- Tre svenskar tog plats i laget.
- Var Detroits farmarlag.
- Vilda protesterna - därför blev det ingen liga.
- “Vi spelade jämnt med topplagen i både Sovjet och Tjeckoslovakien”
- Matcherna mot oväntade svenska lagen. {{ PAYWALL LIMIT }}
I början av 1970-talet gick Detroits ägare, Bruce Norris, i bräschen för en europeisk liga där vinnarna skulle möta vinnarna av Stanley Cup. Han ville att det skulle i första hand vara redan befintliga klubblag, men såg även möjligheten för NHL-klubbarna att köpa in sig i dessa lag. Det här ska vi komma ihåg var samtidigt som den så kallade piratligan, WHA, låg i startgroparna.
Från svenskt håll var affärsmannen Sven-Åke Nyström och tidigare fotbollsspelaren Bror Mellberg, för övrigt pappa till Olof Mellberg, de drivande. Det här stöddes dessutom av en Arne Strömberg som bland annat sa: ”Vi måste se det här som ett naturligt framtidssamarbete om svensk och europeisk hockey ska fortsätta utvecklas.” Det talades även om att Toronto Maple Leafs skulle placera ett lag i Stockholm. Samtidigt vägrade Förbundsordföranden Helge Berglund att släppa till några ishallar för det här projektet.
Kraftiga protester
Ligan var planerad att starta 1973, men flera länder, bland annat Tjeckoslovakien och Sovjetunionen, protesterade kraftigt mot att starta en liga som skulle göra spelare i Europa professionella och därmed skulle inte spelarna få deltaga i OS. Dessutom var slutspelet tänkt att spelas samtidigt som VM skulle spelas.
Trots att man bestämde sig för att det inte skulle bli någon liga valde Norris att satsa på ett lag i Europa, London Lions, som blev som ett farmarlag åt Detroit, men som bara spelade uppvisningsmatcher. Närmare bestämt 72. Norris ville ändå satsa pengar i London Lions i förhoppning om att det kanske ändå skulle finnas en chans att ligan skulle starta upp framöver.
Redan från start var två svenskar med i laget, Leif “Honken” Holmqvist och Ulf Sterner. En tredje, Tord Lundström, anslöt under säsongen efter att inlett den i Detroit, men där höll en skada honom borta från spel ett längre tag.
Mötte flera udda svenska lag
Från lagets 72 matcher hittar vi många olika nivåer på motstånd. Austrian International, Liége, Raak från Rotterdam och så vidare. Det
blandat med matcher mot Finska OS-laget, IFK Helsingfors, Västra Frölunda, Färjestad, TPS, SaiPa, Tappara och HV71. Laget deltog även i Ahearne Cup där London Lions bland annat spelade mot AIK, Djurgården, Södertälje, Dynamo Moskva och Regina Pats. Det fanns också några ytterligare märkliga tillställningar där London Lions spelade mot Handens SK på Torvallas uterink och Roma på Klostervallen i Visby.
Lagets sista match var den 31:a mars 1974 då London Lions vann över Djurgården med 4-3.
Det fanns två spelare ytterligare i laget som vi känner från svensk hockey. Tom Mellor som två säsonger senare anslöt till Västra Frölunda och Brian Watts som avslutade sin karriär 1976/77 med en säsong i Björklöven. Förutom ”Honken”, Sterner och Lundström bestod annars bara laget av amerikaner och kanadensare.
Leif ”Honken” Holmqvist:
– Det var 1973/1974 som jag, Tord Lundström och Ulf Sterner var i Detroit Red Wings Europaorganisation. Jag tror vi bodde bortåt 250 nätter på hotell och min fru Lotta var med hela tiden. Jag tror inte vi bäddade eller gjorde frukost en dag utan det var ”roomservice” som gällde, säger Leif Holmqvist med ett leende.
– Det var en kul säsong, men det kunde vara svårt att tända till i alla matcher eftersom vi bara spelade uppvisningsmatcher det året. Vi höll trots allt en ganska hög klass och spelade jämnt med topplagen i både Sovjet och Tjeckoslovakien. Vi spelade även en hel del matcher mot olika klubblag i Sverige.
“Tillhörde Rangers fortfarande”
Ulf Sterner:
– Jag tillhörde faktiskt Rangers fortfarande så jag var tvungen att först infinna mig på deras träningsläger trots att jag var nyopererad och fortfarande hade tjugo stygn kvar utanpå hälsenan. Man var ju en handelsvara, men efter ett tag kom Detroit och Rangers överens om var jag skulle spela.
– Det var en jäkligt rolig säsong där vi spelade mycket matcher och där det gick ganska bra för mig (Uffe gjorde 115 poäng på 64 matcher). Tyvärr satte Svenska Ishockeyförbundets ordförande Helge Berglund stopp för den är europeiska proffsligan som jag annars tror skulle blivit bra. Vi spelade i Wembley Pool, simhallen, där dom lade träplankor på poolen och frös is. I början hade dom bara en liten ismaskin eftersom plankorna inte skulle hålla för någon större bil, det blev ganska långa pauser.
– Tord Lundström kom även till Lions under säsongen och då var det vi tre svenskar och en massa unga lovande kanadensare. Vi svenskar var ju överlägsna i spelet och jag spelade i en kedja med Earl Anderson och Dennis Johnson. Men vi hade en coach, Doug Barkley, som avskydde svenskar så det blev en del konflikter under året.
Tord Lundström:
– Jag vill inte urskulda mig, men det Detroit jag kom till ett lag i kris. Många av dom äldre killarna höll på att sluta och Detroit skulle bygga ett nytt lag så det blev mest förluster vilket inte var så kul men jag trivdes bra med laget.
– Thommie Bergman fanns redan där och det var en trygghet att veta att man hade ytterligare en svensk på plats. Men jag måste säga att jag blev mycket väl bemött och det var inga som försökte märka mig eller något liknande. Annars var amerikanarna lite sura för att vi tog deras jobb och så vidare.
“Tillhörde nog Europatoppen”
Staden ganska hög kriminalitet vid den här tiden om jag inte missminner mig?
– Det var en väldig skillnad från ”lapphelvetet” där jag kom ifrån (skratt) Brottsligheten var väldigt hög i Detroit då då.
– Första gången jag tog bilen till gamla hockeyhallen i Detroit blev jag stoppad innanför grindarna och bötfälld för att jag inte hade haft bildörrarna låsta vid rödljusen.
Var det inte så att ni såg på TV en dag att ett barnamord hade skett bara 200 meter från ert hem?
– Jo, det stämmer, vi hörde några helikoptrar som flög ovanför vårt hus och när vi satte på tv:n så var det ett program där man visade direktsändningar från olika brott. Då visade sig att två barn mördats alldeles bredvid oss. Det var en hemsk upplevelse, och jag hoppas aldrig den journalistiken kommer till Sverige.
Efter en skada hamnade alltså Tord Lundström i London Lions.
– Det var ett ganska bra lag som nog tillhörde Europatoppen och vi spelade mot Dynamo Moskva, tjeckernas landslag, Finland och så vidare, och vann en hel del matcher även om det var lite av uppvisningskaraktär över matcherna. De vi hade svårast mot var faktiskt de svenska lagen.
