- “Mr HV71"
- “Höfttacklingarnas okrönte mästare”
- “Enligt många Skellefteå AIK:s bästa spelare genom alla tider”
- “En av svensk hockeys stora pionjärer när det kommer till spel i NHL”
Just nu: Testa Hockeysverige Plus hela sommaren - för en krona.{{ PAYWALL LIMIT }}
75: Kjell Svensson
Världsmästare 1962 i Denver, Colorado och en av svensk hockeys mest uppskattade och bästa målvakter genom alla tider. Från Åkers IF, men spelade större delen av sin karriär i Södertälje SK. Gjorde även ett par säsonger i AIK och en i Tabergs SK. Var under två säsonger Svensk Förbundskapten, men hade även en lång och framgångsrik som tränare i SSK. Spelade totalt fem VM och två OS. Sveriges All Star team 1960, 1961, 1963 och 1964.
” – Jag flyttade från Åkers Styckebruk då jag var 15 år eftersom jag bara gick en sjuårig folkskola. Sedan flyttade jag till Södertälje eftersom jag ville spela ishockey, berättar den idag 84-åriga före detta stormålvakten då vi ses för en intervju på ett café i centrala Södertälje.
– I Åkers hade vi bara kärr och små sjöar vi kunde åka på. Det fanns även en isbana, men där kunde vi inte åka innan det blev riktigt kallt.
– Jag flyttade hit till Södertälje eftersom jag var idrottsintresserad, men min pappa att vad jag än gjorde så måste jag lära mig någonting. Då skrev han in mig som 15-åring på Scania-Vabis industri och yrkesskola, som det hette på den tiden. ”
74: Anders Kallur
Från Falu IF. Via IF Tunabro kom han till MoDo AIK 1974. Gjorde därefter två säsonger med Södertälje SK och en med Djurgårdens IF innan han 1979 åkte över till New York Islanders. Vann fyra Stanley Cup med Islanders innan skador tvingade honom att avsluta karriären. Spelade ett Canada Cup, men fick aldrig chansen att spela VM eller OS. Vinnare av Guldpucken 1979.
”Namnet Kallur förknippas numera med friidrott i idrottsvärlden. Susanna och Jenny Kallur, som växte upp nära Lugnets friidrottsanläggning i Falun, har blivit folkkära i klass med Björn Borg, Ingemar Stenmark och Carolina Klüft. Systrarna Kallurs pappa är som vi alla vet en av svensk ishockeys stora spelare, nämligen Anders Kallur.”
73: Fredrik Modin
Från Njurunda SK utanför Sundsvall. Via spel i Sundsvall/Timrå IK kom han till Brynäs IF 1994. Efter två säsonger i Gävle åkte han över till NHL där han kom att spela 14 säsonger. Representerade i NHL Toronto Maple Leafs, Tampa Bay Lightnings, Columbus Blue Jackets, Calgary Flames, Atlanta Thrashers och Los Angeles Kings. Stanley Cup-vinnare med Tampa 2004. Världsmästare 1998. OS-guld 2006. VM:s All Star team 2005. Spelade fyra VM, två OS samt ett World Cup.
”Det var säsongen 2003/04 han med sitt Tampa Bay Lightning vann Stanley Cup-finalen mot Calgary. I en intervju för OLD SCHOOL HOCKEY, som publicerades på hockeysverige.se i augusti 2021, berättade han om Stanley Cup-vinsten.
– Det här var min femte säsong i Tampa. Året innan hade vi åkt ut mot New Jersey i kvartsfinal som sedan vann alltihop. Vi hade ett ungt lag, men fick då bekräftelsen att vi också är nära. Samtidigt kan nära vara väldigt långt bort. Vi gav ändå New Jersey en match. Det här var under deras storhetstid då dom var riktigt bra.
– Säsongen därpå… Jag tror alla prickade in sin bästa säsong. Brad Richards klev fram och var hur bra som helst. Martin St. Louis som ingen hade trott på fick mer och mer förtroende och sprang i väg i sin utveckling.
– Vi hade ett riktigt bra lag som tillsammans blommade ut under några år och var väldigt, väldigt bra.
Hur ser du tillbaka på säsongen?
– När säsongen startade var det 80 matcher framför oss och man tittade inte så långt framåt. Man tog match för match. Vi tog oss till slutspel och det var då allt började.
– Vi kände oss kanonstarka. Mötte Islanders i första rundan. Vi vann den serien med 4–1 och fick en bra start. Vi mötte Montréal i andra rundan och sedan Philadelphia i konferensfinalen som gick till sju matcher.
– Helt plötsligt var vi där och skulle möta Calgary som inte många heller trott skulle vara där. Där blev det lite tuffare och slutspelet då var inte riktigt som idag, säger Fredrik Modin med ett leende och fortsätter:
– Samma sak där, att när man är mitt uppe i det… Det är inte som nu då vi sitter och tittar tillbaka på vad som hände.
Kan du fortfarande känna känslan när slutsignalen går och ni vunnit sista finalen med 2–1?
– Ja, det kan jag göra. Jag tror att det handlar om att dom kör mycket repriser. Speciellt nu när Tampa har vunnit igen.
– Just sista minuterna. (Dave) Andreychuk tar en utvisning. Jag och Brad Richards var inne för att döda sista minuterna i ”game 7”. Dom kommer till anfall… Jag ser det här framför mig eftersom jag sett det så ofta på TV. Det är några sekunder kvar och vi kommer tillbaka in i egen zon ”Varför åker jag dit bort för, jag måste stanna här”, skrattar Modin och fortsätter:
– Det löste sig och vi lyckades vinna den sista matchen. När signalen gick, vi åkte ner och blev en stor grupp bakom målet. Vi som var på isen, jag ”Richie” och ett par till hamnade i hörnet… Vilken känsla.
Lika mycket lättnad som lycka?
– Ja, precis så var det. Jag har fått frågan om hur jag kände inför ”game 7” hemma. Jag och Martin St. Louis delade rum. Vi var rumskompisar under alla mina år där.
– Normalt går man till rinken på morgonen. Där har man lite uppvärmning på is. Nu minns jag inte om vi hade det. Antagligen var det frivilligt. I alla fall brukar man tejpa lite klubbor, gå tillbaka till hotellet, käka för att sedan ta sig en liten ”nap” i två timmar innan man går tillbaka till hallen.
– Jag kommer ihåg att jag låg i ena sängen och skruvade på mig. Jag kunde inte somna. Sedan vänder jag mig om, öppnar ögonenen och tittar på Martin. Han låg också och vred på sig.
– “Kan du inte heller sova?”
– "No. Let’s go!"
– Vi klev upp, gick ner till rinken i stället och var där tidigt som fanken innan match. Just den där lättnaden vi kom att känna eftersom vi visste att det var ”game 7”. ”Ikväll kommer det vara över oavsett om vi vinner eller inte”. Det var skönt på något vis att slippa bära på det där längre.
Och nu har du en ring.
– Ja, den är på banken och ingen kan ta den ifrån mig.”
72: Stefan Persson
Från Piteå IF. Värvades till Brynäs IF 1973 där han var med om att vinna två SM-guld. Spelade därefter för New York Islanders mellan 1977 och 1986. Avslutade sedan med några säsonger i Borås HC. Spelade ett VM och ett Canada Cup.
– Första gången jag hörde något om Islanders var när jag draftades 1974. Det var mitt i natten som Des Moroney ringde mig och sa på sin amerikansk-svenska att jag var draftad. Des var kompis på något vis från tiden i Kanada med klubbens coach Al Arbour. Jag förstod väl inte riktigt vad det handlade om och var nog heller inte först medveten om vem det var som ringde. Morgonen efter var det bara att gå upp och slå i kartboken för att se vart i USA Long Island låg.
– Efter VM 1977 i Wien fick jag höra att Islanders hade haft en scout på plats för att studera mitt spel och på den vägen hamnade jag och Göran Högosta i Islanders senare den hösten.
Bryan Trottier, Mike Bossy, Denis Potvin, Bob Nystrom och så vidare, var dom här killarna stjärnor i NHL redan när du åkte över?
– Grejen var att när jag kom över var Islanders lite som Brynäs var då jag kom dit. Bossy kom samma år, men Clark Gillies, Bob Bourne, Denis Potvin och några ytterligare hade kommit redan åren innan. Resten var ganska gröna spelare. Alla var visserligen talanger, men framför allt jobbade Al Abour med att utveckla oss.
– Alla trodde att vi skulle lyckas vinna Stanley Cup redan 1979, men den semifinalserien där vi blev utslagna av New York Rangers gjorde att vi i stället började ställa ännu högre krav på varandra. Även om vi var ligans bästa lag krävdes det andra saker för att vinna Stanley Cup. Många gapade och skrek på oss efter att vi blivit utslagna, alla skulle sparkas. Al Arbour körde otroligt hårt med oss under två, tre sommarmånader det året. Då tyckte vi att Al var pest, men efteråt förstod vi att han ville få oss att förstå vad som krävdes av oss.
New York Islanders vann Stanley Cup 1980, 1981, 1982 och 1983.
– Vi hade killar som verkligen jobbade stenhårt och visade en stor ödmjukhet. Samtidigt gjorde vi några bra drafts som gjorde att alla bitar föll på plats. Under grundserien 1979/80 var vi inte speciellt bra, men när det började dra ihop sig till finalspel i april visade alla karaktär. Alla kände att nu jäklar är det vår tur att vinna Stanley Cup.
Kan du klä ord på känslan när Bob Nystrom avgjorde den sjätte finalen mot Philadelphia Flyers 1980 och det blev klart att ni vunnit Stanley Cup?
– Jag var tydligen på isen då, men var på väg att byta. Just att jag var på isen har jag inget minne av själv. Det jag minns är att jag hänger på ryggen på någon av våra spelare, allt bara blixtrar i huvudet och jag liksom alla andra bara skriker.
– Känslan? Den är svår att beskriva, men antagligen lättnad att det äntligen var över. Vi hade jobbat så länge och så hårt tillsamman och nu var vi äntligen där.
– Jag har sett en bild på mig själv från omklädningsrummet efter den finalen där jag sitter med full utrustning och en öl i handen. Den känslan av lättnad som jag kände då minns jag än idag.
71: Fredrik Stillman
Mr HV71. Debuterade i klubbens A-lag 1983. Spelade sin sista match i HV71-tröjan säsongen 2000/01. Gjorde även två säsonger i Berliner Capitals. OS-guld 1994. Världsmästare 1991 och 1992. Svensk Mästare 1995. Spelade totalt fem VM och två OS. Är idag assisterande coach i AIK.
” Själva debuten minns jag faktiskt inte, men jag minns hur stort det var att som 15-åring lyftas upp och träna sommarträning med A-truppen. Självklart var det en dröm att senare få debutera i A-laget, men jag tror inte riktigt jag förstod då hur stort det var.”
70: Stefan Liv
Pappa till Herman liv. Killen i kassen med en vinnarskalle som få. Vann OS-guld 2006. Vann tre SM-guld med HV71 och Guldpuckvinnare 2008. Moderklubb: HC Dalen, men tillbringade större delen av sin karriär i HV71. Spelade även en säsong för Detroit Red Wings farmarklubb, Grand Rapids Griffins, men även en säsong i Sibir Novisibirsk. Avled i en flygolycka 2011 då han skulle inleda en säsong med Lokomotiv Yaroslavl. Sspelade sex VM samt två OS. Vinnare av Guldpucken 2008. Årets målvakt 2002. Elitseriens All Star team 2008.
69: Raimo Helminen
En av Finlands mest meriterade spelare. Vann två guld i Finland, ett guld i Sverige, men framför allt var han med i finska VM-guldlaget 1995. Vann Guldhjälmen i Finland 1998. Från KooVee och Ilves. Kom via spela i bland annat New York rangers, Minnesota North Stars och New York Islanders till Malmö IF 1989. Gjorde sju säsonger i Malmö innan han avslutade med tolv säsonger hemma i Ilves. Uttagen i SM-liigans All Star team tre gånger. Spelade totalt elva VM, sex OS, ett Canada Cup och ett World Cup.
”Curre Lindström var viktig för det här guldet. Han kom inte med lite nya idéer och så vidare. Det var kul att det kom en tränare utifrån och som just kom in med nya idéer. Alla lyssnade och vi tog till oss vad han sa.
– Vi hade också ett riktigt bra lag. Det hade kommit fram många nya unga spelare samtidigt som dom äldre spelarna var bra under turneringen. Bland annat så slog Saku Koivu, Jere Lehtinen och Ville Peltonen igenom då.
Hur upplevde du din turnering?
– Jo, jag hade en bra turnering och fick mycket istid samtidigt kanske jag inte gjorde så mycket poäng. Jag tror att det blev sju eller åtta poäng, jag är inte riktigt säker (ett mål och totalt åtta poäng).
När förstod du under VM-finalen att det blir guld till Finland?
– Inte innan slutsignalen. Kanske sista fyra, fem minuterna kunde jag känna att guldet var vårt. Jag minns att det var många finnar på läktaren och en bra stämning, men jag vet faktiskt inte hur dom fick tag på biljetter, skrattar Raimo Helminen.
– Efter finalen åkte vi till Sergels Torg. Det var väldigt mycket folk där och mötte oss, även många svenskar vilket var konstigt tycker jag men väldigt kul.”
68: Joakim Lindström
Enligt många Skellefteå AIK:s bästa spelare genom alla tider. Komplett som hockeyspelare. Vunnit Guldhjälmen tre gånger, Svensk Mästare två gånger, Årets forward två gånger, uttagen i Sveriges All star team en gång. Via MoDo HK:s där Lindström inte riktigt hade en ordinarie plats åkte han 2005 över till Columbus Blue Jackets organisation. Tog klivet över till Phoenix Coyotes 2999 och säsongen efter vidare till Torpedo Nizhny Novgorod. Mellan 2010 och 2023 spelade han för Skellefteå AIK, Colorado Avalanche, St. Louis Blues, Toronto Maple Leafs och SKA St. Petersburg. Spelade två VM och ett OS.
67: Mika Zibanejad
NHL-stjärna och discjockey. Har rötterna i Iran, men född och uppväxt i Stockholm. Har Hammarby IF som moderklubb, men spelade både i AIK och Djurgårdens IF innan han 2009 åkte över till Ottawa Senators. Trejdades 2016 till New York Rangers där han idag är assisterande lagkapten. Avgjorde Junior-VM finalen 2012. Världsmästare 2018.
66: Håkan Wickberg
Son till Brynäs IF legendariske ledare, Thure Wickberg. Spelgeni som sägs ha förmågan att tänka ett steg före alla andra på isen. Var 14 år då han debuterade i Brynäs A-lag 1958. Spelade i Brynäs till och med säsongen 1974/75. Avslutade därefter med en säsong i Falu IF. Spelade sex VM och två OS.
Håkan Wickberg avled 2009
”Torsdagen den 17 januari 1974 spelade Brynäs match mot Timrå. Brynäs vann med 7-3. Efter matchen stod Thure Wickberg och pratade med dåvarande förbundskaptenen Kjell Svensson och journalisten Keb Eriksson en stund innan han skulle vidare till en TV-intervju med Mac Gänger.
Thure Wickberg hade haft problem med hjärtat tidigare och när han lämnar Svensson och Eriksson för att gå dom sista metrarna upp till Gänger faller han ihop efter en hjärtattack. Han kördes till Gävle Sjukhus där han senare under kvällen avled.
Det måste ha varit oerhört tufft när pappa gick bort.
— Visst var det så men det är så många år sedan nu…
— Fast jag minns att klubben inte ville att jag skulle spela matchen efter mot Leksand. Jag själv ville inget hellre än att spela. Visst blev inte säsongen sig lik efter pappas bortgång och Leksand blev svenska mästare i stället det året. Men om det hade med pappas bortgång att göra vet jag faktiskt inte.”
65: Calle Johansson
Storbacken från Kungsbacka som blev Svensk Mästare med IF Björklöven 1987 samt VM-guld både 1991 och 1992. Spelade även elitseriehockey för Västra Frölunda IF. Spelade 1110 NHL-matcher under 17 säsonger. Representerade Buffalo Sabers, Washington Capitals och Toronto Maple Leafs. World Cup All Star team 1996. NHL All Rookie team 1988. Årets Junior 1987. Spelade två VM, ett Canada Cup, ett World Cup samt två OS.
” Vad var nyckeln till att ni vann SM-guldet?
- Att våra bästa spelare, Tore Ökvist, Peter Andersson, L-G Pettersson, Matti Pauna, Lasse Karlsson och så vidare, var bäst och bara dominerade. Vi andra blev bättre tack vare dom.
– Tore Ökvist var inte bara teknisk. Han var elak också. En riktig gris på isen ibland, lite som Dale Hunter. När domaren tittade bort kunde han sticka någon i knävecket så han blev liggande. Jag älskade Tore för den grejen. Han gick aldrig och gömde sig utan tog också skit och åkte på många smällar.
– Jag beundrar verkligen honom som hockeyspelare. Om Tore spelat idag hade han tjänat tio miljoner dollar om året i NHL. En helt underbar människa.”
64: Ulf Dahlén
Liksom vännen, Calle Johansson, Svensk Mästare med IF Björklöven 1987. Världsmästare 1998. Från Östersunds IK. Via Björklöven åkte han över till NHL och New York Rangers 1987. Spelade totalt 14 säsonger i NHL. Spelade även för Minnesota North Stars/Dallas Stars, San José Sharks, Chicago Black Hawks och Washington Capitals. Gjorde även två säsonger för HV71 mellan 1997 och 1999. Årets Junior 1985. VM:s All Star team 1993. Elitseriens All Star team 1998. Vinnare av Guldpucken 1998. Spelade fyra VM, två OS, ett Canada Cup samt ett World Cup. Pappa till Jonathan Dahlén.
”Jag hade trejdats från San José till Chicago och den sommaren bytte organisationen General Manager (Bob Pulford till Bob Murray). Han som tog över hade varit chefsscout och jag märkte direkt att han ville få in många av spelarna som han tidigare hade listat. Därför spelade jag nästan ingenting på träningslägret.
– Klubben sa att man skulle försöka byta bort mig, men eftersom jag inte spelade på lägret var mitt värde väldigt lågt och jag hade dessutom två år kvar på kontraktet. Jag väntade i fem eller sex veckor på att något skulle hända. I samma veva blir min fru gravid med vårt andra barn. Hon fick knappt flyga, men vi åkte i alla fall hem till Sverige. Sedan blev det två säsonger i HV 71.”
63: Anze Kopitar
Den idag 35-åriga slovenen har gjort mest avtryck i NHL där han spelat 17 säsonger. Så här långt har det blivit 1 292 matcher. Sedan han kom över till NHL 2006 har han bara representerat Los Angeles Kings dör han idag är lagets kapten. Kopitar spelade två säsonger för Södertälje SK innan NHL-resan, men valde även spel med Mora IK under lockouten 2012/13. Räknas idag som en av Kings riktigt stora spelare sett till alla tider. Har spelat ett OS, sex VM och ett World Cup.
62:Anders Carlsson
”Masken” kallad. Från Gävle GIK, men fick sitt genombrott i hockeyrinken under sin första vända i Brynäs IF. Var då med om att vinna SM-guld 1980. Lämnade 1984 för Södertälje SK där han fick vara med om att vinna ett andra SM-guld. Gjorde därefter tre säsonger i New Jersey Devils innan han återvände till Brynäs där han 1993 var med om att vinna ytterligare ett SM-guld. Gjorde även en säsong i Team Boro HC, en i Västerås IK och sex säsonger i Leksands IF innan han avslutade karriären på isen. Har efter det jobbat som sportchef i Leksands IF och Rögle BK. Har även jobbat inom Brynäs organisation där han idag är assisterande tränare. Världsmästare 1987 och 1991. Sveriges All Star team 1986. Spelade sex VM och ett Canada Cup.
”Jag fick faktiskt ärva det namnet (Masken) av en kompis. Det var så här att vi skulle springa runt en sjö med fotbollslaget som jag spelade för då. Vi var väl runt fjorton år och det var inga tränare med. Då fick jag och en kompis för oss att ta av oss kläderna och gena över sjön. Det här upptäckte killarna i laget och då började dom kalla min kompis för ”Masken”
- Året efter slutade min kompis med fotbollen och i stället började killarna i laget kalla mig för ”Masken”.
61: Nils Johansson
Det sades att ”Nicke” Johansson kunde spela 60 minuter i matcherna med Alfredshems IK bara han fick dricka lite vatten vid avblåsningarna. Var med då hemmaklubben Alfredshem bytte namn efter sponsorn Mo-Domsjöverken till MoDo AIK. Lämnade MoDo 1970 för spel under fem säsongen med Färjestad BK. Gjorde därefter fyra säsonger som spelande tränare för Hanhals IF. Världsmästare 1962 i Denver, Colorado. Vinnare av Guldpucken 1964. Rinkens Riddare 1971. Spelade sju VM samt två OS.
”Av alla fina hockeyminnen från MoDo vilket värderar du högst?
– Det måste bli när vi gick upp i division ett första gången, 1958. Vi fick då äntligen konstfruset till sandgropen vid Kempevallen så vi nu kunde träna ordentligt. Det var ett fantastiskt lag vi hade då och alla visade en fin klubbkänsla.
Det var också ”Nicke” Johansson som satte den avgörande pucken då Alfredshem gick upp 1962. Med tre sekunder kvar av kvalmatchen mot Mora fick han en passning. Backkollegan Sten Olsén skrek så högt han kunde ”skjut Nicke”. ”Nicke” sköt och med det skottet gjorde han 3-2.”
60: Tommy Söderström
Världsmästare 1991 och 1992. En av svensk ishockeys stora målvakter. Från Älta IF där han prisats av en Allsångsledare som under många år höll till på Skansen. Spelade i elitserien för Djurgårdens IF mellan 1989 och 1992 samt 1997 till 2000. Vann tre SM-guld i Djurgårdströjan. Gjorde mellan 1992 och 1997 fem säsonger i NHL där han representerade Philadelphia Flyers och New York Islanders. Blev i Islanders första helsvenska målvaktsparet i NHL. Spelade tre VM, två OS, ett World Cup samt ett Canada Cup. Årets Rookie i elitserien 1990. Vinnare av Guldhjälmen 1998.
” Första minnet från Älta IP? Det är nog från då vi spelar final i något som hette Älta Trophy och ”Lasse” Berghagen var där och delade ut priset. Jag kan väl ha varit nio år eller något åt det hållet.
– Där borta låg rinken säger Söderström och pekar bort förbi fotbollsplanen och bort mot parkeringen och nya tennishallen. Nu finns det ingenting kvar av just den.
Fick du något som kunde liknas vid en målvaktsutbildning under åren i Älta?
– Här var det en kille, jag tror hette Göran, som var nere och körde lite målvaktsträning ibland. Han var väl egentligen tränare för A-laget.
– När jag var femton eller sexton år flyttade jag över till Djurgården. Där fick jag Thomas Magnusson som målvaktstränare och han har jag att tacka för mycket. Utan hans hjälp hade jag aldrig kommit till NHL.”
59: Thommie Bergman
En av svensk hockeys stora pionjärer när det kommer till spel i NHL. Efter spel i IFK Munkfors, IF Karlskoga/Bofors 63, Södertälje SK och Västra Frölunda IF åkte han över till NHL och Detroit Red Wings 1972. Han spelade i Kanada och USA till och med säsongen 1979/80. Då hade han även spelat i WHA för Winnipeg Jets. Klev aldrig undan i en närkamp och säsongen 1975/76 drog han på sig 111 utvisningsminuter, varav flera minuter på botbänken kom efter fighter. Spelade 1980/81 för Västra Frölunda och mellan 1981 och 1983 för Södertälje innan han avslutade karriären som spelare. Avco Cup (WHA) 1976 och 1978. Spelade två VM, ett OS och ett Canada Cup.
”Hur minns du första dagen på träningslägret med Detroit Red Wings?
– Jag minns att jag hade nummer 89 på min träningströja och vi var 89 spelare på lägret. Detroit hade ju tre lag då. Ett i NHL, ett i AHL och ett i ytterligare en annan liga. Trots att jag hade varit med redan tidigare vid rookie-campen fick jag spela samtliga träningsmatcher med Detroit innan säsongen.
– Jag hade faktiskt inga problem med att kallas för ”Chicken Swede” eller liknande eftersom jag kunde slåss och spela det spel som krävdes i NHL redan från början.”
58: Håkan Södergren
Var en betydligt bättre hockeyspelare än sångare även om han legat på Svensktoppen med ”Nu tar vi dom”. Från Rosersbergs IK, men kom redan som junior till Djurgårdens IF. Spelade i klubbens A-lag mellan 1977 och 1991. Vann under den perioden fura SM-guld, blev världsmästare 1987 och vinnare av Guldpucken 1987. Avslutade karriären med en säsong i Huddinge IK. Spelade fem VM, två OS samt ett Canada Cup.
” Vem är den ledare som har betytt mest för dig för din utveckling som hockeyspelare?
— Det vore direkt elakt att plocka ut en ledare som den som betytt mest. Alla ledare jag har haft genom åren har haft sin betydelse för mig som hockeyspelare. Om jag ska välja tre så får det bli ”Leffe” Boork, för han förändrade min inställning till ishockeyn, ”Curre” Lindström som jag alltid kommit bra överens med och som är en bra vän, samt ”Bosse” Eriksson, Thomas Erikssons pappa, som tränade oss under våra år som juniorer i Djurgården.”
57: Johan Davidsson
Har vunnit fyra SM-guld med sin moderklubb, HV71. Har även vunnit mästerskapet i Finland en säsong. Gjorde 17 A-lagssäsonger mellan 1992 och 2013. Hann under den perioden även med spel i NHL för Anaheim Mighty Ducks och New York Islanders samt en säsong för IFK Helsingfors och en för Espo Blues. Var kapten i HV71 mellan 2002 och 2013. Elitseriens All Star team 2003, 2004, 2007, 2008, 2010. Rinkens Riddare 2003 och 2005. Vinnare av Guldpucken 2004. Vinnare av Guldhjälmen 2009. Spelade fyra VM.
” När jag stod i Klapp och Klang första gången? Oj, bra fråga. Jag vet inte exakt när det var, men som ungdom var jag aldrig något ”superfreak” för hockeyn. Det var mera så att jag älskade att spela hockey.
– Visst var jag på matcherna när jag var ung, men det var mest för att man hängde med polarna eftersom dom tyckte att det var så himla kul. Jag tror att mina första minnen från att se på hockey i Rosenlundshallen är från sexårsåldern. Inte så att jag stod mitt i klacken för det vågade man inte med tanke på den längden man hade då. Man stod väl någonstans i utkanten av klacken.”
56: Thomas Gradin
Bror till Peter Gradin. Från Långsele AIF, men gick via MoDo AIK till AIK 1976. Var en av svensk hockeys största talanger under 1970-talet och fick 1978 chansen att åka över till NHL för att spela med Vancouver Canucks. Spelade åtta säsonger i klubben innan han avslutade NHL-resan med en säsong för Boston Bruins. Gjorde därefter tre säsonger i AIK och ett kort inhopp hos Dan Hobér i Västerås IK innan han avslutade karriären. Var den som jobbade in så bröderna Daniel och Henrik Sedin kom till Canucks. Årets Junior 1975. Spelade ett VM samt två Canada Cup.
Hur minns du första dagen i Vancouver?
– Att jag gick naken in i bastun (skratt). Vi hade träningsläger ute på Vancouver Island. Där var det två rinkar och en simhall i mitten. Efter morgonpasset skulle vi ha eftermiddagspass klockan två. Då var det perfekt att gå in och värma upp sig i bastun klockan 12.
– Jag gick in och satte mig på handduken, men då kom det in två kvinnor. Det var inte så bra och det stod i tidningen dagen efter ”Swedish in natural ”. Det var ju en gemensambastu för kvinnor och män vilket jag inte visste.
– Jag minns också mycket väl första resan över till Vancouver från Köpenhamn som jag och Lasse Lindgren gjorde. Efter ett långt tag sa man i högtalarna att man kunde se Kanada på höger och vänster sida, men man sa inte hur långt det var kvar till Vancouver. I alla fall tog vi ner jackorna och gjorde oss klara för vi trodde att vi var framme, men då hade vi bara rest halva resan. Då förstd vi hur stort Kanada egentligen var.
55: Jörgen Pettersson
Om vi ska tala om underskattade svenska spelare i NHL skulle Jörgen Pettersson ligga högt upp på listan. Var under åren i St. Louis Blues, 1980 till 1985, en av lagets stora stjärnor. Spelade även en säsong i Hartford Whalers/Washington Capitals. Debuterade för Vöstra Frölunda IF 1973 och gjorde sin sista säsong i klubben 1989/90. Avslutade sedan med spel för Hanhals IF, Härryda HC samt Kungsbacka HC. Spelade ett VM samt ett Canada Cup.
”NHL-debuten glömmer jag aldrig. Det hade gått jättebra på träningslägret, men när vi sedan kom hem och skulle möta Hartford i premiären fick jag inte byta om. Jag fick inte spela i andra matchen heller, men sedan skulle vi åka ut på en roadtrip till New York för att möta Islanders och Rangers.
– Jag skulle få spela andra matchen på roadtrippen och fick alltså inte spela mot Islanders. Dagen efter skulle vi möta Rangers och då sa coachen till mig att jag skulle få spela den matchen. Bara det här att få gå från Waldorf Astoria där vi bodde till Madison Square Garden för att värma upp var kul bara det. I första bytet får jag pucken sätter den i krysset till 1-0 och vi vinner med 2-1. Blues hade inte vunnit där på tretton år innan.
– Sedan spelade jag i fjärdekedjan länge. Jag kom ihåg att vi spelade i Boston och mina föräldrar hade kommit över och kunde se matchen på tv. Det var första matchen jag spelade i tredjekedjan med Blake Dunlop och Wayne Babych. Vi vann med 5-2 borta i den lilla rinken och jag gjorde två mål.
– Det var ju så att jag var fjärdecenter, men varje gång jag hoppade in gjorde jag mål och jag gjorde 37 mål på 67 matcher under min första säsong. Det slutade med att efter säsongen var vi den tredje bästa kedjan i hela NHL, jag, Wayne och Blake.”
54: Joel Lundqvist
Tvillingbror med Henrik Lundqvist. Från Järpens IF, men har under åren blivit Mr. Frölunda. Debuterade i klubbens A-lag 2000/01 och spelade sin sista match tidigare i vår. Var lagets kapten från 2009 till 2023. Gjorde även tre säsonger i Dallas Stars mellan 2006 och 2009. Världsmästare tre gånger. Svensk Mästare fyra gånger. Årets forward 2019. Spelade sju VM samt ett OS.
”Henrik Lundqvist:
- Vi spelade mot varandra tre gånger, men han gjorde inget mål, vilket bara var tur. Det var viktiga matcher för oss båda och såklart väldigt speciella.
- Jag kommer framför allt ihåg första matchen. Innan hade vi alltid spelat tillsammans och i samma lag. Det hade aldrig slagit mig att jag en dag skulle spela mot honom, men så blev det under hans första säsong i Dallas och min andra i New York. Det var nervöst, men kul också.”
53: Bert-Ola Nordlander
Från Wifsta/Östrands IF där han var bästa kompis med ”Eje” Lindström och Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg. Placeringssäker och ett temperament som fick medspelarna att ducka då deras lag låg under och ”Ola” inte var nöjd med deras prestationer. Världsmästare 1962 i Denver Colorado. Guldpuckvinnare 1967. Sveriges All Star team 1961, 1962, 1963, 1968, 1969 och 1971. Spelade sju VM och fyra OS.
”Bert-Ola Nordlander debuterade för Wifsta/Östrands IF mot Gävlelaget IK Huge.
– Jag var 15 år då och jag minns matchen väl. För det första skulle jag debutera i matchen innan, men det fick jag inte för mina föräldrar eftersom dom tyckte att det var för hårt.
– Innan matchen mot Huge hade jag varit nere och gjort ren banan. ”Eje” och jag bodde så att vi hade ett stenkast ner till planen. Så jag sprang hem, upp på rummet, tog bagen och sprang förbi mamma och pappa och sa att jag skulle spela. Dom blev tvungna att klä på sig och gå ner för att titta.
– Både ”Eje” och jag spelade forward i juniorerna. Jag hade aldrig spelat back tidigare. Det fanns inget pojklag i Wifsta/Östrand utan jag hade bara spelat fyra juniormatcher innan den här matchen. Då säger ledarna att det fattas backar:
”Du, Bert-Ola, kan ju åka skridskor baklänges kan du spela back idag?”
”Ja, för farao”, svarade jag.
– Den jag skulle spela med kom inte i tid så då fick ”Eje” och jag spela back ihop i den här matchen. Efter den matchen spelade vi forwards i juniorerna och backar i A-laget. Jag hade också en back som idol och som spelade i Hammarby, Åke "Plutten" Andersson. Jag hade sett honom en gång då han spelade en träningsmatch mot Wifsta/Östrand. Som back bröt jag ofta med klubban och det gjorde ”Plutten” också.
Var det just brytningarna med klubban som gjorde att du ofta fick agera målvakt på straffar i matcherna?
– Det var väl en lite konstig grej. Jag var ju fotbollsmålvakt och jag hoppade in på en straff i en hockeymatch och tog den. Av elva straffar som jag stod tog jag tio. Idag skulle det aldrig ha gått eftersom man hade skjutit ihjäl mig.
– Det var så att man måste stå inne i målgården, men då dom började med pucken fick jag åka ut. Jag styrde straffskytten så att jag fick dom att gå åt ett håll. Då kastade jag mig och slog undan pucken med klubban.”
52: Niklas Andersson
Son till Ronny Andersson. Bror till Mikael Andersson. Pappa till Lias och Noah Andersson. Från Kungälv/Ytterby HK. Flyttade till Västra Frölunda HC som junior där han som 16-åring debuterade i klubbens A-lag. Lämnade för spel i Nordamerika 1991 där han hade en lång resa pendlande mellan AHL, IHL och NHL. I NHL representerade han Quebec Nordiques, New York Islanders, San José Sharks, Nashville Predators och Calgary Flames. Återvände till Frölunda 2001 och spelade där till 2011 då han avslutade karriären. Var en stor överraskning då han som 20-åring blev uttagen att spela Canada Cup 1991. Vann två SM-guld. Årets Junior 1991. Elitserien All Star team, vinnare av Guldhjälmen och Guldpucken 2003.
” Det var en chock för mig att komma med till Canada Cup. Jag satt vid radion för att lyssna om Micke skulle komma med, men då hörde jag mitt namn i slutet också. Jag tror att det handlade om att man, precis som i dag, ville ta med några för att få erfarenhet inför framtiden. Det var nog aldrig tänkt att jag skulle gå in och göra skillnad.
– Jag var ombytt i alla matcher, men jag spelade inte så mycket. Det var fantastiskt att sitta där och vara en del av den här turneringen. Det var hur stort som helst och jag minns att jag hoppades att Börje Salming skulle få vara med på line-upen, men det blev inte så. Det vågade dom inte göra om det misstaget igen.
– Jag fick spela med många av spelarna jag hade sett upp till, även mot i motståndarlagen. Pappa hade en bensinstation då och han hade en kund som hade Sky Sport. Där var det mycket Edmonton Oilers så jag hade sett mycket NHL om och om igen på videoband som det var vid den här tiden. Så visst var jag lite starstruck, så var det.”
51: Niklas Kronwall
Höfttacklingarnas okrönte mästare. Att bli Kronwalled” var inget motståndarna i NHL såg fram emot. Från Järfälla HC, men fick sitt genombrott i Djurgårdens IF i början av 2000-talet. Åkte över till Detroit Red Wings 2003. 15 säsonger och 953 matcher senare avslutade han sin tid i klubben, NHL och på isen. Vann Stanley Cup en gång, ett VM-guld samt ett OS-guld. Lägg därtill två SM-guld med Djurgården. Årets Junior 2001. VM:s All Star team 2005 och 2006. VM:s bästa back och värdefulla spelare 2006. Spelade fyra VM samt ett OS. Bror till Staffan Kronwall.
Bilder: Stickan Kenne, Ronnie Rönnkvist, Jessica Ström, Bengt Lundholm & Arkiv.
