Inte mindre än elva svenska spelare representerade i Québec mellan 1979 och 1994: Göran Högosta, Bo Berglund, Tommy Albelin, Peter Andersson, Tommy Sjödin, Peter Loob, Anders Eldebrink, Niklas Andersson, Roger Hägglund och inte minst Peter Forsberg och Mats Sundin.
– Jag spelade mycket på högerkanten första tiden i Quebec och med Joe Sakic som center. Jag kommer ihåg att han sa att man hade missat slutspel många säsonger i rad och att det var kul att jag kom dit så han äntligen fick någon att spela med. Det var lite roligt faktiskt, berättar Mats Sundin för hockeysverige.se och OLD SCHOOL HOCKEY.
ÅKTE UT MOT BLIVANDE MÄSTARNA
Poängmässigt gjorde Mats Sundin sin bästa NHL-säsong 1992/93 då han på 80 matcher svarade för 47 mål och totalt 114 poäng. Trots att både han och Joe Sakic producerade mycket poäng (Sakic 105) och Québec tog sig till slutspel åkte laget ut i första rundan mot Montréal Canadiens.
– Allt gick väldigt lätt den här säsongen. Anledningen till det var att vi hade ett väldigt bra lag på pappret. När man spelar i ett sådant lag är det också lätt att göra mål och poäng.
– Vi var väldigt starka, men förlorade i första rundan mot Montreal med 4-2 i matcher även om vi vann dom två första matcherna. Vi var storfavoriter, men det blev Montréal som gick hela vägen den säsongen. Hade vi slagit Montréal vet man inte hur det hade gått.
– I alla fall var det en fantastiskt rolig säsong och jag tog några pinnhål till i mitt kunnande och erkännande i NHL.
I mål för Quebec säsongen 1992/93 stod den milt sagt hetlevrade Ron Hextall.
– En galning, han var tokig. Det var en ledartyp och han hade en jäkla vinnarskalle. Men han var också excentrisk och tog ut svängarna lite i sina anföranden i omklädningsrummet och så vidare. Samtidigt var han en rolig karaktär.
Säsongen 1994/95 stod det klart att Peter Forsberg skulle flytta till Québec. Det fick konsekvenser för Mats Sundin. Vid draften i juni 1994 trejdas han till Toronto Maple Leafs i en stor bytesaffär där ikonen Wendel Clark gick i motsatt riktning.
– Vi kom inte riktigt överens i kontraktsförhandlingarna med Quebec och då blev det en bytesaffär med Toronto. Med facit i hand var det fantastiskt och kanske det bästa som hänt i min karriär. Att få komma till hockeyns Mecka, Toronto, där jag sedan spenderade 13 år, är något jag är väldigt glad för.
Peter Forsberg utanför Colorados ursprungliga arena 1995.Foto: Bildbyrån
"HADE NÅT LITE HALVPSYKO I SIG"
Peter Forsberg följde med när klubben flyttades från Québec City till Denver 1995. Han kom att spela 544 grundseriematcher för Avalanche och svarade för 202 mål och totalt 705 poäng.
– Jag fick spela tillsammans med Chris Simon och Owen Nolan i Quebec. Båda var riktigt tuffa killar men också två bra spelare. Nolan hade något lite halvpsyko i sig. Motståndarna visste inte riktigt var de hade honom. Jag kanske åkte på en tackling som man tyckte kanske var halvschysst ändå. När man vände sig om tio sekunder efter var Nolan där och slogs med spelaren som gett mig tacklingen.
– Båda två var otroligt bra killar att spela med och det var inga lag som tyckte att det var någon större mening att bråka med vår femma.
– Nolan gjorde dessutom 30 mål första säsongen jag var där. Chris gjorde närmare 30 mål under någon säsong i Washington, vilket visar vilka skickliga hockeyspelare det var. Det var en bra start och schysst av Marc Crawford att sätta ihop oss tre. Dessutom fick jag senare även spela med Bob Bassen, som även han var en tuffing.
Peter Forsberg fick även sin första stora individuella utmärkelse säsongen 1994/95 då han fick Calder Trophy som årets rookie.
– Självklart var det kul att få en bekräftelse på att det gick bra. Jag började lite sådär när jag kom in i ligan. Jag gjorde fyra poäng på de första tre matcherna, men sedan hade jag åtta matcher i rad utan att ta något poäng alls, tror jag att det var. Då kände jag att det här går fort och kanske inte fungerar riktigt bra.
– Sedan började det flyta på riktigt bra och att jag sedan fick ihop 50 poäng på 47 matcher tycker jag var rätt starkt med tanke på den start som jag hade.
– Jag hade nog inte trott att det skulle gå så bra, men tittar man i efterhand var jag ändå en ganska sen rookie eftersom jag var 21 år. Tittar du på andra rookies som exempelvis Paul Kariya så var han två år yngre än jag. Så det var kanske lite fusk att jag fick den utmärkelsen.
Peter Forsberg vann Stanley Cup första gången 1996 med Colorado Avalanche.
– Vi hade plockat in några riktiga vinnare som Patrick Roy och Mike Keane. Dessutom hade vi ett bra lag sedan tidigare. Vi andra killar som kom upp var otroligt hungriga och det var vår första chans att gå långt i ett slutspel. Vi hade ett riktigt bra lag och tuffaste motståndarna som vi hade på vägen var Detroit, eftersom dom hade vunnit serien, men vi lyckades ändå ta oss hela vägen vilket var en riktigt häftig upplevelse.
Kan du se likheter mellan lagen 1996 och 2001?
– Nja, lite annorlunda var det nog ändå. När vi vann 2001 hade vi inte vunnit på några år och vi hade åkt ur två år i rad i sjunde semifinalmatchen mot Dallas. Redan innan säsongen -01 sa vi att nu ska vi bara vinna Stanley Cup, det finns inget annat.
– Det var också sista chansen för Ray Bourque att få vinna Stanley Cup och man ska komma ihåg att vi hade ett bra lag då också. På backsidan hade vi bland andra Adam Foote, Bourque och Rob Blake. Det är Hall of Fame-klass på de tre spelarna. Sedan hade vi Patrick Roy i målet och en hel drös med bra forwards. Vi hade ett bra lag och egentligen borde vi även ha kunnat vinna redan 1999 och 2000.
– Vi fick ihop det mot slutet, men jag själv var skadad då och fanns inte på isen när vi vann. Det var ändå otroligt kul eftersom vi hade vunnit 1996 och sedan varit så nära två år i rad och nu då fick vi äntligen vinna för Bourque i hans sista match.
Colorado har varit en röd tråd genom Peter Forsbergs hockeyliv. Han gjorde sin första match i staden 1995 och sina sista två matcher 2011.
– Det var helt otroligt att få spela i Colorado under den här tiden och det var många otroligt bra hockeyspelare som kom förbi och spelade där under några år.
– Pierre Lacroix, som var GM, fick ihop allting med laget. Vi vann nio raka divisionstitlar. Att man skulle få hamna i en sådan organisation som ville vinna varje år är få förunnat. Alla har inte samma tur att hamna i organisationerna som just vill vinna.
Får du promenera ifred när du går på gatorna i Colorado om du återvänder dit i dag?
– Jo, men nog känner do igen mig eftersom jag spelade så länge i Colorado och genom att vi då var så bra som lag. Visst känner dom igen oss gamlingar som var bra på den tiden även om det inte händer så ofta att man stannar mig på gatan, säger Forsberg med ett leende.
Foto: Bildbyrån
"HAN VAR INTE MÄRKVÄRDIG"
Tommy Salo var första svenska målvakt i Colorado. Säsongen 2003/04 spelade han sex matcher för klubben.
– Det var deras General Manager som ringde och sa att jag skulle komma till Colorado och ta hand om Peter (Forsberg).
– Det var helt okej i Colorado, men jag önskar att jag fått spela lite mer. Jag tycker inte att deras förstamålvakt (David Aebischer) var speciellt märkvärdig. Nu var han förstamålvakt och jag andramålvakt. Det var bara att acceptera att det var bestämt så redan innan jag kom till Colorado.
Övriga svenskar som spelat för Colorado:
Daniel Tjärnqvist 37 matcher, två mål och totalt fyra poäng säsongen 2008/09
Per Ledin tre matcher säsongen 2008/09
Gabriel Landeskog från 2011. Fortfarande aktiv och har varit lagets kapten sedan 2012.
– När det går tungt vänder sig laget mot dig och förväntar sig att man antingen säger eller gör någonting för att få igång och ihop gruppen. Ibland under säsongen är det lätt att gruppen splittras och börjar spreta lite. Då gäller det som kapten att hålla igång alla, man har kanske ett möte eller bara pratar med vissa individer.
– Som person skulle jag säga att jag lärt mig inse att man aldrig kommer att göra alla glada, det är omöjligt. Man kommer alltid trampa några på tårna och ta svåra beslut. Om det innebär att det är någon som inte gillar en då är det väl så.
Vad är den tuffaste biten med kaptensrollen, är det media eller att hantera laget?
– Det kan just vara det här med att hantera olika personer. Det är 20-22 man och det gäller att hantera alla olika personligheter som är i ett och samma lag. För att nå fram till alla måste du vara lite av en personkännare, veta hur en person beter sig när det går bra och hur han beter sig när det går dåligt.
– Det kan vara svårt ibland att känna temperaturen på killen och på laget, alltså hitta och förstå hur alla i laget känner sig. Även om jag känner mig fräsch och alla andra 19 gubbar är jättehängiga spelar det ingen roll vad jag känner. Då är det bara att gå in till coachen och exempelvis berätta att vi behöver ha ledigt en dag och trappa ner på träningen.
– Allt handlar hela tiden om att känna och vara mellanhanden mellan coachen och spelarna. Det kan vara en liten svår balansgång att veta när man ska säga åt killarna att bita ihop eller när vi behöver vila.
Hur mycket media blir det för dig som lagkapten?
– Det är inte så farligt och något som man lärt sig. Som kapten är det givetvis så att oavsett om det är vinst eller förlust så får du svara på frågor. Det är del av det hela och givetvis finns det dagar när man känner att jag inte har någon lust att svara på jobbiga frågor, exempelvis efter att jag eller laget inte spelat bra.
– Man är så privilegierad och lyckligt lottad som får göra det man gör. Att då få svara på ett par tuffa frågor… Jag känner att man kommer in i omklädningsrummet och är skitförbannad, men efter intervjun då har man lyckats få ut allt det där. Efter det går man till gymmet, kör ett träningspass och varvar ner. Då känns det som all aggression är borta. På så vis kan jag känna att det är väldigt positivt att få prata ut lite.
Joakim Lindström 16 matcher, två mål och totalt fem poäng säsongen 2011/12
Dennis Everberg 70 matcher, tre mål och totalt 12 poäng mellan 2014 och 2016
Carl Söderberg 339 matcher, 57 mål och totalt 155 poäng mellan 2015 och 2019
Anton Lindholm Från 2016. Fortfarande aktiv
Patrik Nemeth 155 matcher, fyra mål och totalt 26 poäng mellan 2017 och 2019
André Burakovsky Från 2019. Fortfarande aktiv
Calle Rosén Från 2019. Fortfarande aktiv
Adam Werner Från 2019. Fortfarande aktiv.
SVENSKA POÄNGLIGAN I AVALANCHE*
*2020-01-04 (Québec Nordiques exkluderat)
| # | PLAYER | GP | G | A | TP | PPG | PIM | +/- |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1. |  Peter Forsberg (C) | 544 | 202 | 503 | 705 | 1.296 | 538 | 193 |
| 2. | Gabriel Landeskog (LW) | 604 | 187 | 246 | 433 | 0.717 | 471 | 29 |
| 3. | Carl Söderberg (C) | 321 | 57 | 94 | 151 | 0.470 | 106 | -38 |
| 4. | André Burakovsky (LW/RW) | 38 | 13 | 12 | 25 | 0.658 | 14 | -2 |
| 5. | Patrik Nemeth (D) | 142 | 4 | 21 | 25 | 0.176 | 94 | 32 |
| 6. | Dennis Everberg (RW/LW) | 70 | 3 | 9 | 12 | 0.171 | 10 | -12 |
| 7. | Joakim Lindström (RW) | 16 | 2 | 3 | 5 | 0.313 | 0 | -9 |
| 8. | Anton Lindholm (D) | 66 | 0 | 5 | 5 | 0.076 | 16 | -4 |
| 9. | Daniel Tjärnqvist (D) | 37 | 2 | 2 | 4 | 0.108 | 8 | 1 |
| 10. | Calle Rosén (D) | 8 | 0 | 2 | 2 | 0.250 | 4 | 2 |
| 11. | Per Ledin (LW/RW) | 3 | 0 | 0 | 0 | 0.000 | 2 | -1 |
SVENSKA MÅLVAKTER I AVALANCHE
*2020-01-04 (Québec Nordiques exkluderat)
| # | PLAYER | GP | SEASONS |
|---|---|---|---|
| 1. | Tommy Salo | 5 | 1 |
| 2. | Adam Werner | 2 | 1 |
