DOKUMENT: Alla tiders svenskar i Winnipeg Jets

Du spelade i samma kedja som ”Lill-Pröjsarn” och självaste Robert ”Bobby” Hull i Winnipeg Jets. Hur pass hög klass höll ni som kedja betraktat?
 – Vi fick aldrig mäta oss med NHL-kedjorna i och med att vi spelade i WHA. Men vi spelade mot ryssarna som var representerade i Kanada i den gamla Izvestija-turneringen i Moskva. Vi klarade oss väldigt bra.
– Det som vi alla upplevde som unikt var att det klickade omedelbart mellan oss tre på isen. Uffe och jag tittade på varandra och sa: Undrar vad Bobby sa efter vår första match ihop och Bobby ringde en kompis och sa ”This is unbelievable”. Vi hade alltså samma känsla alla tre. Fast Bobby Hull kanske var den största ishockeyspelaren i världen vid den här tiden så blev han bara en kedjekompis och god kamrat, varken mer eller mindre.

Ulf Nilsson 342 matcher, 154 mål och totalt 551 poäng mellan 1974 och 1978
När sätter coacherna ihop er tre i samma kedja?
– Det var Bobby Hull som bestämde vilket han också hade i sitt kontrakt. När vi tränade lite innan träningslägret hade börjat och åkte runt lite med universitetslaget var det nästan som musik. Vi behövde inte prata så mycket om det. Det blev att vi pratade lite om positioner i egen zon, men när vi fick pucken blev allt bara naturligt.
– Bobby ville spela på det sättet med att byta plats och allt sådant, men tidigare hade han oftast krockat med sina lagkompisar eftersom dom inte förstod att fylla hans utrymme som han hade lämnat.

Hedberg, "Lill-Pröjsarn" och Bobby Hull.

"HADE MEDSPELARNA EMOT OSS"

Det blev ingen lätt resa för ”Lill-Pröjsarn”, Anders Hedberg och övriga svenskar under första tiden i Winnipeg Jets.
– Första året hade vi även medspelarna emot oss. Dom såg det som att här kommer fyra svenskar och tar våra jobb. Dom undrade nog hur många fler spelare finns det av den här kalibern i Europa.
– Vi ville inte, som då var tradition, gå ut och käka lunch tillsammans och dricka sex, åtta eller rent av tio ölefter varje träning. Där hade vi också stöd av Bobby för han gick inte ut. I stället åkte han till sin farmor och jobbade med biffkorna.

Vad är det värsta du drabbades av i Winnipeg?
– Det var i princip i varje match som alla var ute efter oss och slagsmål. När det blev slagsmål försökte jag bara hålla i så gott det gick. Man var ju blåsvart hela tiden och hade stygn överallt. Det var vilda västern.

Winnipeg Jets vann Avco Cup första gången 1976. Den avgörande finalen mot Houston vinner man med hela 9-1 och ”Lill-Pröjsarn” får pris som slutspelets bästa spelare.
– Jag hade lite otur. Vi ledde med 7-1 i slutet av andra perioden i fjärde matchen. Vi hade vunnit tre raka mot Houston Aeros. Då råkade jag bli hakad lite bakifrån. Hans klubba slant och träffade mig i ansiktet så jag fick en skada på höger öga. Jag låg på sjukhuset när laget firade.
– Då hade jag nog mitt bästa slutspel och gjorde 26 poäng på 13 matcher.

Andra Avco Cup-vinsten spelade Winnipeg Jets hem säsongen 1977/78.
– Då hade vi redan skrivit kontrakt med New York Rangers och klart att vi skulle lämna Winnipeg.

"EN STOR LEDARE"

Lars-Erik Sjöberg 426 matcher, 33 mål och totalt 251 poäng mellan 1974 och 1980
Magnus Sjöberg, son till Lars-Erik, berättar:
– Jag var sju år då vi flyttade från Göteborg till Winnipeg. Visst minns jag pappa som spelare från den tiden, men jag var så pass ung att jag inte direkt riktigt kan säga vilken spelartyp han var. Att pappa var en stor ledare råder det inga tvivel om eftersom han utsågs till lagkapten i nästan alla lag som han spelade för. Bland annat vet jag att Kent Nilsson sagt att han verkligen gillade att ha pappa som lagkapten.
– Winnipeg var en ganska stor stad. Jag spelade hockey där i något som kan liknas vid ett kvarterslag. När jag sedan kom till Sverige spelade jag i Leksands juniorlag men även flera säsonger i Almtuna som spelade gamla Division 1 (Motsvarar dagens Hockeyallsvenskan).

Curt Larsson 68 matcher mellan 1974 och 1977
– Jag var med på en bänkrensning i San Diego där jag var ute på isen och fightades. Hur det gick? Jag fick tag på deras värsta slagskämpe. Bobby Hull hade toupé och han hade tagit med mig till Toronto och skaffat en åt mig också. Man gjorde en fläta runt huvudet så man blev snygg och sedan sydde man på den där. Frugan och ungarna gillade inte det där och tycke nog att det där inte var pappa.
– I alla fall fick deras slagskämpe tag på mitt hår. Han drog och drog medan jag höll emot. Till slut gick trådarna av så han stod där med toupén i handen och skrek ”Jag har skalperat honom!” Då slutade hela slagsmålet, ha ha…
– Jag blev utsedd som matchens lirare och då ville man intervjua mig på isen. Ja sa bara snabbt ”I dont speak English”. Jag ville ju bara bort därifrån samtidigt som publiken skrek: ”Var har du håret?”

Under sina år i Winnipeg Jets var, trots bra spel, Curt Larsson oftast reserv bakom Joe Daley.
– Relationen mellan oss var lite kärv. När jag kom dit hade Winnipeg Joe Daley och Ernie Wakley. Dom spelade som ett par ihop. Det var två dyra målvakter och jag var väl billigare. Då skulle man trejda bort en av dom och det blev Wakley. Dom båda var lite kompisar och det här var inte så populärt, så man försökte frysa ut mig på både det ena och andra sättet i början.

Curt Larsson, Lill-Pröjsarn, Anders Hedberg och Lars Erik Sjöberg.

Blev relationen mellan dig och Joe Daley bättre?
– Bra och bra… Den blev bättre.

Thommie Bergman 247 matcher, 25 mål och totalt 132 poäng mellan 1974 och 1978
– Det spelades väl ungefär en liknande hockey i WHA som i NHL, men det var betydligt tuffare att spela i just Winnipeg än i något annat lag. Det berodde på att det var så många européer i laget som de andra lagen jagade. Speciellt då Hedberg och Ulf. Den behandlingen som de båda fick första året i WHA går knappt att beskriva. Jag själv hamnade redan i min första match med Winnipeg i slagsmål tre gånger vilket fick mig ”out of the game”.
– Kedjan med Hedberg, Ulf och Bobby Hull måste annars ha tillhört en av Amerikas två, tre bästa kedjor under de här åren. Då räknar jag in både NHL och WHA. Winnipeg förlorade inte en träningsmatch mot något NHL-lag ena säsongen jag spelade där. Det var väl egentligen bara Montreal Canadiens som kunde slå oss som hockeylag och även Boston Bruins och Philadelphia Flyers om de inte hade handskarna på.

Säsongen 1975/76 vann Winnipeg Jets Avco Cup som var motsvarigheten till NHL:s Stanley Cup.
– Jag kände mig verkligen delaktig i den här titeln och i slutspelet gjorde jag tretton poäng på lika många matcher. Sedan var det firande med alla fansen på gatorna i Winnipeg där vi åkte kortege och så vidare.

Curt Larsson och Willy Lindström.

Övriga svenskar som spelade i tidigare versionen av Winnipeg Jets:

Willy Lindström 659 matcher, 248 mål och totalt 500 poäng mellan 1975 och 1983
– Winnipeg ringde och ville träffa Mats (Lindh) och mig i Stockholm. Vi flög upp och träffade Rudy Pilous och Gerry Wilson på Sheraton Hotel. Björn Wagnsson var med och vi bestämde oss där, Mats och jag, att vi skriver på.
– Jag sajnade för 60 000 dollar plus 20 000 i signing bonus för första säsongen. Andra säsongen hade jag 80 000 plus 25 000. När jag sedan kom över dit fick jag höra att det inte var någon av kanadensarna som tjänade över 40 000 så vi tjänade stora pengar jämfört med dom. Vi var skitnöjda.
– Innan ville Toronto Maple Leafs, Paul McNamara, att jag skulle komma över dit på träningsläger med Börje. Inge (Hammarström) och Börje fick kontrakt direkt, men jag skulle komma över på provspelning. Nej, nej, nej, då fick det vara. Året efter fick jag kontakt med Winnipeg. Och att jag inte åkte över till Toronto, där tänkte jag till bra.

"VA FAN ÄR DET HÄR"

När vi frågar Willy Lindström om den hockey som spelades i WHA skakar han på huvudet. 
– Vi spelade en ”exhibition game” borta mot Denver. Vid nedsläpp släpper centern handskarna och klipper till ”Pröjsarn” så han bryter näsbenet. Mats och jag tittade på varandra ”va fan är det här”.
– Det var slagsmål hela tiden och jag tänkte att jag hade skrivit på för två år och att det kommer bli tufft. Det här kanske var anledningen till att Mats inte höll där borta.

Råkade du själv ut för några galenskaper?
– Ja, och jag gav tillbaka så gott jag kunde. Jag hamnade i slagsmål några gånger, men det var inte därför jag hade kommit dit över. Det kunde komma en crosschecking i nacken om man inte såg upp. Jag kommer ihåg då vi spelade mot Birmingham Bulls. Dom hade sex, sju sådana här idioter i laget. Dom kunde inte spela utan bara slogs. Ni skulle ha sett.
– Hedberg, ”Pröjsarn” och vi andra svenskar sa till varandra att vi aldrig skulle visa att vi skulle gå ner på isen. ”Oavsett om du blir rappad eller crosscheckad, försök att ta dig till båset och byt”. Det fick inte bli att kanadensarna tyckte att dom fått övertag på oss ”Chicken Swedes” som vi blev kallade hela tiden.
– Efter ett tag såg dom ”Svenskarna är tuffa, dom kan vi inte racka ner på”. Vi fick bita ihop och ibland var det nätt och jämt att vi kunde ta oss till båset.

Mats Lindh 171 matcher, 37 mål och totalt 78 poäng mellan 1975 och 1977
Dan Labraaten 135 matcher, 50 mål och totalt 111 poäng mellan 1976 och 1978
- Lars-Erik Sjöberg, som var lagkapten i Winnipeg, var ganska delaktig i hur träningsupplägget skulle vara i klubben. Det var ganska tufft för oss svenskar första tiden där borta för kanadensarna spelade en hockey som dom inte brukade göra eftersom vi européer ansågs vara där för att ta deras jobb. Vissa av spelarna var ju helt galna faktiskt, skrattar Labraaten.
– Vi svenskar hjälpte varandra givetvis och ”Bobby” Hull och Ted ”Teddy” Green, som båda varit stora spelare från NHL, stöttade oss och sa hela tiden att vi inte skulle bry oss om kanadensarna utan i stället koncentrera oss på vårt spel.
– ”Bobby” Hull var en mycket fin kompis och det fanns inga divalater där trots att han var en av världens bästa spelare vid den här tiden. Han och Ulf (”Lill-Pröjsarn” Nilsson) höll jämt ihop vid sidan av hockeyn.

Kent Nilsson 177 matcher, 86 mål och totalt 238 poäng mellan 1977 och 1979
– Hockeymässigt kunde jag inte få en bättre start. På de första resorna kamperade jag ihop med backen Lars-Erik Sjöberg, som förutom att han var en suverän hockeyspelare också var en fantastiskt uppriktig och bussig person. Sedan våra vägar skilts åt så höll vi kontakten med varandra. Jag ringde ofta till Lars-Erik och frågade om råd.
– Jag spelade som i trans första tiden och hade otroligt roligt på isen tillsammans med Willy Lindström och Dan Labraaten. Bakom oss spelade Barry Long och Winnipegs polis Kim Clackson. Han hade ganska dåligt rykte, vilket var bra för oss andra. Vi blev inte indragna i bråk i första taget eftersom Clackson snabbt var framme och rensade. Utan honom hade jag nog behövt blöjor första tiden.

Roland Eriksson 43 matcher, 6 mål och totalt 20 poäng säsongen 1978/79
– Jag började den säsongen i Vancouver väldigt bra och ledde poängligan i hela NHL efter sju eller åtta omgångar. Men det fanns en del veteraner i laget som krävde istid via sina agenter så jag hamnade vid sidan av laget.
– Istället såldes jag till WHA och Winnipeg Jets där jag blev Avco Cup-mästare tillsammans med Kenta Nilsson, Lars-Erik Sjöberg och Willy Lindström.

THOMAS STEEN - EN AV DE STÖRSTTA

Anders Steen 42 matcher, 5 mål och totalt 16 poäng säsongen 1980/81
Thomas Steen 1006 matcher, 276 mål och totalt 861 poäng mellan 1981 och 1995
- Inledningsvis fick Thomas Steen till och från spela i samma kedja som Willy Lindström. 
– En del matcher spelade jag med Willy, men inte så jättemånga. Spelade vi ihop hemma så dominerade vi en del av dom matcherna.
– Det var en del politik och är så fortfarande i Kanada. Det är lättare för svenska spelare som är i USA än för dom som är i Kanada. Kanada ska alltid vara bäst och svenskarna är och var ett hot mot det. Det hände konstigheter hela tiden. Spelade vi för bra fick vi mindre istid.

Vilka spelare var det som drev det lag du kom över till?
– När jag kom över dit hade Winnipeg haft den sämsta säsongen i NHL:s historia. Allting vi gjorde blev då positivt. Vi hade ett lag med väldigt unga spelare. Dale Hawerchuk var 18 år och jag tror det var nio nya spelare i laget.
– Det blev att vi yngre var dom som drev laget och gick rakt in i första och andrakedjan. Jag, Dale, Dave Christian som vunnit OS-guld, Dave Babych…, men vi hade även några spelare som varit med en del som bland andra Morris Lukowich.
– Vi gick till slutspel och hade över 80 poäng. Allt blev väldigt positivt i Winnipeg. Det fanns ett lag att bygga på. Från den säsongen blev vi bättre och bättre för varje säsong och gick till slutspel tio år i rad. 

Thomas Steen.Foto: Bildbyrån & Ronnie Rönnkvist

Det blev 14 säsonger för Thomas Steen i Winnipeg. Givetvis har klubben kommit att betyda mycket för den idag 59-åriga värmlänningen (jo då, dialekten har han kvar).
– En annan får ju klubbkänsla som har växt upp i en förening. Nordamerikanarna har inte samma känslor. Det blir som en business, men jag blev väldigt fäst vid Winnipeg. Det är fortfarande så att jag bryr mig om klubben nästan för mycket.
– Hockeyn är mitt stora nöje även om det har varit roligt att testa på lite andra grejer, men jag känner inte alls samma glädje där som i hockeyn. Dessutom har jag bott i Winnipeg under snart 40 år. 

Du utsågs till kapten för Winnipeg under några säsonger, hur upplevde du att få det förtroendet?
– Egentligen ville jag inte riktigt ha den rollen eftersom kaptenen var den som skulle tala för laget och allt sådant. Det hade jag inte så mycket lust med.
– Ledningen ville att jag skulle vara kapten ändå så dom befriade mig från många saker. Jag fick leda ”by exempel”. Det passade mig lite bättre.
– Innan jag blev kapten var det så att Winnipeg spelade samma fem, sex, sju spelare hela tiden för att de skulle få så mycket poäng som möjligt. Nu blev det att vi jämnade ut kedjorna och vi spelade vår kanske bästa hockey under den här tiden. Idag ser nästan alla lagen ut så i NHL. 

Vilken var den bästa kedja du spelade i under dina 14 år i Winnipeg?
– Jag spelade mycket med (Teemu) Selänne under första säsongen han var i NHL. Det här var under tiden jag höll på att lämna över till Selänne, (Alexei) Zhamnov och (Keith) Tkachuk. Jag tog ett steg tillbaka.
– Selänne var väldigt rolig att spela med och han var enormt bra. Jag hade honom som rumskamrat under hans första säsong. Efter det hade jag Tkachuk en säsong och Zhamnov en annan. På så vis blev vi rätt tajta.
– Dessutom spelade jag en del med Pat Elynuik. Han var en väldigt rolig och bra spelare. Vi spelade väldigt bra tillsammans innan dom jag nämnde tidigare kom. Lite grann var det vi båda som höll laget uppe. Det var också en rolig tid på sitt sätt. 

Bengt Lundholm 289 matcher, 51 mål och totalt 150 poäng mellan 1981 och 1986
– En otroligt bra hockeystad. Winnipeg har ju förmodligen dom bästa fansen i hela NHL. Intresset för hockey hos folket i stan är väldigt stort.
– Svenskarna som tidigare spelat i Winnipeg Jets, och främst då kanske Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson och Anders Hedberg som spelade där i en kedja tillsammans med Bobby Hull, hade verkligen satt sin prägel på klubben och gjort att svenskar var väldigt populära bland fansen. Innan mig hade det säkert spelat tio svenskar där som alla gjort mycket bra ifrån sig.
- Jag hade turen att börja spela i en kedja med Willy Lindström och just Thomas Steen, vilket gjorde det lite enklare för mig att komma in i spelet där borta eftersom dom förstod mitt sätt att spela och kommunikationen mellan oss blev enkel. Speciellt då vår tränare skällde på mig för att jag sköt för lite.
– Thomas var grovjobbaren och Willy den målfarlige medan jag flaxade runt på min kant. Willy hade ett fruktansvärt skott och jag minns i en match mot Philadelphia när han gjorde fem mål och ett par assist. Den matchen följde jag från läktaren eftersom det inte var så aktuellt att jag skulle spela mot lag som Flyers, skrattar Lundholm.

Fredrik Olausson 531 matcher, 90 mål och totalt 352 poäng mellan 1986 och 1994
Arto Blomsten 19 matcher, totalt 2 assist mellan 1993 och 1995

SVENSKA POÄNGLIGAN FÖR JETS

#	PLAYER	GP	G	A	TP	PPG	PIM	PERIOD	SEASONS
1.	Thomas Steen (C)	950	264	553	817	0.860	753	1981-1995	14
2.	Ulf Nilsson (C)	300	140	344	484	1.613	341	1974-1978	4
3.	Anders Hedberg (RW)	286	236	222	458	1.601	201	1974-1978	4
4.	Willy Lindström (RW)	604	220	229	449	0.743	239	1975-1983	8
5.	Fredrik Olausson (D)	496	86	249	335	0.675	196	1986-1994	8
6.	Lars-Erik Sjöberg (D)	374	32	196	228	0.610	195	1974-1980	6
7.	Kent Nilsson (C)	158	81	133	214	1.354	16	1977-1979	2
8.	Bengt Lundholm (LW)	275	48	95	143	0.520	72	1981-1986	5
9.	Thommie Bergman (D)	234	22	97	119	0.509	261	1974-1978	4
10.	Dan Labraaten (LW/RW)	111	42	43	85	0.766	51	1976-1978	2
11.	Mats Lindh (C)	138	33	32	65	0.471	14	1975-1977	2
12.	Anders Steen (F)	42	5	11	16	0.381	22	1980-1981	1
13.	Roland Eriksson (C)	33	5	10	15	0.455	2	1978-1979	1
14.	Arto Blomsten (D)	19	0	2	2	0.105	8	1993-1995	2

SVENSKA MÅLVAKTER I JETS

#	PLAYER	GP	PERIOD	SEASONS
1.	Curt Larsson	68	1974-1977	3