Carolina startades som New England Whalers och spelade i WHA. 1979 flyttade laget titt Hartford och klev in i NHL. 18 år senare flyttades organisationen till North Carolina och blev Hurricanes. Säsongen 2005/06 tog laget sin första och hittills enda Stanley Cup-vinst med svenska Niclas Wallin i laget.
Då klubben spelade i WHA var två svenskar i klubben tvillingbröderna Christer Abris och Thommy Abrahamsson.
Christer Abris:
– Det var efter VM 1974 som Björn Wagnsson frågade om vi var intresserade av att spela där borta. Egentligen var det även denna gång Thommy som organisationen var intresserade av, men jag gjorde väl en bra insats under VM så det blev intresserade av mig också.
– Vi fattade nog inte vad det innebar att spela i WHA och var nog mest nyfikna på att åka över och testa på att spela där.
Vilken säsong var din bästa i WHA?
– Det var nog säsongen 1975/76 då jag utsågs till lagets bästa spelare och fick vara med i ligans All Star match. Den matchen var en fantastisk upplevelse. Jag och legendaren Gerry Cheevers delade på målvaktsjobbet. Bland utespelarna fanns namn som Gordie Howe och Bobby Hull. Vi spelade inför hela 22 000 åskådare i Cleveland och stod du högst upp i arenan var spelarna på isen som små prickar.
– Det fanns helt andra möjligheter att fortsätta utvecklas som målvakt eller överhuvudtaget som spelare där borta. Det fanns ju bland annat en tränare för varje position i laget och en hel stab kring laget.
"JAG RÄDDADE NOG LIVET PÅ HONOM DÅ"
WHA var känd som en hårdför liga där det var slagsmål i mer eller mindre varje match. Något som Christer men även gode vännen från Tre Kronor, Leif ”Honken” Holmqvist skulle få märka av.
– Jag minns när "Honken" spelade i Indianapolis och jag i New England 1976, det blev ett jätteslagsmål. Jag räddade nog livet på honom då jag åkte fram och tog tag i hans tröja och höll fast i stället för att han skulle få stryk av någon buse hos oss. Han trodde att jag skulle slå honom minns jag men jag sa: Ta det lugnt "Honken" det är ju bara jag, "Abris", säger Christer Abris med ett brett leende på läpparna.
– Varje lag hade tre slagskämpar och jag minns att då vår coach ”Rick” Ley höll tummen upp ovanför sargen var det okej att gå ut och ta en fight. Då stod klubben för böterna. Våra slagskämpar satt bara där och väntade på tecknet och då det kom så brakade det loss ordentligt.
Varför valde du att lämna New England redan efter tre säsonger?
– Bra fråga… Jag hade en förfrågan om ett femårskontrakt men jag tackade nej. Brorsan åkte över senare, men jag stannade hemma. Du spelade sällan vidare i Sverige efter att man fyllt trettio och jag trodde att jag såg slutet av karriären, men jag fortsatte väl spela fram till att jag var trettiofem eller något så det var ju inget bra beslut.
Thommy Abrahamsson:
– Vi var i New England under tre säsonger och det var riktiga kanonår. Vi trivdes väldigt bra där borta, men visst var det ganska tufft och varje lag hade en hel del slagskämpar i laget, riktiga ”råbusar”, skrattar Thommy Abrahamsson.
– Jag råkade väl inte speciellt illa ut i något slagsmål direkt. I alla fall inte så att jag blev skadad. Även om det inte spelades den allra bästa hockeyn i WHA kom det över några européer dit och lärde kanadensarna en hel del. Hos oss i New England var det bara jag och brorsan, men i Winnipeg spelade sju eller åtta svenskar och ett par finnar (bl a Anders Hedberg, Ulf ”Lill-Pröjsan” Nilsson, Curt Larsson, Dan Labraaten, Thommie Bergman, Lars-Erik ”Taxen” Sjöberg, Mats Lindh, Kent Nilsson. Willy Lindström, Heikki ”Hexi” Riihiranta och Veli-Pekka Ketola) och i Toronto Toros fanns både Vaclav Nedomansky och Richard Farda. Så det blev stor skillnad på hockeyn som spelades där under våra säsonger med New England.
TOTALT TOLV SVENSKAR
Thommy Abrahamsson var även över en andra vändan då klubben var stationerade i Hartford. Under den perioden spelade även Ulf Samuelsson,Mikael Andersson, Michael Nylander och Jörgen Pettersson i laget.
– Efter åren i WHA återvände jag till Leksand under tre säsonger innan jag åkte över till NHL och Hartford Whalers. WHA hade lagts ner men Hartford var samma organisation som New England, berättar Thommy Abrahamsson och fortsätter:
– Christer ville helt enkelt inte åka med över utan han ville vara kvar hemma i Sverige.
Jörgen Pettersson:
– Jag hade varit fem år i St. Louis. Grejen var att jag hade gjort 37 mål första säsongen, 38 mål andra, 35 tredje och sedan 28 och 23 fjärde och femte. Hade det gått åt andra hållet hade jag säkert blivit kvar där.
– Då var jag 30 år och motivationen var inte densamma och då kändes det rätt att komma till ett nytt ställe. Uffe Samuelsson var där i Hartford då och Emelie Francis som tog över mig till St. Louis var general manager där. När jag kom dit fick jag problem med ljumskarna och låg mest på massagebordet under träningslägret så jag fick ingen riktigt bra start. Jag var inte så bra tränad heller eftersom jag hade slarvat med sommarträningen och hela den biten. Jag var helt enkelt inte bra.
– Efter halva säsongen blev jag trejdad till Washington. Då var Bengt-Åke Gustafsson och Peter Andersson där vilket var kul. Jag lyckades inte bra där heller och efter den säsongen åkte jag hem.
Tolv svenska spelare har spelat för Carolina. Först ut var Tommy Westlund som spelade 228 matcher, svarade för 10 mål och totalt 23 poäng mellan 1999 och 2003.
Övriga svenskar som spelat för Carolina:
Niclas Wallin 586 matcher, 21 mål och totalt 77 poäng mellan 2000 och 2010
Niklas Nordgren 43 matcher, 4 mål och totalt 6 poäng säsongen 2005/06
Elias Lindholm374 matcher, 64 mål och totalt 188 poäng mellan 2013 och 2018
– Debuten? Det var stort. Vi mötte Detroit hemma i PNC så det var många svenskar på isen. Det var coolt. Jag kommer ihåg att ”Zäta” (Henrik Zetterberg) och (Pavel) Datsiuk var magiska. Man satt där på bänken och bara njöt, säger Elias Lindholm och fortsätter:
– Jag brukar inte bli nervös speciellt ofta, men inför den här matchen var jag faktiskt det. Men framförallt var det mest en skön känsla.
"NÅGOT SOM MAN DRÖMT OM"
Victor Rask 339 matcher, 63 mål och totalt 163 poäng mellan 2014 och 2019
– Det har faktiskt varit som en helt vanlig dag. Vi tränade på morgonen efter det tog jag en ”nap” och sedan var det bara att åka tillbaka till hallen för match, berättade Victor Rask för hockeysverige.se om debuten strax efter slutsignalen. Rask som också berättade att han inte var speciellt nervös inför matchen.
– Inte så värst faktiskt. Jag trodde att jag skulle vara mer nervös, men jag var nog egentligen bara väldigt taggad.
Hur ser du på din match?
– Den var helt okej, tycker jag nog. Jag skulle ha skjutit lite mer bara. Jag hade några bra målchanser ändå. I första ”pp” fick jag en retur som jag skulle sätta om jag bara hade fått upp pucken lite grann.
– Jag måste ändå säga att jag är nöjd med min insats. Det var riktigt coolt att få spela en NHL-match. Det här är ändå något som man drömt om sedan man var liten.
Eddie Läck 54 matcher, 2015 och 2017
Hur fick du beskedet att det var dags att packa ihop grejerna i Vancouver och flytta till Carolina?
– Det var på semestern då jag satt och käkade frukost. Då var det några som sa att jag hade ett missat samtal från ett Vancouver-nummer. Samtalet hade kommit tre på morgonen i Vancouver så jag förstod att det var något som hänt.
– Jag ringde upp numret och då var det (Trevor) Linden, President of Hockey operations) som svarade. Då var det ganska klart för mig var som var på gång. Han pratade och pratade medan jag bara ville att han skulle säga vilket lag som det blev, skrattar Eddie Läck och fortsätter:
– Han tackade också för den tid som varit, önskade mig lycka till och så vidare.
"INTE DIREKT DEN STÖRSTA SPORTEN"
Joakim Nordström 228 matcher, 19 mål och 43 poäng mellan 2015 och 2018
Eddie Läck om Nordström:
— Jocke är kanske min absoluta favoritspelare där borta. Han är en kille man alltid kan lita på till 100 procent. Han jobbar, sliter, dödar utvisningar och allt det där. Han gör sitt jobb perfekt.
Nordström:
Hur skulle du beskriva den roll du hade i Carolina?
— Den skiftade lite beroende på vem jag har spelade med. Jag har aldrig haft några problem med att spela i fjärdekedjan om det är vad coachen vill att jag ska göra. Jag försöker att gå ut och göra det jag kan varje dag för att hjälpa laget att vinna.
– Jag ser ingen prestige i om jag spelar i andra, tredje eller fjärde. Det är mer att jag vill vinna och då försöker jag göra vad jag kan.
Hur är annars Raleigh som hockeystad?
— Hockey är inte direkt största sporten där. Collegebasketen är överlägset störst och tilldrar sig det största intresset från invånarna i stan. Sedan är amerikanska collegefotbollen rätt stort.
— Det var ändå ett större intresse kring laget den här säsongen jämfört med den förra. Jag hoppas dom bygger vidare på det och hypar laget ännu mer nästa säsong. Om vi kollar på publiksiffrorna så hade vi halvfullt under större delen av säsongen, vilket är lite tråkigt. Man vill ju spela inför fullsatta läktare.
— Jag tycker ändå att vi hade en bra kärna av supportrar. Det är runt 7-8 000 som är väldigt trogna, kommer till varje match och är högljudda. Dom stöttade verkligen i både medgång och motgång.
Lucas Wallmark 175 matcher, 23 mål och totalt 59 poäng mellan 2016 och 2020
Viktor Stålberg 57 matcher, 9 mål och totalt 11 poäng säsongen 2016/17
Klas Dahlbeck 76 matcher, 3 mål och totalt 11 poäng mellan 2016 och 2018
Marcus Krüger 48 matcher, 1 mål och totalt 6 poäng säsongen 2017/18
Anton Forsberg Från 2019. Fortfarande aktiv
