- Storstjärnan sköt 56 mål på 22 matcher.
- “Rögle var först i Sverige som aktivt värvade ihop lag”
- Skrällde stort mot Brynäs.
- “Han var minst lika lovande som Börje Salming”
Bandyklubben från byn Rögle utanför Ängelholm bildades redan 1932, men hockeyn kom i gång först 1950. Idag är laget etablerat i vår högsta liga, men ännu inte en så kallad storklubb i mina ögon. Jag tycker att man ska ha vunnit SM-guld minst en gång för att kunna titulera sig det. Under många år var Gösta ”Pollenkungen” Carlsson klubbens starke man. Ni vet han som träffade på utomjordingar i skogen Sibirien i Ängelholm. Det är högst oklart vad han egentligen träffade på, men enligt hans egen utsaga var det ett rymdskepp som tvingades att nödlanda och figurerna i den här farkosten bad snällt Carlsson att hålla sig på avstånd.
Klubbens första säsong i högsta serien var 1966/67. Det är just laget som spelade första säsongen i högsta serien som vi tänkte titta lite närmare på idag i serien med Historiska lag.
Rögle BK hade värvar rejält inför säsongen 1965/66. Bland nya spelarna fanns Des Moroney, USA:s VM-målvakt Tom Haugh, finländske VM-backen Pentti Lindegren, norska stjärnan Björn Elvenes och inte minst Sverige kanske bästa spelare vid den här tiden, Ulf Sterner. Moroney var tänkt som spelande tränare, men det skulle visa sig att Rögle hade för många importer så man kunde inte spela alla samtidigt eftersom Svenska Ishockeyförbundet gett avslag på klubbens begäran om disspans att använda fler utlänningar i matcherna än dom två som det stod i reglementet.
Ulf Sterner dominerade – vann skytteligan
Nu hade Rögle även flera lovande spelare i truppen som bland annat Kenneth Ekman som närmast kommit till Rögle från Troja. Ni vet Oliver Ekman-Larssons morfar som spelade OS 1972 i Sapporo. Dessutom hade Rögle något år innan även plockat in Ove Sterner, Ulfs bror, från Västra Frölunda, Tommy Eriksson från Västerås och Kjell ”Pipis” Larsson som vunnit SM-guld med Brynäs.
Rögle vann Division 2 östra i överlägsen stil före Tingsryd. Ulf Sterner vann målskytteligan med 56 mål på 22 matcher. I sju av lagets elva hemmamatcher vann Rögle med tvåsiffrigt. Kvalet inledde Rögle med att sensationellt förlora mot Avesta med 6-3. Avesta som satte tidigare världsmästaren, Vilgot Larsson, att punktmarkera Ulf Sterner. Sterner lyckades trots det göra ett mål.
Vinst mot KB63, men sedan ytterligare en förlust när Huskvarna vann i Ängelholm med 3-2, men efter det vann Rögle tre raka matcher. Bland annat tog man revansch hemma mot Avesta och vann med hela 10-1. Satsningen hade lyckats och Rögle var uppe i högsta serien för första gången.
Hade inte råd att behålla båda profilerna
Inför debuten i högsta serien värvade Rögle Huskvarnas 16-åriga målvaktstalang Jonny Sjökvist. Mest som ett komplement till Tom Haugh och Arne Ekenberg. På backsidan plockades Ulf ”Sliparn” Berglund in från MoDo, Clarence Carlsson från Västerås, Rolf "Strålis” Joelsson från Malung och Rolf Norell från IK Tor. Offensivt tog Rögle in Vätternäs skyttekung Arne ”Lillen” Johansson, Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson från Malmö FF och Bernt Karlsson från Fagersta.
Laget hade även några tunga tapp. Pentti Lindegren valde spel i AIK. Tommy Eriksson återvände hem till Västerås. Tommy Höglin och Bill Sarin valde spel i trean med Halmstad. Roger Sjödahl flyttade hem till Skultuna. Ove Sterner slutade och Des Moroney valde att bli spelande tränare i Division 3-laget Lund. ”Pollenkungen” hade helt enkelt inte råd att behålla Moroney om man skulle ha kvar Sterner.
Storskrällen: Vann mot Brynäs
Rögle vann direkt i premiären. För motståndet stod Västerås och Rögle vann med 6-2 efter att legat under i första perioden med 2-0. Första målskytt för Rögle i högsta serien blev Arne ”Lillen” Johansson, som för övrigt senare i karriären skulle spela för just Västerås. ”Lillen” gjorde två mål ytterligare i matchen. I andra omgången besegrades Örebro med 6-4 efter att ånyo legat under med 2-0.
I tredje omgången kom första förlusten då Södertälje hemma vann över Rögle med 3-1, men skåningarna var uppe på hästen igen i omgången efter och besegrade Avesta med 7-2. Rögles första stora skräll kom i sjätte omgången då Brynäs kom på besök. Tränaren, Åke ”Professorn” Lundström lade upp ett taktisk plan där man efter att legat under med 2-0 utmanövrerade Brynäs stjärnor, vände matchen och vann med 4-2. Förra Brynässpelaren, Kjell ”Pipis” Larsson, svarade för två av målen. Bäst på plan? Precis som i alla Rögles matcher så här långt var det Ulf Sterner och målvakten Tom Haugh. I ärlighetens namn ska vi nämna att i returen en vecka senare vann Brynäs hemma med 12-1
i nionde omgången kom topplaget Djurgården på besök. Stockholmarna dominerade matchen helt, men Rögle vann med 9-7. Undrar vad bröderna Chris och Cam Abbott hade sagt om en match som slutade med 16 mål? Arne ”Lillen” Johansson svarade för tre av målen.
Rögle fortsatte plocka poäng lite här och var. Laget slutade till slut femma i Division 1 södra, vilket innebar att kontraktet inför kommande säsong var säkrat. Det blev ytterligare en säsong i högsta serien innan Rögle fick ta nya tag i Division 2.
Under säsongen hade givetvis Ulf Sterner en given plats i Tre Kronor. När Tre Kronor mötte Norge i en dubbellandskamp fick även Kenneth Ekman landslagsdebutera. I B-landslaget fick både Arne ”Lillen” Johansson och Lennart Skördåker chansen. Arne Wickström spelade ett par matcher med Juniorlandslaget.
“Blev bråkigt i omklädningsrummet ibland”
Des Moroney:
– ”You Know”, Rögle satsade hårt värvade många bra svenska spelare (bland andra Barry Murman från Bjursås, Bernt Karlsson från Fagersta, Lennart Skördåker från Malung och Kjell Nilsson från Bofors (som senare blev ordförande i svenska ishockeyförbundet) och jag ville flytta söderut eftersom vintrarna i Fagersta och Leksand var ganska kalla. Mina vänner sa att det var varmare nere i Skåne och det var en kul utmaning att få försöka ta upp Rögle från division 3 till allsvenskan.
– Andra året värvade jag Ulf Sterner till Rögle liksom en ”great” back som heter Kenneth Ekman. Jag och Kenneth har fortfarande mycket bra kontakt och jag tog senare med mig honom till Tingsryd. Han var minst lika lovande som Börje Salming.
Enligt myten var Sterner en spelare som Moroney inte drog jämt med och det påstås att det till och med var en av orsakerna till att Des lämnade Rögle.
– Ulf och jag är vänner. Han är en av de absolut största ishockeyspelarna någonsin. Hade han bara stannat i NHL hade han blivit en ”big star”. Visst drog Ulf och jag inte jämt alltid när vi spelade i Rögle och det blev bråkigt i omklädningsrummet ibland, men han liksom jag är speciella personligheter och som alltid velat tävla och vinna. Jag har ändå alltid gillat Ulf och det var inte han som var anledningen till att jag slutade i Rögle. Det var ju faktiskt jag som värvade Ulf till Rögle. Han hade kommit hem från NHL (New York Rangers) då och ville spela för Frölunda eftersom han bodde i Göteborg. Men Frölunda hörde aldrig av sig till honom så då åkte jag hem till Ulf och ringde på dörren och frågade om han ville komma till oss i Rögle.
– ”Pollenkungen” hade bara råd att ha kvar en av oss båda och eftersom mitt kontrakt gick ut blev det jag som fick sluta.
“Fungerade inte bra tillsammans som lag”
Ulf Sterner:
– Frölunda var svenska mästare då jag flyttade hem till Kungälv, men dom hörde aldrig sig till. En dag stod en kanadensare vid namn Des Moroney utanför min dörr och undrade om jag ville komma till Rögle och spela i stället. Jag gjorde två säsonger i Rögle och jag måste säga att det var två väldigt trevliga år. Tyvärr kom inte jag och (Gösta) Carlsson riktigt överens sista året där och därför valde jag att lämna Ängelholm.
Kenneth Ekman:
– Det var en ren värvning. Gösta ”Pollenkungen” Carlsson, som då var Rögles starke man, hade varit uppe i Ljungby och sett någon match där jag spelade. Efter det plockade han ner mig till Ängelholm.
– Det var inte tal om några stora pengar på den tiden jämfört med i dag, men jag och min fru trivdes väldigt bra i Ängelholm och vi fick ihop ett fantastiskt bra lag med Bengt-Göran ”Mysing” Karlsson, Arne ”Lillen” Johansson, Uffe Sterner med flera.
Som du sa så hade Rögle ett fantastiskt lag med killar som Uffe Sterner, Des Moroney, ”Mysing”, Tom Haugh med flera, men ändå räckte ni inte till riktigt för spel i allsvenskan. Hur kom det sig?
– Vi fungerade inte något bra tillsammans som lag, fast vi hade ett material som vi borde ha tagit oss ganska enkelt till slutspel med. Det var egentligen Rögle och till en viss del Frölunda som var dom första lagen i Sverige som aktivt värvade ihop lag, vilket kanske inte var helt lyckat.
Hur upplevde du den så kallade rivaliteten mellan Uffe Sterner och Des Moroney?
– Uffe och Des var kanske inte de bästa vännerna, men jag vet inte om jag upplevde det som något märkvärdigt. ”Pollenkungen” valde senare att inte förlänga Des Moroneys kontrakt, utan valde att satsa på enbart Sterner, men det var av ekonomiska skäl.
Du och Des Moroney har väl alltid haft en god kontakt, hur var den temperamentsfulla kanadensaren att spela med?
– Vi hördes i alla fall en gång om året och vi har alltid haft en bra relation. Des var en fantastiskt bra spelare som var väldigt skicklig på skridskorna. Han var även min första riktiga tränare och kom att betyda väldigt mycket för min utveckling som spelare.
– Det var inte så vanligt att man lägre ner i serierna hade riktiga tränare då, men Des var en fantastiskt bra tränare.
Rögles trupp säsongen 1966/67:
Målvakter:
Arne Ekenberg
Tom Haugh
Jonny Sjökvist
Utespelare:
Ulf Berglund
Clarence Carlsson
Kenneth Ekman
Rolf Joelsson
Rolf Norell
Björn Johannesson
Arne Johansson
Bengt-Göran Karlsson
Bernt Karlsson
Kjell Larsson
Lars Larsson
Barry Murman
Klas-Göran Nilsson
Lennart Skördåker
Ulf Sterner
Arne Wickström
