- Alla i laget blev magsjuka efter en resa till Sovjet.
- Förlorade med 16-3.
- "Du kan inte göra guld av sand"
{{ PAYWALL LIMIT }}
Tingsryd var under framför allt första delen av 1970-talet Smålands klart bästa hockeylag. Nybro var också uppe något år och nosade på spel i den högsta serien, men Tingsryd tog plats där 1969 och blev kvar till 1975 då serien bantades från 16 till tio lag och blev elitserien. Till saken hör att laget var uppe och vände en sväng redan säsongen 1967/68. Totalt har det blivit sju säsonger för smålänningarna i högsta serien. Efter det har laget till och med nere och vänt några säsonger i vår tredje högsta serie.
Vi tänkte idag titta lite extra på lagets senast sväng i högsta serien, det vill säga 1974/75. Tingsryd, då under Des Moroneys ledning, har varit nära att ta en slutspelsplats vid flera tillfällen utan att lyckas. Till säsongen 1974/75 var inte det hetlevrade kanadensaren inte kvar i klubben. Han var nu i Karlskrona för att bygga upp deras hockeykultur.
Blev magsjuka efter resa till Sovjet
Förhoppningarna att Tingsryd skulle ta en plats i nya elitserien fanns inför säsongen även om det var vissa som tvivlade på att laget var starkt nog. Klubben hade fått behålla flera landslagsaktuella spelare så som målvakten Christer Andersson, backen Kenneth Ekman och forwarden Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson. Dessutom började en ung tuffing från Kallinge göra sig ett namn, Anders Broström. Däremot hade klubben bara knutit till sig ett nyförvärv. Det var Onni Nordström som kom närmast ifrån Malmö. Han tog inte riktigt plats i laget och valde att säsongen därpå spela i en amerikansk amatörliga för Buffalo Norsemen. I laguppställningen fanns även den yngsta av dom fyra bröderna Määttä, Börje.
I första omgången såg det ganska bra ut då Tingsryd spelade 3-3 hemma mot Björklöven. Drygt 2000 åskådare hade letat sig till lilla Dackehallen. Tadeusz Niedomysl, Kenneth Karlsson och Tommy Pettersson gjorde hemmalagets mål. I andra omgången mötte Tingsryd Djurgården på Johanneshovs Isstadion och ledde ett tag med 4-3, men när ”Hesa Fredrik” ljöd stod det 12-5 på resultattavlan. Tränaren, Karl-Sören Hedlund, berättade efter matchen att mer eller mindre alla i hans lag hade blivit magsjuka efter en resa till Sovjet. Tredje perioden innehöll mest utvisningar där exempelvis Anders Broström drog på sig fyra tvåminutersutvisningar, Börje Määttä tre och Sören Gunnarsson en femma.
Förlorade med 16-3
Tingsryd slog sedan Karlskoga och Örebro och hängde med bra i tabellen. Mot Örebro drog Broström på sig 2+2+2+2 ånyo. Nu låg ändå Tingsryd åtta och hade en plats i elitserien 1975/76. Men sedan blev det tuffare. MoDo körde över Tingsryd och vann med 10-3 och Mora 7-4 innan man överraskande tog poäng hemma mot Färjestad, 4-4. Åke Ryman satte 4-4 pucken med 18 sekunder kvar. Och Anders Broström? Jo, han fick vila under tio minuter av matchen.
Trots att Leif ”Honken” Holmqvist satt på bänken för AIK och Bo Karlsson spelade förlorade Tingsryd hemma med 4-6. Torsk mot Timrå 7-6, 0-4 mot Leksand, 1-6 mot Västra Frölunda, 3-3 mot Södertälje, 1-6 mot Brynäs, 3-5 mot Skellefteå…
Nu började avståndet bli för stort upp till topp tio. Förluster mot exempelvis Leksand med 16-3 och 9-2 mot AIK visade på att Tingsryd var numret för små. Laget slutade på en 14:e plats av 16 lag med tolv inspelade poäng på 30 matcher. Tingsryd hade bara Västerås och Karlskoga efter sig i tabellen och fick lämna den högsta serien.
Gick till final i JSM
Poängbäst i Tingsryd blev Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson med åtta mål och totalt 23 poäng på 30 matcher. Och Anders Broström? Jo, det blev 82 utvisningsminuter, vilket var flest i hela Allsvenskan/Division 1. Broström kom senare att bli en av Västra Frölundas bästa och mest uppskattade backar genom alla tider.
Och Kenneth Ekman, visst är han morfar till NHL-stjärnan Oliver Ekman Larsson.
Värt också att notera är att Tingsryd samma säsong gick till final i Junior-SM. I semifinalen besegrades Södertälje med 13-4. Conny Ingemarsson gjorde fyra mål och fyra assist medan Glenn Johansson var inblandad i Södertäljes alla fyra mål (2+2). I finalen vann dock Leksand mot Tingsryd med 8-3.
Kenneth Ekman kom från Rögle till Tingsryd.
– Des Moroney hade flyttat till Tingsryd efter att han hade tränat Rögle och Lund. Han frågade mig om jag ville komma dit. Jag hade många anbud att välja på just då, men ville stanna i Småland. Då fanns det bara Nybro och Tingsryd kvar att välja på och Tingsryd såg ut att ha det bästa laget av dom två.
Vilka var Tingsryds så kallade stjärnor vid den här tiden?
– Åke Ryman, målvakten Christer Andersson, bröderna Kurt och Leif Jakobsson. Det var otroligt många bra spelare i Tingsryd då och en fantastiskt fin sammanhållning.
Ni var under många år en fantastisk plantskola för hockeyspelare. Varför kom Tingsryd att vara den ledande klubben inom ishockeyn i Småland vid den här tiden?
– Vi gamla killar jobbade på att ha en bra sammanhållning i klubben, vilket är viktigt. Sedan var det bra ledare och på en liten plats som Tingsryd snackas det hockey när det går bra och intresset blir stort av det. Des Moroney införde också att vi skulle träna sju gånger i veckan som var unikt då.
– Under en säsong fick vi lov att spela våra hemmamatcher i Karlskrona då man byggde vår hall hemma i Tingsryd. Hade vi gjort en dålig träning eller match så var det bara att sätta sig i bussen tidigt på lördagsmorgonen och åka dom sju milen till Karlskrona, träna och sedan hem sju mil igen. Det kändes som vi levde i den bussen och for runt i hela Sverige, utom till Kiruna, medan andra lag flög till våra hemmamatcher, skrattar Kenneth Ekman.
Vilken kom att bli din största framgång med Tingsryd?
– När vi hängde kvar första säsongen, men även säsongen då vi var en match ifrån SM-slutspel. Vi förlorade den sista matchen mot Nybro, som inte hade något att spela för då, med 5-2 så det blev ändå nedflyttningsserien, som det hette då, för Tingsryd.
Broström: “Ett stort steg”
Anders Broström:
Var det Des Moroney som lockade dig till Tingsryd inför säsongen 1970/71?
– Ja, han var tränare för Tingsryd då och det var han som ville ha mig dit. Varför och hur han hittade mig nere i Kallinge SK vet jag faktiskt inte.
– Det hände att vi spelade med Blekinges juniorlag mot Smålands motsvarighet och det kan ha varit där som Des såg mig spela. Uppriktigt sagt har jag ingen riktig koll på hur den där värvningen gick till.
Vilka lärdomar har du tagit med dig från åren med Des Moroney som tränare?
– För det första var Des Moroney en jäkla duktig hockeyspelare. Vi hade dessutom ganska liknande åsikter om hur hockey skulle spelas. Båda var ganska tuffa och fysiska i vår spelstil.
– Jag gillade Des och upplevde honom som en jäkligt go kille. Han bor nere i Skåne i dag vet jag, men tyvärr var det många år sedan vi sågs nu.
Steget från spel i division 3 med Kallinge SK till allsvenskan med Tingsryd måste ha varit gigantiskt stort?
– Det var nog stort, jag upplevde det nog till och med som väldigt stort. Det tog ett tag att komma in i spelet och allt nytt i Tingsryd. Trots det måste jag nog säga att det gick relativt bra eftersom du växer ganska snabbt som spelare eftersom du får träna och spela med bättre spelare.
Anders Broström gjorde sex säsonger i Tingsryd, men själva genombrottet tycker han själv inte kommer förrän hans femte år i klubben.
– Jo, sista året innan det blev Elitserien, alltså 1974/75, var nog mitt bästa år i Tingsryd. Hela den säsongen gick riktigt bra även om inte laget togs sig till elitserien. Vi slutade ganska långt ner i tabellen och åkte ner i det som kom att heta division 1.
Des Moroney har vi nämnt. Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson, tvillingarna Kurt och Leif Jakobsson, bröderna Åke och Jonny Ryman från Skillingaryd, Christer Andersson, Kenneth Ekman med flera. Tingsryd hade väldigt många fina och skickliga spelare i laget, varför lyckades ni inte etablera er och gå till SM-slutspel under de här åren?
– Även om Tingsryd inte tog sig till slutspel tycker jag att dom gjorde det väldigt bra som höll sig kvar i allsvenskan under så många år som man gjorde med tanke på de små resurser man hade. På den här tiden dominerades svensk hockey dessutom väldigt starkt av Brynäs, Leksand och kanske ytterligare något lag.
– Tingsryd hade inte den bredden på spelarmaterialet som krävdes för att ta sig till slutspel.
Egentligen var det bara en och en halv eller två femmor som höll i allsvenskan, resten var lite av utfyllnadsspelare även om dessa också var duktiga hockeyspelare.
Säsongen 1974/75 nämner du som din bästa i Tingsryd, men det var även den säsongen du vann utvisningsligan på 82 minuter vilket var väldigt mycket. Var det många som ville provocera dig till tufft spel där ute?
– Det vet jag inte om jag kan påstå, utan det var nog mera så att jag hade den här spelstilen. Det finns säkert även ett par ”tiominutare” i den där statistiken.
Tvåa i utvisningsligan säsongen 1974/75 var för övrigt Färjestads Hans Andersson med 52 minuter, alltså 30 minuter mindre än Broström. Vem är den tuffaste spelare du ställts mot här i Sverige?
– Det är rätt många som man mött och som spelat tufft genom åren. Det är alltid svårt att plocka ut en enskild spelare, men Stig Salming i Brynäs var en kille som aldrig vek undan. Det jag uppskattade hos honom var att han spelade tufft men ändå alltid var ärlig. Sådana spelare tycker jag förtjänar respekt.
“Du kan inte göra guld av sand”
Des Moroney som kom att stanna fyra år i Tingsryd. Ni hade väl ett ganska bra lag även där?
– ”O yes”! Vi hade ett bra lag där också. Min förra fru var från dom trakterna så därför flyttade jag till Tingsryd. Där stannade jag i fyra år och det var ett väldigt bra lag med Kenneth Ekman, Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson och så vidare, men det var inte samma sak som i Leksand. Där var alla spelare riktigt bra. I Tingsryd var några riktigt bra men sedan var det flera som inte var speciellt bra på ishockey. Du kan inte göra guld av sand ”you know”, ha ha…
– Jag trivdes bra i Tingsryd, men jag hade examen som gymnastiklärare i Kanada men inte i Sverige. Jag sökte GIH i Örebro. Först kom jag inte in eftersom jag inte hade rätt behörighet, men jag ringde till Örebro IK och frågade om dom ville ha mig som tränare. Det ville dom och efter någon dag ringde rektorn från GIH och sa att jag var välkommen att börja skolan där.
Tingsryds lag 1974/75
Claes-Göra Åström
Christer Andersson
Anders Lennartsson
Crister hansson
Kenneth Ekman
Sören Gunnarsson
Anders Broström
Börje Määttä
Tommy Pettersson
Ronnie Svensson
Bengt-Göran Karlsson
Tadeusz Niedomsyl
Johnny Ryman
Åke Ryman
Kenneth Karlsson
Conny Ingemarsson
Roger Waldemar
Benny Runesson
Lennart Lindberg
Leif Jakobsson
Hans Fransson
Kurt Jakobsson
Reima Haukka
Åke Uusitalo
Onni Nordström
Anders Jakobsson
