De är svensk hockeys största profiler: Plats 125 till 101

• Första svenskfostrade spelare som etablerade sig i NHL.
• “Just på onsdagar då det är köttbullar och makaroner då jäklar är det folk här”
• Var under sin levnad Mr. Leksand.
• “Från början blev jag avstängd ett år, men sedan skrev man ner det till tio månader” 

Just nu: Testa Hockeysverige Plus hela sommaren - för en krona. {{ PAYWALL LIMIT }}

125 Robert Svehla

Slovaken kom till Malmö IF från Dukla Trencin 1992. Var med i skånelagets guldlag 1994. Åkte över till NHL 1995. Gjorde nio säsonger i NHL där han representerade Florida Panthers och Toronto Maple Leafs. Spelade tre VM och tre OS. Tjeckisk mästare 1992. Årets spelare i Tjeckoslovakien 1992. VM:s bästa back 1992. 

124 Ryan Gunderson

En av Brynäs mest värdefulla importer genom alla tider. Var också med då klubben vann SM-guld 2012. Första klubbadress i Sverige var Örebro HK som då låg i Hockeyallsvenskan. Dit kom han efter en säsong med Houston Aeros i AHL. Gjorde totalt sex säsonger i Brynäs mellan 2011 och 2019. Mellan 2014 och 2016 gjorde han dock en utflykt till Jokerit respektive Dinamo Minsk. Spelar sedan 2019 för HC Fribourg-Gottéron. OS-spelare 2018.   

123 Gösta Johansson

”Lill-Lulle” kallad. Son till Gustaf ”Lulle” Johansson. Var med i det lag som vann det första svenska VM-guldet. Året var 1953. Kom från IK Göta, men spelade mellan 1947 och 1960 för Djurgårdens IF. Var även iväg ut på kortare hockeysvängar till KTSV Preussen Krefeld under Djurgårdstiden. Gjorde därefter spelande tränare två säsonger var i Västerås IK och Hammarby IF. Spelade sex VM och ett OS. Vann sex SM-guld och ett mästerskap i Tyskland. Var gift med med världsmästaren i konståkning, Gundi Busch. Gösta Johansson avled 1997.

122 Jens Öhling

Vann fyra SM-guld med Djurgårdens IF. Var dessutom med i det klassiska JVM-lag som vann guld 1981. Moderklubb: Nacka SK, vilket senaste blev NSA76. Tog steget över till Djurgården 1979 och blev kvar i klubben till och med säsongen 1996/97. Avslutade med en säsong i Södertälje SK. Spelade två VM och två OS

”– Det var andra premisser än vad det är idag och inte uppmärksammat på egentligen något sätt. Bland annat spelade vi i en hall med tak, men öppna väggar på kortsidorna så ibland snöade det in. Kanada var bra, men skickade vid den här tiden ett av sina bästa klubblag spetsat med några spelare, så det var något provinslag som var där. Däremot var ryssarna och tjeckerna inte så tokiga. Likaså finnarna, berättar Öhling om JVM-guldet 1981. 
– Vi åkte dit med ett väldigt skönt gäng, 61:or blandat med 62:or. Patrik och Peter Sundström var bra, riktigt bra i den här turneringen. Håkan Nordin på backen, Micke Thelvén, Peter Andersson… Jag tror att vi var svåra att möta. 
– Kanske att Kjell Nilsson skrev någon rad i DN, men det var ingen välkomstkommitté då vi kom hem jämfört med hur det är idag. Det var andra tider och det tog över 30 år innan Sverige vann sitt andra Junior-VM guld. 
– Inför varje Junior-VM brukade ringa någon och fråga om hur jag trodde det skulle gå. Det var som att jag hoppades att Sverige skulle ta guld så dom slapp att ringa mig varje nyår, skrattar Jens Öhling.”

121 Sigurd Bröms

Lika stor talang i slalom som ishockey. Var lika ofta i Åsledens skidbacke som på Siljansvallens is-oval. Var med i det första VM-guld laget, 1953, men även i guldlaget 1957. Debuterade i Leksand IF:s A-lag 1949. Spelade sin sista match i klubben 1965. Hann under den perioden även med spel en säsong i GAIS och två i Bodens BK. Avslutade med en säsong som spelande tränare i Mora IK. Spelade sex VM och två OS. 

Det var nära att ”Sigge Bröms inte kom med till VM 1953. I boken ”Från Sigge till Sigge” berättar han. 

”Det var en löjtnant som tyckte att jag inte skulle få ledig för att åka till VM för jag hade redan varit ledig så mycket för hockeyn. Jag sade till honom att det spelar ingen roll vad du säger för då går jag upp till Drakenberg (regementschefen). Så jag gick upp till honom och talade om vad jag skulle ut på. Han sade ”Se du till att du kommer med i det laget så ordnar jag ledighet”. 

120 Hans Lindberg

Fostrad i Brynäs IF. En taktiker av stora mått både på och vid sidan av isen. Det visade han inte minst vid VM 1977 då han som Förbundskapten tog Tre Kronor till två segrar mot omöjliga Sovjet. Vann sju SM-guld med Brynäs mellan åren 1961 och 1972. Gjorde därefter två säsonger i AIK och en som spelande tränare i IF Björklöven innan han gav sig in på tränarbanan till 100 procent. Gjorde fyra VM och ett OS. 

”– Jag är uppväxt på norra sidan i Gävle. När man skottade upp bandybanan där gjorde man tre hockeybanor av den. Där delades det upp så att de sämsta spelade längst bort och så vidare. När det fattades folk på banan med de bästa spelarna hoppade man över dem som var hyggliga spelare och höll till på mellanbanan. Jag hade väl varit hyfsad bland de sämre och tack vare det fick jag komma med bästa.
– Nu var jag säkert en halvmeter kortare än resten och då föddes namnet "Virus”. Jag var som ett ”Virus” bland de andra. Jag tror faktiskt att det var Mats Hedenström som kom på namnet.”

119 Mika Nieminen

Moderklubben är Koovee, men spelade även för Ilves, Kiekko-Reipas och Lukko innan han kom till Luleå HF 1992. Gjorde tre säsonger i Luleå där han säsong efter säsong fullkomligt öste in poäng. Hans spel tog honom till Curre Lindströms VM-lag 1995. Ett VM där Finland vann sitt första VM-guld. Lämnade efter VM-guldet för spel med Grasshoppers Club Zürich. Spelade mellan 1997 och 2002 för Jokerit, IFK Helsingfors och Ilves innan han avslutade karriären. Är idag tränare för VaPs i finska tredjedivisionen. SM-liigans rookie 1988. Spelade sju VM, tre OS och ett World Cup. 

118 Erling Lindström

Få säger nog Erling till honom. Säger man namnet ”Eje” uppe i Timrå så vet alla vem han är. Från Wifsta/Östrands IF. Var med i Världsmästarlaget 1957. Debuterade i W/Ö tillsammans med goda vännen, Bert-Ola Nordlander, 1953. Då var han fortfarande bara 15 år. Var spelande tränare för Grums IK mellan 1960 och 1964. Dit tog han ytterligare en av sina vänner, Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg. Gjorde därefter två säsonger som spelande tränare för AIK. Tränade även Timrå IK under en handfull säsonger. Spelade totalt tre VM. 

I den avslutande VM-matchen mot Sovjet, som slutade 4-4, gjorde forwarden från Wifsta/Östrand två mål och en assist.
”– Jag brukar säga att hade jag gjort det idag så hade jag varit en stor idol och antagligen spelat i NHL, skrattar Eje Lindström innan han fortsätter:
– Ryssarna var så fruktansvärt bra och skulle bara ta hem guldet, vilket också hade varit det mest normala. Laget vi hade var taktiskt väldigt duktiga och det var ”Masens” förtjänst. Sedan hade vi, som jag sa, stabiliteten med Rolle och Lasse.
– Offensivt trodde alla att ungdomskedjan skulle vara den avgörande, men det var vi som gjorde tre av dom fyra målen. Då hör det också till saken att Tumba inte gjorde något mål. Samtidigt var det så att ryssarna var så rädda för Tumba. Så fort han fick pucken så koncentrerade sig två, tre av deras spelare på honom så jag upplevde att vi hade ytor jämt. När han tog fart nerifrån och kom i hundra knyck var det panik i ryska försvaret.
– Sovjet hade ett tempo i tredje perioden som var fruktansvärt och hade hela tiden en spelare på sargkanten som man bytte med och sedan pumpade dom på. Det fanns också situationer där dom kunde avgjort. Bland annat fick ”Flodan” (målvakten Thord Flodqvist) en puck i ansiktet. Då trodde jag att det var kört. Jag åkte fram till (Yngve) Casslind och sa till honom att komma in på isen så jag fick skjuta några skott på honom för jag trodde inte ”Flodan” skulle kliva upp igen. Men han reste sig upp och fortsatte spela på samma sätt.
– I slutskedet, efter att ryssarna spelat ut oss fullständigt, kommer ett skott utifrån från någon av backarna. ”Flodan” har räddat en situation innan och ligger ner. Målet var tomt. Utanför målgården står Vilgot Larsson på knä. När skottet kommer ta det på Vilgots skalle och över ribban. Det var ofattbart och vi hade naturligtvis också tur.

117 Peter Sundström

Tvillingbror till Patrik Sundström och son till Elon Sundström. Fostrad i IF Björklöven. Var med i JVM-guld laget 1981. Lämnade Björklöven för spel i NHL 1983. Efter tre säsonger i New York Rangers återvände han hem till Björklöven och fick där vara med om att vinna sitt första av tre SM-guld. Återvände därefter till NHL för spel med Washington Capitals och New Jersey Devils. Spelade därefter fem säsonger i Malmö IF där han vann två SM-guld ytterligare. Spelade tre VM och ett Canada Cup. 

”– Jag blev draftad av den dåvarande talangscouten Lars-Erik Sjöberg. Skrev sedan på ett kontrakt som började säsongen 83/84.
– Anders Hedberg spelade fortfarande i Rangers och han blev en stor förebild för mig. Annars var Wayne Gretzky som bäst då och var fantastisk kul att spela mot och att titta på. En stor artist” 

Desktop ad in article Mobile ad in article

116 Magnus Svensson

Från Lennart Hylands Tranås. När han var på spelhumör kändes det verkligen som ”Sigges cirkus”. Briljant teknik och skott. Kunde byta fattning i skottögonblicket och trots det få till ett riktigt bra skott. Debuterade i Leksand IF:s A-lag säsongen 1983/84. Gjorde sin sista säsong i klubben 2001/02. Spelade säsongen 1990/91 för HC Lugano, mellan 1994 och 1996 för Florida Panthers och säsongen 1999/00 för Rapperswil-Jona. Var med i Tre Kronors VM-guldlag 1987 och OS-guldlaget i Lillehammer 1994. I den sistnämnda turneringen satte han 2-2 pucken i slutet av OS-finalen mot Kanada som tog matchen till förlängning och straffar. Resten är idag historia. Spelade totalt ett OS och fyra VM. VM:s All Star team 1994. VM:s bästa back 1994. 

”– Jag hade faktiskt skrivit på övergångshandlingarna för HV71 men inte postat dem när Leksand hörde av sig. Leksand tyckte att jag skulle spela kvar i Tranås ytterligare en säsong och efter det var jag välkommen hit upp och spela. Leksand var min favoritklubb så när jag fick den chansen tvekade jag aldrig.”

115 Lars-Gunnar Lundberg

”Krobbe” kallad. Kanske den mest tekniska spelare vi fått fram inom svensk ishockey. Det sägs att han varit ensam om att dribbla med båda händerna åt olika håll samtidigt (!). Hans spelsätt gjorde också att motståndarna ofta tog honom ganska hårt. Många gånger gick det långt över gränsen. Från Skellefteå AIK, men spelade för Brynäs IF mellan 1976 och 1979. Var då med om att vinna två SM-guld. Skrev inför säsongen 1979/80 på för Örebro IK. Där ingick han i den så kallade miljonkedjan tillsammans med Hardy Nilsson och Martin Karlsson. Avslutade karriären 1987 efter en säsong i Lindlövens IF. Spelade tre VM. 

”– Det har sagts att jag dribblade med båda händerna. Det normala är att man oftast bara dribblar med en hand, men jag använde båda. Det där hade en stockholmare, Thomas Storm, sett vid någon videoinspelning man gjort.
– Tydligen blev dribblingarna snabbare om man använde båda händerna. Det där var väl inget som jag direkt tänkte på då jag spelade, utan jag gick ut och körde på.”

114 Juha Widing

Första svenskfostrade spelare som etablerade sig i NHL. Kom från Grums IK, men hann med en säsong i GAIS innan han som junior åkte över till Kanada 1964 för att spela juniorhockey i Brandon Wheat Kings. Via Omaha Knights kom han till New York Rangers 1969. Redan samma säsong trejdades Widing till Los Angeles Kings. Under säsongen 1976/77 trejdades han vidare till Cleveland Barons. Där kom han att bli lagkamrat med bland andra Örebros, Björn ”Nalle” Johansson. Avslutade sedan med en säsong för Edmonton Oilers i WHA. Spelade för Tre Kronor i Canada Cup 1976. Juhan Widing dog 1984 efter att drabbats av en hjärtattack. 

113 Stefan Nilsson

”Skuggan” kallad eftersom han följde sin pappa som en skugga då dom var i Delfinens ishall. Från IFK Luleå. Var fortfarande pojklagsspelare då klubben först blev GROKO och sedan Luleå HF. Debuterade i A-laget säsongen 1984/85 och spelade sin sista match i den gula tröjan 2003/04. Var med i Luleås guldlag 1996. Spelade mellan 1998 och 2001 för EC Klagenfurter AC samt HC La Chaux-de-Fonds. En av svensk hockeys stora framspelare under 1990-talet. Vann assistligan i elitserien vid fyra tillfällen. Är idag sportchef i Luleå. Spelade tre VM. Österrikisk mästare 2000. 

”– Debuten? Vi mötte AIK hemma i Delfinen (6-6) och jag fick hoppa in i slutet av matchen. AIK hade ett bra lag då med killar som Per-Erik Eklund och Peter Gradin så det väldig nervöst minns jag. Men framför allt så var det Matti Ruismas avskedsmatch i Luleå och den känns speciellt kul att få varit med och spelat i.”

112 Tommy Samuelsson

Från Mariestads BoIS, men framför allt förknippar vi Tommy Samuelsson med Färjestads BK. Dit kom han inför säsongen 1976/77. Gjorde 19 raka säsonger i klubben innan han avslutade karriären som spelare med spel i CE Wien, SC Luzern och Wiener EV. Är idag en av svensk ishockeys mest meriterade tränare. Skrev nyligen på som tränare för nykomlingen i Hockeyallsvenskan, Nybro IF. Vinnare av Guldpucken 1986. Vann tre SM-guld. Spelade sex VM, två OS och ett Canada Cup.  

”– Jag träffade Rasmus Aro (sportchef) och Kim (Ahlqvist, klubbchef) ganska förutsättningslöst. Alla möten du har i ditt liv ger någon sorts erfarenhet. Jag var ganska grön när det gäller vad dom hade gjort, men visste såklart att Nybro hade gått upp. 
– Vi hade en träff på ett hotell i Skövde. Vi satt där och pratade egentligen allmänt om hockey, deras resa, var jag var på min resa och så där. Redan på första mötet när de presenterade organisationen och resan klubben gjort senaste sex, sju åren och var dom var idag, framför allt organisatoriskt och ekonomiskt, kändes det som att det kunde bli något. 
– Nybro har gjort en fantastisk resa senaste sex, sju åren och vänt ett minusresultat till ett plusresultat på Division 1-nivå. Det imponerade starkt på mig.”

111 Dan Labraaten

”Labbe” kallad. Bror till Ulf Labraaten och kusin till Thomas Steen. Från Grums IK. Efter att ha gjort sig ett namn i Juniorlandslaget flyttade han 1969 till Leksands IF. Där var han med om att vinna tre SM-guld. Skrev 1976 på för WHA-klubben Winnipeg Jets. Där fick han 1978 vara med om att vinna Avco Cup. Mellan 1978 och 1982 var det NHL som gällde. Inledningsvis spelade Labraaten för Detroit Red Wings, men flyttade under säsongen 1980/81 över till Calgary Flames. Återvände till Leksand 1982 där han spelade fram till och med säsongen 1987/88. Spelade sex VM och ett Canada Cup. Sveriges All Star team 1975 och 1976. 

”– Det var väldigt nära att jag valde Brynäs, men just utmaningen att vara med i Leksands satsning mot att bli bäst i Sverige lockade mig mer. Jag bestämde mig för Leksand redan innan man vann guldet 1969 även om jag inte började spela med Leksand förrän säsongen därpå.”

110 Kari Eloranta

Tillsammans med Erkki Laine kom Kari Eloranta bli den första finska spelaren i Leksands IF då han kom från Kiekko-Reipas 1978. Efter tre säsonger i Dalarna väntade en fyra säsonger lång vistelse i NHL där han spelade för Calgary Flames och St. Louis Blues. Spelade mellan 1985 och 1987 för HV71, men avslutade säsongen 1986/87 med spel ånyo i Calgary. Gjorde därefter tre säsonger i HC Lugano och en i Reipas innan han avslutade tiden i Sverige med fyra säsonger i Rögle BK. Gjorde därefter en säsong i Reipas och en i Pelicans innan han avslutade sin tid som spelare för att satsa på en tränarkarriär. Coachar idag Team Kuortane. Mästare i Schweiz 1988 och 1990. Vinnare av Guldhjälmen i Sverige 1986. Spelade fyra VM, ett OS samt ett Canada Cup. 

109 Niklas Hjalmarsson

Avslutade en lång och framgångsrik karriär i våras efter skadeproblem. Har vunnit tre Stanley Cup. Kommer från Eksjö HC, men tog sig via HV71 vidare till NHL. Under sina 14 säsonger i NHL har han bara spelat för Chicago Blackhawks och Arizona Coyotes. Spelade senaste och hans sista säsong 17 matcher för HV71. Under lockouten säsongen 2012/13 gjorde Hjalmarsson 18 matcher för HC Bolzano. Spelade ett VM, ett OS samt ett World Cup. 

108 Juha Riihijärvi

En av flera finska spelare som betytt väldigt mycket för Malmö IF/Redhawks som klubb.  Kom till Malmö 1996 från Lukko. Blev kvar till 2004. Spelade då en säsong för EHC Basel innan han återvände till Malmö för ytterligare två säsonger. Avslutade sedan med en säsong var för Rödovre Mighty Bulls, Vienna Capitals och HC Bolzano. Vinnare av finska Guldhjälmen 1993 och 1996. SM-liigans bästa spelare 1996. Dansk mästare 2008. Spelade tre VM och ett World Cup. 

Desktop ad in article Mobile ad in article

107 George Holloway

Mer känd under smeknamnen ”Bud”. Kanske Skellefteå AIK:s bästa import genom alla tider. Efter haft tufft att ta en plats i Los Angeles Kings kom Holloway över till Skellefteå 2011. Efter tre säsonger i Västerbotten gjorde han en säsong i SC Bern innan äntligen NHL-chansen kom. Det blev bara en match med Montréal Canadiens inledde han säsongen efter i CSKA Moskva, men återvände till Skellefteå under säsongen. Spelade mellan 2019 och 2021 för EC Salzburg och Rocanville Tigers. Spelar sedan säsongen 2021/22 för Moosomin Rangers i BSHL. Gjorde säsongen 2012/13 71 poäng i elitserien på 55 matcher. Vann två SM-guld. Vinnare av Guldhjälmen 2013. 

106 Johan Franzén

Från Boro/Vetlanda HC. Via Tranås AIF kom Franzén till Linköping HC 2000. Inför säsongen 2005/06 plockade Detroit Red Wings över honom till NHL. Där spelade han fram till och med säsongen 2015/16 då upprepade hjärnskakningar stoppade honom från vidare spel. Tuff spelare som aldrig gav vika i några närkamper. Världsmästare 2006. Stanley Cup-mästare 2008. Spelade totalt tre VM. 

Johan Franzén fick också i junioråren en längre avstängning efter att ha bråkat med en domare. 
”– Vi mötte Karlskronas juniorlag. Dom spelade riktigt fult och domaren dömde ingenting. Till slut blev jag ”Foppa-galen”. Jag åkte igenom deras lag och hade ett friläge. Då drog dom undan skridskorna på mig. Hela matchen hade varit ungefär likadan. 
– Jag åkte bakom domaren hela tiden och skällde ”du måste väl förfan ta en utvisning”.  Då stannade han upp och vände sig om. Jag var någon meter bakom och stannade inte lika fort, typ. Han åkte i backen, men i sin rapport skrev domaren att han flugit från röd till blå. Det måste i så fall varit en kraftig smäll. Jag har aldrig sett någon flyga så långt på en hockeyrink. 
– Klart att jag inte skulle köra på domaren. Jag har aldrig släppt mig själv till att vara så inne i en match efter det. Hockeyn var för viktig fram till den punkten, men sedan lät jag mig aldrig bli så het. Det är också därför jag aldrig varit i någon fight.
– Från början blev jag avstängd ett år, men sedan skrev man ner det till tio månader. Då spelade jag bandy i Näversjö i stället. Jag kom där med mina stora hockeyskydd, men jag lånade ett par bandyrör av en kompis.”

105 Lars-Göran Nilsson

Att få smeknamnet ”Virvelvinden från Vuollerim” säger en hel del om denna snabbskrinnare med en extremt kort klubba. När Lars-Göran Nilsson kom till Brynäs 1964 kallades han i omklädningsrummet för ”Malmkrossen från Kiruna”, men snabbt döptes han om till ”Virvelvinden från Vuollerim” eftersom hans skridskoåkning och låga spelstil gjorde honom till allsvenskans snabbaste spelare. Från Vuollerims SK via Öjebyns IF och IFK Kiruna kom Lars-Göran Nilsson till Brynäs IF 1964. Han blev kvar i klubben till och med 1979 då han avslutade med att par säsonger i Sandvikens IK. Vann totalt åtta SM-guld med Brynäs och var en flitig gäst i Tre Kronor. Totalt spelade han sju VM, två OS och ett Canada Cup. Uttagen i Sverige All Star team 1966, 1968 och 1969. 

Södra Kungsgatan 32 i Gävle är en klassisk adress om man är Brynäsare. Det var här, på restaurang Pigalle, som laget oftast träffades i samband med matcher och träningar för en bit mat hos Ninda och Rune Gustavsson.
“– När jag kom hit till Gävle 1965 hade Brynäs redan börjat äta här för flera år sedan. Anledningen från början till det var nog att Minda och Rune som hade stället var riktiga Brynäsare. Det blev en samlingsplats här, man gick och fikade eller käkade lunch, berättar Lars-Göran Nilsson när vi ses på Pigalle för en klassisk pannbiff med lök.

Lars-Göran Nilsson är fortfarande stamgäst på restaurangen.
– När vi kom hit betalade vi tre kronor för en lunch, men sedan var det en del som missbrukade det där och tog med sig andra hit. Till slut höjde man priserna.
– Minda var ändå som en mamma för oss. Speciellt för oss som inte hade några anhöriga här. Hon och Rune hade även en restaurang utanför stan och dom brukade bjuda ut oss dit på mat ibland. Det hände att hon bjöd på maten här också när hon var på det humöret.
– Dom åkte också ofta med till bortamatcher. Speciellt till Leksand tyckte Minda att det var kul att få åka med. Nu är det döttrarna som driver Pigalle och det går bra. Det är massor med folk jämt här och det tror jag beror på att man har så bra husmanskost. Dagens spelare äter mest på hallen även om de kanske är här och äter ibland.

Hur kunde det se ut en vanlig dag här inne under 1960-talet?
– På den tiden hade man även öppet på lördagar och söndagar. Då hade man även dans här och det serverades starköl. Nu har det förändrats otroligt mycket. Det har alltid varit ett mysigt ställe att vara på.
– Det var så mycket ungkarlar när vi kom hit så i stort sätt alla i laget samlades här. I alla fall var alla ungkarlar här. Det var också en viss trygghet att man inte behövde sitta själv hemma utan i stället åkte man hit och träffade sina kompisar.

Är det någon mer än du från Brynäs som brukar komma hit och äta fortfarande?
– Idag såg jag att gamla Brynäsledaren Breit Hellman var här. Sedan hade Inge Hammarström bjudit hit det gamla laget på Lucia. Då var alla här och käka vilket var jättekul.

De måste ha varit paradiset för journalisterna när ni alla i laget samlades på samma ställe?
– Det var lätt för journalisterna att få tag på oss eftersom vi var här. På det viset har det här stället betytt mycket. Du har exempelvis Jerry Williams. När han åker igenom här på onsdagar stannade han jämt här för att käka köttbullar och makaroner efter det var så gott här. Just på onsdagar då det är köttbullar och makaroner då jäklar är det folk här, säger Lars-Göran Nilsson med ett leende."

104 Willy Lindström

Dan Labraatens kompis från Grums IK. Bror till Evert Lindström. Har spelat i samma kedja som Wayne Gretzky i Edmonton Oilers och Mario Lemieux i Pittsburgh Penguins. Kom grån Grums till Västra Frölunda IF 1970. Åkte 1975 över till Winnipeg Jets som då var i WHA. Var kvar till och med mitten av säsongen 1982/83 då han trejdaes till Edmonton Oilers. Var med andra ord med vid Winnipegs övergång från WHA till NHL. Spelade mellan 1985 och 1987 för Pittsburgh innan han avslutade karriären med tre säsonger i Brynäs IF. Vunnit två Stanley Cup och tre Avco Cup. Spelade två VM och ett Canada Cup. 

”– Jag fick spela med Jari Kurri och Wayne Gretzky direkt då jag kom dit. Det var tio matcher kvar i grundserien. Det gick jättebra och naturligtvis gjorde jag mycket poäng (6+5) Det gör man ju bara man spelar med Wayne ha ha…
– Vi fortsatte inte spela då vi gick in i slutspelet. Då vart jag placerad med Glenn Anderson och Mark Messier. Det var Edmontons andrakedja. Förstakedjan i slutspelet blev i stället Gretzky, Kurri och Pat Hughes.
– Gretzky är gudfar till min son Liam. Det var mycket tack vare att Gretzkys flickvän och min fru också kom väldigt bra överens. Det vart naturligt och vi har ännu i dag en bra kontakt, säger Willy Lindström som sedan drar sig till minnes en väldigt speciell händelse med Wayne Gretzky under tiden i WHA.
– Vi mötte Indianapolis Racers, en bortamatch. Gretzky var inte mer än 17-18 år. Han hade just kommit dit, men Bobby Hull låg på och ville ha honom till Winnipeg. Det fanns en möjlighet att det skulle gå eftersom han inte skrivit något riktigt kontrakt med Indianapolis. Rudy Pillows var general manager då. Jag vet att Gretzky kom till vårt hotell för jag såg honom där. Sedan fick vi höra att Pillows tyckte han var för liten och klen så han skulle aldrig lyckas i WHA. Winnipeg strök honom ur sina papper och det vart aldrig någonting, vilket kanske var lite synd med tanke på vilken storstjärna han vart.

Hur upplevde du relationen med Mario Lemieux?
– Det blev naturligt. Mycket handlar det om min fru för hon är öppen och vill hjälpa till. Nathalie heter hans fru och det började med att dom bjöd hem oss och sedan har vi efter det hela tiden haft en bra och naturlig relation. Mario har inte varit här men Nathalie har varit i Sverige och hälsat på.
– Mario är en jättefin kille, ödmjuk. Han är inte alls som Wayne utan mer tillbakadragen medan Gretzky är mer utåtriktad. Om man ska jämföra känsla som spelare så var nog Mario etta, vilken jävla känsla. Gretzky var i stället mer en fighter. Han gick alltid 110 procent och skulle ha sina två poäng i varje match. Mario kunde säga ”jag har lite ont i ryggen” och då kunde han ta en ”night off”. Han påminde lite mer om Kenta Nilsson.”

103 Åke Lassas

Egentligen Lasses. Var under sin levnad Mr. Leksand. Kunde ses spela back i ena bytet för att i bytet efter agera forward. Utan Åke Lassas hade inte Leksands IF varit där klubben är idag. Debuterade i klubbens A-lag 1944 på Leksand låg i Division 3. Sin sista match i klubben gjorde Lassas 1963. Alltså 23 raka säsonger i klubbens A-lag. Svårslaget. Avslutade sedan med en säsong som spelande tränare för Orsa IK. Spelade fem VM och två OS. Blev säsongen 1955/56 den första vinnaren av Guldpucken. Det sägs att Åke Lassas åkte lika fort baklänges på skridskorna som framlänges och var så nära en komplett ishockeyspelare som man nu kan bli. Han drog ner stort jubel kring Siljansvallen i Leksand då han satte in sina perfekta tacklingar som kunde avväpna vilken svensk stjärna som helst. Åke Lassas avled 2009.

”– Jag var faktiskt inte back i början utan forward, men vilka jag spelade med i samma kedja minns jag inte. De som var med i laget på den tiden var Ingemar ”Strömmingen” Söderberg i målet. Lok-Karl Johansson och Bertil ”Krabbo” Bröms var backar. Sedan var det jag, Anders Brisell, ”Stickan” Lyck, ”Kalle” Juvas och Einar Jonsson som var forwards. Ni vet på den här tiden var vi så vältränade, så vi bytte inte så ofta ha ha…
– Back blev jag redan efter något år. I början spelade jag i lag med ”Nisse” Holfve och senare med Vilgot Larsson. Två mycket fina killar, berättade Åke Lassas som var en förebild för många som bodde på orten men även flyttade dit.”

102 Jacob Markström

Son till tidigare stormålvakten i fotboll, Anders ”Flarre” Markström. Jacob Markström är fortfarande på toppen av sin karriär och ska vi göra om den här listan om något år kanske han är topp 50. Från IK Sätra till Brynäs IF J18 2006. Efter att hamnat i ”klorna” hos skicklige målvaktstränaren, Pecka Alcén, blommade han ut i elitserien säsongen 2007/08. Åkte 2010 över till Florida Panthers i NHL. 2013 trejdaes Markström till Vancouver Canucks och sedan 2020/21 representerar han Calgary Flames. Världsmästare 2013. Elitseriens All Star team 2010. Årets Rookie i elitserien 2010. Årets junior 2010. Honken Trophy 2010. Har spelat fyra VM och ett World Cup.

101 Stig Salming

Äldre bror till Börje Salming. Från Kiruna AIF. Värvades till Brynäs IF 1968 och spelade kvar där under resten av sin karriär. Gjorde sin sista elitseriematch i Gavlerinken säsongen 1980/81. Känd för sina svarta ögon i rinken som retat upp spelare så som Phil Esposito och Lou Nanne. Vann sex SM-guld med Brynäs. Spelade fyra VM samt ett Canada Cup. 

”– Om jag tänker på Börje i första hand så har han haft en otrolig hockeykarriär där han lyckades med allt som man egentligen kan tänka sig. Från Kiruna, ner till Brynäs och sedan vidare till Toronto. Det är bara att konstatera att det vi sett av uppvaktningen senaste tiden gör att man förstår man vilket genomslag han haft. 

Vad tror du gjort att han har blivit så pass folkkär och samtidigt bra hockeyspelare?
– Det handlar om ödmjukhet. Han satte laget i centrum, tänkte inte alla gånger på sig själv i första hand utan på lagets resultat. Det visar på just den här ödmjukheten Börje hade inför uppgiften. 
– Innerst inne vill man vinna det man ställer upp i. Sedan att få vinna tillsammans med sina lagkamrater. Det vet jag var i Börjes fall vad som präglade honom och hans sett att vara. 

Hur mådde du själv när du såg din lillebror tyna bort?
Stig Salming tystnar en lång stund för att samla sina tankar innan han svarar på frågan. 
– Jag måste säga att det var väldigt, väldigt svårt och tungt med tanke på vad vi gått igenom från det vi var små. Att sedan inte få fortsätta livet där vi hade mycket kontakt med varandra. Det är väldigt, väldigt tungt faktiskt. 
– I dagarna har även vår mamma gått bort och vi fick inte vara med om den stunden tillsammans. Att Börje inte fick vara kvar då känns jävligt.”

Bilder: Ronnie Rönnkvist, Arkiv, Stickan Kenne, Jessica Ström, Lars Ingels och Bildbyrån. Desktop ad in article Mobile ad in article

TV: Leo Carlsson om att bli draftad av Anaheim Ducks