- Seriefinal mot Leksand inför 12 000 åskådare
- "'Strimma' med tiden blev världens bästa back”
- “Våra internmatcher i Gavlerinken var tuffare och bättre än själva allsvenska matcherna”
- Hemligheten bakom guldet: “Först med att spela med tre kedjor”
{{ PAYWALL LIMIT }}
Brynäs har vunnit inte mindre än 13 SM-guld. Den senaste spelades hem 2012, men det första plockade klubben hem redan 1964. Brynäs hade varit uppe och vänt i högsta serien två gånger under 1940 och 50-talet. Säsongen 1959/60 lyckades Brynäs kvala upp till dåvarande Division 1. Sedan dess har aldrig laget åkt ur vår högsta serie om man bortser från ett halvår i allsvenskan.
Säsongen 1962/63 kom att bli den första där Brynäs tog sig till slutspel. Gästrikarna slutade sexa och Djurgården vann guldet före Skellefteå och Södertälje.
Herbert Pettersson var tränare för Brynäs säsongen 1963/64. Till sin hjälp hade han Bosse Hessel. Inför säsongen hämtade Brynäs in målvakten Heimo Klockare från Gävle som ett komplement till Hasse Dahllöf. På backsidan kom Åke Fagerström in från Norrtälje. Han skulle senare bli framgångsrik i AIK. Kjell ”Kulan” Johnsson kom från Division 3-laget Sandviken. Bertil Lindström kom från Falun och inte minst värvades Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg från Grums. Med andra ord var mer eller mindre hela backbesättningen ny.
“Lill-strimma” slog igenom
Bland forwards var Tord Lundström från Kiruna AIF ny. Jan-Erik Lyck från Falun var också ny.
Brynäs spelade i södra gruppen tillsammans med Viking, Södertälje, Västra Frölunda, Djurgården, Karlskoga/Bofors 63, Öster och Västerås. Redan i första omgången gick Brynäs på knock när man besegrade Västerås med 14-5. Lennart ”Tigern” Johansson svarade för fyra mål.
Visst hade Brynäs några svackor under grundserien, men hade inga som helt problem att sluta topp fyra och gå till slutspel.
Slutspelet spelades i serieform mellan dom fyra bästa lagen i norra respektive södra serien. Fast lagen möttes bara en gång. Brynäs inledde med derby mot Strömsbro. Här fick den tidigare forwarden, Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg lite av ett genombrott som back.
Gävledaladerby på Siljansvallen
I andra omgången mötte Brynäs Frölunda nere på Ullevi inför 9000 åskådare. Det blev en ren överkörning. Brynäs vann med 10-2 efter att bland annat Håkan Wickberg svarat för tre mål och Hasse Dahllöf storspelat i målet. Bäst på planen? Backen Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg.
27:e februari kom svenska mästarna, Djurgården, på besök. Det blev en ren uppvisning från Brynäs sida som vann med hela 8-1. Kedjan med Håkan Wickberg, Kjell ”Pipis” Larsson och Lennart ”Tigern” Johansson dominerade stort. Bäst på planen? Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg. Börjar ni känna igen den sistnämnda frasen nu?
Inför fjärde omgången ledde Brynäs serien. Det blev en uddamålsseger med 4-3 efter ett ganska svagt spel. ”Tigern” Johansson kom in först i andra perioden och det lyfte delvis laget. Tord Lundström gjorde två mål, Kjell ”Pipis” Larsson och ”Tigern” Johansson ett var.
I femte omgången väntade en ren seriefinal mot Leksand. 12 000 åskådare var på plats inne på Siljansvallen, men polisen rapporterade att det var minst lika många som fick vända utanför grindarna. Brynäs vann med 4-2 och journalisten, ”R:et” Eklöf klassade det som den bästa svenska match som någonsin spelats. 18-åriga Tord Lundström liksom målvakten, Hasse Dahllöf, storspelade. Annars var det två spelare som stack ut lite extra i Brynäs och tog ner bland andra Des Moroney på jorden. Det var Lennart ”Tigern” Johansson och, visst, Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg.
Första SM-guldet säkrades
Om Brynäs skulle vinna i sjätte omgången borta mot Skellefteå samtidigt som Leksand tappade poäng hemma mot MoDo skulle guldet hamna i Gävle. Leksand ledde med 4-0 efter att Folke ”Totte” Bengtsson gjort tre mål, men MoDo kom tillbaka och strax före slutsignalen satte Björn Palmqvist 5-5 bakom Per-Agne ”Pära” Karlström, vilket betydde slutresultat.
Och hur gick det för Brynäs? Jo, Lennart ”Tigern” Johansson och hans Brynäs fick skåla i mjölk på vägen hem efter att ha vunnit mot Skellefteå med 5-3. Matchen rapporterades dock fått en tråkigt efterspel. I slutet av matchen fällde Anders ”Acka” Andersson Tord Lundström med en rak höger och blev senare avstängd. ”Acka” fick matchstraff och Tord Lundström fem minuters utvisning. Under matchstraffet gjorde Brynäs tre mål. Kanske var det så att ”Acka” Andersson där avgjorde vart SM-guldet skulle hamna.
I sjunde och sista omgången vann så Brynäs över MoDo med 6-3. 1-0 Lennart ”Tigern” Johansson, 2-1 Lennart ”Tigern” Johansson, 3-2 Lars-Åke Sivertsson, 4-2 Lasse Bylund, 5-2 Hasse Sjöberg och 6-2 Håkan Wickberg.
Brynäs var nu svenska mästare för första gången, men långt ifrån sista.
"Först med att spela med tre kedjor"
Lennart ”Tigern” Johansson:
Jag minns att ”Acka” Andersson i Skellefteå blev utvisad fem minuter efter att ha gett ”Tordan” (Lundström) en smäll på käften. Under den utvisningen passade vi på att avgöra matchen.
– Vi skålade i mjölk på tåget hem och när vi kom till Gävle station var det ganska mycket folk på plats och mötte oss. Jag har sett på gamla bilder att vi till och med fick blommor då vi gick ut på perrongen.
Hans ”Länsman” Dahllöf:
– Framför allt var vi i Brynäs först med att spela med tre kedjor vilket drog upp tempot i vårt spel, berättar Dahllöf in och fortsätter:
– Visst hade vi en ganska egen spelstil, men det var mer ett fungerande klapp, klapp spel än något speciellt fult spel. Jag har inget minne av att vi i Brynäs skulle vara mer utvisade än andra lag. Vi hade ett lag med små pigga spelare som dessutom hade en väldigt bra teknik.
– Det som var mest annorlunda med vårt spel var nog att vi försökte förlägga vårt försvarsspel i anfallszon så vi kunde avstyra motståndarnas attacker tidigt i banan.
Hur minns du ”guldmatchen” mot Skellefteå på bortaplan 1964?
– Vi gjorde en jäkligt bra match och vann med 6-3. Matchen spelades utomhus och jag minns att det var en ganska tuff match.
Anders ”Acka” Andersson fick matchstraff.
– Det stämmer. Han och Tord (Lundström) hamnade i ett bråk och minns jag inte helt fel fick ”Acka” in en smäll på Tord så han gick i backen. Det här skrevs det mycket om eftersom matchstraff inte var så vanliga då och framför allt att det var ”Acka” som fick det. Han var inte känd direkt för att spela fult.
– Efter matchen åkte vi buss till Bastuträsk där vår tågvagn stod och väntade på att bli påkopplad på Nordpilen. När vi satt och väntade i tågvagnen kom en farbror från SJ cyklande och ropade att Thure Wickberg hade telefon. I stället för att cykla med och ta samtalet så skickade Thure dit Bosse Hessel. Bosse jobbade själv inom SJ.
– När Bosse kom tillbaka ropade han att vi var svenska mästare eftersom Leksand tappat poäng hemma mot MoDo. Björn Palmqvist hade visst kvitterat i slutminuterna. Vilken glädje det blev! Thure, Henry Jansson och Lennart Jansson var med i tåget från styrelsen och Breit Hellman och Bosse Hessel var lagledare. Dom fixade så vi kunde fira guldet med kaffe och smörgåsar på tåget. Mer firande än så blev det inte på tågresan ner. Fast då vi kom till Gävle central mötte våra fruar och ytterligare ganska mycket folk upp oss. Det blev blommor och hurrande, ett väldigt trevligt minne.
“Nästintill ett under att vi kunde vinna”
Tord Lundström:
– Jag kom till Brynäs 1963 och först var det Brynäsledaren Breit Hellman som skötte övergången men det var flera andra inblandade. Jag hade spelat några år i norrtvåan då Brynäs hörde av sig. Jag har för mig att alla tre Gävleklubbarna (Brynäs, Gävle GIK och Strömsbro) jagade mig.
– Brynäs var den minsta av klubbarna här i Gävle då och lite av lillebror. Även Södertälje och Skellefteå hörde av sig.
Hur var den så kallade Brynäsandan när du kom ner till Gävle, 1963?
– Den fanns redan då. Brynäs hade fått fram 5-6 egna talanger som dom byggde laget kring. Sedan kompletterade man med killar som ”Tigern” Johansson och några till.
Jag har läst om att du upplevde att många pratade utan att säga något?
– (Skratt) Det var nog så att jag var en blyg norrlänning som kanske inte sa så mycket vilket Gävleborna gjorde i stället. Inget ont om folket här i Gävle för det, utan tvärtom.
Vilka fick du runt dig i samma kedja i inledningen?
– Första året så var det Håkan Wickberg och ”Lill-Strimma” Svedberg.
– När ”Lill-Strimma” blev back kom Kjell ”Pipis” Larsson in på hans plats.”Pipis” flyttade senare ner till Rögle och då tog (Stefan) ”Prosten” Karlsson och senare Inge Hammarström den platsen.
Av alla nio SM-guld du vunnit, går det att peka på vilket som var roligast eller kanske svårast att vinna?
– Den största överraskningen var nog det första guldet, 1964. Det var nästintill ett under att vi kunde vinna för Djurgården med Sven Tumba, (Carl-Göran) ”Lill-Stöveln” Öberg, Rolle Stoltz, Lasse Björn, Ove Malmberg med flera. Djurgården dominerade svensk hockey så kraftigt vid den här tiden så att man trodde det var ouppnåeligt att slå dom, men vi grejade det.
Kaptenen hyllades av Börje Salming
Lars Bylund:
– Alla gulden var speciella men visst betyder guldet 1964 extra mycket. Trots allt var det vårt första guld. Sedan är det givetvis svårt att säga att det ena guldet är roligare än det andra, berättar Lars Bylund och fortsätter:
– Jag spelade under så många år i Brynäs och fick lära känna många härliga personligheter, vilket jag är väldigt glad och tacksam för. Dessutom så var jag lagkapten i klubben under så många år vilket gör det ännu mer speciellt för mig.
Det var många heta viljor i omklädningsrummet, fick du som lagkapten gå in och sära på de mest hetlevrade krigarna?
– Nej nej nej… (Skratt)
– Det där var aldrig något problem. Visst fanns det många viljor, men det löste sig oftast av sig själv. Det var inga direkta bråk utan det var oftast diskussioner som blev lite heta ibland.
Vännen Lars Hedenström hyllar sin tidigare lagkapten i Brynäs:
– ”Bylle” spelade även med ”Strimma” (Lennart Svedberg) under en säsong. Jag minns att vi var på läger i Leksand då det bestämdes att vi skulle skola om ”Strimma” från forward till back. Vi ville ju utnyttja hans fantastiska skridskoskicklighet och uppåkningar.
– Arne Strömberg, som då var förbundskapten, var ganska förgrymmad på Thure Wickberg då. Men det skulle visa sig att ”Strimma” med tiden blev världens bästa back och då var inte Strömberg så arg längre.
Börje Salming hade också Lars Bylund som lagkapten i Brynäs:
– ”Bylle” var verkligen jättebra som lagkapten, lugn, trygg och som sällan höjde rösten. Det fanns det så många andra i laget som gjorde i stället under mina år i Brynäs.
– För mig som ung och ny spelare i Brynäs var ”Bylle” fantastiskt bra att ha att göra med. Han lyssnade och gav alltid några uppmuntrande ord. Jag minns inte om jag spelade med ”Bylle” någonting under min tid där eftersom jag oftast spelade tillsammans med brorsan. Säkert hamnade vi bredvid varandra i några matcher, men framför allt så var han en fantastiskt viktig spelare för Brynäs.
Beskedet om SM-guld dröjde
Hans ”Virus” Lindberg:
– Vi hade väl inte direkt innan säsongen tanken på att vi skulle vinna guldet. Däremot tänkte vi nog att kan Djurgården så kan vi. Det var här någonstans den här omtalade Brynäsandan föddes.
Hur minns du när Bosse Hessel kom cyklande med beskedet att Brynäs var svenska mästare?
– Vi hade spelat mot Skellefteå uppe på Norvalla. Det var på hemresan vid ett tågbyte, eller tågstopp nere i Burträsk närmare bestämt. Det tog på den här tiden en jäkla tid att få reda på hur det slutade i de andra matcherna, men när vi var där fick vi beskedet.
– Det var lite folk och mötte upp tåget i Gävle. Några borde ha vetat om hur det hade gått eftersom man på den här tiden hängde upp målen i matcherna på en skylt i Arbetarbladets balkong. Där utanför hängde en hel del folk under framför allt våra bortamatcher.
Håkan Wickberg:
Av alla sju SM-titlarna, vilken värdesätter du högst?
– Den första 1964 naturligtvis men sen har vi slarvat bort flera SM-guld mellan åren 1964 och 1974. Till exempel 1969 då vi förlorade den avgörande matchen nere i Göteborg och tack vare det vann Leksand guldet. Även 1965 då Frölunda vann känns så här i efterhand som att vi slarvade bort.
Ni i Brynäs fick ofta en stämpel på att vara lite halvgalna, vad handlade oftast det om?
– Ishockeykulturen i Gävle och att alla var fruktansvärda vinnare. Det hände ganska ofta att våra internmatcher i Gavlerinken var tuffare och bättre än vad själva allsvenska matcherna var. Här lades nog mycket av grunden i Brynäs framgång.
Brynäs lag säsongen 1963/1964
Målvakter:
Hans Dahllöf
Heimo Klockare
Leif Jansson
Backar:
Lennart Svedberg
Kjell Johnsson
Lars Hedenström
Bertil Lindström
Åke Fagerström
Lars Bylund
Forwards:
Lars-Åke Sivertsson
Lennart Johansson
Hans Sjöberg
Kjell Larsson
Håkan Wickberg
Tord Lundström
Jan-Erik Lyck
Hans Eriksson
Hans Lindberg
