste att Lennart hade kört ihjäl sig”
Även Lennart Svedberg hade under julturneringarna i Tammerfors blivit god vän med familjen Hynönen.
– Den här våren kom Lennart till mig och frågade om vi inte skulle bjuda in familjen Hynönen till oss, vilket jag tyckte var ett väldigt bra förslag.
– Vi mötte familjen vid finlandsfärjan som fortfarande gick här. Dom kom hit en fredagskväll och då skulle Lennart och Lisbeth ha dom boende hos sig på fredagskvällen och på lördagen skulle vi ut på Vindhem på kvällen. Det hör till saken att Lennart hade en grej med Arne Qvick, rosen, ett jippo i Bollnäs. Där skulle han vara klockan 12.
– Lisbeth ringde mig på lördag morgon och sa att Lennart inte var hemma. Jag var ner på byn och tittade efter hans bil. Han hade en rödskyltad bil som han hade köpt privat av någon kille i Kiruna. Jag hittade ingenting så jag åkte tillbaka till sommarstugan och ringde Lisbeth för att höra om det hade hänt något nytt. Jag åkte ut till henne och sedan åkte hon och jag ut för att söka.
Foto: Bildbyrån
Eje Lindström tystnar ett tag, tar sats med en röst som alla gånger inte håller, och fortsätter:
– Vi hittade honom inte, men vi hörde att han varit ute på en festplats. Lisbeth och Lennart bodde ute i Söråker och kåken låg lite långt ner för en backe. När vi kommer ner mot huset ser jag och Lisbeth polisbilen som står bredvid Lennarts hus. Lisbeth säger ”vi åker inte dit”. Klart att vi ändå måste dit ändå.
– Då var klockan halv ett och alla i hela Timrå visste att Lennart hade kört ihjäl sig utom vi två. Dom som bodde hemma hos Lennart och Lisbeth hade sin pojke med sig och han var en ”Strimma”-fantast. Ove blev heltokig. Han fick en chock och stod i köket och slog huvudet i köksdörren. Han anklagade sig själv för att hade inte dom varit där hade Lennart inte gett sig ut. Usch, det var en riktig cirkus.
”När jag sedan kom till jobbet klappade jag ihop”
Efter Eje Lindström fått dödsbudet åkte han hem till Lennart Svedbergs föräldrar.
– Lennarts föräldrar hade bara något år tidigare skiljt sig och bodde var för sig. När jag kommer upp till hennes gård så ligger hon i hammocken och sover. Hon hade jobbat natt på ett äldreboende här i Timrå. När hon såg mig sa hon direkt, ”vad är det som har hänt?”. När jag sagt vad som hade hänt gick hon in och satte sig vid köksbordet och jag följde efter. Givetvis var hon helt knäckt.
– Sedan skulle jag åka till Arne, alltså pappan. Då hade radio, TV och alla möjliga börjat vakna till. Ändå hade jag sagt att dom inte fick släppa någonting innan jag hade fått tag på Arne. Jag ringde honom och han var ju som han var. När jag säger att Lennart har gått bort är det enda han säger ”Jag står för begravningen”. Han var väl chockad.
– Sedan var det radio och TV hela den dagen. Sista gången jag var in till radion tror jag var klockan tio på kvällen. När jag sedan kom till jobbet på måndagsmorgonen klappade jag ihop. Jag kom inte ur bilen. Det kom en rektor och skulle ha några kopior av mig. Han såg att jag satt i bilen och frågade hur jag mådde. När han såg hur jag mådde sa han bara ”Du Eje, åk direkt hem och lägg dig så sköter jag det här”.
Lennart Svedberg spelade sin sista säsong 1971/72 då representerade han Timrå.
