- Han toppar listan: “Den meritlista är svårslagen”
- "Historisk både som spelare och Förbundskapten"
- "Få svenska spelare har fått en sådan respekt med sig i NHL"
- “Sveriges bästa målvakt genom alla tider”
- “En av våra största ledare både på och vid sidan av isen”
Idag avslutar vi rankingen av i mina ögon Sveriges 500 bästa eller mest värdefulla spelare genom alla tider. Givetvis har jag antagligen glömt någon eller så tycker jag inte som alla andra. Vad vet jag? I alla fall har vi valt att göra genomgången av spelare alltifrån 1922 till 2023, alltså över 100 år av hockeynostalgi, som en hyllning till svensk ishockey. Vem vet hur den här listan ser ut om tio år? Då kanske vi hitta nya spännande namn som kommit fram och leder Tre Kronor och NHL. {{ PAYWALL LIMIT }}
25: Roland Stoltz
Från Gröndals IK via Atlas Diesels IF till Djurgårdens IF 1955. Blev kvar i Djurgården till och med säsongen 1969/70. Gjorde därefter någon säsong som spelande tränare för Mälarhöjdens/Västertops IK. Vann sju SM-guld med Djurgården. Världsmästare 1957 och 1962. Sågs ofta i backpar med goda vännen Lasse Björn. Räknas som en av Europas bästa backar genom alla tider. Vinnare av Guldpucken 1959. Rinkens Riddare 1966. Mycket uppskattad som expertkommentator åt främst Lars-Gunnar Björklund och Arne Hegerfors efter karriären. Spelade nio VM och tre OS.
Roland Stoltz avled 2001.
”Det är sällan som vi har skickat ett så nederlagstippat och utskällt lag till en VM-turnering som det lag vi skickade till Moskva 1957. Det fanns inte ens en radioreporter på plats så när den nu klassiska finalen mellan Sovjet och Sverige spelades inför 50 000 åskådare på gigantiska Leninstadion var det Tidningarnas Telegrambyrås Rune Sundqvist, då stationerad i Moskva, som fick referera matchen, har "Rolle" berättat.”
24: Kenny Jönsson
Bror till Jörgen Jönsson. Vann både OS 1994 och 2006 samt VM 2006 tillsammans med sin bror. Mycket uppskattad för sin lojalitet på och vid sidan av isen, men kunde även säga ifrån när det så behövdes. Från Rögle BK. Åkte över till NHL och Toronto Maple Leafs 1995. Det blev totalt tio säsonger i NHL för Jönsson där han mestadels av tiden representerade New York Islanders. Återvände 2004 till Rögle där han spelade fram till och med säsongen 2008/09. Årets Junior 1994. NHL All Rookie Team 1995. Vinnare av Guldpucken 2006. Rinkens Riddare 2008. Elitseriens All Star team 2009. Spelade sju VM, tre OS samt ett World Cup.
”Man kan väl säga att det var Gösta ”Pollenkungen” Carlsson som på 1960-talet satte Rögle på hockeykartan. Han låg bakom en satsning där klubben tog hit stjärnor som bland andra Uffe Sterner och Des Moroney. Efter det har traditionen och intresset för hockey levt kvar i Ängelholm.
– En annan som värvades till Rögle var Björn Elvenes. Han var pappa till bröderna Stefan, Roger och Tord Elvenes. Roger och Stefan är visserligen äldre än jag, men vi bodde på samma gata så det blev naturligt att vi spelade landbandy tillsammans, eller rättare sagt, jag fick vara åskådare när dom spelade. På den vägen var det som jag började med hockey.”
23: Victor Hedman
En av våra mest framgångsrika backar vi haft, eller har, i NHL. Debuterade för moderklubben, MoDo HK, i elitserien säsongen 2007/08. Åkte 2009 över till Tampa Bay Lightnings där han nu spelat 14 säsonger och 974 matcher. Lägg därtill att han vunnit två Stanley Cup. Årets Rookie i elitserien 2009. Årets Junior 2009. Vinnare av Guldpucken 2015 och 2021. Vinnare av Norris Trophy (NHL:s bästa back 2018), NHL:s All Star team 2018. Vinnare av Conn Smyth Trophy (Slutspelets mest värdefulla spelare) 2020 och framför allt Världsmästare 2017. Har spelat tre VM samt ett World Cup.
22: Nicklas Bäckström
Son till Anders Bäckström. Från Valbo i utkanten av Gävle, men det var i Brynäs IF han blommade ut. Åkte 2007 över till Washington Capitals där han nu har spelat 16 säsonger och över 1000 NHL-matcher. Spelar oftast i samma kedja som ryske stjärnan, Alex Ovechkin. Var med och vann Stanely Cup med Capitals 2018. Världsmästare 2006 och 2017. Årets Rookie i elitserien 2006. Årets Junior 2006 och 2007. NHL All Rookie team 2008. Gagarin Cup-mästare 2013 (Dynamo Moskva). Har spelat fem VM, två OS och ett World Cup.
21: Mats Åhlberg
Avestas största spelare genom alla tider. Var med och kvalade upp Avesta BK till högsta serien 1966, men lämnade sedan för spel med Leksands IF. Där blev han kvar under hela sin karriär, vilken han avslutade 1981. Ett av våra största spelgenier genom alla tider. Spelade mestadels med Dan Söderström på ena kanten. På andra sidan sågs oftast Ulf Mårtensson, Han Jax eller Dan Labraaten. Var med om att vinna samtliga fyra SM-guld som Leksand vunnit så här långt. Var även med i det första Canada Cup som spelades. Året var 1976. Spelade även sex VM och två OS. Var dessutom nära ett proffskontrakt med Minnesota North Stars.
”Rune Mases berättar:
- Jag och Stig Påvels var ner till Avesta och tittade på en kvalmatch eftersom vi hade läst och hört mycket om Mats. Efter matchen promenerade han hem från Avestavallen med väskan hängande på ryggen. Vi följde efter honom sakta, sakta i vår bil så varken han eller någon av klubbens ledare skulle upptäcka oss. Efter någon kilometer åkte vi upp bredvid honom och frågade om han var intresserad av att spela för Leksand. Därefter blev det flera långa och mycket trevliga samtal med Mats och hans föräldrar innan han skrev på för oss.”
20: Henrik Zetterberg
Om inte skadeproblem tvingat Henrik Zetterberg att avsluta sin karriär i förtid hade han med stor sannolikhet haft flera titlar på sin C v. Nu fick det räcka med ett OS-guld, ett VM-guld samt en inteckning i Stanley Cup-bucklan. Från Njurunda SK till Timrå IK för att därefter flytta över till Detroit Red Wings 2002. Gjorde sin sista NHL-säsong 2017/18. Då hade han varit Red Wings lagkapten under sex säsonger. Årets Rookie i elitserien 2001. Elitserien All Star team 2002 och 2005. Vinnare av Guldpucken 2002. NHL All Rookie team 2003. Vinnare av Conn Smyth Trophy (NHL-slutspelets mest värdefulla spelare 2008). VM:s All Star team 2012. Spelade sex VM, fyra OS samt ett World Cup.
” Håkan (Andersson) ringde mig då draften var (1999) och gratulerade mig till att jag var draftad. Jag var i Cypern med mina kompisar då och hade egentligen ingen tanke på att det var draft.
- Han frågade om jag kunde komma över på en sommarcamp, men mitt i sommaren då jag var utomlands med mina kompisar var hockeyn det sista jag tänkte på, skrattar den blivande NHL-kaptenen och fortsätter:
- På vintern blev det mer fokus och Håkan hade en väldigt bra kontakt med spelarna. Då blev det på en helt annan nivå. Visst, jag spelade i Sverige ”men du måste göra det här för att ta ett steg till”. Det gav en kick och jag började träna ännu mer.
- Att träna har aldrig varit något problem och alltid väldigt kul. Eftersom jag jämt varit med killar som tyckte det varit roligt att träna så har vi alltid gjort det utan att vi egentligen har vetat att vi tränat.”
19: Daniel Alfredsson
Från Göteborgs IK. Via IF Mölndal Hockey kom ”Alfie” till Västra Frölunda HC 1992. Efter VM 1995 i Globen tog han chansen att åka över till NHL och Ottawa Senators. Det blev succé och han blev kvar i klubben till 2013. Avslutade därefter NHL-karriären med en säsong med Detroit Red Wings. OS-guld 2006. Svensk Mästare (lockout) 2005. Årets Rookie i NHL 1996. NHL All Rookie team 1996. Elitserien All Star team 2005. Vinnare av King Clancy Trophy 2012. Spelade sju VM, fem OS samt två World Cup.
” När Daniel Alfredsson kom över till Ottawa Senators inför säsongen 1995/96 var han ensam svensk i laget, men det upplevde han aldrig själv som något stort problem även om han var lite nervös.
– Det var nervöst såklart. När jag hade landat mötte dom upp mig på flygplatsen och tog mig till ett hotell. Först var det en rookiecamp under en vecka. Jag kände inte någon där vilket gjorde det extra nervöst. Att jag dessutom hade glömt mina skridskor hemma i Sverige gjorde inte saken bättre, skrattar Alfredsson.
– Samtidigt var det spännande och det är något speciellt med hockeymänniskor. När du kommer in i ett lag brukar dom som varit där ett tag ta bra hand om dom som kommer in nya. Det här kände jag på en gång. Speciellt Martin Straka tog ganska bra hand om mig redan på rookiecampen och hjälpte mig mycket. Han var även med på den stora campen.
Hur löste du det här med skridskorna?
– Jag fick låna ett par begagnade under rookiecampen som dessutom var två nummer för stora. Det var inte mycket annat att göra.”
18: Pelle Lindbergh
Första svenska målvakten att utses till hela NHL:s bästa målvakt. Inspirationsmålvakt med reflexer som gjorde honom till en av Sveriges bästa målvakter genom alla tider. Omkom i en trafikolycka 1995 då han var på toppen av sin karriär. Pelle Lindbergh kom fram i Hammarby IF:s led. Det var även som Division 1-målvakt i söderklubben han gjorde sin VM-debut 1979. Spelade 1979/80 för AIK. Åkte därefter över till Philadelphia Flyers. Det blev fem säsonger i NHL innan olyckan var framme. NHL All Rookie team 1983. Vezina Trophy 1985. NHL All Star team 1985. Spelade två VM, ett OS samt ett Canada Cup.
”Rolf Ridderwall:
– Det var overkligt. Jag hade växt upp med Pelle och man hade avundats honom för att han lyckades på det sätt som han gjorde. Han har krockat med bilen – ja, ja, men han är väl uppe i morgon igen?
– Jag tror att det var Mats Wennerholm på Aftonbladet som berättade om olyckan för mig efter en match eller träning. Vi satt i omklädningsrummet på gamla Hovet då han berättade att Pelle hade krockat med bilen. Då fanns ju inte nätet så det dröjde ett tag innan all information kom fram till oss i Sverige.”
17: Henrik Sedin
Från Järveds IF där han växte upp med sin tvillingbror Daniel. Debuterade i MoDo HK:s A-lag 1997. Efter hårt jobb av bland andra Thomas Gradin draftades Henrik Sedin av Vancouver Canucks i första rundan som totalt nummer tre 1999. Inför säsongen 2000/01 åkte han så över till Canucks där han idag ses som en av organisationens största spelare genom alla tider. Spelade 17 säsonger och 1330 matcher för Canucks. Snittade under NHL-karriären 0.8 poäng per match. Världsmästare 2013. OS-guld 2006. Vinnare av Guldpucken 1999. Elitseriens All Star team 2000. Årets Junior 2000. NHL:s mest värdefulla spelare 2010. NHL:s All Star team 2010, 2011. VM:s All Star team 2013. Vinnare av King Clancy Trophy 2016 och 2018. Spelade fem VM, två OS samt två World Cup.
16: Daniel Sedin
Mycket går att kopiera från broder Henriks C v. Draftades som total tvåa av Vancouver Canucks 1999. Gjorde även han 17 säsonger i Canucks och 1306 matcher. Liksom Henrik Sedin snittade han 0.8 poäng per match. Otroligt uppskattad lagkamrat som även han räknas som en av Canucks största spelare genom alla tider. OS guld 2006. VM-guld 2013. Elitseriens All Star team 1999, 2000. Årets Junior 1999. Vinnare av Guldpucken 1999. NHL All Star team 2011. Vinnare av Ted Lindsay Trophy 2011. Vinnare av King Clancy Trophy 2018. Liksom Henrik Sedin har även Daniel Sedin vunnit poängligan i NHL. Spelade fem VM, tre OS samt två World Cup.
15: Bengt-Åke Gustafsson
Historisk både som spelare och Förbundskapten. Vann två VM-guld som spelare samt ett OS och ett VM samma år som Förbundskapten. Slår man upp ”Fältherre på Wikipedia” kommer nog ”Bengans” bild upp. Från IF Karlskoga/Bofors. Via Färjestad BK och Edmonton Oilers i WHA skrev han på för Washington Capitals 1979. Flyttade hem till Bofors IK 1986 för att säsongen efter återvända till Capitals. Spelade mellan 1989 och 1993 för Färjestad och mellan 1993 och 1999 för VEU Feldkirch. Vinnare av Guldhjälmen 1990. Österrikisk mästare 1994, 1995, 1996, 1997 och 1998. Spelade fem VM, ett OS samt två Canada Cup.
” Går det att säga om VM-guldet eller OS-guldet var det roligaste att vinna som Förbundskapten?
– Nej det gör det inte egentligen. Visserligen går OS vart fjärde år och VM varje år så egentligen borde OS ligga på plus redan där. Men känslan när du står där med dessa underbara hockeyspelare som du varit med gemensamt och vunnit något med är svår beskriva. När man växer ihop i en grupp med spelare, ledare och alla kring ett lag där alla lagt ner så mycket energi så är det inte alltid så viktigt vad man vinner ”
14: Lennart Svedberg
”Lill-Strimma” kallad. Ansågs i början av 1970-talet vara amatörvärldens bästa back. Var en av första svenska spelarna som var över till Sovjetunionen för att träna under Anatoli Tarasovs ledning. ”Lill-Strimma” omkom i en trafikolycka 1972 då han krockade med en buss. Växte upp med bland andra Bert-Ola Nordlander och ”Eje” Lindström i Wifsta/Östrands IF. Spelade säsongen 1962/63 för Grums IK är Lindström var tränare. Gjorde därefter två säsonger i Brynäs IF och fyra säsonger i Mora IK. Spelade därefter för Timrå IK till den ödesdigra natten i utkanten av Sundsvall. Svensk Mästare 1964. Sveriges All Star team 1965, 1966, 1967, 1968, 1969, 1970, 1971. OS All Star team 1968. VM:s All Star team 1968, 1969, 1970.
13: Erik Karlsson
Senaste vinnaren av Victoria Stipendiet. Spelgeni och skridskovirtuos på sin backplats. Från Boro/Vetlanda HC. Gjorde en säsong i Södertälje SK innan han lockades ner till Västra Frölunda HC. Åkte 2009 över till Ottawa senators där han under Daniel Alfredssons vingar spelade till och med säsongen 2017/18. Tog dessutom över som kapten 2014 då just Daniel Alfredsson slutade. Har sedan 2018 spelat för San José Sharks. Det spekuleras för tillfället om Karlsson kommer bli kvar i San José eller om det blir en tredje NHL-organisation för honom nästa säsong. Vinnare av Norris Trophy 2012, 2015, 2023. NHL All Star team 2012, 2015, 2016, 2017, 2023. OS All Star team 2014. OS bästa back 2014. Vinnare av Guldpucken 2016, 2017, 2023. Har spelat två VM, ett OS samt ett World Cup.
12: Leif Holmqvist
”Honken” växte upp på rätt sida ”Testeboriver” som han själv brukar säga. Alltså den sidan dör Strömsbro IF håller hus. Spelade i Gävleklubben till och med säsongen 1963/64. Värvades då ner till AIK där han kom att spela till och med säsongen 1974/75. Gjorde dock en säsong för London Lions 1973/74. Spelade i WHA för Indianapolis Racers en säsong innan han avslutade med två säsonger i HV71. Gjorde några inhopp hos vännen Nils ”Nicke” Johansson i Hanhals IF 1981/82. Klassades under delar av 1960-talet som en av världens bästa målvakter. Sveriges bästa junior 1962. Sveriges All Star team 1965, 1966, 1967, 1968, 1969, 1970, 1971. Vinnare av Guldpucken 1968, 1970. Rinkens Riddare 1968. VM:s bästa målvakt 1969. VM:s All Star team 1970. Spelade åtta VM samt två OS.
”Visserligen har hockeyn i Gävletrakten även i dag en målvakt som går under smeknamnet ”Honken”, men Leif fick sitt namn redan under 1940-talet.
– Det kommer efter min pappa, Erik. Han hade ett åkeri och jag älskade att åka med honom efter skolan. När vi kom åkande sa folket i Gävle att där kommer ”Stor-Honken” och ”Lill-Honken”, så jag var alltså ”Lill-Honken” från början.
– Pappa hade fått namnet sedan sin tid som ytter i Brynäs fotbollslag då han ”hankade” eller ”honkade” sig fram på kanten.”
11: Kent Nilsson
Puckartisten med det ruggigt hårda skottet som visste vart hålen bakom målvakterna fanns. Samlade på mästerskapstitlar. Vann bland annat SM-guld en gång, WHA två gånger, NHL en gång, men även det italienska mästerskapet. I raden av klubbar han representerat som spelare är värt att nämna Ösmo GIF, Djurgårdens IF, AIK, Winnipeg Jets, Atlanta Flames/Calgary Flames, Minnesotha North Stars, Edmonton Oilers, HC Lugano, HC Bolzano, EHC Kloten, EC Graz, Våleränga, Nynäshamns IF, EC Stuttgart och SAD Majadahonda. WHA:s Rookie 1978. WHA:s Gentleman 1979. Lady Byng Trophy 1983. Guldpucken 1979. Spelade tre VM samt tre Canada Cup.
”Det måste varit speciellt att få fira ett Stanley Cup?
– Ja, det kommer jag ihåg väl. Jäklar vilken fest det var, skrattar Kenta Nilsson och fortsätter:
– Hela stan kokade och alla i och kring laget var ute på ett ställe tillsammans och firade. Det var grymt. När man vet att man kommer att vinna, den känslan går inte att beskriva, men sedan blir det mer som en vanlig fest.
– Det var verkligen bara glädje. När (Glenn) Anderson gjorde 3-1 då visste jag att det klart. Den känslan går inte att beskriva.
När du stod på skottrampen hemma i Ösmo som grabb, kunde du då tänka dig att Kent Nilsson skulle vinna Stanley Cup en dag?
– Nej, på den tiden funderade jag inte ens på om jag skulle få spela i NHL.”
10: Nils Nilsson
Kunde ta pucken bakom egna målet, åka igenom både sitt eget och motståndarnas lag för att avsluta med att sätta dit pucken i mål. Under stora delar av 1950 och 1960-talet dominerade han tillsammans med Sven Tumba offensiven både i Allsvenskan och Tre Kronor. Det sägs också att Nisse Nilsson var den som lärde Mats Åhlberg att röka. Myt eller sanning får Åhlberg själv berätta. Kom från Forshaga IF. Gjorde två säsonger för IK Göta under mitten av 1950-talet, men återvände sedan till Forshaga. Spelade därefter för Leksands IF mellan 1963 och 1969. Avslutade sin tid i Leksand med att vinna SM-guld. Slängde efter den avslutande matchen mot MoDo AIK sina skridskor i omklädningsrummets papperskorg. Avgjorde den klassiska ”guldmatchen” mot Kanada 1962 med Lennart Hylands ”Den gliiider in i mål”- mål. Världsmästare 1957 och 1962. Sveriges All Star team 1959, 1960, 1962, 1965, 1967. OS bästa forward 1960. VM:s All Star team 1962. Vinnare av Guldpucken 1966. Rinkens Riddare 1967. Spelade sju VM och tre OS.
Nisse Nilsson avled 2017.
” Det var tekning i vår försvarszon och domaren plockade bort kanadensaren vid tekningen eftersom han varit lite het. Då bytte jag också och bad ”Lasse” (Lundvall) ta tekningen som han vann. Jag fick pucken vid sargkanten och skickade den mot mål och så toppade vi med Hylands vrål från sargkanten.”
9: Mats Näslund
Nu är vi på en nivå där egentligen alla topp 25 skulle kunna hamna topp fem. Lika så är det med Mats Näslund. Få svenska spelare har fått en sådan respekt med sig i NHL som ”Le petit viking” från Timrå IK. Ni vet ”Tjottens” grabb. Hann även med fyra säsonger med Brynäs IF, och ett SM-guld, innan han 1982 åkte över till Montréal Canadiens. Var med i det Canadiens-lag som vann Stanley Cup 1986. Efter åtta säsonger i NHL valde Näslund att lämna för spel först i HC Lugano och sedan hos Percy Nilsson i Malmö IF. Som ”skåning” var han med om att vinna ytterligare två SM-guld. Avslutade med att säsongen 1994/95 spela för Boston Bruins. Världsmästare 1991. Årets Junior 1977. Vinnare av Guldpucken 1980. NHL All Rookie team 1983. Vinnare av Lady Byng Trophy 1988. OS-guld 1994. OS All Star team 1994. Spelade fem VM, tre OS och tre Canada Cup.
”Vilken kedja fungerade du bäst i under åren i Montréal Canadiens?
– Jag spelade en säsong med Bobby Smith och Claude Lemieux. Det var en riktigt bra säsong.
– En annan säsong spelade jag med Bobby Smith och Kjell Dahlin och det var också en väldigt bra säsong. Kjell, som också växt upp i Timrå, gjorde framför allt en mycket fin rookiesäsong i NHL.”
8: Håkan Loob
Så här långt ensam svensk att ha gjort 50 mål eller mer under en och samma NHL-säsong. Stanley Cup-mästare med Calgary Flames 1989, men har även vunnit både VM och OS-guld. Från Slite på Gotland där han spelade för IK Graip. Via spel en säsong med Roma IF tog sig ”Looben” i land och började spela för Karlskrona IK där hans bröder Jan och Peter spelade. Blev Färjestadare 1979 och gjorde sin sista säsong som spelare i klubben 1996 och som ledare 2017. Spelade mellan 1983 och 1989 för Calgary. Världsmästare 1987, 1991. OS-guld 1994. Svensk Mästare 1981. Stanley Cup mästare 1989. Vinnare av Guldpucken 1983. NHL All Rookie team 1984. NHL All Star team 1988. Vinnare av Guldhjälmen 1991, 1992. OS All Star team 1992. Spelade fyra VM, ett OS samt ett Canada cup.
” Håkan Loobs pappa, Paul, kom till Sverige efter att flytt från Estland 1944. Det var dramatiskt då Håkans farfar Jüri och farmor Tatjana flydde västerut en augustinatt. Med sig på flykten hade dom barnen Marie 13 år, Paul 11 år, Jaan 9 år och Leida 5 år.
”De tyska nazisterna var svin på alla tänkbara sätt, men i estländarnas ögon inget mot det skräckvälde ryssarna stod för. Sommaren 1944 nådde ryktet ut till Kihnu att Röda Armen var på väg in i Estland norrifrån. Framåt hösten skulle dessutom bomberna från hundratals ryska flygplan förvandla halva Tallin till grushögar.
När estniska flyktingar började anlända till Kuhnu förstod alla allvaret. Nu var det bara en tidsfråga innan vi skulle vara fångar under den fruktade ryska diktaturen. Min far och mor och deras föräldrar visste vad stalinistiskt förtryck innebar. Nu var det bråttom och min far bestämde sig. Vi måste bort från Kihnu innan ryssen kom. Farfar Peeters postbåt var den enda farkosten på Kihnu som kunde klara en färd över ett blåsigt Östersjön.
När mörkret fallit lördagen den 19:e augusti tog vi farväl av min farmor Maria och farfar Peeter. Alla grät och omfamnade varandra. Sedan tog vi oss ner till båten och gav oss i väg. Första målet var lilla ön Sangelaid i närheten av Kihnu. Där låg vi och tryckte hela natten och hela dagen utan att någon upptäckte oss.
Kockan nio på kvällen gav vi oss ut på den avgörande färden. Vädret blev bara sämre och sämre och efter fyra fem timmar på Rigabukten var läget kritiskt. Den grova sjön piskade. Plötsligt tändes stora strålkastare. Det bländande vita ljusskenet svepte över vattnet och fastnade på oss. Vi var upptäckta. Vi visste att de tyska attackplanen och patrullbåtarna sköt utan förvarning. Sköt gjorde också tyskarna, men från land.
Vi var vettskrämda. Döden jagade oss, men hann aldrig ifatt oss. Jag vet inte om tyskarna på allvar tog upp jakten på oss eller dirigerade några flygplan mot oss, men i dödsångesten var vi förstås övertygade om det. Förmodligen förstod tyskarna att vi var estniska flyktingar och sparade hellre sin ammunition till ryssarna.
17 timmar efter att vi lämnade Sangelaid trampade vi svens mark – på Gotska Sandön. Det var en underbar känsla. Efter bara en timme på Gotska Sandön hämtades vi av kustartilleriets personal och eskorterades till Fårösund. Under denna korta resa firade Jüri och skepparen den nyfunna friheten med Vodka eller om det nu var hemkört. När vi skulle lägga till i Fårösund var de så fulla att dom glömde slå av farten. Båten rammade bryggan och förvandlade den till kaffeved. Ingen grann entré precis i det nya hemlandet. Nästa dag transporterades vi till en flyktingförläggning i Slite på Gotlands Östkust.”
Det här är en liten del av vad pappa Paul berättade om flykten från Estland för sin son Håkan en sommarnatt i köket i föräldrahemmet i Slite. Hela historien finns återberättad i boken ”Håkan Loob – Mer än hockey”.
7: Ulf Sterner
Sägs ha varit före sin tid som hockeyspelare. Hade en modern spelstil som antagligen skulle göra sig bra även idag. Då ska vi komma ihåg att han gjorde sitt sista landslagsframträdande vid VM 1973. Var första svenskfostrade spelare att spela i NHL då han säsongen 1964/65 spelade fyra matcher för New York Rangers. Från Deje IK tog han 1956 steget över till Forshaga IF där hans nära vän, Nisse Nilsson, spelade. 1961 gick resan vidare till Västra Frölunda IF innan NHL-äventyret väntade. Efter hemkomsten till Europa representerade Ulf Sterner Rögle BK, Västra Frölunda IF, Färjestads BK, IFK Bäcken, London Lions, Vänersborg HC, Forshaga IF, Hammarö HC, Skattskärrs HC och Skåre BK. Har även varit coach i Tyskland. Gift med Pia Sterner. Världsmästare 1962. VM:s All Star team 1962, 1969. Vinnare av Guldpucken 1963. VM:s bästa forward 1969. Spelade nio VM samt två OS.
”Trots succé med sin fina puckbehandling och fina skridskoåkning blev det bara fyra matcher i NHL för Sterner i Broadway Blues. ”Jag har aldrig sett en spelare förkovra sig så snabbt som Uffe och heller aldrig en som behandlar pucken så elegant”, sa New York Rangers tränare George ”Red” Sullivan bland annat.
– Man delade ut matchens stjärnor och i den ena matchen blev jag en av två och i de andra matcherna blev jag en av fem stjärnor. Även om jag inte gjorde några poäng gick det ganska bra.
– Inför tredje matchen, som för övrigt var mot Detroit Red Wings, tog ”Red” Sullivan in mig på kontoret. Han sa till mig att börja ge tillbaka. Just i matchen mot Detroit fick jag ta hand om Gordie Howe. Detroitspelarna satte hela tiden upp klubban en bit ifrån sina näsor när dom närmade sig mig. När jag kom till båset frågade jag mina kedjekompisar varför dom gjorde så. Svaret var att jag var nog lite för nära Gordie Howe nu så jag borde hålla mig lite längre ifrån, annars skulle det smälla.
Varför blev det inte mer spel i NHL med New York Rangers den säsongen?
– Varje klubb fick ha tjugo så kallade prospects som kunde gå mellan farmarlaget och New York Rangers och jag var en av dom. Övriga spelare i farmarlaget vara fria att gå till andra klubbar. Så jag, Jacques Plante, Andy Bathgate och ett par spelare till blev nedflyttade till förmån för åtta eller nio spelare i Baltimore som inte var så kallade prospects.
– Det var en väldigt dålig ordning i New York Rangers under den här tiden och det fanns ingen riktig sammanhållning i laget. Visserligen hade jag ett kontrakt gällande ytterligare en säsong. Men jag ville inte resa tillbaka. Jag stannade helt enkelt kvar i Sverige och bröt kontraktet.
– Jag tjänade heller inte speciellt bra med pengar. Det fanns regler för det där och ingen rookie fick tjäna mer än 5000 dollar per säsong. Då stod dollarn i 4.90.”
6: Henrik Lundqvist
Tvillingbror med Joel Lundqvist. Sveriges bästa målvakt genom alla tider. Spelade på inspiration blandat med fokus, lugn och en mycket fin teknik. Vann både OD och VM, men fick aldrig vinna Stanley Cup då vidare spel stoppades efter hjärtproblem 2020 då han skulle spela för Washington Capitals. Från Järpens IF i Åre. Spelade därefter för Rögle BK och Västra Frölunda HC innan han inledde sin NHL-resa med New York Rangers 2005. Gjorde totalt 16 NHL-säsonger för en och samma klubb. Världsmästare 2017. OS-guld 2006. Årets Junior 2002. Elitseriens All Star team 2003, 2004, 2005. Svensk Mästare 2003, 2005. Honken Trophy 2003, 2004, 2005. VM:s All Star team 2004. Vinnare av Guldpucken 2005. Vinnare av Guldhjälmen 2005. NHL All Rookie team 2006. Vinnare av Vezina Trophy (Bästa målvakt i NHL) 2012. NHL All Star team 2012. OS All Star team 2014. Spelade sex VM, två World Cup och tre OS.
” Vad är ditt bästa gemensamma hockeyminne tillsammans med brorsan?
- SM-gulden med Frölunda och VM-guldet 2017. Just guldet 17 var något fint eftersom vi fick återförenas på isen efter tolv år. Sluta cirkeln på ett sätt.
- Vi drömde som grabbar om att vi skulle få vinna tillsammans på landslagsnivå. Det var otroligt kul att då få göra det. Gulden med Frölunda betydde också otroligt mycket.”
5: Sven Tumba
Hette tidigare Johansson. Vår första riktiga hockeystjärna, men även mycket skicklig golfspelare, fotbollsspelare och vattenskidåkare. Från Viggbyholms IF, men kom till Djurgårdens IF redan 1950 då Tumba var endast 19 år. Debuterade i tre Kronor samma säsong med att göra fem mål på USA. Vann totalt tre VM-guld. Hade chansen att tacka nej till ett proffskontrakt med Boston Bruins för att i stället återvända till Djurgården där han blev kvar till 1966. Hoppade in i Malmö FF säsongen 1967/68. Vann åtta SM-guld. VM:s bästa forward 1957, 1962. Rinkens Riddare 1949. Spelade totalt tio VM och fyra OS. Sven Tumba avled 2011.
” Fem mål mot USA som vi senare skulle spela 3-3 mot i VM. Det blev väldigt uppmärksammat för jag vet inte någon som gjort fem mål i sin landslagsdebut varken tidigare eller senare. Jag var bara 19 år då och hade, som sagt var, inte gjort någon match med Djurgårdens A-lag.
– Jag var fruktansvärt nervös och jag skulle spela center mellan Hans ”Stöveln” Öberg och ”Hogge” Nurmela. Jag fick lära mig mycket om ishockey av dessa båda och idag känner jag stolthet att fått lira med så fina killar i landslagsdebuten som dom båda, Arne ”Brand-Johan” Johansson, ”Plutten” Andersson med flera.
Du måste ha setts som en stor talang?
– Många tror att jag var en supertalang som hade det mesta gratis. Det är fel. Visst hade jag säkert en del talang, men jag var framför allt en träningsnarkoman av sällan skådat slag. Jag tittade på andra spelare och såg vad dom hade som inte jag hade. Sedan apade jag efter.
– Efter matcher eller träningar med Djurgården hände det ofta att jag åkte hem till ”Viggan” och körde ytterligare ett träningspass med grabbarna där.”
4: Mats Sundin
Kunde lika gärna toppa den här listan. En av våra största ledare både på och vid sidan av isen. Dessutom bra känsla för att hitta nätet. Världsmästare 1991, 1992 och 1998. OS-guld 2006. Ses som en av Toronto Maple Leafs bästa spelare genom alla tider. Var lagets kapten mellan 1998 och 2008. Kommer från Sollentuna HC. Via Djurgårdens IF och Nacka HK åkte han över till Quebec Nordiques 1990. Det till bittra toner från Djurgårdsledningen. Från 1995 till 2008 representerade Sundin Toronto för att sedan avsluta med en säsong i Vancouver Canucks. Svensk Mästare 1990. Årets Junior 1990. Canada Cup All Star team 1991. VM:s All Star team 1992, 1998, 2003. VM:s bästa forward 1992, 2003. World Cup All Star team 1996. OS All Star team 2002. VM:s mest värdefulla spelare 2003.
”Mats Sundin draftades som etta av Quebec 1989. Tidigare hade ingen annan europé gått så tidigt i NHL-draften.
Det var stor grej. Jag kommer ihåg att vi var i Minnesota. Jag, min kära far och Bengt Lundholm, före detta spelare som då jobbat för Mark Perron som var min agent vid den här tiden, åkte över dit.
– Det var en fantastisk upplevelse att vara på plats i hallen och höra sitt namn ropas upp och dessutom bli utsedd till den bästa spelaren i världen i sin årskull. Det här tror jag var ett väldigt lyft för självförtroendet eftersom jag då insåg att jag faktiskt kommer att nå NHL och förhoppningsvis ha en karriär där.
– Det var ett jättelyft att få ett erkännande och man är också ganska känslig i den åldern. Åldern 16-18 år en känslig ålder och det finns mycket osäkerhet som tonåring. Jag kommer så väl ihåg hur stort lyft det var att då få det här erkännandet. Jag spelade bra innan, när jag visste att jag skulle till draften, men även efter när man fått den här typen av erkännande.”
3: Börje Salming
Kanske den mest värdefulla spelare för samtliga svenska NHL-spelare som tagit steget in i ligan efter 1973. Visade med sitt totalt uppoffrande och oömma spel att svenskar är fantastiskt skickliga och laglojala spelare. Få minns hans ”standing ovation” mot både USA och Kanada vid Canada Cup 1976. Hade egentligen allt i sin repertoar på isen och klev inte undan, om det så behövdes, då det kom till en fajt. Dessutom en stor förebild vid sidan av isen då han alltid tog sig tid för fansen. Växte upp i Kiruna där han spelade för arbetarklubben, AIF. Brorsan Stig Salming lockade sedan ner honom till Brynäs IF där han blev svensk mästare både 1971 och 1972. Åkte 1973 över tll NHL och Toronto Maple Leafs. Spelade 16 säsonger för Maple Leafs och en för Detroit Red Wings innan han återvände till Europa. Avslutade karriären med tre säsonger i AIK. VM:s All Star team 1973. Canada Cup All Star team 1976. NHL All Star team 1977. Spelade tre VM, tre Canada Cup och ett OS.
Börje Salming avled i ALS 2022.
” Vi hade ett jäkla fint lag och hela turneringen vid Canada Cup 1976 var grymt bra. Det var första gången som alla dom bästa spelarna i världen var samlade i en och samma turnering, så det här var väldigt stort. Jag var på toppen av min karriär och visst gjorde jag en bra turnering (Börje nominerades i turneringen All Star team).
– När vi skulle spela hemma i Toronto mot USA fick jag den här ”standing ovation” vilket har uppmärksammats stort här hemma i Sverige. Där borta var inte sådana här tillfällen helt ovanliga. Jag tror att det blev väldigt omtalat här hemma eftersom det inte fanns någon direkt rapportering från NHL till Sverige. Det kunde hända att någon tidning i New York skickade några resultat till en svensk tidning. Svenskarna förstod helt enkelt inte att det hade gått ganska bra för mig och Inge i Toronto.
– Självklart var det här ett stort ögonblick för mig men när jag stod där på isen så tyckte jag nog mest att det var pinsamt.”
2: Peter Forsberg
Uppväxt i Domsjö i utkanten av Örnsköldsvik, men det var i MoDo HK han inledde sin hockeyresa. Antagligen flitigt påhejad av pappa Kent och brodern Roger. Likt Börje Salming och Mats Sundin kunde ”Foppa” göra precis allt för att vinna matcher. Hade en tjurighet på och vid sidan av isen som bara gjorde honom bättre och bättre. Spelade vid Junior-VM 1973 i en kedja tillsammans med vännerna Niklas Sundström och Markus Näslund. Svarade då för sju mål och totalt 31 poäng på sju matcher. Ett rekord som antagligen aldrig kommer kunna slås. Säsongen innan hade han dessutom som 18-åring vunnit sitt första VM-guld. Det blev ett VM-guld ytterligare, 1998. Lägg därtill två OS-guld, 1994 och 2006. Vann två Stanley Cup med Colorado Avalanche. Spelade 14 NHL-säsonger. Representerade Quebec Nordiques, Colorado Avalanche, Philadelphia Flyers och Nashville Predators. Vinnare av Guldpucken 1993, 1994. Vinnare av Guldhjälmen 1993, 1994. Årets Junior 1993. NHL All Rookie team 1995. Årets Rookie i NHL 1995. NHL All Star team 1998, 1999, 2003. VM:s All Star team 1998, 2003. VM:s bästa forward 1998. Hart Trophy (NHL:s mest värdefulla spelare) 2003. Spelade fem VM, fyra OS samt två World Cup.
” Jag har faktiskt ingen aning om varför det gick så bra vid Junior VM. Hela vår kedja var fantastiskt bra kan man väl säga. Alla tre, jag, Markus (Näslund) och Niklas (Sundström) hade spelat A-lagshockey redan då och fick sedan möta juniorer.
– Vi hade en grym femma, jag fick spela otroligt mycket, fick känna förtroende och vi spelade på hemmaplan. Det var ganska många saker som spelade in. Dessutom hade vi ett otroligt bra powerplay. Vi hade en inövad variant där vi säkert gjorde mål på över femtio procent. Det var helt otroligt och jag tror att Niklas gjorde mål på nio av tio skott.
– Det var mycket som klaffade och hela den här turneringen gick fantastiskt bra.
Hade du, Niklas Sundström och Markus Näslund spelat i samma kedja även i Modo innan turneringen?
– Jag och Markus hade spelat ihop innan i A-laget, men vi spelade inte i samma femma som Niklas. Vi vart ihopsatta tidigt under JVM. Markus och jag visste redan innan vart vi hade varandra eftersom vi hade spelat ihop redan sedan TV-pucken, så vi hade harvat ihop under nästan fem år innan.
– Niklas är otroligt spelskicklig så han hade inte svårt att anpassa sig.
Har du upplevt senare i hockeykarriären någon liknande kemi i en kedja som ni tre fick uppleva under den här turneringen?
– Jag tycker ändå att jag hade ganska bra kemi i Colorado (med Valerij Kamenskij och Claude Lemieux) någon gång och även i Philadelphia (med Mike Knuble och Simon Gagné). Men i den här turneringen var det absolut en av de bästa, något annat kan jag inte säga. Vi gjorde otroligt många mål (30) och inte bara då mot Japan. Vi gjorde även fyra, fem mål mot lag som Tjeckoslovakien, Finland, Kanada och så vidare.”
.JPG)
1: Nicklas Lidström
I min ranking kommer backen från lilla Skogsbo SK högst upp på listan. Den meritlista han har är svårslagen, men framför allt presterade han ett backspel i NHL under 20 säsonger, samtliga i Detroit Red Wings, som ingen NHL-spelare kom upp till under samma period. Han var helt enkelt NHL:s bästa back under stora delar av 1990 och 2000-talet. Få har fått hockey att se så enkelt ut som ”Lidas” samtidigt som han betytt oerhört mycket för sin omgivning. Därför är han min etta i hård konkurrens med bland andra Mats Sundin, Peter Forsberg, Börje Salming, Sven Tumba och Henrik Lundqvist. Vilken femma det för övrigt hade varit. Spelade även i Avesta BK och Västerås IK innan han åkte över till NHL efter VM-guldet 1991. Vann Stanely Cup fyra gånger, ett VM-guld samt ett OS-guld. NHL All Rookie Team 1992. NHL All Star team 1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2006, 2007, 2008, 2011. Lady Byng Trohy 1998. NHL:s bästa back (Norris Trophy) 2001, 2002, 2003, 2006, 2007, 2008, 2011. NHL-slutspelets mest värdefulla spelare (Conn Smyth Trophy) 2002. OS All Star team 2006. Spelade tre VM, två World Cup, ett Canada Cup samt fyra OS.
” Tommy Salo berättar:
– Vi hade mycket kontakt när jag var borta i NHL, då hördes vi en hel del. Nu när jag flyttat hem till Sverige har det blivit lite sämre med just den biten.
– Svårigheten med att möta Nicklas var att han helt enkelt var så jäkla bra. Kom han in i zon och kom till skottläge visste man att pucken skulle komma på mål. Dessutom stod oftast Tomas Holmström där framför vilket inte gjorde saken lättare. När man hade Nicklas framför sig i landslaget var man i stället lugn. Man visste vad man skulle få av honom och han gjorde alltid det enkelt för mig i målet och alla andra i laget när han var på isen.
– Det jag minns bäst från Nicklas i Västerås var hur otroligt dominerande han kunde vara i powerplay och i anfallszon. Då var det trots allt elitserien vi pratar om. Han var outstanding helt enkelt. Samma år blev han ju även proffs borta i Detroit.
Det avgörande målet vid OS 2006 betydde mycket för Nicklas Lidström. För er som inte minns målet så var det så att tredje perioden gick igång. Spel fyra mot fyra. Peter Forsberg tog in pucken i Finlands zon. Han spelade pucken bakåt till Mats Sundin som i sin tur droppade pucken till Nicklas Lidström vid blålinjen. ”Lidas” sköt och pucken borrade sig in i Antero Niitymäki högra kryss. 3-2 och efter det kunde Tre Kronor spela hem Sveriges andra guld i ishockey.
Adam Lidström, son till Nicklas och Annica, berättar om målet för hockeysverige.se:
– Jag, Kevin och mamma var där och kollade. Jag kommer ihåg när han satte den där pucken mot Finland i finalen. Då hade man rysningar i resten av matcher, skrattar Adam Lidström
– Det var helt galet hur allt hände just där och då. Det är också ett riktigt bra minne jag har från hans hockeykarriär. Jag måste säga att det var helt fantastiskt att få följa med på den resan och få se turneringen och allt efteråt. Det var helt otroligt.
– Att det var dom tre som låg bakom målet var häftigt och något jag har fått höra mycket om. Man förstår nästan inte att det har hänt och man får rysningar av det fortfarande.
Nicklas Lidström:
– Målet 2006 när jag fick avgöra OS-finalen är ett mål som givetvis betyder mycket för mig, men även för laget.”
Bilder: Ronnie Rönnkvist, Stickan Kenne, Arkiv & Bildbyrån.
